Denna systematiska litteraturstudie syftar åt att undersöka och bidra till förslag på vilka strategier matematiklärare kan använda för att minska matematikångest bland sina elever. För att besvara studiens frågeställning har vetenskapliga artiklar sökts fram med hjälp av förutbestämda urvalskriterier samt databassökningar i databasen UniSearch. Det slutgiltiga urvalet av artiklar sammanfattades och analyserades sedan med hjälp av tematisk innehållsanalys. Resultatet resulterade i sju identifierade teman kopplade till vilka strategier en lärare kan använda för att motverka matematikångest bland sina elever. Dessa teman var: (1) Undervisningens kvalitet, (2) Lärarens roll, (3) Arbeta med matematik, (4) Uttrycka sina känslor i tal eller skrift, (5) Konstruktivistiskt förhållningssätt, (6) Kollaborativt lärande och (7) Stresshantering. Från resultatet kan slutsatserna dras att motverkandet av matematikångest kan implementeras och vara en del av undervisningen. Det är framför allt strategier som bidrar till ökade matematikkunskaper samt lärarens stöttande roll i förhållande till elevers negativa känslor till matematiken som minskar matematikångest bland elever. / This literature study aims to examine and contribute to suggestions on which strategies mathematics teachers can use to decrease the mathematic anxiety among their students. To examine and answer the aim of the study, predetermined selection criterias together with searches in the database UniSearch was used to select articles for the study. The selected articles were summarized and analysed through thematic content analysis. The results lead to seven identified themes connected to which strategies mathematics teachers can use to decrease the mathematic anxiety among their students. These themes were: (1) Quality of instruction, (2) The teacher’s role, (3) Working with mathematics, (4) Express feelings in speech or writing, (5) Constructivist style of teaching, (6) Collaborative learning and (7) Stress management. The conclusion that can be drawn from the results is that addressing mathematics anxiety can be implemented and be a part of the teaching. Strategies that decrease students’ mathematics anxiety primarily aim at increasing students’ knowledge in mathematics, or emphasising the teacher’s supportive role in relation to students’ negative attitudes towards mathematics.

SammanfattningDavidsson Friberg, Maria (2014). När känslorna blir ett hinder - Matematikängslan ur ett elevperspektiv (When emotions become an obstacle - Maths anxiety from a pupil´s perspective). Speciallärarexamen 90 hp matematikutveckling. Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.ProblemområdeUnder hösten 2013 fick vi ta del av resultaten från PISA 2012 (Skolverket, 2013b). Sverige visar kraftigt försämrade resultat och ligger nu signifikant lägre än ett genomsnittligt OECD-land inom samtliga kunskapsområden. Forskning (Magne, 1998; Sjöberg, 2006) visar att många elever med matematiksvårigheter har ångest och känslomässiga blockeringar som stör lärandesekvensen och på sikt gör att eleverna ger upp. Med detta som bakgrund har jag valt att fördjupa mig i elevernas uppfattningar om matematikängslan för att på så vis bidra med kunskap om hur vi kan hjälpa eleverna mot ett ökat välbefinnande och en ökad måluppfyllelse.Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med denna studie är att synliggöra och förstå högstadieelevers tankar och reflektioner om ängslan och oro förknippad med matematikundervisningen under sin skoltid, d.v.s. i ett långsiktigt perspektiv. Jag vill belysa de aspekter som förändrat deras känsla av obehag i samband med matematiken och undersöka hur de själva uppfattat sin roll i lärmiljön. Min förhoppning är att bidra med kunskap om hur skolan bättre ska kunna hjälpa eleverna mot ett ökat välbefinnande och en ökad måluppfyllelse.Mina preciserade frågor:•Vid vilka lärmiljöer upplever eleverna/har eleverna upplevt lärande resp. obehag?•Varför upplever eleverna lärande respektive obehag vid dessa lärmiljöer?•Vilka strategier har eleverna haft för att hantera lärsituationen i samband med obehag och ängslan?•Hur kan man arbeta med lärmiljön för att underlätta lärandet och minska risken att matematikängslan blir ett hinder i lärandet?Teoretisk ram Jag har utgått ifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv. I den teoretiska tolkningen har jag använt mig av både nationell och internationell forskning där både kvantitativa samt kvalitativa data finns representerade.MetodJag har valt en hermeneutisk ansats för att få tillgång till elevernas upplevelser och ge dem stort utrymme. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med sju elever i årskurs 8 från samma skola. Min strävan har varit att lyfta olika uppfattningar och variationer. Resultat med analysResultaten visar att ängslan, motivation och prestation har tydliga samband. För eleverna med matematikängslan har rädslan att svara fel inför klasskamraterna och känslan av att ställa dumma frågor varit ett hinder i utvecklingen. Tryggheten i klassen är avgörande och eleverna lägger också stor vikt vid lärarens bemötande. Eleverna föredrar lärande i mindre sammanhang då de får stöd och hjälp i förståelsen av lärare eller kamrater som de är trygga med. Skriftliga prov är en utmaning som ökar matematikängslan, det bekräftar också tidigare forskning. Negativt beteende, undvikande och tystnad har varit några strategier för att slippa ängslan. Kunskapsbidrag Elevernas berättelser angående matematikängslan stämmer väl överens med tidigare forskning vad gäller utlösande faktorer och olika sätt att reagera på ängslan. Ett bidrag till forskningen är att det är stora skillnader mellan hur elever med och utan matematikängslan tolkar lektionsinnehållet, reagerar på matematiska utmaningar m.m. Specialpedagogiska implikationer Med utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella perspektiv visar studien hur viktigt det är att ge eleverna redskapen de saknar för att kunna interagera i matematiska samtal med andra elever. Vi måste stärka elevernas tillit till den egna förmågan och arbeta för ett öppet klassrumsklimat där alla elever vågar uttrycka sina tankar och där frågor och osäkerhet ses som nödvändiga delar i lärprocessen.

Den här kunskapsöversikten berör ämnet matematikångest. Matematikångest är ett utbrett fenomen och var tredje elev i samtliga OECD-länder uppger att de ofta känner ångest inför matematikundervisningen (OECD, 2015). Kunskapsöversikten har sammanställts av kvalitativa och kvantitativa studier samt andra kunskapsöversikter. I texten definieras begreppet matematikångest och dess symptom beskrivs. Metoder och strategier för att motverka matematikångest sammanställs i hopp om att vara till hjälp för professionen. Grupparbeten, vikten av ett tryggt klassrumsklimat och ett growth mindset samt övning i att kommunicera och diskutera matematiska begrepp är några av de strategier och metoder som beskrivs vara hjälpsamma för elever med matematikångest.

Matematikångest är ett område som väckt intresse för oss då vi båda observerat denna ångest hos elever under vår verksamhetsförlagda utbildning. I denna kunskapsöversikt var syftet att ta reda på vad forskning säger om relationen mellan matematikångest och prestation samt vilka faktorer som kan bidra till att matematikångest uppstår. Det mynnade ut i två frågeställningar: Vad säger forskning om relationen mellan matematikångest och prestation i F-3? Vilka faktorer kan påverka elevers matematikångest i tidig ålder? För att besvara våra frågeställningar används metoden informationssökning där relevanta artiklar granskats, 11 artiklar valdes ut. Resultatet visar att det finns en koppling mellan matematikångest, prestation, arbetsminne och självkänsla men även att faktorer som bland annat lärares och vårdnadshavares inställning kan ha påverkan på matematikångest. Vår slutsats är att matematikångest påverkar elevers förmåga att prestera negativt och att elever med matematikångest har sämre självkänsla gällande matematik. Självkänslan hos elever är en bidragande faktor till uppkomsten av matematikångest men även faktorer som vårdnadshavare och lärares inställning till matematik, lärares metoder, lärares krav och eleven själv.

Studiens syfte är att undersöka lärares uppfattningar kring anledningar till attelever får matematikångest och hur det kan hanteras, det vill säga vilka pedagogiska insatser och arbetsmetoder lärarna använder sig av för att arbeta med elever som har matematikångest. För att besvara studiens forskningsfrågor valdes en kvalitativ ansats, med semistrukturerade intervjuer som metod. Resultatet visar olika faktorer som gör att elever får matematikångest och hur dessa kan motverkas. En faktor som kan påverka är lärare och vårdnadshavares attityder till matematik. Lärares kompetenser för att planera och genomföra undervisning ses även som en faktor. Slutsatsen är att det finns olika orsaker till att elever får matematikångest, exempelvis lärares och vårdnadshavares attityder till matematik eller val av arbetsmetoder för matematikundervisningen. Studiens visar att det finns arbetssätt och insatser som kan motverka detta, exempelvis laborativt material eller intensivundervisning.

Detta arbete är en kunskapsöversikt som behandlar elevers negativa inställning till matematik samt vad denna inställning kan bero på. I kunskapsöversikten jämförs svenska elevers inställning till skolämnet med tre andra länder. Forskning visar på att elever saknar självuppfattning kring deras egna matematikförmågor och tror inte de har tillräcklig kunskap som behövs för att klara matematik. Forskning påvisar även att yttre och inre motivation påverkar elevernas inlärning av matematik vilket kan kopplas till deras matematikångest. Det är därför viktigt att undersöka varför elever har denna negativa inställning till ämnet. I jämförelse med de tre andra länderna visar det sig att inre motivation är viktigt för eleverna ska lyckas med ämnet. Det visar sig även att svenska elever är generellt mindre motiverade att lära sig matematik. Det framkommer även hur viktig lärarens roll inom ämnet är och att elever som uppfattar matematik negativt behöver mer stöd.

Detta är en kvalitativ fallstudie och undersökningen har utgått från semistrukturerade intervjuer med lärare, speciallärare och specialpedagoger från två olika skolor. Studiens syfte är att undersöka vad olika pedagoger möter när de undervisar elever med matematiksvårigheter. Dessutom är syftet att undersöka samarbetet mellan lärare, specialpedagog och speciallärare när elever befinner sig i matematiksvårigheter. Pedagogerna i studien möter liknande matematiksvårigheter, varpå en som även mött elever med dyskalkyli. Under intervjuerna framkom några faktorer som ansågs vara viktiga för att hjälpa elever i matematiksvårigheter. Dessa är bland annat fler gemensamma genomgångar samt att eleverna får jobba i grupp ochdiskutera tillsammans. Lärarna bör vara uppmärksamma på vad eleverna lär sig och vara noga med repetition, samt att eleverna själva får uttrycka vad de upplever som svårt i matematiken. Speciallärare och specialpedagoger arbetar för att utveckla lärmiljön genom att hjälpa lärarna utveckla undervisningen. Detta sker genom att de ger tips och idéer samt stöttar upp i undervisningen. Samarbetet mellan lärare och specialpedagogeller speciallärare är av stor vikt för att upptäcka elever i svårigheter och för att de ska få de stöd de behöver. Jag har med denna studie bland annat funnit resultat som indikerar att det viktiga samarbetet mellan lärare och speciallärare eller specialpedagog för att stötta elever i matematiksvårigheter kan påverkas negativt när tillgången till denna expertis är begränsad.

Syftet med denna studie var att skapa mer kunskap om vilken skriftlig och muntlig återkoppling vid provtillfällen i matematik som skulle kunna ha en positiv inverkan för SUM-elevers lärprocesser i matematik. Fokusfrågeställningar låg på metoder som skulle kunna motverka negativa spiraler i matematikinlärningsprocesser för elever med matematikängslan. Fallstudien bestod av flermetodsforskning, en del med en kvantitativ textanalys av rättningen på prov, en del med en kvalitativ, semistrukturerad intervju. I studien deltog fyra lärare och 91 prov analyserades. Metoder som framstod som möjliga motverkningskrafter mot matematikängslan var bland annat att utelämna noteringar vid många misstag, att ge individuell muntlig återkoppling med fokus på att positivt förstärka elevens självkänsla, skapa möjlighet för att ge direkt återkoppling efter provet vid behov och att lärare behöver utveckla en fingertoppskänsla för vilken återkoppling som kan vara verksam. Möjligheten att specialläraren frigör tid för återkoppling eller genomför återkoppling efter prov till elever har också framkommit.

Under mina tjugo år som matematiklärare har jag mött ett flertal elever som utvecklat en oro och en ängslan för matematikämnet. Mitt intresse för matematikångest har växt vilket resulterat i denna studie. Syftet med studien är att undersöka högstadieelevers känslomässiga inställning till matematikämnet samt belysa elevers känslor vid upplevd matematikångest. För att få svar på mina frågeställningar har jag låtit 117 högstadieelever i årskurs 7–9 besvara en enkät om ungdomars inställning till matematikämnet samt djupintervjuat fyra flickor i årskurs 7 och 8 om deras upplevelser av matematikångest. Studien har inspirerats av en fenomenologisk ansats. För att tolka empirin har jag använt både ett sociokulturellt och ett relationellt perspektiv då utgångspunkten är att samspelet är centralt i lärandet och utbildning kan ses som en relationell process. Enkätundersökningen visade att ungdomarnas negativa attityd inför matematikämnet är omfattande. 36 % upplevde någon negativ känsla i samband med matematikämnet och uppgav panik, stress, ångest, rädsla och kaos som exempel. I samband med matematikprov angav hela 95 % minst en negativ känsla. Resultatet vid djupintervjuerna visade att flickorna hade en negativ inställning till matematikämnet och att matematiken gjorde dem ledsna. Det var främst i relation till omgivningen som deras negativa känslor uppkommit. Flickorna pekade på dåliga lärare, krav från föräldrar och att jämföra sig med klasskamrater som möjliga orsaker. Något tydligt mönster om hur flickorna ville bli hjälpta återfanns inte i intervjuerna. Specialläraren bör tillsammans med matematiklärare skapa en tillgänglig lärmiljö i matematik för alla elever - en trivsam och positiv klassrumsmiljö där inga negativa attityder kan slå rot.

Syftet med denna studie är att undersöka hur matematikångest samvarierar med olika faktorer inom matematik. Den tidigare forskning som presenterats visar hur begreppen självuppfattning och upplevd självförmåga relaterar till matematikångest. Utifrån den forskning som studerats ser vi att äldre individer samt flickor i högre grad upplever matematikångest jämfört med yngre respektive pojkar. Forskningen är dock inte enhällig gällande dessa slutsatser. Denna studies teori bygger på begreppen självuppfattning, upplevd självförmåga samt matematikångest och hur man med hjälp av de två första begreppen kan undersöka matematikångest. Med hjälp av data från TIMSS 2015 som behandlas i statistikprogrammet SPSS har vi kunnat undersöka matematikångest hos svenska elever i årskurs 4 och 8. Resultaten visar att matematikångest korrelerar negativt med elevernas prestationer inom alla de grupper som undersökts, även om denna korrelation skiljer sig i styrka. Matematikångest visar sig vara vanligare hos elever i årskurs 8 än i årskurs 4, och samma relation syns mellan könen där flickor visar större andel som upplever matematikångest gentemot pojkar.