Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers föreställningar om förskolebarns utomhuslek i relation till lärande. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerad intervju. Fyra pedagoger på två olika förskolor i södra Sverige har intervjuats och pedagogerna har på olika sätt berättat om hur de anser lärande samt deras roll i förskolebarns utomhuslek. Resultatet har tolkats eller analyserats genom att använda sociokulturell teori. Resultatet visar att alla fyra pedagogerna i studien kopplar lärande till pedagogiskt planerade lekaktiviteter men inte till förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att deras kompetens och deltagande i förskolebarns utomhuslek ger stöd till barns kunskapsutveckling samt lärande. Pedagogerna ser sin roll som deltagande eller medforskande i planerade lekaktiviteter men ser sin roll som observerade eller iakttagande i förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att utomhusleken erbjuder utrymme och naturliga material för förskolebarns lek samt utforskning av sin närmiljö. Pedagogerna menar att utomhusmiljön utmanar förskolebarns motoriska rörelser och bidrar till en bra hälsa.

In today’s society, there are very high expectations on urban planning and it´s possibilities to contribute to a good city and a good life for the citizens. A planner has to have both economical, ecological and social sustainability in mind while developing the city. An important part of the social sustainability is that all residents feel like a part of the society in the city they live in. Social integration between different social groups in the society is an important matter in today’s society. The question is if urban planning has the potential to contribute to the social integration. In this thesis, neighborhood boundaries are investigated in order to identify possibilities and barriers in the built environment for people´s movement in the city. Factors that could have an impact are identified through literature studies. The empirical investigation of the neighborhood boundaries is carried out through observations in field is supplemented by a description and discussion of three methods, multiple centrality assessment and observations, that can be used to estimate the possibilities for a good urban life. The result of the investigation is presented through a comparison of the neighborhood boundaries where factors like streets that connect the neighborhoods and the barrier impact from streets is assessed. According to the literature, streets and green areas can have barrier impact, while public space and bicycle- and footpath can have positive effects on urban life. Finally, the physical structure and the built environment is considered to have an impact on people´s movement´s in the city and urban life. In the discussion, advantages and disadvantages of the three methods and suggestions of how they can be developed are brought up. For example, it can be good to combine calculations of the connectedness of the network with observations of where and how urban life is taking place. Last but not least it´s important to point out that it seems to be agreed on in the literature that the built environment can have an impact on how people move in the city and social processes among citizens, but it is and will continue to be discussed how big the impact is. / Det finns idag höga förväntningar på att stadsplaneringen ska kunna förbättra staden och livet för stadens invånare. En planerare ska ta med både ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet när staden ska utvecklas. En viktig del av den sociala hållbarheten är att alla invånare ska känna sig som en del av det samhälle de lever i. Integration mellan olika grupper i samhället är därför ett viktigt och mycket aktuellt tema i dagens samhälle. Frågan är vilka förutsättningar stadsplaneringen har för att kunna bidra till denna integration. I denna uppsats undersöks stadsdelsgränsers karaktär för att identifiera möjligheter och hinder i den byggda miljön för människors rörelser i staden. Genom litteraturstudier identifieras ett antal faktorer som kan påverka detta. Denna empiriska studie av stadsdelsgränser som utförs genom iakttagelser i fält kompletteras med en beskrivning och diskussion om två befintliga metoder, multiple centrality assessment och observationer, för att bedöma en plats möjlighet till ett fungerande stadsliv. Resultatet av den empiriska undersökningen presenteras som en jämförelse av de olika stadsdelarna där faktorer som antal sammanlänkande gator och gator med barriärverkan bedöms. Resultatet av litteraturstudien visar att gator och grönområden anses kunna ha en barriäreffekt, medan offentliga rum och cykel- och gångstråk anses kunna bidra positivt till det sociala livet i staden. Slutligen anses stadens fysiska struktur och den byggda miljöns utformning kan påverka människors rörelser i staden och stadens sociala liv. I diskussionen diskuteras för och nackdelar med de tre metoderna och förslag på hur de kan utvecklas och kompletteras. Det kan exempelvis vara bra att kombinera beräkningar på det fysiska nätverkets sammanlänkning med observationer av hur stadslivet fungerar. Avslutningsvis finns det en samstämmighet i litteraturen om att den byggda miljön påverkar sociala processer i staden, men det diskuteras hur stor denna påverkan är och denna diskussion kommer troligen fortsätta.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar av barns fria lek och deras egen roll i leken. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och har en fenomenografisk ansats. En kvalitativ forskningsmetod har använts med intervjuer av sex förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar barns fria lek som viktig och att den bör ha en central roll i förskolan, men på grund av exempelvis tidsbrist kan den ibland bortprioriteras. Resultatet visar också att förskollärarnas uppfattningar är att de intar olika roller i den fria leken. En annan uppfattning är att samspelet i den fria leken mellan barn/barn och barn/förskollärare främjar barnets proximala utvecklingszon. Förskollärarna lyfter betydelsen av att ha en liknande syn på den fria leken för att skapa uppmuntrande och tillåtande miljö.

Den bebyggda miljön påverkar gångbeteendet. För att kunna förbättra kvalitén på miljön för gångtrafikanter så kan den bebyggda miljön bedömas och detta kan göras genom att mäta gångvänligheten. Men för att kunna mäta gångvänligheten måste först bestämmas vilka variabler som påverkar den. I detta examensarbete har gångvänligheten i Gävle bedömts genom att mäta variablerna hushållsdensitet, markanvändningsblandning och korsningstäthet och sedan summerades dessa variabler till ett gångvänlighetsindex.  Resvanedata om bland annat gångresor för människor som bor i Gävle samlades ihop av konsultföretaget Trivector på uppdrag av Gävle kommun med hjälp av applikationen TravelVu. I detta examensarbete användes denna data till att både få mer kunskap om hur gångresor sker i Gävle och till att undersöka hur variablerna hushållsdensitet, markanvändningsblandning och korsningstäthet påverkar antalet gångresor. Resultatet av examensarbetet visade att Gävle är en gångvänlig stad då gångvänlighetsindexet visade ett högt värde för i princip hela staden. Där gångvänligheten var hög skedde många gångresor och där gångvänligheten var låg skedde få gångresor.  Resultatet för regressionerna visade att de tre oberoende variablerna hushållsdensitet, markanvändningsblandning och korsningstäthet är signifikanta och att de har en påverkan på antalet gångresor. Men det är inte tillräckligt att använda endast hushållsdensitet, markanvändningsblandning och korsningstäthet som beslutsunderlag inom stadsplanering för att kunna öka antalet gångresor. / The built environment affects our walking behaviour. This is why in order to be able to improve the quality of the environment for pedestrians, the built environment has to be assessed. The assessment can be done, in particular, by measuring the walkability. However, to be able to measure the walkability, it must first be decided which variables affect it. In this thesis, the walkability in Gävle has been assessed by measuring the household density, land use mix and intersection density variables, and then these variables were summed up to calculate a walkability index. Travel habits data on walking trips for people living in Gävle were collected by the consulting company Trivector on behalf of the municipality of Gävle with the help of the TravelVu application. In this thesis, the travel habits data was used both to gain more knowledge about how walking takes place in Gävle and to investigate how the variables household density, land use mix and intersection density are related to the number of walking trips.The results of the thesis showed that Gävle is a walk-friendly city as the walkability index has a high value for basically the whole city. The walkability was high, where many walks took place, and the walkability was low, where few walks took place. The results of the regressions showed that the three independent variables household density, land use mix and intersection density are significant and that they have an impact on the number of walking journeys. However, it is not enough to use only these three variables as a basis for decision-making of how to increase the number of walking journeys in urban planning.

Background: A negative outcome of consuming and manufacturing pharmaceuticals is that these substances reach the environment through different pathways. This can lead to severe consequences such as antibiotic resistance, but also disturbances in entire ecosystems. Educating health care professionals such as doctors and pharmacists about the subject could contribute to more environmentally friendly, pharmaceutical-related decisionsto be taken in the future, resulting in less negative environmental impacts. Aim: To describe Swedish universities' educations of medical and pharmacy programs regarding the impact of pharmaceuticals on the environment, as well as how the students in their future professional role can contribute to reduce this impact. Method: A survey study consisting of two parts. One questionnaire-based part, and one part reviewing educational plans for pharmacy and medical programs. One questionnaire was sent to course managers for courses within pharmacy programs, and one to program managers for the medical programs. Results: In total, 47 out of 100 course managers and 6 out of 7 program managers participated in the questionnaires. 19 course managers indicated that their courses within pharmacy programs contain education about the environmental impacts of pharmaceuticals. All 6 program managers indicated that their program contains education about this. The most common areas educated about were sustainable drug use, sustainable drug manufacturing and development. All education plans contained learning objectives related to the environmental impacts of pharmaceuticals. Conclusion: Sweden’s pharmacy and medical programs do contain some education about the environmental impacts of pharmaceuticals. However, more education is needed, especially regarding knowledge databases.

Studiens syfte var att synliggöra ett möte med språklig sårbarhet i skolan och de pedagogiska anpassningar som vidtas för att underlätta mötet med miljön. I denna studie blir det tydligt hur viktigt positiva förväntningar på elever är liksom ett välfungerande samarbete mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger. Kompetensen kring språklig sårbarhet och språkutvecklande arbetssätt måste höjas. Genom formativ bedömning kan flera områden stärkas i såväl undervisningens kvalitet som kunskapsutvecklingen hos eleverna. Genom att stärka den metakognitiva förmågan och använda formativ bedömning på rätt sätt kan även elever i svårigheter förbättra sina prestationer och självkänsla. Åtgärsprogram kan vara ett värdefullt redskap, om de hålls levande och aktuella genom kontinuerliga utvärderingar. Ytterligare en förutsättning för att dokumentet ska hållas levande är involverandet av all personal vid såväl framtagandet som utvärdering.Eleven i fallstudien har fått diagnoserna generell språkstörning och dyslexi och med svårigheter inom språkförståelse, ordförråd, uttal, egen uttrycksförmåga, läs- och skrivförmåga samt arbetsminne. Det senaste åtgärdsprogrammet utgår till största delen från logopedens rekommendationer och är nästintill identiskt med det föregående. Insatser utifrån åtgärdsprogrammen har genomförts, men inte lett till kontinuerliga sådana och de flesta insatser har skett via specialpedagog. Anpassningar i klassrummet för eleven och kompensatoriska hjälpmedel används. Pedagogernas förväntningar på eleven är låga och de tror inte att hen kommer att uppnå kunskapskraven. Eleven har inte heller involverats i sina mål. Pedagogerna har fått stöd av vårdnadshavare och handledning av kommunens resurscentrum.Det är i miljön svårigheter uppstår, det är där den språkliga sårbarheten blir märkbar. Ett relationellt förhållningssätt bejakar detta utan att se eleven som ett problem. Genom att öka medvetenheten kring vilket förhållningssätt som präglar verksamheten kan lärandet bli effektivare då fokus istället läggs på miljön och vilka förändringar som kan ske där istället för att eleven ska ändra sig.Alla som möter språklig sårbarhet måste vara insatta och samspelta för att skapa goda förutsättningar för alla elever. Genom formativ bedömning med fokus på mål kan den metakognitiva förmågan stärkas. Genom att tydliggöra målen och göra vägen klar för eleven vart den ska och hur den ska ta sig dit har en bra grund lagts för fortsatt lärande. Eleven måste få veta var den befinner sig i förhållande till målen då den inte ska behöva gissa vart den ska eller vad nästa steg är. Formativ bedömning är till för alla såväl lärare som speciallärare/specialpedagoger och viktigt att ta till sig av. Därtill kommer lärares förväntningar på eleverna. Höga förväntningar gynnar skolframgång och elevernas väg mot kunskapskraven. Låga förväntningar riskerar att ge motsatt effekt.Denna tydlighet med mål och återkoppling borde i allra högsta grad även gälla åtgärdsprogram. Tydliga mål vägleder pedagogerna i sitt arbete med insatser och anpassningar av miljön. Samarbetet mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger är också en förutsättning för ett aktualiserat och levande dokument. Det måste finnas en återkommande dialog om hur arbetet fortskrider och hur det ska gå vidare. Speciallärare och specialpedagoger har ett stort ansvar för att dels göra åtgärdsprogram levande, dels att forma verksamheten för att präglas av såväl ett relationellt förhållningsätt som positiva förväntningar.

Vi har undersökt hur man inom en Reggio Emilia förskola och en montessoriförskola arbetar utifrån aspekter som lärarrollen, barninflytande och den förberedda miljön. Våra frågeställningar är: Hur är miljön utformad utifrån aspekter som barnanpassning och inspiration för barnen på en Reggio Emiliaförskola och en Montessoriförskola? På vilket sätt har barnen inflytande enligt pedagogerna på en Reggio Emiliainspirerad förskola och en Montessoriförskola? Vad har pedagogerna på en Montessoriförskola och på en Reggio Emilia inspirerad förskola för lärarroll och hur ser de själva på den? Vi har gjort observationer och intervjuer på två förskolor. Vi har utgått från läroplanen för förskolan, Lpfö98 och sedan sett hur man arbetar med de olika aspekterna i de båda förskolorna. Vi har kommit fram till att det finns mycket likheter i de olika arbetssätten, men också en del skillnader. Båda utgår från barnet medan läraren har mer av en passiv roll. De arbetar båda med ett konkret material. Inom Montessoripedagogiken arbetar man med ett färdigt material men inom Reggio Emilia arbetar man med allt som fantasin och omgivningen erbjuder. Barnens intresse ligger i grund för verksamheten på båda förskolorna som vi undersökt och innemiljön är anpassad efter barnens behov och storlek.

Olika forskningsprojekt och studier visar att matematikresultaten i skolan har försämrats och att grundskoleeleverna tappar intresse för ämnet matematik. Det nya styrdokumentet, lpfö 98 reviderad 2010, betonar vikten av matematik och språk i förskolan. I vår studie har vi undersökt hur förskolebarnens matematiska kunskapsnivå påverkas av pedagogernas arbetssätt i förskolan. Vi har vidare tagit reda på hur essentiella elevers baskunskaper i matematik är, när de börjar förskoleklassen i skolan. För att komma fram till ett resultat har vi valt den kvalitativa metoden och har observerat förskolebarn i 4-5års åldern i två förskolor med två olika lokala pedagogiska planeringar i två kommuner. Vidare har vi intervjuat pedagoger i två förskoleklasser i respektive områden. Efter analysen av våra observationer och intervjuer har vi kommit fram till att matematiken är överallt runt omkring oss och en hel del matematik ingår i barnens vardag i förskolan oavsett pedagogiskt inriktning. Förskolepedagogernas medvetenhet kring var och hur matematik används kan lägga grunden för det livslånga lärandet. Vår undersökning pekar på att elevers matematiska kunskaper när de börjar förskoleklassen är individuellt. Resultatet av våra undersökningar visar att pedagogerna i förskoleklassen inte ser några skillnader på barnens matematiska kunskaper beroende på vilken förskola de kommer ifrån. Nivån på elevernas matematiska kunskaper är helt beroende på barnets tidigare erfarenheter, mognadsnivå samt barnens intresse för ämnet.Nyckelord: Lek, Matematiska begrepp, metod, pedagogisk medvetenhet, pedagogiska miljön.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärarna utformar och strukturera den fysiska inomhusmiljön, men även i vilken grad barnen ges möjlighet att vara delaktiga i utformningen av miljön. Utifrån vårt syfte valde vi en kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare som arbetar på kommunal eller fristående förskola. Affordance teorin har använts som teoretiskt perspektiv eftersom det ansågs vara relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att den fysiska inomhusmiljön anses vara något viktigt för att stimulera barns kreativitet och fantasi. Studien visar även att den fysiska inomhusmiljön tillgodoser barnens förutsättningar och behov när förskolepersonalen har ett tillåtande förhållningssätt. Barn som ges möjlighet att vara delaktiga i utformningen av den fysiska inomhusmiljön och begränsas inte i att förflytta material kan upptäcka handlingserbjudanden.

Det finns inte mycket forskning kring hur patienternas inställning är till att vårdas på en flerbäddssal med patienter av det motsatta könet och vad det har för betydelse i sjuksköterskans planering av var patienterna ska placeras för sin vård. Syftet med denna studie var att undersöka patienternas inställning till att vårdas på en flerbäddssal med patienter av det motsatta könet. Metoden som användes var en kvantitativ ansats med deskriptiv statistik. Ett eget utvecklat frågeformulär framställdes och delades ut av sjuksköterskorna på akutvårdsavdelningen till patienterna som ville delta i studien. Resultatet var att patienterna, oavsett ålder, ställde sig positiva till att vårdas på en flerbäddssal med patienter av det motsatta könet och upp till tre medpatienter på salen. Det fanns enstaka patienter som ställde sig helt negativa och ville ligga på ett enkelrum och detta ligger på sjuksköterskans ansvar att vara lyhörd till. Det fanns även en patientgrupp som var födda mellan åren 1970-1995 som uttryckte en oro över att kroppsligt blottas men kunde åtgärdas genom god användning av draperierna på salen. Eftersom denna studie hade en tidsbegränsning och endast hade 46 deltagande patienter är det svårt att generalisera resultatet och mer forskning krävs inom ramen för detta ämne. / There is not much research on how patients' attitude is to be cared for in a multiple bedroom with patients of the opposite sex and how its significanct in the nurse scheduling of were to place patients in their caretime. The purpose of this study was to examine patients' attitudes to be cared for in a multiple bedroom with patients of the opposite sex. The method that was used was a quantitative approach with descriptive statistics. An own developed questionnaire was prepared and distributed by the nurses in the emergency department for patients who wanted to participate in the study. The result was that patients, regardless of age, were in favor of being cared for in a multiple bedroom with patients of the opposite sex and up to three other patients in the ward. There were some patients who stood completely negative and wanted to sleep in a single room and this is the nurse's responsibility to be sensitive for. There was also a group of patients who were born between 1970-1995 who expressed a concern that physically be exposed but could be addressed through good use of curtains in the room. Because this study had a time limit and only had 46 participating patients, it is difficult to generalize the results, and more research is required in connection with this topic.