Bakgrund: De verksamheter som bedriver miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkenär anmälnings- eller tillståndspliktiga. Dessa företag ska lämnamiljöinformation i förvaltningsberättelsen. Tidigare studier visar attföretagen inte följer denna regel fullt ut. Som förklaring till företagensval av att miljöredovisa eller att inte redovisa sin miljöpåverkan användervi oss av legitimitetsteorin och intressentteorin.Syfte: Syftet med undersökningen är att för år 2013 se hur väl detillståndspliktiga företagen i Dalarna följer lagen om miljöredovisningoch vilka faktorer som kan förklara deras tillämpning av lagen.Metod: Studien bygger huvudsakligen på kvantitativ metod med inslag avkvalitativ metod. Vi använder en deduktiv ansats för att skapa fyrahypoteser om omsättning, branschtillhörighet, revisionsbyrå ochskuldsättningsgrad. Urvalet är de tillståndspliktiga företagen i Dalarna.Varje företag kan ha flera enheter som är tillståndspliktiga och vårt urval,Dalarna, blir 209 enheter varav 116 är stora enheter.Slutsats: Företagen i Dalarna uppfyller inte lagen om reglerad miljöredovisning tillfullo. Endast 18 av 116 stora enheter uppfyller alla fyra punkterna.Däremot är det 61,2 procent av de stora enheterna som får tre poäng.Som en jämförelse med Ljungdahls studie där nästan 27 procent når trepoäng ser vi en klar förbättring. De faktorer som kan förklara företagenstillämpning av lagen i vår undersökning är omsättning, de som anlitarrevisionsbyrån PwC samt branschtillhörighet avlopp och avfall. Av defyra hypoteser som vi använder är det en som stämmer, två som förkastasoch en som vi inte med säkerhet kan avgöra om den ska vara kvar ellerförkastas. / Background: Companies that require permits under the Environmental Code are forcedto provide environmental information in the annual report. Previousstudies show that companies do not follow this rule entirely. We uselegitimacy theory and stakeholder theory to explain companies’ choice toreport or not report the environmental impact.Purpose: The purpose of this study is to examine how well the permit businesses inDalarna, for the year 2013, follow the law of mandatory environmentaldisclosure and which factors influencing their applications of the law.Methods: The study is based mainly on quantitative method with elements ofqualitative method. We use a deductive approach to create fourhypotheses. They are revenue, industry, accounting firm and leverage.The selection is the licensed businesses in Dalarna. Each company canhave multiple units that require a license. Our sample, Dalarna, gets 209units of which 116 are units that belongs to large companies.Conclusion: Companies in Dalarna do not fulfill the law of mandatory environmentalreport entirely. Only 18 of the 116 large units meet all four points.However, it is 61.2 per cent of the large units who get three points. Wecan see a clear improvement in comparison with Ljungdahls study. In hisstudy there were almost 27 percent of the companies who reach threepoints. The factors that influence companies' application of the law in oursurvey is revenue, accountancy firm PwC and also industry affiliationsewage and waste. Of the four hypotheses we use there is one that's right,two that are rejected and one that we cannot with certainty determinewhether it should be retained or rejected.

<p>I hela samhället har intresset för miljöinformation ökat. I årsredovisningens förvaltningsberättelse ska bolag som bedriver tillstånds- och eller anmälningsplikt redovisa detta. Dessutom ska större bolag även redovisa upplysningar av icke finansiell karaktär som kan påverka företagets resultat, ställning, verksamhet eller framtida utveckling och däri ingår miljöfrågor.</p><p>Bokföringsnämnden har i ett uttalande om miljöinformation i förvaltningsberättelsen uttalat sig om hur denna redovisning bör se ut. Syftet med uppsatsen är att utreda hur väl bolag på Stockholmsbörsens Mid Caplista redovisar miljö i sin förvaltningsberättelse samt hur väl de följer bokföringsnämndens uttalande enligt uppsatsförfattarnas bedömningar. Studien innebar en granskning av bolagen i urvalets förvaltningsberättelser.</p><p>Studien har visat att det är stora skillnader mellan hur utförligt bolagen redovisar miljö i förvaltningsberättelsen och att många bolag redovisar ingenting alls om miljön. Vidare visar studien att vad bolag väljer att redovisa ofta är självklara uttalanden och olika information från bolag till bolag gör att informationen är svår att jämföra. Endast tre bolag följer fullt ut bokföringsnämnden rekommendationer om redovisning av pliktverksamhet enligt uppsatsförfattarnas studie. Då intresset för miljöfrågor ökar kan bolag som inte tar dessa frågor på allvar leda till nackdelar för bolaget.</p>

<p>Agencies towards Sustainable Development – A Study of Environmental Management Systems in Governmental Agencies 2005</p><p>A vision of the Swedish government is to build an ecologically sustainable society. A tool in this effort is to implement environmental management systems (EMS). The aim of the thesis is to present in which phase of the implementation of EMS Swedish governmental agencies are. This will be done by compilation and evaluation of agencies’ yearly environmental reports.</p><p>The thesis is written in co-operation with the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA). Swedish EPA has the responsibility to coordinate and drive forward the development of environmental management systems. The thesis is therefore a scientific tool to evaluate how the government’s decision, that governmental agencies have to implement an EMS, is fulfilled.</p><p>Keywords: Sustainable development, environmental management systems, governmental agencies, environmental report.</p> / <p>Syfte</p><p>Huvudsyftet är att presentera i vilken fas olika myndigheter befinner sig i sitt miljöledningsarbete. Det ska göras genom att utvärdera och analysera olika myndigheters miljöredovisningar gällande miljöledningssystem.</p><p>Problem</p><p>Efter ett regeringsbeslut år 1996 inleddes ett pilotprojekt för myndigheter att införa miljöledningssystem i syfte att arbeta för en hållbar utveckling Genom att sammanställa statliga myndigheters miljöredovisningar kan man få information om hur långt myndigheter har kommit i sitt miljöledningsarbete. Uppsatsen studerar huruvida myndigheternas miljöarbete överensstämmer med regeringens beslut om att arbetet med miljöledning ständigt ska gå framåt. Studeras inte myndigheternas miljöarbete riskerar miljöledningsarbetet att falla. Studien är därför viktig i arbetet att ge stöd och förslag på förbättringar till myndigheterna.</p><p>Metod</p><p>Uppsatsen är en kvantitativ studie av myndigheters miljöredovisningar. En organisatorisk teori, den så kallade PDCA-cykeln, har använts för att studera i vilken fas myndigheterna är i sitt miljöledningsarbete.</p><p>Resultat</p><p>Studien visar att i stort sett alla myndigheter har börjat införa ett miljöledningssystem. En majoritet är i genomförandestadiet där en stor andel genomfört miljöutbildning. Det är ett stort gap mellan andelen myndigheter som har gått vidare i PDCA-cykeln, till elementet övervakning och kontroll. Endast 20 procent har haft miljörevision. Lika många har gått minst ett helt varv i PDCA-cykeln i och med att ledningens genomgång har genomförts. Resultatet visar att följande faktorer är viktiga i det fortsatta arbetet med miljöledningssystem: revidering av miljöpolicy och miljömål, arbetstiden för miljösamordnare, rutin för regelbunden miljöutbildning, kvaliteten på miljöredovisningarna och mätning av miljöprestanda med hjälp av nyckeltal.</p>

<p>I ett steg att stabilisera utsläppen av växthusgaser i atmosfären framförhandlades Kyotoprotokollet i Japan 1997, vilket året därpå undertecknades av Europeiska gemenskapen. Protokollet innebär att EU:s medlemsstater ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 8% åren 2008–2012 jämfört med utsläppsnivån 1990. En avgörande faktor för att verkliggöra protokollet är att etablera ett fungeran-de handelsystem av utsläppsrätter inom EU. Tanken är att länderna inom EU ska kunna samarbeta för att minska utsläppen genom att köpa och sälja rätter sinsemellan. Redovisningen av utsläppen kräver en ny teknisk del i verifieringen där mätningar och beräkningar ska kontrolleras. En tredje part gör denna kontroll och dennes information ligger delvis till grund för revisorns arbete. Innan revisorn vant sig vid det nya handelssystemet kan det uppstå felaktigheter i revisionen bland annat på grund av brist i kunskaper inom området. Ur ovanstående problem växte bland annat följande frågeställningar fram: Vilken roll har revisorn i det nya handelssystemet? Kommer specialistkunskaper att behövas? Föreligger ett förväntningsgap mellan företagen och revisorerna?</p><p>Syftet med uppsatsen är att utreda svenska revisorers roll i granskningen av utsläppsrätter samt om det finns ett förväntningsgap mellan företaget och revisorn i samband med detta.</p><p>För att angripa problemet valde författarna en kvalitativ metodansats där intervjuer genomfördes med respondenter på tre företag samt två av företagens respektive revisor. Respondenten på företaget var någon som var insatt i handeln med utsläppsrätter. Genom intervjuerna får författarna information som ligger till grund för den kommande analysen.</p><p>De slutsatser författarna kommer fram till är att revisorn ska granska rapporten som ska lämnas in till Naturvårdsverket men då den ekonomiske revisorn inte, enligt respondenterna, har den tekniska kunskapen behövs en oberoende kontrollör för kontrollen av mätning och beräkning av utsläppen. Vidare läggs det inget ansvar på revisorn i det fall företaget har för få utsläppsrätter. Det föreligger inget förväntningsgap mellan företagen och revisorerna. En del förväntningar från företagens sida på revisorn finns dock. Förväntningarna kan vara från någon anställd på företaget eller från företagsledningen. Frågan om förväntningar på revisorn anses dock från båda parter vara för tidigt ställd för att uttala sig säkert i frågan.</p> / <p>The Kyoto protocol was negotiated in Japan in 1997 as a step towards a stabili-sation of the emission of greenhouse gases in the atmosphere and was signed the year after by the European Union. The meaning of the protocol is that all member states within EU will decrease their emission of greenhouse gases by 8% during the year 2008-2012 compared to the year 1990. A determining factor to accomplish the protocol is to establish a working trade system of emission rights within EU. The idea is to decrease emissions by making the countries within EU to cooperate through selling and buying rights among themselves. A new technical part in the verification where measuring and calculation have to be supervised is needed when it comes to the accounting of emissions. This supervision is done by a third part and forms partly the basis of the auditor’s work. Until the auditor is getting used to the new trade system there can be some incorrectness when it comes to audit. This is because the lack of knowledge in the area. The questions at issues that have arisen from the problem above are among others: Which role has the auditor in the new trade system? Will there be a need for specialist knowledge? Is there an expectation gap between companies and auditors?</p><p>The purpose with this thesis is to investigate the role of Swedish auditors in the review of emission rights and if there is an expectation gap between the company and the auditor in relation to this.</p><p>To attack the problem the authors chose to use a qualitative research method. Interviews with respondents from three different companies and two of the company’s respective auditor was made. The respondent from each company was a person who knows a lot about the trade of emission rights. Through the interviews the authors get the information which will be the basis of the analytical part.</p><p>The conclusion the authors have come up with is that the auditor will audit the report which will be hand over to the National Environmental Protection agency. According to the respondents the auditor does not have the technical knowledge needed to supervise measuring and calculation of emission. For this the company is in the need of an independence supervisor. The auditor has no responsibility in the case that a company has too few emission rights. There is no expectation gap between the companies and the auditors however some expectations from the companies towards the auditors do exist. These expectations can come from an employee or from the management. Though both parties feel that it is too soon to express themselves in the question about expecta-tions towards the auditor.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Idén att företag liksom andra slags organisationer har intressenter, vars krav måste tillgodoses, har numera blivit allmänt accepterad inom organisationsteori och företagsekonomi. Det innebär att the stakeholder theory, på svenska intressentmodellen, är ett centralt tema i litteratur och handböcker inom företagsekonomi och affärsetik. Emellertid ges orden intressent, intressentmodell och intressentteori olika innebörd även om samma termer nyttjas. Förklaringar ges med olika argument och stöd som emellanåt kan vara motsägelsefulla samtidigt som modellens varianter med sina respektive konsekvenser inte alltid tydliggörs.</p><p>I denna studie fokuserar jag på den normativa kärnan i en tidig version av stakeholder theory formulerad av Donaldson och Preston (1995) och diskuterar hur den i en alternativ version kommit att få en annan innebörd. Transformationen kan förklaras med att en av de grundläggande utgångspunkterna, rationalitet, ges olika innebörd. Syftet med studien är inte bara att undersöka huruvida utan även att argumentera för och visa att en senare version av intressentmodellen, som tar sin grund i en formell eller instrumentell rationalitet, har kommit att dominera över den - av kantiansk etik inspirerade - tidigare versionen som utgår från en expressiv rationalitet. Detta syfte uppnås genom att undersöka förekomsten av en etisk dimension i ett antal svenska börsnoterade företags miljöredovisningar. Som ett komplement har även analyserats i vilken utsträckning urvalets årsredovisningar innehåller den för teorin centrala termen intressent och vilken innebörd företagen ger denna term.</p>

<p>Bakgrund: I början av 1990-talet introducerade Arne Jernelöv (1992) begreppet miljöskuldvilket ledde till funderingar kring miljöredovisningen och innebörden av begreppet miljöskuld. Jernelöv (1992) definierar en miljöskuld som en återställandekostnad för miljöskador somär tekniskt-ekonomiskt återställbara samt storleken av det kapital som erfordras för att betala återkommande ”reparationsinsatser”. Även andra forskare har behandlat begreppet och arbetat fram egna definitioner.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka definitioner av begreppet miljöskuld, vilken definition som är vanligast förekommande samt vilka metoder för miljöredovisning som används idag.</p><p>Metod och avgränsning: Studien bygger främst på en litteraturstudie som kompletteras med en argumentationsstudie. Underlag för studien är företag i energibranschen, skogsbranschen och gruvbranschen.</p><p>Slutförande och resultat: Begreppet miljöskuld behandlas i samhällsdebatter och som begreppsdefinition förekommer olika värdeberäkningar. Innebörden av begreppet miljöskuld är förenat till gällande lagstiftning men samtidigt ett relativt öppet begrepp som kan få skiftande karaktär beroende på ambitionsnivå och bakomliggande värderingar. Jernelövs (1992) definition är dock den som är vanligast förekommande. Studien visar att det är de större företagen som utfärdar en hållbarhetsredovisning, vilket är ett komplement till årsredovisningen där miljöredovisning behandlas. Det är de stora samt medelstora företagen som tillämpar redovisningsstandarder och certifieringar, främst ISO 14 001-certifiering och GRI:s vägledning.</p>

<p><p>I samband med andra världskrigets start 1939, utvecklades kemiska ämnen för ogräs- och bekämpningsmedel. Numera påträffas de i de flesta floder, grundvatten och i majoriteten av alla mänskliga varelser. Detta har medfört att allt fler krav ställts på omgivningen. Miljöredovisningen föddes i slutet av 1960-talet och själva startskottet för miljöredovisning skedde i samband med Brundtlandrapporten 1987.</p><p> </p><p>Inom kaffebranschen har det länge stått stilla när det gäller arbets- och miljöfrågor. Det tog fart när stora aktörer på marknaden, däribland Löfbergs Lila, startade Common Code for the Coffee Community 2006. Löfbergs Lila samarbetar och stödjer även organisationen CSR, som gäller socialt ansvarstagande hos företag.</p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen var att undersöka Löfbergs Lilas miljö- och hållbarhetsredovisning utifrån miljöbalken, Bokföringsnämndens rekommendationer och 4N-typologin. Den första empiriska undersökningen var en studie av Löfbergs Lilas års- och hållbarhetsredovisning utifrån miljöbalken och Bokföringsnämndens rekommendationer. Den andra empiriska undersökningen var en kvalitativ intervju, som visade Löfbergs Lilas motiv till miljö- och hållbarhetsredovisning.</p><p> </p><p>Undersökningen visade att Löfbergs Lilas förvaltningsberättelse till viss del inte stämde överens med Bokföringsnämndens rekommendationer. Anledningen till detta kan bero på otydlighet från deras sida. Uppsatsen visade att Löfbergs Lila har ett högt anseende när det gäller arbetet för miljö och hållbarhet. När det gäller miljö- och hållbarhetsredovisning, är det ett faktum att Löfbergs Lila är det enda företaget av de fyra största på den svenska kaffemarknaden, som inte är certifierade enligt ISO 14001.</p></p>

<p>De senaste åren har halterna av växthusgaser stigit märkbart, detta kan sägas bero på ändrad markanvändning och föroreningsutsläpp. Detta har gjort att jordens klimat har genomgått en del kraftiga förändringar, med bland annat global uppvärmning som följd. 2007 förbrukade bostads- och servicesektorn ungefär 36 procent av Sveriges totala energianvändning. Det är därmed mycket viktigt att energiåtgången inom fastighetssektorn minskar för att påfrestningarna på miljön inte ska bli för omfattande. Fastighetsbolag har ett stort ansvar och måste tänka långsiktigt i sitt fastighetsförvaltande för att gynna miljön och därmed uppnå en hållbar utveckling som gör att klimatpåverkan minskar. Vidare är det en nödvändighet att fastighetsbolagen rapporterar de miljömässiga konsekvenser som deras verksamhet ger upphov till. Det finns många goda exempel på fastighetsbolag som tar sitt miljömässiga ansvar och i sin årsredovisning presenterar flertalet sidor där deras miljöengagemang beskrivs, ett av dessa bolag är Karlstads Bostads AB, i fortsättningen kallad KBAB. Det är detta fastighetsbolag som vi undersöker i denna uppsats.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka varför KBAB redovisar miljöinformation och på detta sätt gå till botten med KBAB:s miljöengagemang. Vi har valt att undersöka detta bakomliggande syfte med hjälp av Svante Beckmans 4N typologi, som har sin utgångspunkt i Edward Gibbons "Det romerska rikets uppgång och fall". Denna typologi svarar på vad det bakomliggande motivet är som styr vår handling. Tar vi oss an en handling på grund av ett nöjesmotiv eller för att vi känner en viss nytta med handlingen? Kanske finns en norm som vi känner oss tvungna att följa eller är det nöden som kräver att vi utför handlingen? Vidare ska vi undersöka hur väl den presenterade miljöinformationen stämmer överens med de rådande lagkrav som finns i årsredovisningslagen samt i miljöbalken. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod för att samla in data till vår undersökning. Undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer med tre miljökunniga nyckelpersoner inom KBAB.</p><p>Uppsatsens slutsats blev att KBAB lägger störst fokus på interna motiv: nöje, nytta och normer inifrån företaget. Samtidigt lägger de inte så stor vikt vid externa motiv: nöd och omvärldens normer. Detta leder till att KBAB framstår som att ha ett genuint miljöengagemang som kommer inifrån företaget och dess personal. Människorna i företaget tycks vara den bakomliggande orsaken till KBAB:s miljöengagemang.</p>

I ett steg att stabilisera utsläppen av växthusgaser i atmosfären framförhandlades Kyotoprotokollet i Japan 1997, vilket året därpå undertecknades av Europeiska gemenskapen. Protokollet innebär att EU:s medlemsstater ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 8% åren 2008–2012 jämfört med utsläppsnivån 1990. En avgörande faktor för att verkliggöra protokollet är att etablera ett fungeran-de handelsystem av utsläppsrätter inom EU. Tanken är att länderna inom EU ska kunna samarbeta för att minska utsläppen genom att köpa och sälja rätter sinsemellan. Redovisningen av utsläppen kräver en ny teknisk del i verifieringen där mätningar och beräkningar ska kontrolleras. En tredje part gör denna kontroll och dennes information ligger delvis till grund för revisorns arbete. Innan revisorn vant sig vid det nya handelssystemet kan det uppstå felaktigheter i revisionen bland annat på grund av brist i kunskaper inom området. Ur ovanstående problem växte bland annat följande frågeställningar fram: Vilken roll har revisorn i det nya handelssystemet? Kommer specialistkunskaper att behövas? Föreligger ett förväntningsgap mellan företagen och revisorerna? Syftet med uppsatsen är att utreda svenska revisorers roll i granskningen av utsläppsrätter samt om det finns ett förväntningsgap mellan företaget och revisorn i samband med detta. För att angripa problemet valde författarna en kvalitativ metodansats där intervjuer genomfördes med respondenter på tre företag samt två av företagens respektive revisor. Respondenten på företaget var någon som var insatt i handeln med utsläppsrätter. Genom intervjuerna får författarna information som ligger till grund för den kommande analysen. De slutsatser författarna kommer fram till är att revisorn ska granska rapporten som ska lämnas in till Naturvårdsverket men då den ekonomiske revisorn inte, enligt respondenterna, har den tekniska kunskapen behövs en oberoende kontrollör för kontrollen av mätning och beräkning av utsläppen. Vidare läggs det inget ansvar på revisorn i det fall företaget har för få utsläppsrätter. Det föreligger inget förväntningsgap mellan företagen och revisorerna. En del förväntningar från företagens sida på revisorn finns dock. Förväntningarna kan vara från någon anställd på företaget eller från företagsledningen. Frågan om förväntningar på revisorn anses dock från båda parter vara för tidigt ställd för att uttala sig säkert i frågan. / The Kyoto protocol was negotiated in Japan in 1997 as a step towards a stabili-sation of the emission of greenhouse gases in the atmosphere and was signed the year after by the European Union. The meaning of the protocol is that all member states within EU will decrease their emission of greenhouse gases by 8% during the year 2008-2012 compared to the year 1990. A determining factor to accomplish the protocol is to establish a working trade system of emission rights within EU. The idea is to decrease emissions by making the countries within EU to cooperate through selling and buying rights among themselves. A new technical part in the verification where measuring and calculation have to be supervised is needed when it comes to the accounting of emissions. This supervision is done by a third part and forms partly the basis of the auditor’s work. Until the auditor is getting used to the new trade system there can be some incorrectness when it comes to audit. This is because the lack of knowledge in the area. The questions at issues that have arisen from the problem above are among others: Which role has the auditor in the new trade system? Will there be a need for specialist knowledge? Is there an expectation gap between companies and auditors? The purpose with this thesis is to investigate the role of Swedish auditors in the review of emission rights and if there is an expectation gap between the company and the auditor in relation to this. To attack the problem the authors chose to use a qualitative research method. Interviews with respondents from three different companies and two of the company’s respective auditor was made. The respondent from each company was a person who knows a lot about the trade of emission rights. Through the interviews the authors get the information which will be the basis of the analytical part. The conclusion the authors have come up with is that the auditor will audit the report which will be hand over to the National Environmental Protection agency. According to the respondents the auditor does not have the technical knowledge needed to supervise measuring and calculation of emission. For this the company is in the need of an independence supervisor. The auditor has no responsibility in the case that a company has too few emission rights. There is no expectation gap between the companies and the auditors however some expectations from the companies towards the auditors do exist. These expectations can come from an employee or from the management. Though both parties feel that it is too soon to express themselves in the question about expecta-tions towards the auditor.

Bakgrund: I början av 1990-talet introducerade Arne Jernelöv (1992) begreppet miljöskuldvilket ledde till funderingar kring miljöredovisningen och innebörden av begreppet miljöskuld. Jernelöv (1992) definierar en miljöskuld som en återställandekostnad för miljöskador somär tekniskt-ekonomiskt återställbara samt storleken av det kapital som erfordras för att betala återkommande ”reparationsinsatser”. Även andra forskare har behandlat begreppet och arbetat fram egna definitioner. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka definitioner av begreppet miljöskuld, vilken definition som är vanligast förekommande samt vilka metoder för miljöredovisning som används idag. Metod och avgränsning: Studien bygger främst på en litteraturstudie som kompletteras med en argumentationsstudie. Underlag för studien är företag i energibranschen, skogsbranschen och gruvbranschen. Slutförande och resultat: Begreppet miljöskuld behandlas i samhällsdebatter och som begreppsdefinition förekommer olika värdeberäkningar. Innebörden av begreppet miljöskuld är förenat till gällande lagstiftning men samtidigt ett relativt öppet begrepp som kan få skiftande karaktär beroende på ambitionsnivå och bakomliggande värderingar. Jernelövs (1992) definition är dock den som är vanligast förekommande. Studien visar att det är de större företagen som utfärdar en hållbarhetsredovisning, vilket är ett komplement till årsredovisningen där miljöredovisning behandlas. Det är de stora samt medelstora företagen som tillämpar redovisningsstandarder och certifieringar, främst ISO 14 001-certifiering och GRI:s vägledning.