Diss. (sammanfattning) Örebro : Örebro universitet, 2007.

Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en kronisk och försvagande autoimmunmedierad inflammatorisk och neurodegenerativ sjukdom i centrala nervsystemet (CNS).De vanligaste tre MS-typerna är Primär skovvis MS, Primär progressiv MS och Sekundär progressiv MS. Årligen drabbas uppskattningsvis 1 000 individer av MS och är dubbelt så vanligt bland kvinnor än män. Syfte: Syftet var att beskriva hur det dagliga livet påverkas och förändras för personer med MS samt att beskriva urvalsgrupperna i de inkluderade studierna. Metod: Denna studie hade en deskriptiv litteraturstudie som design, och baserades på 18 studier med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Cinahl, PubMed och PsycInfo var de tre databaserna som inkluderade studier hämtats från. Huvudresultat: Resultatet visade att både fysiska och sociala faktorer påverkades mer eller mindre i förhållande till sjukdomstypen. Trots att motoriken, rörelseförmågan, och kontroll över olika kroppsfunktioner hade påverkats hos majoriteten av personerna, var den allvarligast bland personer med primär- och sekundär progressiv MS. Urvalsgruppernas könsfördelning visade ett överväldigande överskott av kvinnliga deltagare och att den vanligaste MS-typen var primär skovvis MS. Slutsats: Personer med MS upplever en mängd fysiska förändringar som ett resultat av deras sjukdom. Dessa förändringar, även om de kan vara milda, har en signifikant inverkan på hur personer med MS fungerar i sitt dagliga liv. Professionella, t.ex sjuksköterskor, som arbetar med personer med MS behöver regelbundet ta itu med de symtomatiska förändringarna hos MS-patienter, samarbeta med dem och erbjuda hjälp och vård för att minska svårigheter och förändringar i deras dagliga liv.

No description available.

Bakgrund: Multipel skleros är en sjukdom som kan leda till både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Prognosen för sjukdomen är oförutsägbar vilket leder till osäkerhet och rädsla hos de diagnostiserade samt deras närstående för hur framtiden kommer att se ut.. Närstående till personer med Multipel skleros upplever att information och stöttning från vården inte varit tillräcklig då de inte har varit förberedda på de symptom som har uppkommit i samband med sjukdomen. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med Multipel skleros. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes av kvalitativ ansats enligt Evans (2002). Resultat: Resultatet visade att personer med Multipel skleros upplevde att när de diagnostiserades skapade okunskap en oro. På grund av den oförutsägbara prognosen var de också oroliga över framtiden. Slutsatser: Personer med Multipel skleros upplevde osäkerhet inför framtiden och avsaknad av information och stöttning från sjuksköterskor. Vidare upplevde de som mest värdefullt när sjuksköterskor gav dem och deras närstående tillräckligt med tid och stöttning för att klara av att hantera sjukdomen. Detta medvetandegör att sjuksköterskor behöver bättre kunskap om sjukdomen och personer med Multipel skleros upplevelser för att kunna ge det stöd som behövs.

Redan under 1880-talet beskrevs i USA symtom som liknar de som idag relateras till multipel kemisk känslighet (MCS). MCS innebär en överkänslighet för väldigt låga doser av ett okänt antal kemikalier som finns i vår omgivning. Det är en icke allergisk kronisk störning som karaktäriseras av ospecifika symtom (en akut hypersensitivitet) kopplade till exponering av vanligt förekommande flyktiga kemikalier, exempelvis från parfymerade produkter, tobaksrök och nytryckta tidningar och magasin. Det finns indikationer på att inflammation är en bakomliggande orsak till hypersensitiviteten hos patientgruppen med MCS. Syftet med denna litteraturstudie var att redogöra för symtom och bakomliggande mekanismer kopplade till MCS, och se huruvida det finns grund att tro att inflammation bidrar till sjukdomsutveckling. Information har insamlats både från böcker och vetenskapliga artiklar. I många studier beskrivs symtom hos MCS-patienter som liknar symtomen vid infektionssjukdomar (trötthet, mjukvävnadsmärta, koncentrationssvårigheter), och andra symtom som påminner om astma. Vissa MCSpatienters astmaliknande symtom har även kunnat lindrats av antihistaminer, nässpray med kortikosteroider eller utspädda lokalanestetika. Det finns även en symtombild som kan associeras med inflammation. Med förbättrade vetenskapliga studier är det troligt att det i framtiden går att få fram en mer exakt inflammatorisk profil. Detta skulle kunna bidra till en ökad förståelse om några av de bakomliggande mekanismerna för vissa av symtomen hos denna patientgrupp.

Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en kronisk neurologisk sjukdom som kan ge omfattande funktionsnedsättningar. När en individ drabbas av MS kan närstående påverkas. Sjuksköterskans kompetensbeskrivning beskriver att en god vård innefattar ett personcentrerat förhållningssätt som inkluderar de närstående. Därav anses det relevant att ta reda på närståendes upplevelser av att leva med en anhörig med MS. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med en anhörig med multipel skleros utifrån ett närståendeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats, där tretton vetenskapliga artiklar som var baserade på kvalitativ metod analyserades. Resultat: Resultatet visade att närstående upplevde förändringar gällande relationen, familjerollen samt ändrade behov efter att en anhörig drabbats av MS. Svårigheter i att finna sin identitet kopplades till att rollen som vårdare upplevdes svår. Information och stöd visade sig ha en central roll för ett fungerande liv. Slutsats: Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammar upplevelsen hos närstående för att underlätta situationen hos den drabbade familjen. Då vården saknar resurser och samhället är beroende av att närstående vårdar sina anhöriga är det viktigt att de känner sig trygga i sina roller. Detta kan stärkas genom kunskap, stöd och informationsöverföring.

Inledning Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom som drabbar det centralanervsystemet (CNS). Ca 80% av alla patienter lider av symtomet spasticitet, somuttrycker sig som stela och spända muskler samt en oförmåga att kontrollera dessa.Forskare började titta närmare på den farmakologiska effekten av plantan Cannabissativa då den befintliga behandlingens effekt inte var tillfredsställande. Resultatet blevläkemedlet Sativex som godkändes på den svenska marknaden 2011. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på om cannabinoider ger en effektivbehandling vid spasticitet orsakat av MS, samt om biverkningarna är svåra. Metod Via databasen PubMed söktes relevanta artiklar ut. Sökorden som användes var blandannat ”multiple sclerosis” och ”cannabinoids”. Efter att artiklar sållats bort som inteuppfyllt inklusions- eller exklusionskraven fanns där sju stycken originalartiklar kvar.Samtliga sju artiklar har använts till denna litteraturstudie. Resultat Samtliga sju studier var randomiserade, placebo-kontrollerade studier. Degenomfördes år 2000-2012 i Europa och USA. Studietiden varierade från 17 dagar till19 veckor och antal deltagare från 37-657 stycken. Den aktiva behandlingen bestod avmunhålesprayen Sativex, cannabiscigaretter, cannabisextrakt i gelatinkapslar samtsyntetisk THC i gelatinkapslar. De flesta studier visade en signifikant förbättring ispasticitet av den aktiva behandlingen.Det var få studier där deltagare led av allvarliga biverkningar. De vanligastebiverkningarna som kunde ses var yrsel, trötthet, urinvägsinfektion (UVI) samtmuntorrhet. Diskussion De flesta studier visade resultat av statistisk signifikans. Resultaten var dock svåra attjämföra med varandra då studierna utgick från olika effektmått. Effekten av den aktivabehandlingen kunde inte ses öka med ökande dosering och det verkade heller inte varaav betydelse vilken administreringsform som användes. Vissa biverkningar var större iplacebogruppen och kunde då inte bero på behandlingen med cannabinoider. Slutsats Cannabinoider ger en lindring av symtomet spasticitet vid MS. Biverkningar är relativtvanliga men sällan allvarliga.

Multipel Skleros, MS, är en kronisk autoimmun sjukdom med cirka 17000 diagnosticerade patienter i Sverige. Sjukdomen drabbar framför allt kvinnor i åldersintervallet 20-40 år. Myelinet som omger axonerna inflammeras och skadas, vilket medför blottade nervtrådar med försämrade impulser som följd, varvid symtom som okoordinerade rörelser och domningar är vanligt. Idag finns ingen läkande behandling mot MS. Vid skov med akuta funktionsnedsättningar används metylprednisolon för att förkorta skovets tid. För att minska frekvensen skov samt uppkomsten av nya skadeområden används immunmodulerande behandling, med interferon-β, glatirameracetat, fingolimod eller natalizumab som aktiv substans. Följande litteraturarbete hade som syfte att undersöka hur effektiv behandling med interferon-β är jämfört med andra immunmodulerande medel med avseende på att minska den årliga frekvensen skov. I två studier som jämförde två olika doser fingolimod kontra interferon-β och placebo visade det sig att den lägre dosen fingolimod, vilken är den som idag rekommenderas i Sverige, var den som uppvisade starkast reducering av skov samt mindre biverkningsprofil. Från att deltagarna hade en frekvens på ca ett skov per år, hade de efter behandling med fingolimod endast 0,18 skov, deltagarna med placebo hade 0,4 skov och deltagarna med interferon-β 0,33 skov årligen. Glatirameracetat visade sig reducera skoven till cirka en tredjedel av den ursprungliga frekvensen enligt två studier på 14 månader respektive två år. Att undersöka läkemedlets effekt vid långtidsanvändning under ytterligare utökade studier vore intressant, med tanke på att MS är en kronisk sjukdom och att behandling kommer följa patienten livet ut. Man kan också tänka sig att kombinationsbehandlingar skulle vara värda att undersöka för att kunna minska antalet skov ännu mer.

Multipel skleros (MS) är en kronisk immunologisk sjukdom som slår på centrala nervsystemet (CNS) och kan leda till minskad neurologisk funktion. I Sverige finns 17 500 personer som fått en MS-diagnos. Den vanligaste åldern för insjuknande är 20-40 år och sjukdomen är dubbelt så vanlig bland kvinnor som bland män. Om patienterna inte får behandling finns risk för kraftiga funktionsnedsättningar. Syftet med detta arbete var att undersöka effekten och säkerheten med det perorala läkemedlet fingolimod jämfört med intravenös behandling med natalizumab vid MS. Arbetet utformades som en litteraturstudie där sökningar gjordes i PubMed genom Linnéuniversitetets bibliotek. De sökord som användes var "multiple sclerosis AND drug therapy AND fingolimod" samt "multiple sclerosis AND drug therapy AND natalizumab". Sökningarna ledde till att 7 studier granskades. Studierna visade att både fingolimod och natalizumab ger bättre effekt än placebo och de har dessutom bra säkerhet. Det var dock inga stora skillnader mellan de två substanserna. Vad gällde risken för progredierande funktionsnedsättning och risken för allvarliga biverkningar tycktes fingolimod vara något mera fördelaktigt, medan natalizumab hade en liten fördel vad gällde antalet gadoliniumförstärkta lesioner. Då man i några av fingolimodstudierna inte använde sig av intention-to-treat (ITT) och dubbelblindning kan läkemedlets effekter i dessa studier framstå som bättre än vad de är och de små förbättringar i effekter som sågs i resultaten blir osäkra. För att säkert kunna säga om det är någon skillnad i effekt och säkerhet mellan preparaten vore det önskvärt med nya dubbelblindade långtidsstudier av fingolimod där ITT använts vid analysen. Det vore också intressant med en randomiserad klinisk prövning som jämför fingolimod med natalizumab. De resultat som framförallt bör studeras är skovfrekvens, risk för ökande funktionsnedsättning och risk för allvarliga biverkningar, då dessa parametrar borde vara av störst värde för patienterna.

No description available.