Uppsatsens syfte är att visa på dansbandsbranschens förmåga att anpassa sina strategier efter förändrade omvärldsfaktorer, samt visa på vad som kan förbättras inom området strategisk ledning utifrån ett affärsstrategiskt perspektiv. En kvalitativ undersökning där den huvudsakliga empirin bygger på genomförda intervjuer. Uppsatsen grundar sig i nio genomförda intervjuer med personer inom dansbandsbranschen. Att arbeta med dansband tycks vara en livsstil där besluten präglas av att, som Sven Ingvars sjunger, ”Det kommer från hjärtat”. Sammanfattningsvis vill vi belysa det behov av en intresseorganisation som vi anser föreligger, då vi lokaliserat en brist på initiativ för gemensam utveckling ur ett långsiktigt perspektiv. Detta utgör en avsaknad, vilken är en konsekvens av att aktörerna har anpassat sina strategier utefter överlevnad, på bekostnad av en potentiell utveckling.

The purpose of this dissertation is to describe, explain and understand how record companies identify and develop new music and new talent. The analysis is carried out on three levels: individual, organizational and sector level. In a record company, this task formally goes to A&R (Artist and Repertoire). This dissertation takes its point of departure in how the capacity for discovering new talent can be understood in terms of knowledge, creativity and competence and how this capacity is affected in the meeting between the record company and the industry. The theoretical framework of the dissertation spans two sociological fields: the sociology of organizations and the sociology of knowledge. While it takes its organizational starting point in the Knowledge Company Approach, it employs a practice-based approach to discuss knowledge. I argue that within the Knowledge company approach there are two contrasting ways to understand knowledge; a distinction is made between knowledge- and creativity-intensive enterprises. The results show that the record industry’s polarized structure can be seen as a result of the Knowledge Company’s typical problems. The A&R’s work is described as including two phases, one intuitive and one analytical. The intuitive assessment is direct, unconscious and without reflection. This ability has been described as "intuition" and "gut feeling". The analytical phase adds analysis and reflection based on knowledge. The results from the interviews with A&R’s reveal the limit of formal and explicit knowledge not only in the choice of music but also in the marketing strategies. The overarching picture is one in which record companies move in a space characterized by tension between dichotomous forces – art and commercialism, creativity and knowledge, culture and economy, chaos and order, but where opposite poles are not mutually exclusive but complementary.

Denna uppsats undersöker hur artisten Jaqe har kunnat sprida sin musik och sitt varumärke via sociala medier utan att ha några konton på sociala medier registrerade i sitt namn, eller överhuvudtaget vara aktiv på nätet. Syftet med uppsatsen är att undersöka ett högst ovanligt marknadskommunikationsfenomen som tycks motsäga rådande normer inom musikbranschen, för att belysa huruvida man kan bedriva effektiv marknadskommunikation via sociala medier utan att överhuvudtaget vara aktiv online. Detta undersöks genom att kartlägga och problematisera Jaqes strategi samt jämföra den mot Sveriges två största skivbolags digitala marknadskommunikativa praktiker. Empirin består av fyra kvalitativa expertintervjuer. Förutom Jaqe så har hans PR-ansvariga på skivbolaget Baba Recordings intervjuats, samt ytterligare två majorbolagsrepresentanter, en från Baba Recordings moderbolag Sony Music, och en från Universal Music. Uppsatsens teori behandlar främst ”traditionell” marknadskommunikation via sociala medier, samt spridning via sociala medier och vilka faktorer och opinionsledare som påverkar spridningen. Resultaten visar att de tillfrågade majorbolagsrespondenterna använder sociala medier för att marknadsföra samtliga av deras artister (med undantag för Jaqe) med ett stort fokus på interaktivitet med användare, och att de nyttjar de främsta marknadskommunikativa fördelar som sociala medier erbjuder. Vidare visar resultaten även att Jaqes passiva strategi har fungerat främst tack vare dess sällsynthet, som blivit en drivande marknadsföringskraft i sig, samt tre typer av opinionsledare: andra artister, media och publiken.

<p>Fonogramsavtalet är ett avtal som sluts mellan en artist och ett skivbolag där artisten överlåter exploateringsrätten till sitt framförande till skivbolaget för en ersättning. Detta avtal grundar sig på de rättigheter som upphovsrättslagen ger en artist och på avtalsrätt, men hur dessa avtal bör utformas i praktiken är till stor del upp till de båda parterna (Stannow, Åkerberg, Hillerström 2002). Friheten kring utformandet är med andra ord stor vilket borde resultera i många kreativa sätt att lösa denna fråga. Varje artist är unik i fråga om musikalisk genre vilket påverkar det sätt som denna artist bör presenteras på marknaden. Dessutom är varje skivbolag unikt i sitt sätt att arbeta samt i fråga om resurser och kompetens. Detta borde leda till en myriad av lösningar på hur dessa parter skall samarbeta och detta borde därmed likaså resultera i lika många olika avtalsutformningar. Det har dock utvecklats en standard gällande fonogramsavtalets utformning som gör att slående många avtal inom branschen är närmast identiska.</p><p>Jag anser därmed att det är av vikt att undersöka denna standard samt hur den sprids inom musikbranschen. Detta därför att det är viktigt att inse de förutfattade meningar och de rationaliserade myter som ligger till grund för ens handlande. Aktörerna inom musikbranschen har enligt mig en tendens att fokusera på detaljnivå när de utformar ett fonogramsavtal och överser att ifrågasätta varifrån de får den mall de utgår ifrån. Mycket av de viktigaste punkterna inom avtalet ifrågasätts aldrig och rättfärdigas med uttryck likt ”så har vi alltid gjort” och ”så funkar det i branschen”. Detta är en grogrund för ett institutionaliserande av rationella myter och måste därför ifrågasättas så att aktörerna inom branschen kan frigöra sig från dessa myter och införa en vilja till nytänkande.</p><p>Powell och DiMaggios isomorfismbegrepp ligger till grund för hur jag ämnar beskriva fonogramsavtalsstandardens spridning inom musikbranschen (DiMaggio, Powell 1983/1997). Kortfattat kan man säga att fonogramsavtalsstandarden sprids genom att musikbranschen är en relativt liten och homogen bransch. Interaktion mellan de olika aktörerna möjliggör att nya recept på tillvägagångssätt inom denna avtalsfråga sprids och befästs tämligen snabbt. Musikbranschen är dessutom en bransch som är mycket trendkänslig på grund av att man arbetar med en produkt vars kommersiella gångbarhet är jämförelsevis kort. Detta leder enligt mig till att aktörerna inom musikbranschen är vana vid att följa och imitera varandra vilket leder till ett likstämmigt beteende.</p><p>De olika intresseorganisationerna inom branschen arbetar alla med att hjälpa sina medlemmar att lösa frågor angående fonogramsavtal. Dessa organisationer jobbar dessutom aktivt med olika utbildningsprojekt för att höja deras medlemmars kunskap om branschen. Jag anser därmed att deras agerande leder till att en standard kring upprättandet av fonogramsavtal sprids bland deras medlemmar. Skivbolag med större ekonomiska resurser anlitar också ofta juridisk expertis vid upprättandet av deras fonogramsavtal. Dessa experter måste förutom det juridiska kunnandet även besitta kunskaper om musikbranschen. Jag vill hävda att eftersom det finns relativt få konsulter som besitter denna expertis så tenderar ett fåtal individer sitta vid flertalet betydande förhandlingar inom musikbranschen. Detta leder till att dessa personer sprider sitt tillvägagångssätt inom branschen vilket i sin tur sprider och befäster fonogramavtalets standard ytterligare.</p><p>Eftersom fonogramsavtalet är en produkt av förhandlingar så är avtalet likaså en produkt av de båda parternas maktposition jämte varandra. Denna inbördes maktkamp mellan de båda parterna är dessutom en produkt av de maktelement som reglerar musikbranschen som helhet. Därför så ämnar jag beskriva dessa maktelement med hjälp av Michael Porters strukturella analysmodell samt redogöra för hur förändringar inom dessa element påverkar fonogramsavtalsstandarden (Porter 1985).</p><p>Jag hävdar att skivbolagens maktposition håller på att urholkas något i takt med den digitala revolutionen vilken på sikt säkerligen kommer att göra Internet till den dominerande distributionskanalen för musik. Denna revolution har gjort att inträdesbarriärerna inom branschen har krympt på grund av att distributionen har förenklats. Jag anser att detta kommer leda till att de stora dominerande skivbolagen tappar kontrollen över distributionen och därmed även tappar sin makt över branschen. Artisten kommer följaktligen att få mer att säga till om vid en fonogramsavtalsförhandling, frågan är bara om detta också kommer att förändra fonogramsavtalsstandarden.</p> / <p>The Phonorecord contract is a contract that lets an artist sign away his right to exploit his performance to a record company for the sake of both parties financial benefit. This contract is based upon the copyright act, but how this contract should be formed is very much left to the discretion of the involved parties. This freedom to individually construct the design of the contract should therefore produce an array of different formats, each constructed to fit the artist and the record company’s individual situation. Artists are an individual and therefore unique when it comes to their musical heritage and commerciality. Record companies are also a product of their unique circumstance of economical clout and competence, which should result in many creative ways of designing a phonorecord contract. Still, the music industry has developed a standard when it comes to designing this agreement which has conformed the industries contracts to be very similar in content and design.</p><p>Therefore I feel it is important to analyze this standard and how this standard is traveling within the industry. This because I see a need to shed some light upon the preconceived notions and rationalized myths, that form the actions of the actors within the music business. These actors tend to focus their attention on details instead of seeing the overall picture and the rationalized myths that constitute their actions. A bulk of the content in the phonorecord contract never even gets questioned and gets rationalized by expressions like “this is the way in which we always operated” and “this is boiler-plate”. This is a telling sign of an industry that rely heavily on institutionalized rational myths. These myths should be questioned to free the industry actors of their narrow minded thought processes and to open up for the possibility of creative thinking.</p><p>I have based my analysis on Powell and DiMaggios isomorphis concept and used their three kinds of isomorphesis to depict the traveling of the standard in regards to the phonorecord contract (DiMaggio, Powell 1983/1997). To put it briefly, you can narrow down my results by stating that the music business is a very homogenized and small business sector. The daily interaction between the actors within the industry facilitates a fast and easy spread of ideas that quickly becomes standardized. I would also like to claim that the music industry is a very trend sensitive industry since their main product enjoys a very brief commercial lifespan. This makes the actors in the industry accustomed to interact and to keep a close eye on each other, a behavior that leads to the actors copying each other to a vast extent.</p><p>The different trade groups within the industry work extensively to help their members in resolving different issues revolving the phonorecord contract. These trade groups also undertake different educational projects to educate their members. I think that their willingness to take this active role within the industry helps to spread the perceived standard within the phonorecord contract to their members. Record labels with large economical clout tend to hire legal experts to design their phonorecord contracts. Since there are few legal experts that work on a contractual basis and that also possesses a deep knowledge of the music industry the same consultants tends to be hired on a regular basis. Not only do they get hired by the same companies again and again, but also to a large extent by different companies. Making these consultants take part in several different phonorecord contract negotiations within the industry. These actors therefore help in spreading the standard regarding this issue.</p><p>Since a phonorecord contract is a product of negotiations, the contract will also be a product of the power relations between the invested parties. This power relationship between the parties also reflects the power relations within the industry as a whole. Therefore I tend to describe these power relations using Michael Porters Structural Analysis model, and by doing so shedding some light upon how this power struggle effects the negotiations between artist and record company.</p><p>I claim that the record companies’ advantage when it comes to their power position is slowly eroding as a result of the digital revolution within the industry. A digital revolution brought on by that the main way of distribution a phonorecord in the future probably will be through the internet and not through a record store. This revolution has made the entry barriers into the industry smaller because the distribution process has been made easier. The major record companies therefore loose the control of the distribution channels witch in turn erodes their power position. The artist might therefore get a much better position when negotiating with a record company; the question is if this also will lead to a change in the standard in regards to the phonorecord contract.</p>

The purpose with this study is to understand how the synchronizing process in the music industry works and see how it can be used as a marketing tool.  The study was done through a qualitative method with an inductive approach. As previous studies on this subject are very few, the inductive approach felt like a natural choice for us. Through interviews we got to know how the music industry sees the subject. Our result shows that the synchronization process can be done in various ways.  Synchronization can also be considered as a marketing communication tool. It also shows that a synchronization can be seen as a kind of product placement as music can be seen as a product. It can also be linked to co-branding. The importance of congruence between the brands is highlighted. If it is not congruent the synchronization can be negative for both parts. / Syfte och forskningsfrågor: Syftet med denna uppsats är att förtydliga synkroniseringsprocessen och ur ett musikbranschperspektiv se huruvida det används som en form av marknadskommunikation för en artist.   Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Då tidigare forskning kring detta ämne är bristfälligt uppstod induktionen som ett tydligt val. Genom   kvalitativa intervjuer kunde vi nå en kunskap om personer i musikbranschens syn på ämnet. Alla intervjuer är semistrukturerade.   Slutsats: Genom studien har vi förtydligat synkroniseringsprocessens olika tillvägagångssätt samt se hur det synkronisering kan användas som marknadsföringsverktyg. Vår studie visar att synkronisering som fenomen uppfyller flera kriterier för att kunna betraktas som marknadsföringsverktyg. Studien visar också på samband mellan synkronisering, produktplacering och Co-branding. Resultatet visar även på vikten av kongruens mellan varumärken.

Sedan år 2011 har söktrycket till det estetiska gymnasieprogrammet sjunkit med nära 32% enligt Skolverket. Samtidigt har den ekonomiska tillväxten i den svenska musikbranschen ökat med 43% över samma tidsperiod, mellan åren 2011 och 2015. Tidigare forskning visar att en utbildningsnorm växt fram i den svenska skolan i linje med så kallade rätta gymnasieval. I denna uppsats har gymnasieelever från ekonomiskt samt estetiskt program, genom fokusgruppsamtal som metod, fått berätta om hur de tror att deras omgivning och bakgrund kan ha format deras syn på estetiskt gymnasieprogram och musik som yrke. Eleverna märker enligt dem själva denna förändring i söktrycket. Ett av de viktigaste resultaten är att gymnasieeleverna som medverkade i undersökningen har en svag bild av vilka yrken som ryms inom musikbranschen. Resultatet tyder även på att det estetiska programmet präglas av lågt anseende, och ett generellt rykte att vara lättare än andra gymnasieprogram, och att detta lockar mindre ambitiösa elever som helst vill ha roligt under gymnasietiden. Detta skulle enligt respondenterna bygga på tron om att utövande av en kulturell hobby på skoltid inte stimulerar till lärande på samma sätt som ett gymnasiegemensamt ämne. I analys- samt diskussionskapitlen kommenterar jag resultaten med hjälp av tidigare forskning samt Bourdieus teorier om kapital och habitus. Dessa teorier används för att studera de typer av kapital respondenterna värderar högt respektive lågt, samt deras livsbakgrunders påverkan på deras val.

Teknikens utveckling och kommersialiseringen av internet har förändrat musikindustrins spelplan. Numera är artister inte lika beroende av skivbolag som finanserar dyra studiotimmar med mera utan kan själva åstadkomma en hög inspelningskvalitet med billigare utrustning. De har också möjligheten att själva marknadsföra sig via internet och bygga upp sina varumärken. Syftet med undersökningarna som ligger till grund för detta arbete var att kartlägga de nya arbetsuppgifter artisterna fått till följd av digitaliseringen. Resultatet användes sedan för att belysa vilka områden som kan effektiviseras och förbättras. Undersökningen fokuserade på artister som var i ett tidigt skede av sina karriärer men hade som mål att livnära sig på sin livemusik. Arbetet mynnade ut i slutsatsen att de mindre etablerade artisterna har svårt att konkurrera med artister som backas upp av större musikbolag. Mycket på grund av att de inte klarar av eller hinner med allt administrativt arbete som krävs för att försörja sig på sin livemusik. Många artister verkar prioritera bort den administrativa delen till fördel för konstnärskapet. När de administrativa delarna av företagen inte sköts hamnar artisten i en ond spiral. När man väljer att inte betala skatt på sin lön, prioriterar bort marknadsföring och att skriva avtal så skadar det artistskapets varumärke på sikt.

Denna studie lyfter de utmaningar och komplexiteter som finns inom den moderna musikbranschen, och riktar sig mot att förstå hur dessa utspelar sig på mikonivå, utifrån den enskilde musikerns perspektiv. Studien vill förstå vilka hinder och utmaningar som upplevs vara mest problematiska för musikern i sin egna karriärsatsning, och hur dessa hinder och utmaningar i sin tur kan komma att påverka dennes bild av sin lämplighet för karriär i branschen. Studiens syfte och frågeställning besvaras genom ett fenomenologiskt närmande av empirin, i kombination med Berger och Luckmanns samt Bourdieus teoretiska ramverk kring samhällets verklighetskonstruktioner genom mellanmänskliga typifieringar. Vad denna kombination genererar, är en belysning av att upplevelsen kring utmaningar och hinder vid karriär visar sig vara kontextbunden, och att den står under påverkan av vilka rum inom branschen som musikern socialiserats in i. Hur väl dessa kontextuella musikbranschdynamiker internaliserats i musikerns verklighetsuppfattning visar sig i ljuset av teorierna ha potentiell påverkan på vilka mått som musikern sedan mäter sin lämplighet för branschen med. Hur stor insikt musikern i sin tur fått kring relativiteten i musikbranschens spelregler, beroende på vilka social rum som denne vistats i, blir sedan grunden för påbörjad individualism och självständighet i relation till branschen.

Musikindustrin är en tuff bransch med hög konkurrens. För att en musiker idag ska kunna bli framgångsrik gäller det att ha ett genomtänkt varumärke som kan representera musikerns image. Författarna av denna studie har kommit i kontakt med indierockbandet Out of Mind som är ett relativt nytt band och som vill lansera sig själva inom musikindustrin och öka sitt igenkännande hos deras målgrupp. För att på bästa sätt identifiera bandet och särskilja dem från konkurrenter bör därför en unik logotyp utformas. Syftet med studien blir därmed att undersöka hur man kan utforma en logotyp för ett band som förmedlar dess genre, värdeord och önskad positionering. En förstudie genomfördes som gav författarna insikt om vilken genre bandet identifierar sig med, hur de önskar positionera sig, och dess värdeord: hoppfullhet, kreativitet, gemenskap och mod. För att besvara studiens syfte utformades tre logotypförslag som värderades med hjälp av en enkätundersökning. Av värderingen framkom det att värdeordet hoppfullhet bäst visades genom cirkulära former som förmedlar en positiv känsla. Kreativitet visades bäst genom en kombination av linjer och mjuka former. Värdeordet gemenskap lyftes fram bäst genom en sammanhängande typografi. Mod lyftes fram bäst genom att använda sig av ett skarpt och hårt uttryck. Bandet tillhör genren indierock, som baserat på resultatet av värderingen, framställs bäst genom att kombinera en rockig och tuff känsla med mjuka och snälla former. Baserat på resultatet av logotypernas positionering framkom det att det är viktigt att inga aspekter i positioneringen motsätter varandra då det gör det svårt att utforma logotypen, så att den förmedlar alla delar av varumärkesidentiteten.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kvinnor påverkas av genusnormer inommusikproduktion för att synliggöra hur och på vilka sätt genus specifikt kan påverkaarbetet som musikproducent. Detta gjordes genom fyra kvalitativa intervjuer medciskvinnor (detta begrepp kommer beskrivas tydligare på sida två) som är aktiva inommusikproduktionsbranschen samt närliggande områden. Resultatet visar attrespondenterna har behandlats annorlunda på grund av deras genus och ger exempel påtillfällen där det har hänt. De beskriver hur genusnormer påverkar dem i samband medderas arbeten. Uppsatsen tar även upp hur branschen i nuläget ser ur och hur man kan gåvidare för att jobba för jämställdhet. Studien bör bidra med en djupare förståelse kringgenus och dess påverkan på kvinnor i deras arbete samt att den bidrar med strategier förhur deras vardag som musikproducenter kan förbättras.