Background: People with Intellectual Disability (ID) run an increased risk of suffering from illness. Research has confirmed that people with intellectual disabilities are at greater risk than the rest of the population to being offered lower quality of care. The nurse has an ethical duty to have knowledge of what the diagnosis of ID means in order to provide person-centered care to people with ID.  Aim: The purpose of the literature review was to describe nurses’ experience of providing care to people with Intellectual Disability. Method: The literature study is based on ten scientific peer reviewed studies with qualitative study design. The databases used were Cinahl and Psycinfo. The quality of the studies included in the literature study are reviewed. The data analysis was conducted by condense, encode, systematizing and categorizing the material. Results: The analysis resulted in three main categories; The meaning of communication, The meaning of knowledge and The meaning of the organization. The category The meaning of communication is divided into four subcategories; Communication difficulties, Tools and strategies, Communication through a relative or personal assistant and Taking the role of representative. The category The meaning of knowledge consists of two subcategories; Theoretical knowledge and Practical experience. The category The meaning of the organization is also built up by two subcategories; Structural challenges and Increased workload. Conclusion: Nurses have experience of communication difficulties and of using different tools and strategies to make the communication work. Nurses express a need for more time, increased knowledge and more practical training opportunities in caring for people with ID. The results indicate that more time for the care meeting, improved structure around handover between healthcare professionals and clarification of the division of responsibilities and roles between nurses and personal assistants, are possible areas of improvement in the care of people with ID. / Bakgrund: Personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) löper en ökad risk att drabbas av ohälsa. Forskning har bekräftat att personer med intellektuell funktionsnedsättning riskerar att i högre grad än övriga befolkningen, erbjudas vård av lägre kvalitet. Sjuksköterskan har en etisk plikt att ha kunskap om vad diagnosen IF innebär för att kunna ge personcentrerad omvårdnad åt personer med IF. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga peer reviewed studier med kvalitativ studiedesign. Databaserna som användes var Cinahl och Psychinfo. Studierna som inkluderats i litteraturstudien är kvalitetsgranskade. Dataanalysen utfördes genom att kondensera, koda, systematisera och kategorisera datamaterialet. Resultat: Resultaten är indelat i tre kategorier; Kommunikationens betydelse, Kunskapens betydelse och Organisationens betydelse. Kategorin Kommunikationens betydelse är i sin tur indelat i fyra subkategorier; Kommunikationssvårigheter, Verktyg och strategier, Kommunikation via anhörig eller personlig assistent samt Ta rollen som företrädare. Kategorin Kunskapens betydelse består av två subkategorier; Teoretisk kunskap och Praktisk erfarenhet. Kategorin Organisationens betydelse byggs även upp av två subkategorier; Strukturella svårigheter och Ökad arbetsbelastning. Konklusion: Sjuksköterskor har erfarenheter av kommunikationssvårigheter samt av att använda sig av olika verktyg och strategier för att få kommunikationen att fungera i vårdmötet med personer med IF. Sjuksköterskor uttrycker behov av mer tid, ökad kunskap och fler praktiska utbildningstillfällen inför att vårda personer med IF. Resultaten tyder på att mer tid till vårdmötet, förbättrad struktur kring överrapportering mellan vårdpersonal samt tydliggörande av ansvars och  - rollfördelning mellan sjuksköterska och personliga assistenter, är möjliga förbättringsområden inom omvårdnad av personer med IF.

Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker hjälp inom primärvården. Patienter med långvarig smärtproblematik inom primärvården får inte alltid den vård de behöver. Långvarig smärtproblematik kan av sjuksköterskor upplevas som ett svårt och komplicerat tillstånd att hantera. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att möta patienter med långvarig smärtproblematik inom primärvården. Metod: Litteraturstudien utformades som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats med utgångspunkt i sju vetenskapliga artiklar. Artiklarna lästes ett flertal gånger, färgkodades och utmynnade i trekategorier. Resultat: Tre kategorier identifierades (i) Bristande kunskap kring långvarig smärta och behandling (ii) Vikten av att arbeta personcentrerat och ge stöd i mötet med patienter med långvarig smärta (iii) Otillräcklig vård på grund av resursbrist och bristande samarbete. Smärta ska ses ur ett biopsykosocialt perspektiv, där både biologiska, psykologiska och sociala faktorer påverkar upplevelsen av smärta. Personcentrerad vård är en nyckel för framgångsrik vård av smärtpatienter. En väl fungerande primärvård spelar en avgörande roll för patienters vidare vård och behandling. Konklusion: Förbättringsområden som har identifierats är behov av ökad kunskap kring långvarig smärta, ett förstärkt personcentrerat arbetssätt och stöd till patienter med långvarig smärta samt utökade resurser och bättre samarbete. / Background: Pain is one of the most common reasons why people seek help in primary care. Patients with long-term pain problems in primary care do not always receive the care they need. Long-term pain problems can be perceived by nurses as a difficult and complicated condition to deal with. Purpose: The purpose was to shed light on the nurse's experiences of meeting patients with long-term pain problems in primary care. Method: The literature review was designed as a general literature review with an inductive approach based on seven scientific articles. The articles were read several times, color-coded and resulted in three categories. Results: Three categories were identified (i) Lack of knowledge about long-term pain and treatment (ii) The importance of working person-centered and providing support in the meeting with patients with long-term pain (iii) Inadequate care due to lack of resources and lack of cooperation. Pain should be seen from a biopsychosocial perspective, where both biological, psychological and social factors influence the experience of pain. Person-centred care is a key to successful care of pain patients. Well-functioning primary care plays a crucial role in patients' further care and treatment. Conclusion:Areas for improvement that have been identified are the need for increased knowledge about long-term pain, a strengthened person-centered approach and support for patients with long-term pain, as well as increased resources and better collaboration.

Bakgrund: Antalet personer med intellektuell funktionsnedsättning har ökat globalt. Då dessa personer lever längre än tidigare, har behovet av vård ökat för denna patientgrupp. Kommunikation utgör grunden för delaktighet och personer med intellektuell funktionsnedsättning är en utsatt grupp till följd av nedsatta färdigheter i att kommunicera. Sjuksköterskor får under utbildningen elementär kunskap om att vårda patienter oavsett sjukdom, men begränsad undervisning ges gällande intellektuell funktionsnedsättning. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att kommunicera med vuxna personer som har intellektuell funktionsnedsättning inom hälso- och sjukvård. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. 12 artiklar från databaserna CINAHL och PsychInfo analyserades genom Fribergs fem steg. Personcentrerad vård användes som teoretisk referensram. Resultat: Tre huvudteman framkom: Kommunikation och kompetens (sjuksköterskors kunskapsbrist, otillräcklig utbildning & erfarenhet), organisationen påverkar omvårdnaden (tidsbrist & arbetsbelastning, teamsamverkan), trygghet genom kontinuitet (patientrelationens inverkan på kommunikationen, sjuksköterskors relation med anhöriga och stödpersonal).  Slutsats: Sjuksköterskor upplever hinder för att kommunicera med personer som har intellektuell funktionsnedsättning, till följd av brist på kunskap, erfarenhet och utbildning. Att lära känna patienten och anhöriga visar sig vara av stor vikt men begränsas på grund av organisatoriska brister som tidsbrist och personalresurser. / Background: The amount of people with intellectual disability has increased globally. Communication is the foundation of participation and people with intellectual disability, represent a vulnerable group due to impaired communication skills. During the nursing education, nurses gain elementary knowledge about caring for patients regardless of illness, but limited education is given regarding intellectual disability. Aim: To describe nurse’s experience of communicating with adults who have an intellectual disability in healthcare. Method: A qualitative literature review was made using an inductive approach. 12 articles from the databases CINAHL and PsychInfo were analysed using Friberg’s five step. Person-centred care was chosen as the theoretical framework.Result: Three main themes emerged: communication and competence (nurses lack of knowledge, insufficient education and experience), the organization impacts the healthcare (time shortage and workload, teamwork), safety through continuity (the patient relations impact on communication, and nurse’s relation with relatives and carers). Conclusion: Nurses experience barriers to communicate with people with intellectual disability because of insufficient knowledge, experience and education. Getting to know the patient and their relatives appears to be of great importance but is limited due to organizational deficiencies such as time shortage and staff resources.

Bakgrund Enligt Socialstyrelsen ska all omvårdnad av personer med demenssjukdom bedrivas personcentrerat. En stor del av denna omvårdnad sker i privata och kommunala särskilda boenden. Levnadsberättelsen för personer med demenssjukdom beskrivs som ett viktigt verktyg i den personcentrerade omvårdnaden. Syfte Syftet med studien är att beskriva undersköterskans erfarenheter av arbetet med levnadsberättelser i omvårdnaden av personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod Kvalitativ intervjustudie med tematisk analys. Semistrukturerade intervjuer genomförde med fyra undersköterskor som arbetade på särskilt boende för personer med demenssjukdom. Resultat Resultatet i föreliggande studie presenteras i form av tre huvudteman och sex underteman. Huvudtemana som presenteras är;  ”Stöd för personcentrering” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att använda levnadsberättelsen som ett sätt att lättare utforma omvårdnaden på ett personcentrerat sätt. ”Att förstå människan bakom berättelsen” som handlar om undersköterskans erfarenhet av att genom levnadsberättelsen lättare kunna tolka och förstå reaktioner och beteenden hos den demenssjuke. ”Någon annans berättelse” som berör undersköterskans erfarenhet av att det är någon annan än den demenssjuke som styrt innehållet i levnadsberättelsen.  Slutsatser De slutsatser som dras av denna studie är att levnadsberättelsen är en grundpelare för personcentrerad omvårdnad. Levnadsberättelsen måste betraktas som och användas som ett levande dokument. Rutinerna för insamlande och revidering av levnadsberättelsen måste utvecklas. Levnadsberättelsen kan underlätta men aldrig ersätta relationsbyggandet mellan den demenssjuka personen och vårdaren. / Background The Swedish National Board of Health and Welfare states that all caring for people with dementia shall be done with a person-centered approach. A large amount of this care takes its place in private and community nursing homes. Using life stories for people with dementia is described as an important tool for person-centred care.  Aim The aim of this study is to describe the associate nurses' experience of life story work in caring for people with dementia in nursing homes.  Method Qualitative interview study with thematic analysis. Semi-structured interviews were conducted with four associate nurses working in a nursing home for people with dementia.  Results The result of the present study is presented in three main themes and six subthemes. The man themes presented is: “A support for person-centredness” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story as a way to make the caring more personcentered. “To understand the person behind the story” which deals with the associate nurse’s experience of using the life story to easier interpretet and understand reactions and behaviours of the person with dementia. ”Someone else’s story” Which delas with the experience of the associate nurse that there is someone other than the person with dementia that have controlled the content of the life story.  Conclusions The conclusions drawn by this study is that the life story is a cornerstone in person-centered care. The life story must be looked upon and used as a living document. The routines for collection and revision of life stories need further development. The life story can help but never replace the building of relationships between the person with dementia and the carer.

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede syftar till att lindra lidandet hos patienter och erhålla en god livskvalité. Sjuksköterskors roll inom palliativ vård är symtomlindring, erbjuda emotionellt stöd till patienter och närstående samt medföra vårdkvalité på bästa möjliga sätt. I tidigare forskning nämner patienter och närstående att brister i kommunikation och stöd inom palliativ vård påverkar negativt på vårdkvaliteten som ges av sjuksköterskor. Syfte: Att kartlägga sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes på totalt 11 artiklar som bestod av både kvalitativ och kvantitativ samt mixad metod. Resultat: Resultatet delades in i tre kategorier som identifierade sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård gällande behov, brister och utmaningar samt att möta lidandet. Sjuksköterskor erfor att deras kunskap om palliativ vård var otillräcklig, och därmed uppstod det brister i vårdkvalitén och kommunikation. Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar i livets slutskede uppger att brist på kunskap och stöd kring palliativ vård ger även upphov till konflikter med patienter och närstående. Även med dessa brister försöker sjuksköterskor att med hjälp av resurser som är tillgängliga erbjuda en god livskvalité i livets slutskede. / Background: Palliative care at the end of life aims to alleviate the suffering of patients and obtain a good quality of life. Nurses' role in palliative care is to relieve symptoms, offer emotional support to patients and relatives, and bring care quality in the best possible way. In previous research, patients and relatives mention that deficiencies in communication and support in palliative care negatively affect the quality of care provided by nurses. Purpose: To map nurses' experiences of caring for patients at the end of life. Method: A general literature review was conducted on a total of 11 articles consisting of both qualitative and quantitative and mixed methods. Results: The results were divided into three categories that identified nurses' experiences of palliative care regarding needs, shortcomings and challenges and facing suffering. Nurses felt that their knowledge of palliative care was insufficient, and thus there were deficiencies in the quality of care and communication. Conclusion: Nurses who work at the end-of-life state that a lack of knowledge and support regarding palliative care also gives rise to conflicts with patients and relatives. Even with these shortcomings, nurses try to use the resources that are available to offer a good quality of life at the end of life.

I Sverige finns 36 neonatalavdelningar, där vårdas spädbarn som kräver högspecialiserad vård. Sjuksköterskor som arbetar inom neonatalvården behöver därför ha adekvat utbildning och vara kunniga inom sitt område. I nuläget bedriver inte alla neonatalavdelningar familjecentrerad enkelrumsvård. Familjecentrerad enkelrumsvård innebär att föräldrarna tar hand om sitt barn under hela dygnet med stöd av sjuksköterskor. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av familjecentrerad enkelrumsvård på en neonatalavdelning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju sjukskörskor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Ur resultatet kom tre kategorier att växa fram; sjuksköterskan och familjecentrerad enkelrumsvård, föräldrarna och familjecentrerad enkelrumsvård samt barnet och familjecentrerad enkelrumsvård. I resultatet beskriver sjuksköterskor att familjecentrerad enkelrumsvård är att föredra, både för sjuksköterskor och familjer. Erfarenhet visar på att sjuksköterskors roll förändrats, från att vara den som står barnet närmast och utför omvårdnaden till att lämna över ansvaret till föräldrarna och istället inta en undervisande roll, vilket tillåter föräldrarna att växa i sina roller och stärker anknytningen till barnet. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och familjer är en viktig del för att vårdformen ska lyckas och behöver därför belysas, samt lyftas upp i kommande specialistsjuksköterskeutbildningar mot barn och ungdom. Dessutom behövs det på neonatalavdelningar diskuteras och struktureras upp hur kommunikationen på arbetsplatsen bör fungera. / There are 36 neonatal wards in Sweden, which demands a highly specialized healthcare. Therefore, neonatal nurses need to have adequate education and have good knowledge within their field. Not every ward in Sweden conducts family centered single-room care. This care-model means that parents take care of their child throughout the day with the support from nurses. The aim of this study was to highlight nurses’ experience of family-centered single-room care in a neonatal ward. Semi-structured interviews were conducted and were analyzed using qualitative content analysis. From the result three categories emerged; nurses and family-centered single-rooms care, parents and family-centered single rooms care and children and family-centered single room. The result showed that family-centered single-room care is preferred from both nurses and families. Experience shows that nurses’ role has changed from being the one closest to the child and performs nursing care, to leave that responsibility to the parents and instead assume a teaching role. This allows parents to grow in their roles and strengthens the connection with the child. Communication between nurses and families is important for this form of care to succeed, and therefore needs to be highlighted in future educations. Neonatal wards need to discussed communication and structured up how it should be carried out on the workplace.

Denna studie utforskar BVC-sköterskors upplevelse av att använda familjeperspektivet för att belysa barns psykiska hälsa och utveckling. Frågans relevans bottnar i att barnhälsovården i Sverige har en unik möjlighet och utmaning när det gäller både ett preventivt och behandlande arbete med familjer. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med fem barnsjuksköterskor från tre olika barnavårdscentraler i Stockholm. Insamlad data bearbetades med tematisk analys. Resultaten visar på flera utmaningar som uppstår i arbetet med att möta frågor som rör familjeperspektivet. Det handlar både om upplevelser av bristande kompetens, till en frustration över att inte veta vart man ska vända sig med familjerna när man identifierat brister och ex.vis psykisk ohälsa. Resultaten visar även på betydelsen av att verka i dessa fält, trots svårigheterna, inte minst ur utvecklingspsykologiska aspekter. Resultaten är i linje med teori och aktuell forskning och väcker frågor kring hur väl barnhälsovårdens uppdrag uppfylls. / This study explores the BVC nurses' experience of using the family perspective to highlight children's mental health and development. The relevance stems from the child health care in Sweden has a unique opportunity and challenge in terms of both preventive and therapeutic work with families. The study is based on qualitative interviews with five childcare nurses from three different child healthcare centers in Stockholm. The collected data was processed with thematic analysis. The results show several challenges that arise in the work of meeting family-related issues. It is both experiences of lack of skills, a frustration about not knowing where to turn with families when identifying deficiencies in for example mental health. The results also show the importance of working in these fields, despite the difficulties, not least from developmental psychological aspects. The results are in line with theory and current research and raise questions about how well the child health care mission is fulfilled.

Bakgrund: När en patient får en diagnos eller sjukdom kan vården vara inriktad på kurativ eller palliativ vård eller både och. Vård med kurativ inriktning syftar till att bota sjukdom medan palliativ vård syftar till att lindra den. Att vårda i transitionen kan vara komplext för sjuksköterskan vars uppgift är att stödja patienten genom hälsorelaterade transitioner. För att kunna göra det krävs en förtroendefull relation mellan patient och sjuksköterska samt tydliga riktlinjer för sjuksköterskan att förhålla sig till. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i övergången från kurativ till palliativ vård. Metod: Metoden som använts är en litteraturöversikt som syftar till att skapa en överblick över det valda kunskapsområdet. Resultatet har författarna baserat på elva vetenskapliga artiklar varav 10 var kvalitativa och en var kvantitativ. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl Complete, Pubmed och Medline. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman med tillkommande subteman. Huvudteman; Sjuksköterskan i transitionen, Sjuksköterskans förutsättningar att vårda i transitionen och Vårdmiljöns betydelse i transitionen. Diskussion: Utifrån Meleis transitionsteori diskuterade författarna resultatet som var relaterat till sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i övergången från kurativ till palliativ vård på vårdavdelningar. Konsensusbegreppet miljö diskuteras även av författarna i resultatdiskussionen utifrån inre och yttre miljöomständigheter. / Background: When a patient's gets a diagnosis or a disease healthcare can be orientedon palliative or curative care. Curative aims to to cure disease, whilstpalliative care aims to alleviate. To care in the transition can be complexfor the nurse who’s aim is to support the patient through health relatedtransitions. That requires a trustful relationship between the patient andthe nurse and that the nurse has clear guidelines during the transition torelate to. To do so requires a relationship of trust between the patient andthe nurse, as well as clear guidelines for the nurse to relate to during thetransition. Aim: The aim was to highlight nurses´ experiences trough the transition fromcurative to palliative care. Method: The method was a literature review that aims to create an overview of thechosen field of knowledge. The authors created the result based on elevenscientific articles, ten were qualitative and one of them were qualitative.The articles were sought out in the databases Cinahl Complete, Pubmedand Medline. Results: The results were presented in three main themes with four additionalsubthemes. The main themes; The nurse in the transition, The nurseability to care in the transition and The meaning of the caringenvironment in the transition. Discussion: The authors have discussed the result from Meleis transitions theorywhich is related to nurse’s experiences from caring for patients in thetransition from curative to palliative care. The consensus definition ofenvironment is discussed in the result from internal and external carecircumstances.

No description available.

No description available.