När det pulserar i cirkustältets hjärta sprids vibrationerna även vidare till publiken, som bär med sig upplevelsen och styrkan hem. Cirkus Cirkör jobbar med cirkusformens hjärta, de vibrationer som publiken bär med sig hem och som ger dem ny energi och inspiration. Deras vision är att sprida dessa vibrationer till små många som möjligt. Åskådarna får en ny plats i cirkusformen, då de i den nya hallen placeras i fokus, centralt i byggnaden, och får chansen att vara del av det pulserande hjärta de så länge inspirerats av. Vibrationerna sprider sig ut i byggnaden och varje enhet av byggnaden får ett eget pulserande liv. Det tydliggörs i dess exteriöra form och material. Byggnadens eget engagemang attraherar och inspirerar ankommande besökare. En artist måste alltid sikta mycket högre än vad hen önskar nå, för att lyckas med det som redan frän början verkar omöjligt. Den nya cirkusbyggnaden har försetts med ett pulserande hjärta som för både artister och åskådare vidare mot nya höjder. Trappans storhet gör den till en naturlig mötesplats och en central del av byggnaden och dess verksamhet. Visuell kommunikation möjliggörs genom det stora trapphuset och sträcker sig även utanför byggnaden genom den slits av trappen som tränger igenom den främre fasaden.

Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad pedagogiskt drama kan tillföra nycirkusundervisningen. Frågeställningarna har varit följande: Hur upplever eleverna dramapedagogiken? Vad har dramapedagogiken för betydelse för gruppen? Vad har dramapedagogiken för betydelse i cirkusundervisningen? Studien utfördes på en kulturskola i Skåne, på cirkusskolan där jag själv jobbar. Gruppen som medverkade i studien bestod av åtta elever som var mellan 10-13 år. Under tre av deras cirkuslektioner fick eleverna göra olika dramaövningar med olika teman för varje gång, de olika temana var tillit, samarbete och kreativitet. Eleverna fick även fylla i ett frågeformulär under det sista dramapasset. Studien genomfördes i slutet av terminen när de höll på att skapa en cirkusföreställning. Studien är kvalitativ där metoder såsom, deltagande observatör, fältanteckningar och ljudupptagning används. Den teoretiska utgångspunkten har varit det personlighetsutvecklande perspektivet och det konstpedagogiska perspektivet (Sternudd, 2000). Resultatet blev en glädje och ett intresse hos eleverna där en något ökad samarbetsförmåga och tillit i gruppen skedde. Jag såg även att deras kreativitet ökade när de satte ihop cirkusnummer

En Cirkus i ett parkeringshus – en omdefiniering av en existerande och oanvänd struktur med en spännande rörelse på en växande plats – Telefonplan. En plats för performativa artister att komma samman och utveckla sina idéer och producera en föreställning.  En hemmascen att arbeta utifrån och en fast punk att arbeta på då arbetsplatserna även finns inom enstaka evenemang. En kreativ plats med flexibla rum med en rytm mellan träning, produktion och scen.

Nycirkusgruppen Cirkus Cirkör vill samla hela sin verksamhet (cirkusutbildning, administration, föreställningsproduktion, träningslokaler etc.) i en byggnad. Idag disponerar de två tredjedelar av en f.d. lagerhall i Alby, Botkyrka kommun, där deras tränings- och utbildningsverksamhet bedrivs, och det är denna byggnad som de vill bygga om och/eller till för att husera hela verksamheten.Mitt förslag, Crystal Circus, argumenterar för att bevara den befintliga byggnaden. Som industribyggnad från 70-talet är den mycket rationellt uppbyggd och flexibel. Som träningslokaler fungerar den mycket bra, och brukarna uppskattar den ruffa och stryktåliga karaktären. Den är dock mycket sluten och introvert och saknar helt en representativ dimension, något som säger något om vad byggnaden gör. Crystal Circus fokuserar på att lägga till en representativ dimension till byggnaden, och att skapa rum för Cirkus Cirkörs mer extroverta verksamheter.Crystal Circus är en glasbyggnad, uppbyggd av industriella modulväxthus som ställs ovanpå och framför den befintliga lagerbyggnaden/cirkushallen. Byggnaden ligger i ett historiskt industriområde vilket kan motivera användandet av industriella byggsystem som innebär stor kostnadseffektivitet. Crystal Circus skapar härmed mycket stora ytor för pengarna, och dess generösa och öppna bonusytrymmen ger plats åt de delar av Cirkus Cirkör som handlar om gränsöverskridande, öppenhet och möten mellan ytterligheter. Dagens byggnad drar en ovanligt skarp gräns mot omvärlden, och Crystal Circus glasbyggnad utgör en gränszon där det kan vara både varmt och kallt, ute och inne, Cirkus och gym, bio och konsert, Sverige och Medelhavet.

This master’s thesis discusses the term physical theatre from a discourse point of view. It also focuses on aspects of power from a field theory perspective. The main theory used is Pierre Bourdieu’s field theory, and I try to apply this onto critical discourse analysis, mainly taken from Michel Foucault. The forms of physical theatre I focus on are mainly commedia dell’arte, theatre forms inspiredby Grotowski and Artaud, as well as mime, performance and contemporary circus. These are all theatre forms that focus especially on the body. My aim is to explore the status and discourse of physical theatre in Sweden today. The thesis is divided into two main parts. First, I present research concerning empirical data, where I search for the term physical theatre, as well as other forms of describing these theatre forms, in magazines, theatre playlists, texts about theatre troups etc. The term physical theatre is not very common in these texts, it is often described as dance-theatre for example. It is also prominent that the view on what physical theatre is has changed, theatre forms which focus on the body and its expression have been incorporated into the major theatre field, and are no longer considered odd or different. Physical comedy, however, still stands out. Although it seems that it has become increasingly popular, it has somewhat moved away from the serious forms of physical theatre. The second part of the thesis approaches the subject from a more theorising point of view, where the discussion itself is the main focus. I start off by discussing the term physical theatre and its aesthetics – how its meaning has changed from being something avant-garde to something that is considered “normal”. Thereafter I discuss the status of the physical theatre forms, and apply them onto Bourdieu’s field theory. Physical comedy has not yet acquired the status of ”high culture”, whereas the serious, more “arty” forms of physical theatre are on different positions in the theatre field, and even on the physical theatre field. I also discuss how this can be transferred to theories about popular culture, and the interesting things that happens when the once very popular, low-status theatre form commedia dell’arte is situated in a high culture theatre house, Kungliga Dramatiska Teatern, in Sweden. I continue to discuss marginalised forms of theatre from a sub-culturalperspective, fighting both against and inside the dominant culture to gain status in the theatre field. After this, I discuss how the physical theatre’s new discourse has changed because of the newly found interest in contemporary circus, research projects in universities as well as higher education in physical art forms. The conclusion is that the term physical theatre still can be useful to describe different forms of theatre, although it is quite vague and has changed significally.