Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förebygga och lindra symtom och förbättra livskvaliteten hos patienter med dödlig sjukdom. Många av de som drabbas av cancer kommer vårdas inom den specialiserade palliativa vården. Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet, finns överallt. Detta är en grupp som behöver stort stöd då sällskap och gemenskap bidrar till trygghet och förlänger livet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll i att identifiera och symtomlindra dessa patienter för att de ska känna trygghet i livets slut. Syfte: Syftet var att belysa behovet av stöd hos patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. Metod: Den metod som tillämpades var en mixad litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa studier analyserades med induktiv ansats.  Resultat: Olika former av stöd är viktigt för patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet. De behöver känna trygghet i relationer, struktur i vardagen och en god symtomlindring. Det är en utmaning både att vara och att känna sig ensam. Specialistsjuksköterskan har en viktig roll att identifiera och ge stöd till dessa patienter. Slutsats: Patienter med obotlig cancersjukdom som upplever ensamhet behöver olika typer av stöd, trygghet och god symtomlindring för att få bästa möjliga vård. Specialistsjuksköterskan behöver identifiera och synliggöra behovet av stöd.

Bakgrund: Cancer är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Genom att ta del av patienters berättelser skapas en förståelse av hur deras liv påverkas av obotlig cancer. Förståelsen är viktig för den palliativa vården och behövs också för att förbättra vården och möta patienters behov. Sjuksköterskan har en central roll där ansvar och relationen med patienten ger underlag till en god palliativ vård. Genom att ta del av patientperspektivet och förståelse för livsvärld, levd kropp och lidande kan sjuksköterskor skapa en trygg vårdrelation. Syfte: Studiens syfte var att undersöka patienters upplevelser av att leva med obotlig cancer. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design genomfördes där databaserna Cinahl och Pubmed användes för datainsamling. Artiklar mellan 2013-2023 avgränsades med ett antal kriterier och kvalitetsgranskades, vilket resulterade i att 11 artiklar analyserades. Resultat: Studien identifierade de tre kategorierna Relationer och självrelation, Vårdupplevelser inför döden och Hantera det nya, och saknaden av det gamla. Varje kategori innehåller underkategorier. Slutsats: Att leva med obotlig cancer beskrivs som en stor förändring av det tidigare, friska livet. Patienterna förlitar sig på, men också oroar sig för deras familj. Patienternas självkänsla är bristande då de upplever sig som både ensamma och annorlunda. Sjukvården stöttar dem men patienterna beskriver även brister såsom att kommunikationen inte fungerar bra. De hanterar livet med sjukdomen genom att de förlitar sig på närstående, försöker tänka positivt och så gott det går, leva livet som vanligt.

No description available.

Bakgrund: Allt fler människor drabbas av cancer och för vissa blir cancer obotlig. Såväl besked om obotlig cancer som behandlingar skapar emotionellt kaos, lidande och påverkar patientens livsvärld. Kroppsliga förändringar begränsar även den fysiska, psykiska och sociala tillvaron. Palliativ vård bygger på teamsamverkan och har betydelse för att möta patienters mångdimensionella behov. Sjuksköterskan har ett ansvar och en roll att stödja och stärka patientens hopp och minska lidandet. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med obotlig cancer. Metod: Genom en kvalitativ metod har sex självbiografier analyserats med hjälp av innebördsanalys. Resultat: Beskedet om obotlig cancer väckte existentiella tankar och känslor. Det fanns ett behov av att bearbeta och hitta ett förhållningssätt till sjukdomen. Närstående blev allt viktigare och deras stöd värdesattes. Hoppet spelade en betydande roll och det fanns en ständig strävan efter känslan av kontroll. Diskussion: Genom att sjuksköterskan stöttar patienten mentalt och emotionellt för att stärka förhållningssättet till cancerdiagnosen, kan en känsla av hopp och livskvalitet uppnås. För att uppnå en god palliativ vård är samverkan mellan vårdgivare är en viktig del. Slutsats: Att drabbas av obotlig cancer påverkar hela människans livsvärld. Stöd från så väl närstående som sjuksköterska är en viktig del av patientens välbefinnande. / Background: More people suffer from cancer and for some people it becomes incurable. Diagnosis and treatment cause emotional chaos and suffering which affects patients’ life world. Physical changes in the body cause limitation on patient’s physical, mental and social existence. Palliative care is important to meet patients’ multidimensional needs, as it is a team based practice. Nurse’s role and responsibilities are to give support and strengthen patients’ hope and reduce suffering. Aim: To illuminate patients’ experiences of living with incurable cancer. Method: Through a qualitative approach, six autobiographies were analyzed by a meaning analysis. Results: The notification of incurable cancer created existential thoughts and feelings. Patients’ needed a process to deal and find an approach to the disease. Support from the family became more important. Hope played an important role and patients’ had constant ambition for self-control. Discussion: By the support from the nurse, patients can find the approach to the cancer, strengthen the feeling of hope and quality of life. To achieve a good palliative care, collaboration between healthcare providers is an important part. Conclusion: Incurable cancer affects the patient's whole life-world. Support from the loved ones and the nurse is an important part for the patient's wellbeing.

Bakgrund: Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige och årligen dör det ungefär 23 500 personer av obotlig cancer. Av de personer som dör årligen av cancer så är det ungefär 80 personer som är unga vuxna i åldrarna 16-29 år. Unga personerna har hela livet framför sig till skillnad från äldre personer som har levt större delen av sina liv. Att vara en ung vuxen och att få obotlig cancer kan innebära en livskris. Det är betydelsefullt att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med obotlig cancer. För att kunna anpassa omvårdnaden efter unga personers individuella behov kan sjuksköterskor ha nytta av en ökad kunskap och förståelse för denna åldersgrupps upplevelser av att leva med obotlig cancer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med obotlig cancer.Metod: Det gjordes en kvalitativ innehållsanalys av tre patografier. Patografierna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och sex underkategorier. Kategorin Kroppsliga förändringar fick tillhörande underkategorier smärta, trötthet och biverkningar av behandling. Kategorin mental påfrestning fick underkategorierna nedstämdhet och rädsla. Pendling mellan hopp och förtvivlan fick en underkategori som var drömmar om framtiden. Sista kategorin oro för anhöriga blev utan underkategori.Slutsats: De unga vuxna visade sig ha många liknande upplevelser som tidigare beskrivits av vuxna personer. Det som utmärkte sig för åldersgruppen unga vuxna var att de upplevde en oro över att de skulle dö innan sina föräldrar samt att de inte skulle hinna bilda familj. Den här kunskapen kan sjuksköterskor använda sig av i omvårdnadsarbetet och det kan leda till ett bättre bemötande. Det skulle även kunna vara av vikt att undersöka hur det är att vara anhörig till en person som har obotlig cancer då de anhöriga är en stor del av vårdandet.

Statistik visar att fler och fler människor drabbas av cancer varje år. En del människor får beskedet att cancersjukdomen är obotlig. För de drabbade uppstår en mängd känslor och tankar som kan avgöra hur den sista tiden i livet kommer att gestalta sig. För att vi som sjuksköterskor ska kunna bidra till en bättre livskvalitet för obotligt sjuka cancerpatienter, har syftet i studien varit att fördjupa oss i patienters tankar och känslor efter att ha drabbats av obotlig cancer. Metoden som använts är en litteraturöversikt där tidigare forskning analyserats och sedan sammanställts till ett nytt resultat. Samtliga bearbetade artiklar har ett patientperspektiv. 5 huvudteman framkom i resultatet: Känsla av maktlöshet, Känsla av att vara en börda, Känsla av ensamhet, Tankar inför döden samt Positiva tankar trots obotlig sjukdom. Patienterna beskrev känslor av att mista kontrollen av sitt liv, vara beroende av andra människor samt att känna skuld och sorg inför närstående. Känslor av ensamhet av både social och existentiell karaktär uttrycktes, när vårdpersonal såg patienten som ett objekt samt när patienten hade svårigheter att tala om sina tankar. Både rädslor och längtan inför döden samt tankar om hur patienterna skulle bli ihågkomna beskrevs. Trots obotlig sjukdom uttrycktes positiva tankar som att känna tillfredsställelse och mening samt att finna tröst och känna hopp. I diskussionen kopplas vårdvetenskapliga begrepp som livskvalitet samt lidande till tre av huvudteman. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Det förväntas att var tredje person i Sverige någon gång under sin livstid kommer att drabbas av cancer. Upplevelserna av att leva med en cancersjukdom är individuella då patienter är unika individer bestående av kropp, själ och ande. Det lidande cancersjukdomen medför kan leda till att patienterna ifrågasätter sin egen tillvaro på ett biologiskt, psykologiskt och existentiellt plan. För att sjuksköterskor skall kunna ge god omvårdnad till cancersjuka patienter krävs det att de får en ökad förståelse för patienternas livsvärldar. Syftet med uppsatsen är att belysa patienters upplevelser av att leva med obotlig cancersjukdom när livets slut är nära. Uppsatsen utgår ifrån två självbiografier där upplevelser och känslor hos två patienter med obotlig cancersjukdom beskrivs. Resultatet består av sex teman: Upplevelser av lidande, av ofrivillig ensamhet, av livsvilja, av att slitas mellan hopp och förtvivlan, av att känna tvivel och tillit till Gud samt av ljus i mörkret. Varje tema delas in i två underteman. Resultatet från självbiografierna stämde väl överens med aktuell forskning och det visar att självbiografier kan vara en god källa till kunskap och utveckling inom vården. Det är av största vikt att sjukvårdspersonal försöker sätta sig in i cancerpatienters upplevelser när livets slut är nära för att god vård skall upprätthållas. Alla upplevelser i sjukdomsförloppet från besked till död har lika stor betydelse i cancerpatienters liv. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Obotlig sjukdom kan beskrivas som kronisk och progressiv sjukdom där det inte finns någon rimlig möjlighet att svara på behandling och den förväntade livslängden är oviss. Den palliativa vården handlar om ett förhållningssätt med målet att förbättra livskvaliteten hos patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Detta skapas genom ett välfungerande teamsamarbete mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av vården från besked om obotlig sjukdom till palliativ vård i livets slutskede. Metod: Författarna till denna studie använde en kvalitativ manifest innehållsanalys som analysmetod och tio vetenskapliga artiklar ingick i resultatet. Analysen resulterade i fem kategorier: att få tydlig information; att vara rädd; att drabbas av olika symtom; att framtiden är oviss; att närstående och en religiös tro var av betydelse. Resultat: Det framkommer att patienter började se livet från ett annat perspektiv i och med vetskapen om att sjukdomen inte gick att bota. Patienter som befann sig i livets slutskede gick igenom stora förändringar som krävde insatser från hälso- och sjukvården. Slutsats: Sjuksköterskor kan med hjälp av transitionsteori hjälpa patienter att hantera, bearbeta och acceptera den förändrade situationen. Ytterligare kunskap om vården från obotlig sjukdom till palliativ vård kan förbättra kommunikationen och informationen till patienter.

Att drabbas av obotlig cancer kan göra att hela ens tillvaro vänds upp och ner. Sjukdomen och tankar på döden triggar personens existentiella lidande. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientvården att stötta och trösta och det kan vara en utmaning att vårda personer med obotlig sjukdom. Sjukdom påverkar hela människan och patientens berättelse har stor betydelse för dennes identitet. Syftet var att beskriva en kvinnas upplevelser av att leva med obotlig cancer. En kvalitativ innehållsanalys, med stöd i Graneheim och Lundmans (2004) metodartikel gjordes av ett narrativ. Analysen resulterade i sju kategorier; Inte kunna lita på kroppen, känna sig ensam och bortglömd, bli misstrodd av sjukvården, viljan att leva vidare, känna ångest och oro, inte känna någon mening och tankar om döden alltid närvarande. Närstående och vänner hade stor betydelse för personen. Känslor av ensamhet förekom ofta och sjukvårdens bemötande upplevdes både negativt och positivt. Ångest, oro och brist på mening var känslor som ofta var närvarande. Personen tänkte ofta på döden men hade en stark vilja att leva. Att leva med obotlig cancer innebär stora förändringar och utmaningar för hela människan i dennes vardag. Existentiella frågor och meningen med livet sätter hälsan på prov. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientens vård och det ställer krav på sjuksköterskan att hen har ett personcentrerat arbetssätt samt kunskap och förståelse för hur personer med obotlig sjukdom upplever sin situation.

Bakgrund: Det beräknas att nästan var tredje person i Sverige kommer att få en cancerdiagnos i framtiden. Ungefär 40 % utav cancerfallen går inte att bota. Det finns en ökad förståelse för att den palliativa omvårdnaden är viktig för att fullända obotligt sjuka patienters välbefinnande. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter med obotlig cancer upplever palliativ omvårdnad. Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturstudie. Litteraturstudien baserades på tio vetenskapliga artiklar som valts ut systematiskt, granskats och analyserats för att slutligen ge en bild över valt område. Resultat: Patienter som fick delta i sin palliativa omvårdnad och ha ett nära samarbete med sjuksköterskorna upplevde ett bättre humör, minskad oro och bättre livskvalité. Informationen från vårdpersonalen upplevdes ofta som intensiv. Patienterna uttryckte att de upplevde flera olika aspekter av lidande. Dessa var både fysiska och psykosociala. Patienterna upplevde att deras psykosociala behov var otillräckligt uppfyllda utav vårdpersonalen. Konklusion: För att uppnå en god palliativ omvårdnad är det betydelsefullt att som vårdpersonal skapa en fungerande kommunikation, bekräfta patienternas psykiska lidande och inte överge patienterna. Patienterna bör få uppleva att de är värdefulla individer även om de inte kan botas. / Background: It’s an estimation that nearly one third of the Swedish population will get a cancer diagnosis in the future. About 40% of these cancer cases are incurable. There’s an increased understanding that the palliative care is important to improve the wellbeing of terminally ill patients. Purpose: The purpose of this study was to describe how patients with incurable cancer experience palliative care. Method: The study has been conducted as a literature review, based on ten scientific articles that have been systematically selected, reviewed and analyzed to give an image of the selected area. Results: Patients that were allowed to participate in their palliative care and work closely with nurses experienced an improved mood, reduced anxiety and better quality of life. The information from the medical staff was often perceived as intense. The patients expressed that they experienced various aspects of suffering. These were both physical and psychosocial. The patients felt that their psychosocial needs werein adequately met by the nursing staff. Conclusion: To achieve good palliative care it’s important with an appropriate communication, confirmation of the psychological suffering and to not abandon patients. Patients should experience that they are valued individuals even if they can not be cured.