Demenssjukdom är en av de mest vanligt förekommande sjukdomarna och det är främst äldre människor som drabbas. Detta kommer att leda till att antalet personer med demenssjukdom kommer att öka och deras komplexa sjukdomsproblematik kommer att leda till ökat behov av sjukhusvistelse och särskilt boende. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda människor med demenssjukdom. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes inom området, vilket resulterade i tio studier som svarade på syftet. Studiernas innehåll analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats, som resulterade i fyra kategorier: Att vårdandet kan vara en utmaning, Att både ha kunskaps- och tidsbrist, Att vårdmiljön inte är utformad för personer med demenssjukdom och Att ha en god relation och kommunikation har stor betydelse. Studiens resultat diskuteras främst utifrån personcentrerad vård och hur ett personcentrerat förhållningsätt skulle kunna etableras inom vården av personer med demenssjukdom, i syfte att stärka personen med demenssjukdom utifrån dennes unika förutsättningar. Slutsatsen belyser vikten av att arbeta personcentrerat inom demensvården och att kunskap om demenssjukdomar kan underlätta svåra situationer.

Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar psykisk sjukdom, allvarlig psykisk störning samt psykiska besvär som har en påtaglig inverkan på välbefinnandet och vardagslivet. Enligt en rapport från Socialstyrelsen ökar antalet patienter som är i behov av inneliggande psykiatrisk vård, samtidigt som antalet vårdplatser minskar. Följden blir för tidiga utskrivningar samt fler återinläggningar på grund av att patienterna inte blivit färdigbehandlade. Att undersöka patienternas upplevelser av psykiatrisk slutenvård är därför ett motiverat och aktuellt ämnesområde. En systematisk litteraturstudie har genomförts och resultatet visar att personalen är den främsta påverkningsfaktorn i patienternas upplevelser av vårdtiden. Kompetent och engagerad personal kan inge hopp och förstärka känslan av egenvärde medan icke-kompetent och oengagerad personal framkallar negativa känslor som ilska, hopplöshet och osäkerhet. Diskussionen förstärker resultatets innehåll genom ytterligare artikelsökningar samt förankrar resultatet till bakgrundens beskrivna vårdvetenskap. Svagheter och styrkor diskuteras som möjligheten för implementeringen av resultatet i Svensk hälso- och sjukvård.

Världen över är kvinnor utsatta för våld i nära relationer och ses idag som ett stort hälsoproblem. Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för att upptäcka dessa utsatta kvinnor och se till så de får god vård. Med  en utgångspunkt i livsvärlden innebär vårdandet att lindra lidande och främja hälsa. Det innebär att patienten ska få känna tillit, psykisk och fysisk tillfredsställelse samt mening och sammanhang. Tyvärr osynliggörs dessa kvinnor alltför ofta. Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelse av vårdandet i mötet med hälso-och sjukvården efter att de blivit utsatta för våld i nära relationer. Författarna valde att göra en litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar från Sverige, Finland och USA analyserades. Fynden i analysen resulterade i fyra huvudområden; Vi vill att ni ställer frågan, vikten av en vårdande relation, kvinnornas önskan om att möta kompetent vårdpersonal och sluta aldrig vårda. Kvinnorna upplevde brist på empati och engagemang från vårdpersonalen och uttryckte hur viktigt det var att få en vårdande relation med sin vårdpersonal. Kompetensen hos vårdpersonalen i ämnet våld i nära relationer har en bidragande faktor till hur kvinnor upplever sin vård. Därför kan det vara av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal får utbildning i ämnet för att kunna möta dessa utsatta kvinnor.

Background: Reduction of a fracture in the forearm can be performed with nitrous oxide to avoid surgery. It can be a both painful and unpleasant procedure for the child. The presence and support of the childs’ parent is significant in painful procedures. Aim: The aim of the study was to describe childrens’ and their parents' experiences of fracture reduction in the fore arm within a time interval of 14 days after the procedure.  Method: A descriptive qualitative interview study with semi structured questions was used. Five children between 9 and 13 years old, and five parents took part in the study. The data was analysed with qualitative content analysis.  Results: Fracture reduction of the forearm with nitrous oxide was experienced in different ways. The pain was described variously, and the children felt fear before the procedure. Waiting for fracture reduction one day after the injury caused anxiety. The effect of nitrous oxide was also experienced differently. When the fracture was manipulated, pain was experienced shortly. According to parents, nitrous oxide was a good pain-relieving method, to avoid surgery. After the procedure both parents and children felt relieved. The children needed pharmacological pain relief afterwards. The information to the parents about pain relief at home was varied. Within a period of two weeks, none of the children had any further pain and they said they could repeat the procedure. Parents considered repeating the procedure for their child, but with more pain relief.  Conclusion: A fracture in the forearm is painful. Waiting for the reduction is scary and makes the child worried. During the procedure the child will experience pain. Afterwards the child and parent feel relieved. Information is needed throughout the process.

Bakgrund: Sjuksköterskeyrket har under en lång tid dominerats av det kvinnliga könet. År 1949 fick män tillgång till sjuksköterskeyrket, vilket ledde till att år 1953 examineras den första manliga sjuksköterska i Sverige. Än idag är det endast 10% av det manliga könet som arbetar som sjuksköterskor, vilket tyder på att yrket fortfarande domineras av det kvinnliga könet. Syfte: Syftet var att belysa manliga allmänsjuksköterskors upplevelse av att arbeta inom vården Metod: En kvalitativ intervjustudie baserad på fem intervjuer. Analysmetoden som ändvändes är innehållsanalys utifrån Lundman & Graneheim. Resultat:  I resultatet framkom det att de manliga allmänsjuksköterskor upplevde att de ställs inför hinder, möjligheter och föreställningar som både kan försvåra och underlätta deras dagliga arbete. Att de manliga sjuksköterskorna blev stämplade med olika könsroller som grundar sig i de föreställningar som patienter och kollegor har var något som påverkade deras yrkesutövning. Det framkom även möjligheter som de kunde uppleva genom att ha en blandad arbetsgrupp med män och kvinnor och fördelar av att kunna vårda patienter av samma kön. Slutsats: Att vårda unga kvinnliga patienter, kollegor och patienters föreställningar samt att bli stämplade med roller som grundades i deras kön var något som de manliga allmänsjuksköterskorna upplevde som hinder i det dagliga arbetet. Möjligheter upplevde de manliga allmänsjuksköterskorna när de vårdade patienter av samma kön då det ibland framkom önskemål om samkönad vård. Att det fanns en blandning mellan män och kvinnor på arbetsplatsen var något som de manliga allmänsjuksköterskorna upplevde som viktigt för utveckling och stämningen i arbetsgruppen, vilket gynnade både personal och patienter.

Abstact Introduktion: Beslut om 0-HLR kan tas av ansvarig läkare gällande patienter som inte bedöms ha förutsättningar att återfå spontan cirkulation och andningsfunktion vid ett hjärtstopp. Dessa beslut har visat sig utgöra grund för oenighet och osäkerhet hos vårdpersonal, anhöriga och patienter på sjukhus. Dock saknas forskning gällande distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av 0-HLR i hemsjukvård.. Syfte: Syftet var att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av 0-HLR i hemsjukvård samt att identifiera förbättringsåtgärder. Metod: Kvalitativ intervjudesign med beskrivande karaktär utgjorde metoden där elva informanter från ett län i Mellansverige ingick. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Av resultatet framkom att det saknas tydliga rutiner för hur 0-HLR ska diskuteras och beslutas om i hemsjukvård. Personliga egenskaper hos vårdpersonal, patient och anhöriga styrde huruvida 0-HLR diskuterades eller ej. Man arbetade med 0-HLR i hemsjukvård fast på ett outtalat sätt och patienter visste inte alltid vad begreppet innebar. Behov att utveckla information och rutiner angående 0-HLR förelåg eftersom det rådde osäkerhet när akuta situationer uppstod.  Konklusion: Det framkom att 0-HLR är ett ämne som behöver lyftas för att undvika osäkerhet och otrygghet hos patienter, anhöriga och vårdpersonal gällande multisjuka patienter. Information, kunskapsuppdatering och rutiner behöver ses över och utformas för att bättre kunna följa med i utvecklingen av den personcentrerade vården.

När ett barn i en familj diagnostiseras med cancer sker en livsomvälvande förändring för både syskon och föräldrar. Syskon kan uppleva nya känslor när livet vänds upp och ner. I bakgrunden tar vi upp områden som belyser cancer hos barn och hur dess behandling går till. Vi beskriver hur en syskonrelation kan se ut. Bakgrunden belyser även sjuksköterskans ansvarsområde samt vikten av professionellt bemötande och omvårdnad  av  hela  familjen. Ett  problem kan vara när syskonets välbefinnande påverkas och ett lidande kan infinna sig. Det är då sjuksköterskans uppgift att uppmärksamma syskonets förändrade livsvärld. Vårt syfte är att belysa upplevelsen av hur syskon erfar att ha en bror eller syster med diagnosen cancer. Resultatet grundas på tio artiklar varav två har en kvantitativ forskningsansats och åtta har en kvalitativ ansats. Resultatet baseras på analys av de valda artiklarna. Utifrån vår analys har två teman och sju subteman identifierats. De två temana är en förändrad livsvärld för syskonet och känslomässiga förändringar. Resultatet visar att sjuksköterskan har stort ansvar att ge information och göra syskonet delaktig i omvårdnaden av det sjuka barnet. I diskussionen diskuteras syskonens upplevelser vilket åskådliggörs med ny litteratur och nya artiklar introduceras. Vi anser att barn och unga vuxnas upplevelser av att leva med ett cancersjukt syskon är ett viktigt ämne att belysa då sjuksköterskor möter barn oavsett vilken verksamhet hon arbetar inom.

Den definition som finns av reproduktiv hälsa (RH) är framtagen av WHO och Socialstyrelsen och ligger till grund för arbetet med RH. Barnmorskan har i sin profession ett viktigt uppdrag att främja kvinnors RH.  Få studier har undersökt kvinnors egen upplevelse av detta område. I arbetet för att främja RH och för att möta den unika kvinnans behov, är det av vikt att rikta fokus mot kvinnors egen upplevelse och vad kvinnor upplever påverkar upplevelsen av RH. Föreliggande studie beskriver upplevelsen av reproduktiv hälsa utifrån 11 kvinnors perspektiv. Genom skrivna berättelser har kvinnorna delat med sig av sina upplevelser och erfarenheter om graviditet, förlossning och den första tiden med ett nyfött barn. Resultatet har analyserats med hjälp av innebördsanalys. Detta har mynnat ut i 8 teman och ett övergripande tema, som visar vad kvinnorna upplever att reproduktiv hälsa är för just dem. Det övergripande temat kan närmast beskrivas som kvinnans upplevelse av att i och med graviditeten, befinna sig på okänd mark och hur relationen till närstående och barnmorskor påverkar denna upplevelse, hennes självbild och tilliten till kroppens förmåga. Det omfattar även den existentiella aspekten baserad på hur kvinnor upplever sin kropps funktioner och hur hon blir bemött och betraktad av omvärlden. Upplevelsen av RH är en ständigt pågående process, beroende och påverkbar. Den har existentiella inslag vilket ställer krav på vårdpersonalens bemötande och vårdorganisationen men även på kvinnan huruvida hon väljer eller väljer bort att kommunicera sina behov och önskningar gentemot barnmorskan.

Över en halv miljon barn i världen har Diabetes typ 1 och Sverige är näst efter Finland det land med högst frekvens av antal insjuknande barn och ungdomar. Trots att i huvudsak  ett  specialiserat  diabetesteam  ansvarar  för  behandlingen  av  barn  och ungdomar med Diabetes typ 1 kan även allmänsjuksköterskan träffa dessa patienter och deras familjer. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva hur vardagen påverkas för familjen som helhet utifrån varje enskild familjemedlems upplevelse när det finns ett barn eller en ungdom med Diabetes typ 1 i familjen. En ökad förståelse för sjukdomens inverkan på det dagliga livet kan hjälpa sjukvårdspersonal att veta hur de ska bemöta barnen, ungdomarna och deras familjer. Litteraturstudien bygger på en sammanställning av tidigare forskning om barns, ungdomars, föräldrars och syskons upplevelser av hur det är att leva med sjukdomen eller i en familj där ett barn eller en ungdom har sjukdomen. Resultatet visade att hela familjens vardag i hög grad påverkades av att ha ett barn eller en ungdom med Diabetes typ 1. Sjukdomen innebar bland  annat  många  begränsningar,  avbrott  i  vardagen,  stor  oro  och  rädsla  samt förändrade relationer både i och utanför familjen. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i att hjälpa barnen och ungdomarna genom att bland annat stärka deras självförtroende, men även familjen som helhet som också är i behov av stöd och hjälp från hälso- och sjukvården.

Background: Type 2 diabetes is one of the most common diseases in Sweden. Living with type 2 diabetes affects the person’s daily life and life situation. Treatment of type 2 diabetes consists of the patients making lifestyle changes and self-care. Nurses have expressed a need for knowledge regarding how to support and educate patients with type 2 diabetes, in their self-care. Aim: To describe adult’s experiences of living with type 2 diabetes. Method: A qualitative literature study with descriptive approach. Results: The analysis resulted in two themes. The themes were loss of control over daily life, regain stability and hope in life. The persons experienced lack of knowledge about their disease, furthermore, they felt anxiety and anger. The persons experienced that they had difficulties adjusting their diet. After a certain period of illness, the people accepted and managed the disease and got support both from their families and from health care professionals. Conclusion: The care and education that patients with diabetes type 2 are offered need to be more individualized. This can ensure and help the patients with type 2 diabetes perform adequate self-care by their own preconditions, to maintain health and well-being.