<p>Utomhuspedagogik är en pedagogik som har blivit aktuell under de senaste åren. Media och</p><p>annan litteratur ger en positiv bild av utomhuspedagogik men den används inte i någon större</p><p>utsträckning på skolorna idag. Syftet med studien är att undersöka vad som motiverar de</p><p>lärare som använder sig av utomhuspedagogik, vad det finns för svårigheter och problem med</p><p>metoden och hur pedagogen kan lösa dessa svårigheter. Studien genomförs med hjälp av</p><p>kvalitativa semistrukturerade intervjuer av åtta pedagoger som använder sig av</p><p>utomhuspedagogik. I resultatet framgår det att det som motiverar pedagogerna är framförallt</p><p>att de ser förbättringar hos eleverna när det gäller samarbete och koncentrationen. De</p><p>svårigheter som är vanligast bland pedagogerna är brist på kunskap om utomhuspedagogik,</p><p>brist på tid till planering och för lite pedagoger. Pedagogerna är överens om att det behövs</p><p>utbildning kring utomhuspedagogik. Skolorna behöver också avsätta mer tid till planering för</p><p>pedagogerna. Resultatet visar också att det är en pedagogik som passar många elever, men</p><p>liksom traditionell undervisning passar den inte alla elever.</p>

<p><strong>Syftet med studien</strong> är att<strong> </strong>belysa SO-lärares uppfattningar av historia som ett utomhuspedagogiskt ämne.</p><p><strong>Forskningsfrågorna:</strong><strong></strong></p><p>·        Uppfattar SO-lärare i grundskolans senare år utomhuspedagogik som ett möjligt historiedidaktiskt förhållningssätt, och vad är i sådana fall meningen med utomhuspedagogik i historia?</p><p>·        Hur uppfattar SO-lärare i grundskolans senare år uterummet i form av en lärandemiljö i historia?</p><p> </p><p><strong>Metod:</strong> Studien är genomförd med en kvalitativ, fenomenografisk ansats. Det empiriska materialet är samlat med hjälp av kvalitativa intervjuer, där informanterna är lärare i SO i årskurserna 7-9. Deras uppfattningar presenteras som beskrivningskategorier i text och figurer.</p><p><strong>Resultat:</strong> Utomhuspedagogik uppfattas både som ett möjligt historiedidaktiskt förhållningssätt och inte. Meningen med utomhuspedagogik i historia är bland annat ökad historiemedvetenhet, ökat motivation, ökad social samvaro mellan lärare och elever samt bättre minne. Uterummet uppfattas som en lärandemiljö i form av ett läromedel att lära <em>av</em> och ett annat slags klassrum eller en scen att lära <em>i</em>.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Utomhuspedagogik som ett historiedidaktiskt förhållningssätt, där exempelvis läraren är medveten om rums olika berättelser och kan skapa historiska upplevelser för eleverna, kan leda till ett ökat historiemedvetande och ge eleverna en känsla för varför de läser historia.</p>

Denna kvalitativa intervjustudie genomfördes med sju förskollärare och sju lärare. Syftet var att införskaffa kunskap om hur utomhuspedagogik används som arbetssätt i förskolan och skolan. Resultatet visade att de förskollärare och lärare som deltog i studien arbetar med utomhuspedagogik men i olika stor utsträckning och med olika mål. De menade att det handlade om ett intresse för huruvida de själva vill arbeta med utomhuspedagogik eller inte, men även om de kunskaper de besitter. Många lärare ansåg att förskolan använder sig av detta arbetssätt mer än vad skolan gör, några av lärarna tyckte att de har tydligare mål med vad de vill uppnå tillsammans med eleverna. Förskollärarna i sin tur förlitade sig mer till sin spontanitet istället för att ha någon direkt planering vid utomhuspedagogiken. Resultatet visade även att samarbete mellan förskola och skola inte är något som sker särskilt ofta. Detta var dock något alla visade intresse för och framöver skulle vilja vara delaktiga i

Vi har gjort detta examensarbete med avsikten att ta reda på hur pedagoger inom förskolan och annan pedagogisk verksamhet ser på utomhuspedagogik och barns lärande utomhus och hur de arbetar med detta i praktiken. Studien bygger på enskilda intervjuer med 7 förskollärare, samt litteratur om utomhuspedagogik. Resultatet visade att pedagogerna menade att barnen fick en helhetssyn genom att vistas i utomhusmiljö eller skogen, eftersom barnen då kunde se processer och få upplevelser genom alla sina sinnen. Pedagogerna arbetade också mycket med att utforma gården, så att barnen skulle få en så ”rik” utomhusmiljö som möjligt, i form av vattenlek, snickarhörnor, buskar att krypa i m.m. Vår slutsats är att de pedagoger vi intervjuade var mycket engagerade och intresserade av att arbeta med utomhuspedagogik. De kunde ge många praktiska exempel på hur de arbetade med detta och de ville vidareutveckla sitt arbete.

Syftet var att jämföra hur pedagogerna arbetar med utomhuspedagogik i olika ålderskategorier, men också att studera utomhuspedagogik och ta reda på vad pedagogernas syn på utomhuspedagogik är. Intervjuer genomfördes med 6 respondenter i en Ur och Skurförskola och 4 respondenter i en skola som är profilerad som Miljöskola/Skola för hållbar utveckling. Resultatet visade en likhet i form av att både förskolan och skolan använder sig av utomhuspedagogiken med hjälp av naturen och närområdet kring förskolan och skolan. Det fanns också olikheter och det är att förskolan låter barnen leka mer fritt under dagen än skolan som har lektioner inlagda i ett schema.

Utomhuspedagogik är en pedagogik som har blivit aktuell under de senaste åren. Media och annan litteratur ger en positiv bild av utomhuspedagogik men den används inte i någon större utsträckning på skolorna idag. Syftet med studien är att undersöka vad som motiverar de lärare som använder sig av utomhuspedagogik, vad det finns för svårigheter och problem med metoden och hur pedagogen kan lösa dessa svårigheter. Studien genomförs med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer av åtta pedagoger som använder sig av utomhuspedagogik. I resultatet framgår det att det som motiverar pedagogerna är framförallt att de ser förbättringar hos eleverna när det gäller samarbete och koncentrationen. De svårigheter som är vanligast bland pedagogerna är brist på kunskap om utomhuspedagogik, brist på tid till planering och för lite pedagoger. Pedagogerna är överens om att det behövs utbildning kring utomhuspedagogik. Skolorna behöver också avsätta mer tid till planering för pedagogerna. Resultatet visar också att det är en pedagogik som passar många elever, men liksom traditionell undervisning passar den inte alla elever.

Syftet med studien är att belysa SO-lärares uppfattningar av historia som ett utomhuspedagogiskt ämne. Forskningsfrågorna: ·        Uppfattar SO-lärare i grundskolans senare år utomhuspedagogik som ett möjligt historiedidaktiskt förhållningssätt, och vad är i sådana fall meningen med utomhuspedagogik i historia? ·        Hur uppfattar SO-lärare i grundskolans senare år uterummet i form av en lärandemiljö i historia?   Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ, fenomenografisk ansats. Det empiriska materialet är samlat med hjälp av kvalitativa intervjuer, där informanterna är lärare i SO i årskurserna 7-9. Deras uppfattningar presenteras som beskrivningskategorier i text och figurer. Resultat: Utomhuspedagogik uppfattas både som ett möjligt historiedidaktiskt förhållningssätt och inte. Meningen med utomhuspedagogik i historia är bland annat ökad historiemedvetenhet, ökat motivation, ökad social samvaro mellan lärare och elever samt bättre minne. Uterummet uppfattas som en lärandemiljö i form av ett läromedel att lära av och ett annat slags klassrum eller en scen att lära i. Slutsats: Utomhuspedagogik som ett historiedidaktiskt förhållningssätt, där exempelvis läraren är medveten om rums olika berättelser och kan skapa historiska upplevelser för eleverna, kan leda till ett ökat historiemedvetande och ge eleverna en känsla för varför de läser historia.

Vårt syfte med uppsatsen är att belysa vilka tankar några förskollärare på förskolor i stadsmiljö har om utomhuspedagogik. Utifrån syftet har vi följande frågeställning: Vilka faktorer anser förskollärarna påverkar möjligheten för förskolor belägna i stadsmiljö att bedriva utomhuspedagogik? För att få svar på denna frågeställning genomfördes kvalitativa intervjuer med sju förskollärare som arbetar på sju olika förskolor i stadsmiljö. Resultatet visade att de faktorer som enligt respondenterna främjar möjligheten för att bedriva utomhuspedagogiskt arbetssätt var många. Man kan jobba temainriktat och få in alla läroplanens delar, upptäcka sin närmiljö, uppleva med sina sinnen, utveckla sin miljömedvetenhet och motorik samt minska konflikter i barngrupper. De faktorer som kan hindra möjligheten att bedriva utomhuspedagogik var ekonomin, organiseringen av arbetslaget, planeringen av verksamheten, väder, barnens kläder och värderingar hos barnens föräldrar. Det framkom även faktorer som både kan främja och hindra möjligheten för att bedriva utomhuspedagogik. Dessa var förskolans gård, förskolans placering och närheten till grönområden, förskollärarnas tankar kring definitionen, deras utbildning inom utomhuspedagogik och deras inställning till om utomhuspedagogik passar alla barn.

Vårt syfte var att undersöka lärares uppfattninar om utomhuspedagogik och hur de ser naturen som resurs för lärande. Vår undersökning sträcker sig mellan årskurserna 1-5. Metoden var kvalitativ och vi utförde semistrukturerade intervjuer med nio lärare i de olika årskurserna, i tre olika skolor. Resultatet visade att de flesta lärarna hade en positiv inställning till utomhuspedagogik. De såg naturen som ett hjälpmedel för lärande, och att det ger många möjligheter som är positiva för barns lärnade. Fast de ansåg också att det fanns hinder med att bedriva utomhuspedagogik. PÅ de tre skolorna hade lärarna uppfattningarna att utomhuspedagogik gjorde barnen mer delaktiga i undervisningen och lärarna framhävde liksom litteraturen betydelsen av att barnen får använda alla sina sinnen för en rikare inlärning. Hinder som presenterades var att det ansågs vara svårt att skaffa resurser, och att lärare inte har tillräckliga kunskaper med att bedriva utomhuspedagogik.

Friluftsliv och utevistelse är idag en central del i kursplanen i ämnet Idrott och hälsa men utvärderingar visar att det inte får så stor plats i realiteten. Detta har jag tyckt varit väldigt intressant och jag har därför haft som syftet med studien att undersöka hur en grundskola, med inriktning på friluftsliv och utevistelse, väljer att arbeta med kunskapsområdet friluftsliv och utevistelse genom årskurs 1-9. Vidare vill jag undersöka hur en inriktning på friluftsliv och utevistelse påverkar elevernas intresse och kunskapsnivåer. Jag har använt mig en av en kvalitativ metod med sex individuella- samt gruppintervjuer. Resultatet visar hur lärare och elever uppfattar innehållet i undervisningen och hur det, genom en genomtänkt progression från årskurs 1-9, på ett positivt sätt har renderat i ökat intresse och kunskapsnivåer hos eleverna. Analysen kopplas till sociologen Pierre Bourdieusteorier om habitus, smak och symboliskt kapital samt bakgrunden och LGR 11. Det har visat sig att genom ett genomtänkt och gediget arbete kring friluftslivsprofilen, har det skapat en situation som inte bara gynnar elevernas intresse och kunskaper men även klassens sammanhållning och hur det i sin tur påverkat övrig undervisning. Genom ett samarbete bland lärarna på skolan har det skapats en möjlighet att genomföra en meningsfull, och till viss del ämnesövergripande, undervisning inom friluftsliv och utevistelse, trots de svårigheter som vanligtvis finns med ekonomi och tid.