Under mina tre år på Konstfack har jag arbetat fram en värld av ickefigurativa mönster. I mitt examensarbete låter jag mönstren röra sig bortom skolans väggar och ut i det offentliga rummet. Genom att titta på hur reklamen idag tar plats i staden, på gator, väggar, tidningar och i kollektivtrafiken har jag hittat en för mig ny exponeringsyta. Mitt arbete består av två delar: I min processbeskrivning utforskar jag ickefigurativa mönsterbilders värde och roll i både konstnärliga och vetenskapliga sammanhang. Jag har också studerat hur reklamen tar plats i vårt offentliga rum. I mitt praktiska konstnärliga arbete har jag använt dessa teoretiska kunskaper tillsammans med en grupp tillvägagångssätt som jag gett samlingsnamnet PATTERN ATTACK. I mitt konstnärliga arbete presenterar jag hur olika PATTERN ATTACKs kan gå tillväga.

Barnens osynlighet i rättsprocessen har diskuterats allt sedan barnavårdslagstiftningens förändring 1982, då socialtjänstlagen (2001:453)(SoL) infördes och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU), tvångslagstiftningen som rör barn och unga. Kritik emot att framför allt barn yngre än 15 år som saknar talerätt tenderar ”försvinna” i LVU-processen har i olika sammanhang konstaterats trots barnkommitténs arbete med förstärkning av barns perspektiv i svensk lagstiftning. Jag har i min forskning valt att utröna vilken kunskap om barn eller barnkompetens som efterfrågas för att företrädaren på ett fullgott sätt ska kunna företräda barn i svåra situationer. Utgångspunkten är de kompetenskrav som anges i lagar och förarbeten, vad forskare sett i sammanhanget och mina egna erfarenheter i tidigare forskningsstudier och praktisk verksamhet. Vad som framkommit är att kompetenskraven handlar om allmän lämplighet och kunskap om både barn och unga samt lagstiftning och rättsprocedur. Inget krav finns uttalat att företrädaren ska vara utbildad jurist. I en enkät ställs dessa frågor till de 23 länsrätternas företrädare i Sverige, av vilka 22 svarat på enkäten som visar att uppdragen går till jurister och advokater. Här framkommer även att länsrätterna inte efterfrågar någon särskild kunskap och erfarenhet vad gäller barn och unga inför förordnandet av barns företrädare. Eftersom sakkunniga numera sällsynt förekommer vid LVU-förhandlingar borde företrädare med kunskap om barns behov och uttryckssätt vara en nödvändighet av rättssäkerhetsskäl. Barnkommittén berörde domstolarnas bristande barnkompetens redan 1997 (SOU 1997:116 sid 113). Slutligen finns en hög överensstämmelse i svaren från länsrätternas företrädare att barns offentliga biträden och ställföreträdare ej sammanträffar med de allra yngsta barnen och deras vårdare inför LVU-förhandling. Med min forskning vill jag peka på det faktum att kravet på ökad kunskap om barn och kunskap om hur man möter, samtalar med, och som företrädare skapar sig en egen uppfattning utifrån barnets perspektiv inte nämnvärt påverkat aktörer på den juridiska arenan. Trots mångårig debatt och forskningens bevis för det faktum att barns röst inte tydligt framkommer, har rättsväsendet inte påverkats nämnvärt. Intressant är det faktum att länsrätterna (numera förvaltningsrätterna) fortfarande konsekvent förordnar jurister och advokater som barns företrädare, trots att detta varken är lagstiftares krav eller önskemål. / Social welfare law is administered by elected local authorities in all Swedish municipalities. Most of the decisions in client cases are delegated by the municipal social welfare committee, and decisions are made by the employed social workers. When children have to be taken into care by welfare services, and parents do not agree with such decisions and if the coercion have to be used, the case is then referred to the county administrative court. (Within the legal process, the child regardless of age, has the right to Child’s Representative (CR) when using the Coercive Legislation, Care of Young People Act (LVU 1990:52)). CR´s mission for children younger than 15 years is both to interpret and convey the child's desire and furthermore make their own independent assessment of what is in the best interest of the child in each case. Children's invisibility in the legal process has been discussed since the child welfare law change in 1982. Criticism has been expressed by researchers and practitioners regarding children under the age of 15, who lack access to justice, and tend to "disappear" in the LVU process. This research study examines the knowledge, related to child welfare, among the ‘Child’s Representative’ appointed by the 23 county administrative courts in Sweden. The study has a point of departure in the possible qualification criteria as specified by law, legislative history, and prior research experiences from practice. The study consisted of all 23 county administrative courts in Sweden in 2007, of which 22 responded to the questionnaire. The findings of this study are (a.) the skills requirements of ‘Child’s Representatives’ is too general and therefore not focused enough on children and young people’s welfare; (b) the county administrative courts do not demand any such specialized knowledge and experience related to children and young people’s welfare from the ‘Child's Representatives; (c) in the case of very young children (below 3 years old) the ‘Child’s Representative’ is not expected to meet with either the child or their respective carers.

Studiens syfte är att belysa på vilket sätt innebörden av begreppen privat och offentligt behandlas i kvällstidningars nyhetsberättande vid rapportering av händelser som berör uppsägning av arbetstagare efter deras förehavanden på Facebook. Den ämnar även bidra till ökad insikt om de faktorer som ligger till grund för hur nyhetsberättelsen framställs. Slutsatser: Kvällstidningarnas framställning av privat respektive offentligt är en, av tidningarna själva, framlagd syn av begreppens innebörd. Vidare präglas textinnehållet i tidningarnas nyhetsberättande genomgående av sensations- journalistik och fokus på den enskilde individen. Studiens resultat påvisar även den komplexitet som uppstår kring vad som är privat respektive offentligt när gemenskapsnätverk förflyttas från offline- till onlinemiljöer.

Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen dels för hur olika brukargruppers samutnyttjande av offentliga platser fungerar och dels för hur detta hanteras inom planeringen. Använda teorier behandlar det offentliga rummets demokratiska funktion och brukares upplevelse av det. En kvalitativ metod har använts där observationer och intervjuer med brukare i Trekantsparken och planerare samt planeringsdokument från Stockholms stad har varit grunden för empirin, en kvalitativ analys har sedan utförts. I parken förekommer intressemotsättningar mellan de brukare som leker med sina barn i parken eller bor i den nya bebyggelsen och de som dricker alkohol. Man kan också notera en uppdelning av användandet. Fokus i planerarnas hantering av dessa ligger på trygghet och vad människor värderar i sin vardag. Åtgärder som vidtas är att informera om ansvarsförhållanden och genomföra trygghetsvandringar. Man talar om att genomföra en tredje insats som går ut på att bryta en av de fysiska uppdelningarna av parken. Det framkommer även att det finns motsättningar mellan de olika syften med det offentliga rummet som uttrycks inom olika nivåer inom planeringen.

De offentliga rummen utgör en viktig del av våra städer - det är där vi förflyttar oss, möts och integrerar med andra människor. Men de offentliga rummens grundläggande funktion som öppna och demokratiska platser hotas idag av förändringar i tillgänglighet och funktion. Dagens kommersialisering och privatisering gör att de offentliga ytorna krymper både fysiskt och mentalt. Privatiseringen tar offentlig mark i anspråk och hindrar människor från att vara medskapare av staden då rummen inte längre är öppna, samtidigt som kommersialiseringen skapar en stark dominans över innerstadens rum vilket försvårar platsskapande och omprövningar av platsers identitet. Innerstadens offentliga rum får en allt mer ensidig funktion som plats för handel, restaurangbesök och kulturupplevelser. Dessutom genomgår rummen en stark estetisering då de fungerar som stadens ansikte utåt i viljan att attrahera nya boende, besökande och företagande till staden. Kandidatarbetet visar att tillgängligheten till innerstadens offentliga rum inte är jämt fördelad över stadens invånare. Mentala föreställningar kring rum skapar sociala barriärer som verkar utestängande och exkluderande. Mindre bemedlade samhällsklasser blir undanträngda från innerstadens offentliga rum genom att de allt mer definieras utifrån konsumtionsmöjligheter, och rätten till staden undertrycks genom de offentliga rummens dominering av kapitalistiska strukturer. I arbetet identifieras tre designprinciper som konkretiserar hur tillgängligheten till innerstaden kan förbättras och hur de offentliga rummen kan bli mer inkluderande för alla medborgare. Designprinciperna fokuserar på att skapa goda mötesplatser och flexibla stadsrum som möjliggör medskapande och ökar medborgarnas rätt till staden. Designprinciperna omsätts i praktiken genom ett utvecklingsförslag för Gamla Torget i Uppsala, där en variation av funktioner på torget attraherar människor med olika behov under olika tider på dygnet. Torget blir genom utvecklingsförslaget en mer levande plats och det offentliga rummets inkluderande förmåga stärks, vilket främjar en socialt hållbar utveckling. De identifierade designprinciperna kan således användas av planerare och andra verksamma inom stadsutveckling, för att utveckla offentliga rum i innerstaden till mer öppna och demokratiska platser för alla medborgare.

Detta kandidatarbete behandlar rumsbegreppet och dess komplexa uppbyggnad, bestående av både den fysiska och sociala dimensionen. Tidigare forskning visar att det råder en mångtydig uppfattning om vad som definierar ett rum. Det innebär att det offentliga rummet behöver defineras för varje sammanhang det förekommer i för att det ska kunna förstås. Det offentliga rummet har historiskt sett alltid haft en betydelsefull roll i samhället. Det har utgjort en arena för politik, handel och vardagliga händelser, och verkat som en central mötesplats i staden. Under 1900-talet har samhällsförändringar skett som inneburit att ifrågasättandet av det offentliga rummet väckts. Konkurrerande arenor för möten har uppstått, och trenden för de offentliga rummen är att användningen har minskat. Problematiken återspeglas i Västerviks stadskärna, där Stora torget  idag snarare fungerar som en passage för förbipasserande och utgör inte ett offentligt rum som människor väljer att uppehålla sig i.   Med utgångspunkt i det socio-spatiala perspektivet problematiseras förhållandet mellan de offentliga rummens fysiska utformning och de sociala relationer som tar plats i rummet, och till vilken grad fysiska medel kan påverka den rumsliga användningen. Forskning visar att det inte går att fastställa med säkerhet till vilken grad  den fysiska gestaltningen kan bestämma användningen, eftersom den fysiska planeringen enbart kan möjliggöra för användning av offentliga rum, inte styra den.  Studien utgår ifrån urbanteoretiska gestaltningsprinciper då förändringar av stadsstrukturen med skiftande paradigm och stadsbyggnadsideal påvisat behovet av urban design. Utifrån verk publicerade av Camillo Sitte, Gordon Cullen, Jane Jacobs och Jan Gehl konkretiseras faktorer som möjliggör för ett mer användbart rum. Dessa har gett upphov till fyra operativa begrepp: rumslig identitet, rumslig användning, rumslig tillgänglighet och rumslig trygghet, som verkar som ett analysverktyg för fallstudien av Stora torget.  Utifrån de identifierade operativa begreppen har en platsanalys genomförts av Stora torget. Genom observationer och intervjuer har det offentliga rummet analyserats. Ett gestaltningsförslag har därefter utarbetats för torget med syfte att öka dess fyra rumsliga egenskaper: identitet, användning, tillgänglighet och trygghet.

Cooperation between public and private actors are becoming more common and it means that the public sphere is organized differently than before. The new form of control is carried out through horizontal relationships, as a result governance. A form of governance is the PPP (private-public partnership), which involves public and private actors getting together to solve problems. In order to explain the relation between PPP and Elster triangle dilemma I have chosen to make an empirical case study of the development Strängnäs Business Park (SBP) in Strängnäs. I have studied three high-ranking roles involved in the project. I have used a theoretical interpretation and the starting point of the essay has been the interviews and SBP development plan. The study is based on two issues that is to understand how the different actors understand the partnership and what relationships they have to Elster three requirements (democracy, efficiency and the constitution). The results of the study show that the different actors have diverse interpretations of what a partnership is and who the partners are. The result also shows that SBP today work more with efficiency than democracy and the rule of law.   Keywords: Governance, partnership, public-private partnership (PPP), constitutional, efficiency, democracy

Syfte: Denna uppsats syftar till att skapa förståelse för NPM och resursfördelning med avseende på resursfördelningsmodeller och dess användning i offentlig sektor.   Metod: Utifrån studiens syfte har en deduktiv kvalitativ metod använts. Empirisk data har samlats in genom ostrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet har sedan tolkats och redovisats i uppsatsens analys.   Resultat och slutsats: Fördelningen av utbildningssektorns resurser diskuteras utifrån skillda uppfattningar av lagen ”offentliga bidrag på lika villkor”. Detta ställer stora krav på den resursfördelningsmodell som är framtagen av barn- och ungdomsnämnden i Gävle. I och med att utbildningssektorn består av både kommunala och fristående skolor är det svårt att säga att reformen New Public Management fördelar resurser på ett effektivt sätt. Denna studie visar att fördelningen av resurser fördelas ut olika beroende på om skolan är kommunal eller fristående. Skillnaderna ger effekt på utbildningens kvalitet och uppnår därmed inte kravet ”offentligt bidrag på lika villkor”. Vår slutsats är att en organisation som innehar ett offentligt-privat partnerskap inte kan fördela resurserna effektivt och motstrider därav den teoretiska definitionen av NPM.    Uppsatsens bidrag: Studien tar upp ett ämne som är omdiskuterat men relativt outforskat. Denna uppsats har bidragit till en ökad förståelse för NPM och resursfördelning inom offentlig sektor.  Tidigare forskning fokuserar på effektiv resursfördelning inom reformen New Public Management. Denna studie belyser problematiken när en central fördelningen av resurser sker till både offentlig och privat sektor. Problematiken avser om resursfördelningen anses vara effektiv. Denna studie visar att hur resurserna fördelas är av vikt för att uppnå en effektiv resursfördelning. Vi vill med denna uppsats bidra med en ökad förståelse för resursfördelning inom NPM och belysa att en empirisk prövning är av betydelse för att uppnå önskade resultat inom utbildningssektorn.

När vardagen blir till vetenskap, Vetenskapsrådet diarienr 2003-1283

This study is about young people’s vocabulary knowledge. The aim is to examine whether the vocabulary knowledge has changed for the worse, according to research, two teachers’ experiences and media. My hypothesis is that a change for the worse involves risks: it can become difficult for young people to be a part of the public dialogue and understand the academic literature. With public dialogue, I mean the dialogue in for example newspapers, TV, the office etcetera. The methods I have used are a literature study and interviews. The result indicates that the vocabulary knowledge has changed for the worse. The curriculum for the Swedish upper secondary school states that the students should learn how to participate in a process of making decisions in a democratic way, in society and at work. If the students reach these goals it should not be a problem to be a part of the public dialogue. Three studies from 1997, 2011 and 2017 show that the vocabulary knowledge is worse. The words that young people seem to not understand are words connected to politics and words that usually occur in newspapers and fiction. Moreover, the teachers’ experiences of the students’ vocabulary are the same as the result of the research. They think that the vocabulary knowledge is insufficient now compared to what it was a decade ago when they started to work. In addition, media does not seem to hesitate to enlighten people about a school in crisis.