Den palliativa vården även kallad vård vid livets slutskede, innebar stora omställningar för patienter, vilket skapade ett intresse att belysa copingstrategier patienter använder sig av i palliativ vård. Målet med problemformuleringen var att utreda hur patienter upplever sina copingstrategier och hur sjuksköterskor bäst kan stödja patienter med sina copingstrategier. Syftet med föreliggande litteraturstudie var att belysa patienters copingstrategier i palliativ vård. Som en metod utfördes en systematisk litteraturstudie, innehållande 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet framhöll copingstrategierna: undvikande, att känna hopp och tro, samt  behovet av stöd. Några patienter undvek relationer med närstående och vänner, som ett sätt att hantera sin situation. Andra kände hopp med hjälp av positiva tankar och positiv energi från andra människor. Den spirituella delen hade en betydelsefull roll för patienter vid livets slutskede. Sjuksköterskornas stöd var viktigt och patienterna behövde samtalshjälp för att utveckla copingstrategier och hantera de känslor och tankar som uppstod. Resultatet visade också att sjuksköterskorna inte alltid lyckades förstå och hjälpa patienterna på bästa sätt. Vidare forskning i ämnet kan utveckla kunskapen om hur sjuksköterskor bäst kan hjälpa patienter med sina copingstrategier. / Palliative care is also called care at the end of life, meant great changes for the patients, and thereby the interest fell in how patients handled coping strategies in the palliative care. The formulation of the problem was aimed at investigating how patients experienced their coping strategies and how nurse`s could best support patients with their coping strategies. The aim of the present study was to illustrate patients coping strategies in the palliative care. The method was a systematic literature review with 12 scientific articles. The results pointed to the coping strategies: avoidance, to have hope and faith, and the need for support. Studies showed that some patients avoided relationships with the family and friends, it was a way to cope with their situation. Others could feel hope through positive thoughts and positive people and that the spiritual path was shown to have an important role for patients at the end of life. Nursing support was important and patients needed supportive conversations to develop their coping strategies, and manage the emotions and thoughts that arose. The results also showed that nurses did not always managed to understand and help the patients in the best way. Further research on the topic can develop knowledge about how nurses can best help patients with their coping strategies.

Sen början av 2000-talet har intresset för palliativ vård ökat. Nya riktlinjer för god palliativ vård finns presenterade, där den palliativa vården ska utvidgas och inte bara utgå från cancerdiagnoser utan även gälla vid kroniska sjukdomar. Sjuksköterskor har angett att beslutsfattande om vård i livets slutskede är ett vanligt förekommande etiskt dilemma i det dagliga arbetet. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur sjuksköterskor beskriver sitt arbete i övergången från botande behandling till palliativ vård. Litteraturöversikten baserades på tretton kvalitativa vetenskapliga artiklar med studier från varierade avdelningar och vårdformer. Litteratursökningen gjordes i de vetenskapliga databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Kvalitetsgranskade kvalitativa artiklar som handlade om övergången till palliativ vård valdes ut och resultaten analyserades och sammanställdes till en ny helhet där likheter och skillnader identifierades. Analysarbetet utfördes i enlighet med metod utarbetad av Friberg. Sjuksköterskor beskrev sitt arbete i övergången till palliativ vård i förhållande till patient, närstående, läkare och sjuksköterskekollegor. För sjuksköterskor var patientens värdighet och rätt till självbestämmande viktig och de arbetade för att involvera närstående och läkare i detta. Sjuksköterskor upplevde överlag att behovet av övergång till palliativ vård identifierades för sent i förhållande till patientens människovärde, diagnos och rätt till självbestämmande. Personlig och professionell erfarenhet och kunskap påverkade i vilken utsträckning sjuksköterskor valde att medverka i diskussioner kring eventuell övergång till palliativ vård. En god övergång till palliativ vård underlättas av konsensus mellan patient, närstående, läkare och sjuksköterskor, vilket ofta inte synes vara fallet. En gemensam uppfattning i vårdorganisationen av vad palliativ vård innebär skulle underlätta för sjuksköterskor att utföra sitt arbete.

<p>Många människor drabbas av sjukdom. En del blir friska medan andra aldrig återhämtar sig. Hos dessa patienter försämras tillståndet successivt och slutligen kommer sjukdomen till en brytpunkt (turning point) där det längre inte är motiverat att fortsätta med den kurativa behandlingen. När den kurativa behandlingen avbryts, syftar de fortsatta omvårdnadsåtgärderna till att patienten upplever välmående i livets slutskede.</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka faktorer som påverkar identifikation av brytpunkten hos svårt sjuka patienter, samt på vilket sätt omvårdnadsåtgärderna ändras efter denna identifikation. En kvalitativ innehållsanalys på aktuella vetenskapliga studier har genomförts. Datamaterialet består av nio vetenskapliga artiklar.</p><p>Resultatet har ordnats under två teman: Faktorer som påverkar identifikation av brytpunkten och omvårdnadsåtgärder efter identifikation av brytpunkten. Om patienten slutar svara på behandlingen och om dennes tillstånd ständigt försämras, påverkar detta den fortsatta kurativa behandlingen. Patientens egen önskan, är en annan påverkande faktor. Resultatet visar att när den kurativa behandlingen avslutas får patienterna ofta psykiska problem såsom ångest och oro. Omvårdnadsåtgärderna syftar till att lindra dessa samt att trösta och smärtlinda patienten. Denna studie kan öka sjuksköterskans kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder hon kan bistå patienterna med i livets slutskede när det längre inte är motiverat med kurativ behandling.</p>

SAMMANFATTNING Introduktion: palliativ vård är enligt WHO till för att förbättra livskvaliteten i livets slutskede både för patienten och närstående. WHO har utvecklat fyra hörnstenar inom palliativ vård; symtomlindring, närståendestöd, teamarbete och kommunikation och relation. Syfte: syftet med den här studien är att undersöka om sjuksköterskor arbetar utifrån de fyra hörnstenarna inom allmän palliativ vård. Metod: sex sjuksköterskor med olika erfarenhet, utbildning och ålder har deltagit i studien. Kvalitativ data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med en sjuksköterska från varje verksamhet. Analys av data har gjorts genom Graneheim &amp; Lundgrens kvalitetsanalys. Resultat: sjuksköterskorna använder mätinstrument vid symtomkontroll och symtom bedöms också utifrån kroppsspråk, mimik och läten. Närståendestöd erbjuds genom information både skriftligt och muntligt, genom uppvisad närvaro, kontinuerlig kontakt och en tydlig dialog med närstående samt genom att lyssna till närståendes önskemål och att använda sig av fysisk kontakt. Om efterlevandestöd erbjuds görs det i form av telefonsamtal efter patientens bortgång. Ett tvärprofessionellt arbete bedrivs inom samtliga verksamheter. Brytpunktssamtal görs inom samtliga verksamheter men det är inte alltid patienten involveras i samtalet. Sjuksköterskorna känner sig i stora hela trygga med att kommunicera med patient och anhöriga. Slutsats: samtliga verksamheter arbetar utifrån de fyra hörnstenarna inom palliativ vård. Det verkar dock finnas en brist på tydliga riktlinjer inom allmän palliativ vård och därför borde detta implementeras.

Bakgrund: Palliativ vård innefattar en helhetsvård där lindrande av lidande, mötet med existentiella tankar och göra patient och närstående delaktiga i vården ingår i sjuksköterskeprofessionens område. Litteraturstudiens teoretiska referensram utgår från Patricia Benners teori om kompetensnivåer och vikten av klinisk erfarenhet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativt skede i slutenvård. Metod: En litteraturstudie där resultatet sammanställts utifrån 8 kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PsycINFO. Artiklarna granskades med Kristenssons (2014) mall för kvalitetsgranskning och analyserades efter Forsbergs och Wengströms (2015) innehållsanalys. Resultatet: Resultatet redovisas utifrån 4 utvalda kategorier, Att hantera döden, Känsla av otillräcklighet, Känsla av meningsfullhet och Betydelsen av kommunikation. Kategorierna delar in resultatet i faktorer som påverkar och utgör sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativt skede. Det framkom att beroende på sjuksköterskors olika yrkeserfarenheter uppfattades skillnader och likheter i hanteringen av känslor och bemötande. Slutsats: Att som sjuksköterska utveckla ett professionellt förhållningssätt är väsentligt för att kunna hantera olika vårdsituationer. Behovet av tid är en viktig aspekt för både återhämtning och reflektion samt i utvecklingen av erfarenheter.

Titel: Sjuksköterskors användning av symtomskattningsskalor i palliativ vård. En enkätstudie inom kommunal hemsjukvård. Bakgrund: När en sjukdom inte längre är botbar inriktas vården till palliativ vård, där den i slutfasen övergår till vård i livets slutskede. Vården inriktas på att lindra lidande och främja livskvalitét. Sjuksköterskan har huvudansvaret i omvårdnadsarbetet med att kartlägga symtom, symtomlindra och se till att adekvata åtgärder sätts in. Sjuksköterskan bör därför besitta god kunskap om symtomskattning och symtomlindring.   Syfte: Syftet var att undersöka om sjuksköterskor i den kommunala hemsjukvården som arbetar med patienter i ett palliativt skede använder sig av ett validerat symtomskattningsinstrument för att bedöma olika symtom i den palliativa vården, och om det är till hjälp i deras arbete.   Metod: Studien genomfördes som tvärsnittsstudie med hjälp av en webbenkät som skickades till 102 sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård. Svarsfrekvens var 62%. Datamaterialet analyserades med deskriptiv statistik, samt chi-två analys som gjordes med hjälp av SPSS och presenterades i frekvenstabeller.   Resultat: Flertalet av sjuksköterskorna använde sig av ett validerat symtomskattningsinstrumnet och upplevde att det var till god hjälp för dem i sitt arbete. Smärta symtomskattades mest frekvent men även andra symtom skattades. Sjuksköterskor med specialistutbildning använde procentuellt sett symtomskattningsinstrument i högre utsträckning än sjuksköterskor med grundutbildning.  Slutsats: I den aktuella kommunen använde flertalet av sjuksköterskorna symtomskattningsinstrument i sitt arbete. Men resultat visar också att sjuksköterskor mer frekvent behöver symtomskatta andra symtom än smärta. Om en satsning på att fler sjuksköterskor får möjlighet att vidareutbildas skulle detta leda till en förbättring av kvalitén av den palliativa vården.

No description available.

No description available.

Trenden i Sverige och västvärlden är att vården flyttas från slutenvården och boenden till öppenvård och hemmet, detta gäller framförallt vid livets slut. Hur närstående till patienter i behov av palliativ vård påverkas av detta är ett område av intresse. Att bli anhörigvårdare kan ses som en transition, övergång från en tillvaro till en annan. Närstående till en patient i behov av palliativ vård kan uppleva att ge omvårdnad som en tung börda. Upplevelsen av att inte ha tillfredställande stöd eller tillräckligt med kunskap i omvårdnad är en betydande stressfaktor. Ångest är när kroppens försvarssystem aktiverar en reaktion på̊ någonting som uppfattas som ett hot. Närstående kan uppleva ångest över deras anhörigas sjukdom, annalkande bortgång samt livet efteråt. De kan även uppleva ångest då de undrar över om de själva kommer att klara av att ge omvårdnad, stödja samt trösta deras anhöriga. Beredskap är ett läge där man är förberedd innan en kris för att bättra på resultatet. Det har framställts som ett villkor eller en aktivitet för att på förhand inse eventuella problem, tänka ut möjliga lösningar samt omfattar uppbyggnad av dugligheter. Syftet var att beskriva och studera stöd- och utbildningsinterventioner, för närstående som ger omvårdnad till anhörig i livets slut och interventionens effekt på ångest och beredskap. Metoden är en litteraturöversikt där sökningar utfördes i databaserna CINAHL, PubMed samt PsycINFO. I studien analyseras 15 stycken vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2006 och 2018. Artiklar med kvantitativ eller mixad metod är inkluderade i litteraturöversikten. Resultatet visar fyra typer av stöd samt utbildningsinterventioner: psykopedagogisk, kognitiv beteende terapi, utbildande samt stödgivande där majoriteten av interventionerna visade en signifikant ökning av närståendes beredskap i att ge omvårdnad. Dock visar endast ett fåtal av studierna signifikant förbättring av ångest. Slutsatsen är att litteraturöversikten belyser att stöd samt utbildningsinterventioner ökar närståendes beredskap att ge omvårdnad till anhörig, vilket gav dem trygghet i att fortsätta. Dock framkom det att interventioner inte alltid slutade i signifikant förbättring av ångest. Fortsatt forskning behövs angående lämpligt sätt att implementera intervention, via gruppmöten, enskilda möten, via videotelefon eller information broschyr eller andra sätt. Vidare forskning behövs i ämnet samt vilken typ av intervention som är lämpligast genom att utföra flera Randomiserad kontrollerad studie (RCT).

Abstrakt Bakgrund: I Sverige dör mellan 90 000 och 100 000 personer varje år och de flesta har erhållit någon form av palliativ vård. Många av dessa personer vårdas i hemmet vid sidan av sina närstående. Då allt fler vårdas i hemmet blir de närstående allt mer involverade i den palliativa vården. Då populationen växer och vi blir äldre kommer nyttjandet av den palliativa vården att öka i både Sverige och övriga världen. Syfte: Belysa närståendes erfarenheter av palliativ vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturstudie med induktiv ansats. Den baseras på nio vetenskapliga originalartiklar som utvärderats och granskats enligt Kristensson (2014). Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier vilka var kommunikationens betydelse, delaktighet, övergivenhet och trygghet.   Slutsats: Resultatet visade på att närståendes upplevelser av den palliativa vården överlag är bra men att det finns förbättringsmöjligheter till exempel bättre utbildning till de närstående som hjälper till att vårda den sjuke.