Bakgrund: Utvecklingen i Sverige går mot att fler personer med palliativ diagnos vårdas och dör i hemmet. Detta medför ofta att anhöriga får rollen som vårdare och att deras ansvar för den terminala vården i hemmet ökar. För att sjukvården ska kunna ge rätt stöd och adekvat information till anhöriga och personen med palliativ diagnos är det därför värdefullt att ta del av deras erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med palliativ diagnos i hemmet. Metod: Nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och bedömdes i en kvalitetsmodell. Den insamlade data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Analys av artiklarna utmynnade i tre huvudkategorier, Dagliga livet förändrades för båda parter, Sjukvården både hindrade och stöttade och Döden en del av vardagen. Innehållet i huvudkategorierna genererade de sex underkategorierna, Förändrade relationer, Det egna livet i andra hand, Att få hjälp och stöd, Att inte få hjälp och stöd, Rädsla för döden och Att leva i nuet. Ett övergripande tema, En förändrad livssituation sammanfattade tolkningen av de anhörigas upplevelser.   Slutsats: Anhöriga som vårdar personer med palliativ diagnos i hemmet behöver stöd och uppmärksammas av sjukvården. Deras egna behov kommer i andra hand eftersom de sätter personen med palliativ diagnos i första hand. De kan då känna sig isolerade och ensamma.

Kompetens om palliativ vård hos sjuksköterskor är nödvändigt för att främja vårdens kvalitet och därigenom patientens livskvalitet. Det är dock oklart hur kompetensen om palliativ vård ser ut bland sjuksköterskor som arbetar i hemsjukvården. Syftet med studien var att beskriva och jämföra kompetensen om palliativ vård hos sjuksköterskor i kommunens hemsjukvård. Studien är kvantitativ med deduktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes med en enkät som skickades ut till 256 sjuksköterskor som arbetar inom hemsjukvården i Jönköpings kommun. Av dessa svarade 63 på enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 25 %. Enkäten undersökte sjuksköterskors kompetens i palliativ vård utifrån kunskap om symtomlindring, systematisk användning av skattningsinstrument, kompetens i teamarbete, att samtala och att möta människor i livets slutskede. Resultatet visade att kompetensen var lägre gällande systematisk användning av skattningsinstrument vid vanligt förekommande symtom jämfört med övriga kompetensområden. Kompetens gällande symtomlindring, skattning och teamarbete var samtliga lägst vid fatigue i jämförelse med smärta, illamående, oro och munhälsa. Det fanns en skillnad mellan grundutbildade och specialistutbildade sjuksköterskors kompetens, där de specialistutbildades kompetens var högre vad gäller kunskap om symtomlindring respektive kompetens i teamarbete vid fatigue och vid problem i munhålan. Kompetens i att samtala med unga anhöriga var låg hos både grund - och specialistutbildade sjuksköterskor. Resultatet ska tolkas med stor försiktighet med tanke på den låga svarsfrekvensen och att enkäten/instrumentet inte är psykometriskt testat. Givet dessa svagheter kan det dock finnas utvecklingspotential gällande systematisk användning av skattningsinstrument. Fatigue behöver uppmärksammas och kompetensen öka både vad gäller symtomlindring, skattning och teamarbete vid fatigue. Kompetens i att samtala med barn och ungdomar som är anhöriga var låg, vilket tyder på behov av stöd och handledning till sjuksköterskor samt tillgång till riktlinjer vid möte med unga anhöriga.

Litteraturöversiktens teoretiska referensram utgår från Patricia Benners teori om kompentensstadium. Detta ramverk nyttjas för att beskriva vikten av klinisk erfarenhet under sjuksköterskors professionsutveckling. Klinisk erfarenhet anses vara grundläggande för sjuksköterskors utveckling i yrkesrollen (Benner, 1993). Bakgrund: Att åldras är en naturlig del av livet. Många människor vårdas palliativt vilket resulterar i att sjuksköterskor kräver kunskap och kompetens inom området. Sjuksköterskor som arbetar inom den palliativa vården uttrycker ofta att de vill göra gott för patienten samt anhöriga. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta inom den palliativa vården. Metod: Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ forskning i form av vetenskapliga artiklar. Datasökningarna utfördes i databaserna Cinahl, MEDLINE, PsycINFO och PubMed. Artiklarna granskades med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) granskningsmall. Resultat: Visade för- och nackdelar med att arbeta inom den palliativa vården. Viktiga faktorer hos sjuksköterskor var ansvar, samarbete, känslor och tid samt resurser. En god palliativ vård grundades i sjuksköterskors tillgänglighet och närhet. Slutsats: Resultatet har visat att ett utbildningsbehov framträdde vilket pekar på att grundläggande utbildning inte är tillräcklig inom den palliativa vården. God kommunikationsförmåga, utbildning samt kunskap inom området kan vara alternativ som underlättar för sjuksköterskor.

Bakgrund: Att möta och vårda patienter i livets slutskede är en naturlig del av sjuksköterskans arbete. Bemötandet sträcker sig inte enbart till patienter utan innefattar även anhöriga, vilket i många fall kan upplevs som tungt och en svår uppgift för sjuksköterskor. Vårdandet kan väcka många känslor hos sjuksköterskor, vilket kan leda till utmaningar och svårigheter att vårda. Genom denna litteraturstudie belyser författarna vad sjuksköterskor upplever när de vårdar. Syfte: Detta examensarbete syftar till att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Metod som används i denna litteraturstudie är Evans analysmetod med beskrivande syntes. Resultat: Syntesen ledde till tre teman: Känslan av otillräcklighet, Sjuksköterskors välbefinnande och Förväntningar och Skyldigheter. Vidare utifrån dessa teman skapades även sju subteman som är: Stress och behov av mer tid i vårdandet, behov av mer kunskap, Svårighet att hitta balans i vårdandet, Vikten av stöd i arbetet, Vårdandet upplevs som tillfredsställande, Samarbete i vårdandet och Stödja patienter och anhöriga. Dessa teman och subteman beskriver sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slutskede. Slutsats: Litteraturstudien lyfter fram att sjuksköterskor upplever behov att ytterligare utveckla sin kunskap och erfarenhet för att kunna vårda och bemöta både patienter och anhöriga. Vidare upplever sjuksköterskor att stöd och reflektion är avgörande faktorer för att fortsatt vårda och motstå påfrestningar som uppstår inom vård samt kunna utveckla sig   både personligt och professionellt.

No description available.

När en person närmar sig livets slut på grund av sjukdom, skador eller ålder övergår vården till att vara palliativ. Att vara närstående till en person i palliativ vård kan innebära stora förändringar. Samtidigt som den palliativa vården har som mål att erbjuda stöd till närstående att hantera sin situation framhåller tidigare forskning att närstående kan vara i stort behov av både mer och förbättrat stöd. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara närstående till en person i palliativ vård. Metoden var en litteraturstudie av 12 kvalitativa artiklar publicerade i CINAHL som analyserades genom en kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultatet består av fem kategorier, 1) Att stå på sidan av vid lidande och försämring,2) Att vilja vara närvarande och ha en vårdande roll, 3) Att livet kretsar kring den sjuke och vardagen förändras, 4) Att ha behov av stöd och samhörighet, 5) Att förlora sin närstående och sin roll som vårdare. Slutsatsen är att närstående vill vara nära och stödja den sjuke personen samtidigt som de har ett eget behov av stöd. Sjuksköterskan kan möjliggöra för den närstående att vara närvarande och hantera vården av den sjuke personen genom information och utbildning och samtidigt bevara den närståendes välbefinnande genom tillgänglighet, stöd och bekräftelse.

No description available.

Introduktion: Fler människor lever längre och behovet av palliativ vård ökar. Patientens roll i vården har stärkts och allt fler vill vara med och påverka sin sista tid i livet. Att hantera etiska problem är en utmaning för sjuksköterskan i palliativ vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans etiska problem i palliativ vård. Metod: Studien är en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar sammanställdes, granskades och analyserades systematiskt enligt Polit och Becks (2015) nio steg. Databaserna Cinahl och Pubmed användes för att söka artiklar. Resultatet baserades på tio artiklar. Resultat: De tre huvudkategorier som identifierades var behandling av patienten, patientens autonomi och personalens samarbete. I huvudkategorin behandling av patienten identifierades underkategorierna i relation till omvårdnad och i relation till medicinsk behandling. I underkategorin i relation till medicinsk behandling identifierades underkategorin sedering. I huvudkategorin patientens autonomi identifierades underkategorierna närståendes inflytande och sjuksköterskan som företrädare. I huvudkategorin personalens samarbete identifierades underkategorierna bristande kommunikation, oklara roller och otillräckligt stöd. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskor möter flera etiska problem i palliativ vård. Förbättrad kommunikation i vårdteamet kan minska antalet etiska problem och förbättra vården. Det verkar finnas behov av mer etisk kunskap och etisk reflektion för att öka sjuksköterskors förmåga att hantera etiska problem.

När tillståndet hos en person med sjukdom försämras kan ett brytpunktssamtal hållas där vårdpersonal redogör och förtydligar hur behandlingsstrategin förändras. Närstående är en viktig och betydelsefull deltagare i livets slut både för personen med sjukdom och får vårdpersonalen. Detta då de närstående kan vara delaktiga inom omvårdnaden samt tillhandahålla stöd till personen med sjukdom. Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser av att delta vid ett brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slut. Litteraturstudien inleddes med en systematisk litteratursökning i två databaser där 14 studier valdes ut efter kvalitetsgranskning. Artiklarnas innehåll analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: att känna rädsla och ovilja för att prata om döden; att behöva tydlig information och tid för att förbereda sig; att få uttrycka sina känslor och vara delaktig i beslut kändes betydelsefullt; att under mötet komma till insikt och acceptera döden; att förmedla hopp och vilja den sjuke väl. Slutsatser av studien blev att närstående kan uppleva situationen som skrämmande, kaosartad, chockerande men även som en lättnad och att döden var väntad. Det är därför av vikt att som vårdpersonal ha förståelse för hur närstående upplever brytpunktssamtalet och ge dem utrymme till delaktighet vid brytpunktssamtalet för sina tankar, frågor och åsikter.

Introduktion: Behovet av palliativ vård ökar och den palliativa vården utvecklas kontinuerligt. Det finns modeller för palliativ vård där en personcentrerad vård är i fokus. Sjuksköterskan har en stor roll i den palliativa vården och för att kunna utvärdera vården, förbättra kvaliteten och identifiera missförstånd är det av stor vikt att ha förståelse för patienters upplevelse. Syfte: Att belysa patienters upplevelser vid palliativ vård.Metod: Litteraturstudien utgick från Polit & Becks (2017) nio steg. Resultatet baseras på 11 kvalitativa artiklar från databaserna CINAHL och PubMed.Resultat: Från resultatet framstod fem kategorier, påverkade relationer med närstående, påverkad funktion, konsekvenser av vårdmiljö, konsekvenser av symptom och behandling och existentiell påverkan. Utifrån kategorierna urskildes underkategorierna påverkad självständighet, att vara en börda, påverkat socialt liv, beaktande av konsekvenser för närståendes, konsekvenser av psykosocial miljö, konsekvenser av fysisk miljö, andlig påverkan och påverkad livssyn.Slutsats: Den palliativa fasen kan vara fylld av negativa upplevelser hos patienter men detta till trots är det ändå de positiva upplevelserna som patienter beskriver som viktiga och meningsfulla. Att kartlägga patienters upplevelser och ge stöd och lindring genom de negativa upplevelserna samt stärka de positiva upplevelserna kan bidra till att ge patienter en personcentrerad vård och en god sista tid i livet.