Bakgrund: Stroke är världens andra ledande dödsorsak och kan leda till fysiska och psykiska funktionsnedsättningar vilka påverkar patienternas livskvalitet.  Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av livskvalitet i rehabiliteringsfasen efter stroke. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tolv analyserade vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra kategorier framkom; upplevelser av att ha ”drabbats” av stroke innebar att livet förändrades och livskvaliteten påverkades, upplevelser av att ha förlorat kontrollen över kroppen där kroppen kändes främmande och kändes skild från själen. Upplevelser i det dagliga livet innebar att patienterna efter stroke omvärderade sina liv och uppskattade livet mer, samt upplevelser relaterade till sociala relationer, vilka förändrades på ett sätt som kunde vara både positivt och negativt för patienternas livskvalitet. Slutsats: Att insjukna i stroke påverkade patientens livskvalitet på olika sätt. Livskvalitet upplevs individuellt men sjukvårdpersonal kan hjälpa patienten att sträva efter att förbättra sin livskvalitet genom att ge stöd i att finna mening, hopp, identitetskänsla och gemenskap.

Studien syftar till att undersöka hur vårdpersonalen på en vårdavdelning beskriver transsexuella patienter och mötet med dessa. Sammantaget har tolv personer från olika yrkesgrupper på Hand- och Plastikkirurgiska avdelningen (HPK) på Universitetssjukhuset i Linköping intervjuats. På HPK utförs könsbytesoperationer, och inom psykiatrin på samma sjukhus görs utredningar, som ligger till grund för könsbytet. Intervjuerna har analyserats med hjälp av diskursanalys. Utifrån informanternas beskrivningar framkom en mångfacetterad bild av transsexuella patienter, som i vissa stycken visade sig vara både paradoxal och komplex. Resultaten har tolkats som att de transsexuella patienterna utmanar vårdpersonalens syn på patienter utifrån det faktum att de både är annorlunda än andra patienter, och inte. Det finns en tvekan i att beskriva dem som sjuka, men samtidigt upplevs dessa patienter vara i stort behov av vård. Vidare beskrivs det specifika för patientgruppen i termer av att dessa patienter är pålästa och fokuserade. Dessutom uppfattas det inte sällan av vårdpersonalen som mycket speciellt och positivt att vara med i en process som ofta innebär en mycket stor livsomställning för patienten. Mötet mellan den transsexuella patienten och vårdpersonalen beskrivs också på en övergripande diskursiv nivå. Resultaten kan användas för att öka förståelsen för och begripliggöra mötet mellan de transsexuella patienterna och sjukvården.

Syfte och frågeställningar: Syftet är att kartlägga patienters åsikter om och upplevelser av hur de har blivit bemötta i vård- och friskvårdskedjan när de fått ordination av fysisk aktivitet i Östergötland. Frågeställningarna är: • Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått på vårdcentralen när de fått Ordination av fysisk aktivitet? • Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått av Korpens personal när de blivit uppringda? • Vad har patienterna för åsikter om och upplevelser av bemötandet som de fått av ledaren under sin fysiska aktivitet? Metod: Undersökningen genomfördes på patienter som bodde i små städer eller på landet i Östergötlands län. Korpen har avtal med åtta av dem att organisera och genomföra Fysisk aktivitet på recept, FaR, arbete, dessa valdes ut till undersökningen. Urvalet av patienter gjordes slumpmässigt ur dessa kommuner, bland de som fått ”Ordination av fysisk aktivitet” under 2005, med stratifiering för kön och ålder. Sammanlagt 71 personer valdes ut till undersökningen. Undersökningen genomfördes via enkätintervjuer per telefon. Det externa bortfallet blev 29 personer. Intervjuer genomfördes med 59 % av de utvalda för studien. Resultat: Det är främst sjuksköterskor, sjukgymnaster och läkare som skrivit ut ”Ordination av fysisk aktivitet”. Patienterna upplever att de har blivit bra eller mycket bra bemötta av dessa. 57 % har inte blivit informerade om att aktiviteten inte ingår i högkostnadskortet vilket många hade velat veta. När det gäller att bli uppringd av Korpens personal så upplever de flesta att det är positivt att få lite extra press att genomföra aktiviteten. De allra flesta tyckte också att priset för aktiviteten var rimligt, även om många tyckte det var dyrt i början innan de kände resultaten. Aktivitetsledarna var genomgående mycket omtyckta av deltagarna. Slutsats: Majoriteten av de svarande tyckte att de blivit bra bemötta av alla tre personer eller instanser som enkäten handlade om. Det som skulle kunna göras bättre är bland annat organisationen kring FaR arbetet, där patienterna bland annat borde få information om att aktiviteten inte ingår i högkostnadskortet. Det är också önskvärt med ett bättre utbud av aktiviteter i de mindre orterna. / Aim: The aim is to delineate the patients’ opinions and experience of the treatment in the medical care- and prophylaxis chain when they received prescription of physical activity in Östergötland. The questions are: • What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got at the medical clinic when they received prescription of physical activity? • What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got from Korpens staff when they were phoned? • What is the patients’ opinions and experience of the treatment they got from the leader during the physical activity? Method: The investigation was realized on patients who lived in small cities and in the countryside in the county Östergötland. Korpen has agreements with eight local authoritys to organize and accomplish “Prescription of physical activity” work. These were all chosen for the investigation. The selection was made by random sample from these local authoritys,by those who got “Prescription of physical activity” during 2005, with stratification for sex and age. Total 71 persons were selected for the investigation. The investigation was made through questionnaire interviews by telephone. The external falling off became 29 persons. Interviews were realized with 59 % by those who were selected for the investigation. Results: It is mostly nurses, physiotherapists and doctors who has written “Prescription of physical activity”. The patients experience are that they have got good or very good treatment by those who have made the prescription. 57 % have not been informed that the activity is not subventioned by the government, which many would have liked to know. When it comes to being phoned by Korpens staff most of the participates have the experience that it is positive to get a little extra pressure to pull through with the activity. Most of the participates also thought that the price was reasonable, even though quite a lot thought that it was expensive in the beginning before they felt the results. The leaders of the activities was overall very popular by the participantes. Conclusions: The majority of the responders thought that they have got good treatment by all three persons or instances that the questionnaire was about. The things that were not so good among the questionnaire answers were mostly about faults in the organization among “Prescription of physical activity” work and that there is too few activities to choose from in the smaller cities.

Bakgrund: Att erhålla en perifer venkateter (PVK) är idag en rutinmässig åtgärd inom hälso- och sjukvården. Risken för infektion anses som liten, men trots det inträffar allvarliga komplikationer , varav en är tromboflebit som kan leda till sepsis.  Syfte: Syftet var att identifiera riskfaktorer för tromboflebit hos vuxna patienter med perifer venkateter.  Metod: Metoden var en systematisk litteraturstudie. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt användes 14 artiklar till studien. I analysen framkom sex olika områden som behandlade riskfaktorer för tromboflebit.  Resultat: Motstridiga resultat påvisades när det gällde tid in situ, placeringen av PVK, val av storlek samt om patienten var kvinna eller man. Infusioner, infusionspumpar, vissa läkemedel , diabetes, infektioner, brännskadade patienter samt rökare visade sig öka risken för tromboflebit. Införande av riktlinjer visade sig minska risken för tromboflebit.  Slutsatser: De rekommendationer och riktlinjer som finns idag grundar sig på relativt   gammal forskning, och det framkommer även där att evidens saknas eller är av låg kvalitet. Mer forskning behövs för att kunna säkerställa vilka riskfaktorer som är av betydelse för att utveckla tromboflebit, speciellt tid in situ, placering, storlek och betydelsen av kön.

Palliativ vård syftar till att främja livskvalitet för patient och anhöriga. Hela människan skall tas i beaktande och fysiska behov skall tillgodoses i lika stor utsträckning som psykiska, sociala och andliga behov. Målet är att lindra lidande i största möjliga mån, vilket överensstämmer med vad International Council of Nursing belyser vara sjuksköterskans ansvar. Vald studiedesign var litteraturstudie med systematisk litteratursökning. Syftet var att beskriva vad patienter i palliativ fas uppfattar har inverkan på upplevelsen av att vara döende. Patienterna beskrev olika aspekter som hade inverkan på deras bemästrande avsituationen som sedan delades in i tre kategorier; Acceptans kontra förnekelse, Strävan efter normalitet och Förberedelser. De aspekter som patienterna uppfattade ha inverkan på deras välbefinnande resulterade i fyra kategorier; Relationer, Upplevelsen av symtom, Andlighet och Trygghet i vården. Patienternas upplevelser kan till stor del förklaras utifrån kristeorier och begrepp som känsla av sammanhang. Samhällets roll har även det inverkan på patienters upplevelser av döden och döendet. Patienters upplevelser av att vara döende är individuellt. Sett till vad patienter uppfattade hade inverkan på upplevelsen fanns det dock återkommande aspekter. En medvetenhet och kunskap om dessa aspekter kan gynna vårdpersonal då de kan vara ett ökat stöd för de döende patienterna.

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.

Sjukvården i Sverige möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. Patienterna kan ha språk, kultur och religion som skiljer sig från vårdgivarens. Detta kan skapa svårigheter för vårdgivaren i det tvärkulturella vårdmötet. Forskning som berör den svenska audionomens perspektiv på det tvärkulturella vårdmötet är sällsynt. Därav denna studie. Syftet är att ur svenska audionomens perspektiv beskriva vårdmötet med vuxna patienten med invandrarbakgrund vid landstingens audionomtätaste audionommottagningar. En kvantitativ metod i form av postenkäter användes för att undersöka en större grupp verksamma audionomer. Resultaten bekräftade att audionomerna möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. De erfor att språkskillnader hade mest inverkan på vårdmötet jämfört med kultur- och religionsskillnader. Majoriteten har neutral attityd gentemot det tvärkulturella vårdmötet. Ett fåtal upplevde att vårdmötet var stressigt och tidskrävande i förhållande till vårdmötet med patienter med svensk bakgrund. Majoriteten av audionomerna kände dock inte behovet av mer information/utbildning i tvärkulturell omvårdnad och tolkanvändning. Tillgängligheten till kompetensutveckling ansågs också vara begränsad. Vårdmötena med patienter med invandrarbakgrund fördelades mestadels lika mellan mottagningarnas audionomer. Tolkanvändning ansågs vara ett viktigt verktyg för att hantera det tvärkulturella vårdmötet. Slutsatser: Audionomerna verkade inte uppleva riktigt de svårigheter som tidigare forskning och litteratur uppvisat. En mindre andel av audionomerna bekräftade dock den tidigare forskningen. / Examensarbete inom ramen för Audionomutbildningen vid Örebro Universitet.

Syfte: Att undersöka vad personer med cancer skriver i bloggar om sina upplevelser av sin sjukdomssituation och sitt bloggande. Metod: Deskriptiv kvalitativ studie omfattande tio bloggar. Strategiskt och maximalt varierat urval gällande kön, ålder, cancerdiagnos samt bot­barhet. Bloggsökning genom­fördes i sökmotorn Google. Datainsamling skedde med egenutvecklad granskningsguide omfattande två huvudfrågor med delfrågor. Dataanalys genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Granheims och Lund­mans modell (2004). Resultat: Bloggförfattarna beskriver sina upp­levelser av sin sjukdoms­situation utifrån sina känslor, sin in­ställ­­ning till sjukdomen och livet, sjuk­domens påverkan samt sitt förhållande till andra männi­skor. Skri­benterna beskriver bety­delsen av blog­gandet i förhål­lande till sig själva, där blog­gandet upp­levs utgöra en form av terapi eller coping­strategi, och i relation till läsarna, där blog­gen kan innebära ett stöd eller en möjlighet att hjäl­pa andra. Slutsats: Då personer med cancer skriver öppet om sina upplevelser i bloggar utgör en cancerblogg ett lämp­ligt red­skap för att öka förståelsen för cancer­sjukas sjukdoms­situation. En blogg kan fungera som terapi och coping­strategi för cancerdrabbade. Den kan även innebära ett psyko­socialt stöd, både i form av feed­back från läsare och genom att ingå i ett socialt nät­verk. / Aim: To investigate what cancer patients write in blogs about their experiences of their situation and blogging. Method: Descriptive qualitative study of ten blogs. Strategic and maximally varied sample with respect to gender, age, diagnosis and curabi­lity. A blog search was carried out in Google. Data collection was performed with a specially developed question guide. The data were analysed using qualitative content analysis according to Granheim and Lundman (2004). Results: Blog authors describe their experiences of their situation based on their feelings, their attitudes towards the disease and life, the impact of the disease and their relationship with other people. They describe the blogging in relation to them­selves, perceiv­ing it as a form of therapy or coping strategy, and in relation to their readers, seeing the blog as a way of support or helping others. Conclusions: As cancer patients write openly about their exper­iences in blogs, a can­cer blog is a suitable tool to increase understanding of the situation of cancer patients. A blog can serve as a therapy and coping strategy for cancer patients. It can also provide psycho­social support, both in terms of feedback from readers and by enabling the author to become part of a social network.

Bakgrund: Synen på närståendes betydelse för den sjukes välmående har radikalt förändras under de senaste århundraden, till en allt mer holistisk syn på den sjuke och dennes behov. Patienter vårdandes på en intensivvårdsavdelning riskerar eller är försatta i ett livshotande tillstånd där specialiserad vård krävs. Det är därför av vikt att veta hur närstående upplever en intensivvårdsavdelning för att kunna erbjuda både den sjuke och dess närstående bästa möjliga vård. Syftet är att beskriva erfarenheter av att vara närstående till en person som vårdats på en intensivvårdsavdelning i Norden. Metoden som användes är en systematisk litteraturstudie av vetenskapliga artiklar, som inhämtades via sökningar i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och resultaten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att närstående upplever en kaotisk tillvaro i och med deras anhörigas insjuknande. De uttrycker behov av att få information både angående den sjukes medicinska status, men även om den medicintekniska miljön patienten omges av. Närstående erfar även att sjuksköterskans agerande är avgörande för om de själva involverar sig i omvårdnaden av den sjuke, och uttrycker ett behov av att få stöd och tröst från sjuksköterskan. Kommunikationen mellan närstående och sjuksköterskan är stundtals bristfällig, vilket närstående upplevde som svårt. Slutsatsen av studien är att närstående behöver stöd från sjuksköterskan för att kunna minska stress och kunna skapa balans i tillvaron. Korrekt och kontinuerlig information samt att sjuksköterskan säkerställer att närstående uppfattar informationen korrekt kan hjälpa närstående att hantera situationen. Nyckelord: Kritiskt sjuk, Intensivsjukvård, Närstående, Närståendes erfarenheter, besökare till patienter

Background Heart failure is an increasing chronic disease in the western world due to an aging population and a changed lifestyle. The basic treatment is pharmacological with substantial lifestyle changes. Much is known about physical exercise in middle aged and younger patients but in the patients over the age of 65, little is known. Aim The aim of this study was to investigate the effects of physical exercise on patients aged over 65 with congestive heart failure. Method A systematic review was undertaken in the databases Cinahl and PubMed. Seven articles were analysed from the systematic review. An unsystematic review in PubMed gave one article. Three articles from Cinahl and five from PubMed were analysed from their results of physical exercise in heart failure. Results The study revealed three major themes and two subthemes. The themes were increased quality of life, a better heart work and increased physical capacity. The subthemes were increased fitness and increased muscle strength. The quality of life improved significantly in the study. The increased physical capacity included the subthemes improved endurance and increased muscle strength. There are major opportunities for the elderly patient to improve the overall daily life according to the results of this study. Conclusion The effects of physical exercises in elderly patients are good but more research has to be made to find the optimal training form for the weaker patient.