Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare på en förskola i Skåne använder sig av dokumentation och om den används för utveckling av verksamheten. Vi har utgått från tre frågeställningar: Hur arbetar pedagogerna med dokumentation?, vad används dokumentation till och på vilket sätt anser pedagogerna att dokumentation utvecklar verksamheten. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod där vi fokuserar oss på semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger. Det teoretiska underlagt för studien utgörs av en historik översikt över dokumentation, samt en genomgång av Reggio Emilia- pedagogikens syn på dokumentation. Vi kom bland annat fram till att pedagogerna på förskolan använder sig av pedagogisk dokumentation för att utveckla verksamheten då de kunde se vad som skulle behöva förändras och att dokumentationerna var ett bra hjälpmedel för att involvera föräldrarna och barnens intresse. Något som också var en viktig del i arbetet med dokumentationen på denna förskola var just reflektionerna, antingen pedagogerna gjorde dem med andra pedagoger eller med barnen.

Jag följde under ett par månader ett antal elever och studenter i ett projekt som pågick under hösten2007. Utifrån en diskussion om dokumentation och maktutövning som bygger på en Foucaultskförståelse av makt- och diskursbegreppen tog jag fram en modell för pedagogisk dokumentation medvideo där dokumentationens form och innehåll bestämdes av den som blev dokumenterad: två av tioelever och två av fyra studenter fick i uppgift att spela in en minut videofilm om dagen somdokumentation av ett veckolångt projekt. Dessa filmer, samt observationer av arbetet underprojektveckan, ligger till grund för en utvärdering av metoden, samt en analys av vilka maktstrategiersom använts av aktörerna inom den diskurs projektet utgör. Metoden visade sig svår att förankra hos deltagarna och ansatsen att låta dem styra över materialetblev svårare att förverkliga än jag föreställt mig. För en bredare uppslutning i den avslutandegruppdiskussionen hade jag i efterhand velat engagera fler än fyra av deltagarna i dokumenterandet. I analysen av hur makt utövades mellan grupper i projektet fann jag att studenterna ofta använde vadsom kan kallas för ett problemformuleringsprivilegium för att styra arbetet, och att de vid behovlegitimerade det genom att låna in argument från utanpåliggande diskurser, främst från skolans värld.Eleverna, som saknade problemformuleringsprivilegiet, svarade med att göra motstånd genom blandannat arbetsvägran.

Abstract Bedömning i den pedagogiska dokumentationen är ett till synes tabubelagt samtalsämne inom förskolans ramar. Ständigt blir vi påminda om att begreppet bedömning inte ska användas i förskolan i relation till barns utveckling och lärande, vilket också de olika styrdokumenten framhåller. Samtidigt ställer vi oss frågan kring hur verksamma förskollärare ser på begreppen utifrån sitt uppdrag i praktiken. Studien syftar att undersöka förskollärares syn på pedagogisk dokumentation och bedömning i det praktiska arbetet med förskolans systematiska kvalitetsarbete. Två fokusgruppsintervjuer genomfördes med verksamma förskollärare i en kommun i södra Sverige. Med utgångspunkt i ett utvecklingspedagogiskt- och postmodernt perspektiv analyserades underlaget för att synliggöra vilka diskurser som uppstår kring begreppen bedömning och pedagogisk dokumentation i förskollärares tal. Utifrån studiens frågeställningar visar resultatet att det synliggjorts diskurser i förskollärarnas tal i förhållande till föreställningar om vad god kvalitet i en förskola är. I den pedagogiska dokumentationen har diskurser utifrån barnens roll och det praktiska arbetet med dokumentation synliggjorts. I förhållande till bedömning framträdde det diskurser som berör bedömning av barnet som helhet och bedömning som en självreflekterande praktik. Slutsatserna visar på innebörden av det systematiska kvalitetsarbetet och realiseringen av studiens begrepp.   Nyckelord: Bedömning, förskola, kvalitet, pedagogisk dokumentation, systematiskt kvalitetsarbete.

Syftet med denna studie är att belysa förekomsten av pedagogisk dokumentation i förskolans verksamhet, med fokus på barns delaktighet. Studien utgår ifrån fyra frågeställningar. Den första behandlar begreppet pedagogisk dokumentation, i den andra behandlas genomförandet och användningen av pedagogisk dokumentation, den tredje behandlar barns delaktighet i pedagogisk dokumentation och i den fjärde behandlas möjligheter och utmaningar med barns delaktighet i den pedagogiska dokumentationen. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer för att samla in kvalitativa data. Totalt sju förskollärare har intervjuats, varav tre på den ena förskolan och fyra på den andra. Båda förskolorna är placerade i samma kommun. Studiens resultat analyserades utifrån det socialkonstruktionistiska perspektivet och ramfaktorteorin. I vår studie fann vi att majoriteten av förskollärarna har olika definitioner kring begreppet pedagogisk dokumentation men gemensamt är att alla utgår ifrån barnen när de dokumenterar. Samtliga uppfattar begreppet barns delaktighet i relation till den pedagogiska dokumentationen på olika sätt men likheten är att alla inkluderar barnen i den på samma sätt– genom gemensamma reflektioner. Möjligheter med att inkludera barnen i den pedagogiska dokumentationen är att man kan utveckla verksamheten utifrån barnens intressen, åsikter och tankar. Men utmaningarna är att det saknas resurser, det tas inte hänsyn till barnens personliga integritet och både inre faktorer som ingen samsyn mellan kollegor och yttre faktorer som exempelvis tid försvårar arbetet med den pedagogiska dokumentationen i verksamheten.

Syftet med studien är att öka förståelsen och kunskapen för hur förskollärare använder pedagogisk dokumentation för att synliggöra barns språkutveckling och i sin tur utveckla undervisningen. Genom en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer har vi tagit del av åtta förskollärares kunskaper kring studiens syfte. I studien framgår det både vilka möjligheter och utmaningar det finns i arbetet med pedagogisk dokumentation. Resultatet visar på att genom kontinuerliga dokumentationer, samt reflektion mellan kollegor, barn och förskollärare kan det pedagogiska dokumentationsarbetet gynna barnens språkutveckling. I studien framgår det att tidsbristen är en utmaning i arbetet med pedagogisk dokumentation. En slutsats som studien belyser är hur stor betydelse den pedagogiska dokumentationen har för barns språkutveckling.

Samhället blir alltmer digitaliserat, vilket också märks i förskolans utbildning. Utifrån denna ökade grad av digitalisering, ställs högre krav på förskollärares digitala kompetens som också kan ses innefatta den pedagogiska dokumentationen. Förevarande studies syfte har varit att beskriva förskollärares upplevelser av sin egen digitala kompetens, i relation till användningen av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, i förskolans kontext. Studien utgår från en fenomenologisk ansats, vilket relaterar till förskollärarnas egna upplevelser om sin digitala kompetens och barns delaktighet i relation till den pedagogiska dokumentationen. Genom fenomenologiska livsvärldsintervjuer framkommer det i studiens resultat att förskollärarna upplever sin egen digitala kompetens ha betydelse för användandet av en delaktighetstillvänd pedagogisk dokumentation, där den digitala kompetensen också upplevs innefatta en tidsetisk dimension. Utifrån studiens resultat och diskussion framkommer slutsatsen att förskolans pedagogiska dokumentation innefattar en tidsetisk dimension, som både handlar om den tid som ges till dokumentationsarbete och om den tid som finns för reflektion både i och ur barngruppssammanhang. Ytterligare en slutsats som framkommer i studien är att de digitala verktygens betydelse för den pedagogiska dokumentationen upplevs vara av stor vikt, men att dessa också kräver en etisk reflektiv praktik- vilket kan vara en utmaning att få till utifrån den tid förskollärare har till sitt förfogande i förskolan.

Denna studie syftar till att bidra till en ökad förståelse kring hur rektorer i sin ledarroll organiserar och planlägger, samt följer upp det systematiska kvalitetsarbetet i deras verksamma förskolor. Studien är byggd på en kvalitativ forskningsmetod, där den empiriska insamlade datan består av genomförda intervjuer med rektorer. Med stöd av rådande styrdokument för förskolan och tidigare forskning undersöktes rektorns roll i det systematiska kvalitetsarbetet. Denna centrala roll som rektorer besitter lyser dock i många fall med sin frånvaro i litteraturen, vilket är en av anledningarna till att vi ville undersöka detta fenomen närmare. Resultatet av studien visade hur ett gott ledarskap, där ett systematiskt kvalitetsarbete prioriteras, kan bidra till en positiv utveckling av förskolans verksamhet. Rektorerna ansåg att det var viktigt att ha en god relation till personalen för att kunna stötta dem och skapa engagemang. Dock framkom det även ett flertal utmaningar, bland annat att “få med alla på tåget”, med vilket rektorerna upplevde hur det kan vara svårt att få personalen att förstå innebörden och vikten av ett systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Trots dessa utmaningar kunde vi tyda att rektorerna var mycket medvetna om detta och hade god kompetens för att kunna föra verksamheten framåt, genom organisering och planläggning samt uppföljning av det systematiska kvalitetsarbetet.

I detta examensarbete har jag intervjuat förskolepedagoger på några olika förskolor isödra Sverige. De förskolor jag har varit på ligger i samma kommun i södra Sverige,men alla har inte samma förskolechef. Detta gör att förskolorna har olika mycketerfarenhet av att använda sig av dokumentation och pedagogisk dokumentation. Jagskriver mer om vad skillnaden är på dokumentation och pedagogisk dokumentationsenare i arbetet. Under arbetets gång betraktade jag hur de olika förskolorna användersig av skilda sätt att dokumentera, för att ha en viss framåtskridande utveckling iförskolans verksamhet. De pedagoger jag har intervjuat har till stor del dokumenteratbarnens utveckling, för att sedan kunna visa föräldrarna. De har då inte använt ochanalyserat dokumentationen för att se på förskolans verksamhet och hur denna fungerarmed barngruppen.Förskolorna använder sig av två olika sätt att dokumentera. De använder sig avobservationsschema/ kvalitetsredovisning eller SWOT-analys. Det finns en vissavvikelse på sättet att utvärdera sin dokumentation. Hjälpdokumenten ska då göra detlättare för pedagogerna att utveckla sin verksamhet om det behövs. I inledningenbeskriver jag hur pedagogerna dokumenterar. Till att börja med uppfattade intepedagogerna på hur dokumentationen påverkat deras arbetssätt. Jag har förstått attmånga av förskolans pedagoger som ställt upp i detta arbete upplever attdokumentationen är tidskrävande och att de inte vet hur den ska användas. Detta kanvara frustrerande för personalen.Mitt resultat är det som gäller för dessa förskolor, alltså inte för hela landet. Jag harställt mig olika frågor när jag analyserat färdigt resultatet och dessa frågor har jagförsökt besvara i diskussionen, jag har även med hjälp av litteraturen sökt svar för att fåett vetenskapligt svar på frågorna jag ställde i detta examensarbete.

Att arbeta i projektform och med temaarbeten är mycket utbrett i dagens skolundervisning. Det ställer stora krav på lärares förmåga att planera, dokumentera och bedöma elevers skolarbeten. I denna uppsatsen undersöker jag hur textillärare upplever sitt arbete när det gäller att planera och bedriva tematisk undervisning. För att ta reda på det utfördes en mängd djupa intervjuer av verksamma textillärare från olika skolor. Under dessa intervjuer framkom att många lärare upplever planeringen av temaarbeten som tidsödande och att de ofta gör helt nya planeringar istället för att utvärdera och återanvända gamla planeringar. Att lärare ägnar mycket tid åt att skapa eget personligt material blir extra tydligt när undervisningen sker via tema/projektform eftersom det ofta innebär krav på ämnesöverskridande kunskaper och sällan innebär något pedagogiskt stöd från färdiga läromedel. Som svar på textillärarnas upplevda svårigheter med tematisk undervisning skapades en planering/arbetsmodell som kan hjälpa textillärare. En större samsyn när det gäller planering och dokumentation av undervisning underlättar samarbete både mellan slöjdlärare men även över ämnesgränser. Genom att strukturera och skapa en arbetsgång kring temaarbeten frigöras också mer undervisningstid till eleverna och möjligheten att stärka enskilda lärare när det gäller bedömning och elevfrågor.

Samtliga respondenter beskriver pedagogisk dokumentation som en möjlighet att få syn på barnens intressen och för att förbättra och vidareutveckla verksamheten. Pedagogisk dokumentation ses som en process som både vuxna och barn kan delta i. I denna process an-vänds dokumentationsmaterialet för reflektion och analys. Arbetssättet beskrivs även som en hjälp för pedagogerna att se sin egen roll i de pedagogiska processerna. Utvecklingssamtal, föräldramöten och var-dagliga samtal, exempelvis vid lämning och hämtning av barnen, upp-levs som bra tillfällen för att använda pedagogisk dokumentation. Det största hindret som förskollärarna beskriver är tidsbrist. Det kan ex-empelvis vara svårt att hinna ta hand om dokumentationsmaterialet och att avsätta tid för reflektion. En annan aspekt som framkommer är att det kan upplevas som svårt att arbeta med pedagogisk dokumenta-tion som en process där barnen är i centrum, samtidigt som det finns tydliga mål att följa, uppsatta med utgångspunkt från förskolans läro-plan. Förskollärarna är positiva till pedagogisk dokumentation som arbets-sätt. Erfarenhet av yrket poängteras som en fördel för att hinna med att dokumentera och se varje barns utveckling och lärande.