Förmaksflimmer är den vanligaste arytmin. Symtomen och diagnosen i sig har visats kunna orsaka upplevelser av oro, rädsla, osäkerhet och nedsatt livskvalité. Även om upplevelserna har visats kunna lindras med information, är det inte klargjort vilka behov personerna har av hjälp och stöd från vården. Syftet med arbetet var därför att undersöka det upplevda behovet av eftervård hos personer med förmaksflimmer. Metoden som har använts är av deskriptiv design med nio stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer efterföljt av manifest innehållsanalys. I resultatet presenteras tre kategorier besvarande av syftet. I kategorin Kunskapsbehov beskrivs informanternas upplevelse av behov att få ställa frågor och att få svar, bland annat på vilken behandling som var aktuell. Kategorin beskriver även behovet av information, som varierade, samt hur information bäst inhämtas. I kategorin Ansvar för uppföljning och eftervård framkom det olika upplevelser om var ansvaret för eftervård ligger. Vissa personer ansåg att det var deras ansvar att kontakta vården, medan andra personer ansåg att ansvaret låg hos vården. Kontinuerlig uppföljning är ett behov som många upplever, men som kan styras av det aktuella måendet och medicineringen. Den tredje kategorin är Vård och egenvård, behov av stöd. Den kännetecknas av behovet av en hantering av förmaksflimmer, som delvis kunde upplevas vara botemedel för sjukdomen. Behovet av vägledning från vården, i form av fysioterapeut, kurator och praktiska hjälpmedel påtalades. Kategorin beskriver även behovet av stöd från vården och samtalsgrupp var ett förslag som framkom för att tillgodose behovet av stöd. Slutsatsen är att det upplevda behovet av eftervård vid förmaksflimmer varierar. Behovet av uppföljning utmärker sig, även om alla inte upplever det behovet. För att tillgodose personernas individuella behov ställs det krav på sjuksköterskan och dennes roll i informatik, hälso-informatik samt personcentrerad vård. Eftervården måste anpassas efter den individuella personens behov. / Atrial fibrillation is the most common arrhythmia. The symptoms and diagnosis has shown to cause experiences of worry, fear, uncertainty and reduced quality of life. Even though these experiences can be relieved by information, it is not clear what need of help and support from healthcare the persons has. That is why the aim of this study was too investigate the perceived need for aftercare in persons with atrial fibrillation. The method that have been used is a descriptive design with nine qualitative semi-structured interviews, follow by a manifest content analysis. In the result three categories that described the aim is presented. The category The need for knowledge showed that the persons experience a need to ask questions and get them answered, among other things answers about current treatment. The category also describes the need for information, which varied, as well as how information is best collected. In the category Responsibility for follow-up and aftercare different experiences of where the responsibility for aftercare lays arose. Some persons felt that it was their responsibility to contact the healthcare, while other persons felt that the responsibilities laid with the healthcare. Continuous follow-up is a need that many people experience, but the need can be controlled by the current mood and medication. The third category is Care and self-care, the need for support. It was characterized by the need for management of atrial fibrillation, which in part could be perceived as a cure for the disease. The need for guidance from the healthcare, in form of a physical therapist, curators and practical aids was pointed out. The category also describes the need for support from healthcare and conversation therapy group was a proposal that came up to meet the need for support. The conclusion is that the perceived need for aftercare with atrial fibrillation varies. The need for follow-up stands out, even though not all experience that need. In order to accommodate the persons individual needs the nurse play a pivotal role in informatics, health informatics and person-centered care. The aftercare must accommodate the individual persons need.

Bakgrund: Demenssjukdom är en växande folksjukdom som ställer höga krav på sjuksköterskekåren att kunna erbjuda adekvat omvårdnad. Däribland ingår personcentrerad omvårdnad som bland annat syftar till att bejaka patientens rätt till autonomi. Detta trots att demenssjukdom är en sjukdom som innebär kognitiv nedsättning vilket försvårar möjligheten att delta i beslutsfattande kring den egna omvårdnaden för personer med demenssjukdom.Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa litteratur om sjuksköterskors erfarenheter av autonomi hos personer med demenssjukdom.Metod: En litteratursökning gjordes på databaser. Materialet bearbetades enligt Danielssons innehållsanalys.Resultat: Resultatet i denna litteraturstudie baseras på tio vetenskapliga kvalitativa studier. Analysen av dessa tio studier visade följande gemensamma ämnen relevanta för frågeställningen; Lära känna personen och Att främja personens delaktighet samt tillhörande underkategorier.Konklusion: Det är av vikt för sjuksköterskor att lära känna personen bakom demenssjukdomen samt behärska kommunikation med och tolkning av personer med demenssjukdom, samt kunna samverka med andra yrkesgrupper och anhöriga i en effektiv organisation för att bevara och främja autonomi hos personer med demenssjukdom.

Torra ögon beror på en obalans i ögats tårfilm och påverkar patientens livskvalité, eftersom tillståndet ger symtom i form av ögonsmärta, rinnande ögon och synnedsättning. Tillståndet är kroniskt, progressivt och kräver regelbunden behandling.  Syftet med denna studie var att undersöka patienters uppfattningar av att leva med torra ögon.  Metoden var en kvalitativ design med en fenomenografisk forskningsansats. Patienter från en ögonmottagning i Sydsverige blev enskilt intervjuade.  Resultatet visar på tre beskrivningskategorier: En förändrad tillvaro, Oro kring vad omgivningen tänker samt Att leva på hoppet. Informanterna uppfattar fysiska besvär i form av ögonsmärta och rinnande ögon, och upplever att besvären är obehagliga. Tillståndet uppfattas inverka negativt på livet och upplevs utgöra hinder för ett välfungerande vardagsliv. Informanterna uppfattar en oro kring vad omgivningen tänker om dem när besvären är synliga. De lever på hoppet om att hitta en lösning på besvären och vidtar olika åtgärder för att hantera tillståndets utmaningar.   Slutsatsen är att en ökad kunskap om patienters uppfattningar av att leva med torra ögon, kan leda till bättre stöd och omvårdnad i form av god information och personcentrerad omvårdnad. Det rekommenderas att torra ögon uppmärksammas mer inom omvårdnadsutbildning, och ytterligare forskning inom området rekommenderas. / Dry eyes are due to an imbalance in the tear film of the eye and affect the patient's quality of life, as the condition causes symptoms in form of eye pain, watery eyes and visual impairment. The condition is chronic, progressive and requires regular treatment.   The purpose of this phenomenographic study was to examine patient´s conceptions of living with dry eyes.   The method was a qualitative design with a phenomenographic research approach. Patients from an eye clinic in southern Sweden were individually interviewed.   The result shows three descriptive categories: A changed existence, Concern about what the environment thinks and Living on the hope. The informants perceive physical inconveniences such as eye pain and watery eyes, and experience that the inconveniences are unpleasant. The condition is perceived to have a negative impact on life and is perceived as a hindrance to a well-functioning everyday life. The informants perceive concerns about what the environment thinks of them when the problems are visible. They live on the hope of finding a solution to the problems and take various measures to deal with the challenges of the condition.  The conclusion is that an increased knowledge of patient´s conceptions of living with dry eyes, can lead to better support and nursing in form of good information and person-centered care. It is recommended that dry eyes be given more attention in nursing education, and further research in this area is recommended.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan bland befolkningen har ökat under de senaste decennierna och medellivslängden i Sverige ökar kontinuerligt. Risken att drabbas av depression var vanligare hos personer över 65 år. Depression påverkar personens känslor, tankar och beteende negativt. Det är av vikt att upptäcka, diagnostisera och behandla depression för att minska personens lidande samt minska samhällskostnader som depression medför. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningssätt och syftar till att involvera den enskilda personen, samt anpassa vården efter dennes behov. Sjuksköterskor arbetar ofta självständigt i vården av den äldre personen med depression. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta och vårda den äldre personen med depression. Metod: En metasyntes (Noblit och Hare, 1988) med kvalitativ design. Resultat: Metasyntesen resulterade i fyra huvudteman; organisationens betydelse, vikten av hög kompetens, vikten av att ge tid, betydelsen av ett holistiskt förhållningssätt. Teamarbete och resurser var grundläggande för att kunna stötta den äldre personen med depression. Kunskap, erfarenhet samt normmedvetenhet underlättade identifiering av depression och bidrog till god omvårdnad. Skapandet av en relation med den äldre personen tog tid och byggdes på tillit samt kontinuitet. Att se till hela personen och relationens betydelse påverkade omvårdnaden positivt. Slutsats: Stöttning från organisationen behöver finnas, mer utbildning behöver erbjudas samt möjlighet att få tid i mötet och vården av den äldre personen med depression för att kunna förbättra omvårdnaden. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att sjuksköterskan får resurser som ger möjligheter att skapa en personcentrerad vård. / Background: Mental illness among the population has increased in recent decades and life expectancy in Sweden is continuously increasing. The risk of suffering from depression was generally more common for people over 65 years of age. Depression negatively affects the person's feelings, thoughts and behaviour. It is important to detect, diagnose and treat depression in order to reduce the person's suffering and reduce the societal costs that depression entails. Person-centered care is an ethical approach and aims to involve the individual, as well as adapt care to his or her needs. Nurses often work independently in the care of the elderly person with depression.Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of meeting and caring for the elderly person with depression. Method: The study is a metasynthesis (Noblit and Hare, 1988) with a qualitative design. Results: The metasynthesis resulted in four main themes; the importance of the organization, the importance of high competence, the importance of giving time, the significanceof a holistic approach. Teamwork and resources were essential in order to be able to support the elderly person. Knowledge, experience and norm awareness facilitated the identification of depression and contributed to good nursing. The creating of a relationship with the older person took time and was built on trust and continuity. Looking at the whole person and the importance of the relationship had a positive impact on nursing. Conclusion: Support from the organization needs to be available, more education needs to be offered as well as the opportunity to have time in the meeting and care of the elderly person with depression in order to improve care. It cannot be emphasized enough how important it is for the nurse to receive resources that provide opportunities to create a person-centered care.

Bakgrund: Migration har ökat de senaste åren och därmed ökat behovet av tolkar i hälso- och sjukvården. Kommunikation mellan sjuksköterska och patient är grunden för en god vårdrelation, något som hindras när det finns en språkbarriär. För tillfället finns det ingen svensk lagstiftning för användandet av tolk inom hälso- och sjukvård, men däremot finns det en lag om lika vård för alla oavsett bakgrund. Patientens upplevelse av tolkanvändning är en av grundpelarna för ett personcentrerat arbete. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa patienters erfarenheter av tolkanvändning i vården. Metod: Studien var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteratursökning gjordes i databaserna Cinahl och Psycinfo. Kvalitetsgranskning genomfördes med stöd av SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultaten analyserades med kvalitativ innehållsanalys specifik för litteraturstudier för att identifiera relevanta kategorier och subkategorier.  Resultat: Resultatet baserades på 10 kvalitativa studier. Resultatet presenterades i tre kategorier: Begränsningar i kommunikation och tid, Patientens förväntningar på tolken samt Förtroende och sekretess. Resultatet visade på osäkerhet från patientens sida gällande bland annat sekretess och tolkens professionalism. Begränsningarna i kommunikationen påverkade vården för patienten med behov av tolk, på grund av bland annat svårigheter att boka tolk och tidspress.  Konklusion: Tolkens arbete i att underlätta kommunikation var avgörande för personcentrering och patientsäkerhet. Det finns behov för auktoriserade tolkar för att omvårdnaden ska bli personcentrerad. Tolken var avgörande för patientens delaktighet, men många patienter var obekväma med att tolken var med på besök. Sjuksköterskan har ett ansvar att bemöta patientens behov. Anhöriga används bland annat på grund av tolkbristen, för att undvika detta behövs det fler auktoriserade tolkar. Behov för ytterligare kunskapsutveckling för sjuksköterskan inom tolkanvändning i hälso- sjukvården och patienters upplevelser identifierades under arbetets gång. / Background: Migration has increased in recent years, therefore increasing the need for interpreters in healthcare. Communication between nurses and patients is crucial for a good relationship, something that is hindered when a language barrier is present. As of now there is no Swedish law that enforces the need of an interpreter in healthcare settings, however there is a law stating the right to equal care despite background. The patient's experience of interpreter use is one of the main foundations to achieve patient centered care.  Aim: The aim of this study was to compile the patients’ experience using an interpreter in healthcare.  Method: This study was a literature review with a qualitative approach. The databases that were used during this literature review were Cinalh and Psycinfo. Quality of the studies were assessed using SBU:s template for quality analysis. The result was analyzed with a qualitative content analysis specific for literature studies, to identify relevant categories and subcategories.  Results: The results were based on 10 qualitative studies. The results are presented under three main categories: Limitations with communication and time, Patient’s expectations from the interpreter and Trust and confidentiality of the interpreter. The results showed that patients had a lack of trust in interpreters in regard to lack of confidentiality and the interpreter’s professionalism. The limitation with communication impacted the care for patients with a need for an interpreter, among other things owing to difficulties booking an interpreter and time pressure. Conclusion: The interpreter's work of facilitating communication was crucial for person centered care and patient safety. There was a need for certified interpreters in order to ensure person centered care. The interpreter was crucial in order to enforce the patients participation in their healthcare, but many patients were uncomfortable with having the interpreter in the room. The nurse has a responsibility to meet the patients’ needs.  Relatives were used partly due to the lack of interpreters, more certified interpreters are needed in order to avoid this. The need for further knowledge for nurses in regards to interpreter use within healthcare was identified through this study.

Background: In Sweden 1500-2000 people fall ill with psychosis every year and approximately 30,000-40,000 people live with schizophrenia, which is the most common psychotic illness. Symptoms of psychosis such as lack of perception of reality and thought disorders cause difficulties in communication for healthcare professionals. When caring for people with psychotic illnesses healthcare professionals require knowledge about treatment and caregiving for this patient group. Aim: The aim of the study was to describe people with psychotic illnesses experience with healthcare professionals. Method: Nine articles are included in this literature study and the results were analyzed using a thematic analysis. Result: Two main themes with associated sub-themes have been identified to answer the aim of this study. The first main theme is Obstacles in the meeting that resulted in three sub-themes, Lack of conversational support, Lack of individually tailored patient information and Participation. The second main theme is Affirmative meetings with two sub-themes of Confidence, trust and security in the meeting and To see the person behind the illness. Conclusion: The results indicate that a relationship built on respect and empathy enables person-centered nursing. Inadequate communication and information are described as negative experiences that created difficulties in the meeting / Bakgrund: I Sverige insjuknar 1500-2000 personer i psykos varje år och cirka 30 000-40 000 personer lever med schizofreni, den vanligaste psykossjukdomen. Symtom på psykos såsom bristande verklighetsuppfattning och tankestörningar medför svårigheter i kommunikationen för vårdpersonalen. Vid vårdandet av personer med psykossjukdomar behövs det kunskap kring behandling och omvårdnadsbehov samt bemötande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med psykossjukdomar upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie med nio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån en tematisk analys. Resultat: Två huvudteman med tillhörande subteman har identifierats för att besvara syftet. Första huvudtemat var hinder i mötet som resulterade i tre subteman: Brist på samtalsstöd, Brist på individanpassad patientinformation och Delaktighet. Det andra huvudtemat var Bekräftande möten med två subteman Förtroende, tillit och trygghet i mötet samt Att se människan bakom sjukdomen.    Slutsats: Resultaten tyder på att en relation som är byggd på respekt och empati möjliggör för personcentrerad omvårdnad. Bristfällig kommunikation och information beskrivs som negativa upplevelser som skapade svårigheter i mötet.

Bakgrund: Begreppet personcentrerad vård betecknar god omvårdnad, både internationellt och nationellt. Det huvudsakliga fokuset inom personcentrerad vård är att lära känna personen bakom patienten. Sjuksköterskor ansvarar för att tillämpa lagar och styrdokument samt erbjuda patienter kontinuitet, trygghet och säkerhet i vårdandet. Patienter upplever att det är viktigt att bli sedd som en helhet samt bli bekräftad som personen är bakom patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård. Metod: En allmän litteraturöversikt som omfattar 13 artiklar av kvalitativ ansats och två artiklar av kvantitativ ansats. Resultat: Att vårda patienter utifrån ett holistiskt synsätt med personcentrerad vårdanvändning, är något sjuksköterskor erfar som tillfredsställande och äkta i en vårdrelation. Sjuksköterskor kan utifrån sina erfarenheter betona att kommunikation har en betydelsefull grund i klinisk miljö och personcentrerad vård. Däremot kan en stressig arbetsmiljö inverka negativt på sjuksköterskors förhållningssätt under personcentrerad vård. Slutsats: Sjuksköterskor besitter kunskap om personcentrerad vård men kunskapen kommer ständigt behöva fyllas på och utvecklas i sjuksköterskeprofessionen. Om chefer inte eliminerar hinder i arbetsmiljön såsom hög arbetsbelastning, kan inte sjuksköterskor fullt ut genomföra personcentrerad vård. / Background: Person-centered care is a concept that characterize high-quality care, both internationally and nationally. The main focus in person-centered care is getting to know the person. Nurses are responsible for enforcing laws and governing documents by offering patients continuity, security and safety in care. Patients feel that it is important to be seen as a whole and confirmed as the person behind the patient. Aim: To describe nurses' experiences regarding person-centered care. Method: A general literature review that includes 13 articles of qualitative approach and two articles of quantitative approach. Results: Caring for patients from a holistic approach by utilizing person-centered care, is something that nurses find important in forming a genuine care relationship. Nurses, based on their experiences, understand that communication has a significant foundation in the clinical environment and for person-centered care. On the other hand, a stressful workplace can have a negative effect on nurses' attitudes during person-centered care. Conclusion: Nurses possess knowledge of person-centered care but the knowledge will constantly need to be supplemented and developed within the nursing profession. If managers don’t eliminate obstacles in the work environment such as a high workload, nurses cannot fully implement person-centered care.

Bakgrund: Komplementär och alternativmedicin (KAM) är ett samlingsbegrepp för tusentals olika metoder och terapier som mestadels eller delvis står utanför den konventionella etablerade vården. De senaste årtiondena har KAM blivit en allt vanligare inslag i människors liv. Vårdpersonal möter KAM i sitt jobb antingen för att man integrerat metoder eller för att de möter patienter som använder KAM. WHO har uppmärksammat betydelsen av KAM som komplement till konventionell vård och menar att KAM bör bli en självklar del inom den etablerade vården. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors förhållningssätt till KAM.  Metod: Metoden är en litteraturöversikt. Artiklar söktes i tre databaser och 14 vetenskapliga originalartiklar valdes ut till resultatet, tio kvantitativa, två kvalitativa och en två med mixad metod. Artiklarna analyserades enligt Forsberg och Wengströms (2015) analys i fem steg.  Resultat: Resultatet utmynnade i fyra teman som var: KAM som en väg till holistisk vård, KAM som ett viktigt komplement till konventionell vård, Efterfrågan på kunskap och utbildning och Patientsäkerhet och efterfrågan på evidens.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplever KAM som ett komplement till konventionell vård, då det bidrar till en mer holistisk vård. Det finns dock en bristande kunskap hos sjuksköterskor om KAM, som skulle kunna kompletteras med mer utbildning. Efterfrågan på mer evidens framkom också. / Background: Complementary and Alternative medicine (CAM) is a generic term for thousands of methods that for the most part or partly is practiced outside of conventional care. The latest decades CAM has seen an upswing and have become more common in the everyday life of people. Caregivers encounter CAM in their job either because CAM have been integrated or because of that they meet patients that use CAM. WHO has brought up the significance of CAM as a complement to conventional care and claim that CAM should become a given part within the established healthcare.  Aim: The aim was to examine nurses’ approach to CAM.   Method: The method is a literary review. Articles was searched in three databases and 14 scientific articles were selected, ten of quantitative design, two of qualitative design and two with a mixed methods design. The articles were analyzed according to Forsberg and Wengströms (2015) analysis in five steps. Results: The results were summarized in four themes that was: CAM as a way to holistic healthcare, CAM as an important complement to conventional healthcare, A demand for knowledge and education and Patient safety and a demand for more evidence.  Conclusion: The nurses perceive CAM as a complement to conventional care, as it contributes to a holistic healthcare. However, there is a lack of knowledge of among nurses about CAM that could be supplemented with more training. There is a need for more evidence and research.

Bakgrund Vården är i en pågående förändringsprocess mot att bli mer digital. Digitaliseringen öppnarupp nya sätt för sjuksköterskor och patienter att samspela på. Digitala vårdtjänster ökar iomfattning och vårdmiljön förändras. Sjuksköterskan bär ett ansvar över att tekniken inteäventyrar patientsäkerheten och att arbetet med personcentrerad omvårdnad bevaras. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av digitala vårdtjänster. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt har baserats på 15 vetenskapliga artiklar medkvalitativ, kvantitativ och mixad design. Datainsamlingen har genomförts i databasernaCINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklarna har kvalitetsgranskats utifrånSophiahemmets högskolas bedömningsunderlag och därefter genomgått en integreradanalys. Resultat Fyra huvudkategorier har identifierats: upplevelser av ökad tillgänglighet, upplevelser avdigitala relationer till vårdpersonal, upplevelser av ökad egenvård samt upplevelser avtekniken. Under dessa framkom åtta underkategorier: tidsaspekter och resekostnader,mindre inverkan i dagliga livet, funktionsnedsättningar, det visuella mötet, känslomässigtstöd, användarvänlighet, sekretess och privatliv, samt tekniska begränsningar. Patienternaupplevde att digitala vårdtjänster var logistiskt praktiska och ekonomiskt fördelaktigajämfört med fysiska besök. Många uppskattade fördelarna med olika informationskanaler,som ökade känslan av en individanpassad kontakt med hälso- och sjukvården och bidrogtill ökad egenvård. De flesta patienter upplevde de digitala vårdtjänsterna som lätta atthantera, med undantag för utsatta grupper i samhället som behöver särskilda insatser för attkunna tillgodogöra sig de digitala vårdtjänsternas innehåll. Slutsats Digitala vårdtjänster kan bidra till att vården blir mer jämlik. Fler patienter kan få tillgångtill samma typ av vård. Mer kunskap och utveckling krävs för att tjänsterna ska kunnanyttjas av fler människor. För att säkerställa att tjänsterna håller en likvärdig kvalitet somden konventionella hälso- och sjukvården, behöver satsningar göras för att vården skabedrivas personcentrerad och för att kvalitetssäkra tekniken. Digital kompetens krävs avsjuksköterskan som måste säkerhetsställa att den digitala vården går i linje medpersoncentrerad omvårdnad. / Background Healthcare services are moving toward digitalization. The digitalization of healthcare hasexpanded the interaction between patients and nurses. Digital healthcare is growing and thehealthcare environment is changing. Person centered care is a core factor in the nurseprofession and has to be preserved throughout the digitalization of healthcare services. Aim The purpose is to examine the patient experience of digital health care. Method This non-systematic literature review examined 15 scientific articles; quantitative,qualitative and mixed method studies were included. The scientific articles are based ondatabase search results from PubMed and CINAHL. After an examining the quality ofincluded articles regarding the Sophiahemmet university assessment basis, an integratedanalysis was implemented. Results Four main categories were identified: experiences of improved accessibility, experiences ofdigital relations to healthcare professionals, experiences of increased self-care,experiences of technology. Within these, eight subcategories emerged: time and travelexpenses, less impact in daily life, disabilities, the eye-to-eye meeting, emotional support,ease of use, secrecy and privacy, and technical limitations. Patients acknowledged practicalimplications and economical benefits compared to physical encounters with healthcareproviders. Many appreciated benefits of different types of digital information, withavailability of personalized contact with healthcare professionals and self care. Mostpatients experienced ease of use when consulting digital healthcare, with the exceptionbeing exposed groups who need specialized effort from healthcare providers to assimilatedigital healthcare. Conclusions Digital healthcare can contribute to increasing equality within the healthcare system. Morepatients can have access to corresponding healthcare. More knowledge and development isneeded for services to be used by a wider audience. Ensuring that the services matchconventional healthcare services regarding quality, investments are needed for thecontinuation of person centered care and quality assurance regarding technology. Digitalcompetence is required of the nurse, who must ensure that digital care is in line withperson-centered nursing.

Bakgrund: Demenssjukdom är en vanligt förekommande diagnos hos äldre. Demenssjukdom är ett samlingsnamn för olika försämrade kognitiva funktioner i hjärnan vilka har en negativ påverkan på människors dagliga liv. Sjuksköterskor i enakutsjukvårdskontext möter personer med demenssjukdom men oftast då på grund av samsjuklighet. Denna patientgrupp upplever olika symtom som förvirring, ångest och aggression som förvärras i samband med sjukhusvistelse. Forskning har dock visat att personcentrerad omvårdnad har stor betydelse för att möta behovet hos dessa personer. Syfte: Syftet med studien var att utifrån en akutsjukvårdskontext belysa sjuksköterskors upplevelse  att utföra personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ studiedesign. Litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna analyserades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudtema och åtta subtema. huvudteman var: strukturella brister, kommunikation och anhöriga. Konklusion: Resultatet visar att personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom upplevdes avsjuksköterskorna i en akutsjukvårdskontext som en utmaning. Miljön förvärrar symtomen hos denna patientgrupp,  sjuksköterskor upplever brist på tid för att ge den omvårdnaden som behövs, brist på kunskap om demenssjukdom samt attityder hos den enskilda sjuksköterskor är några av de bidragande faktorer till svårigheter att ge personcentrerad omvårdnad till dessa personer. / Background: Dementia is one of the most common diagnoses among the elderly. Dementia is a collective name for various impaired cognitive functions in the brain that have a negative impact on a person's daily life. The nurses in hospitals often meet many people with dementia due to comorbidity. These patient groups experience various symptoms such as confusion, anxiety and aggression that worsen in connection with hospitalization. However, research has shown that person-centered nursing is of great importance in meeting the needs of these people. Aim: The aim of the study was to shed light on the nurses’ experience of providing person-centered care to people with dementiain an emergency care context. Method: The present study is a literature study based on 10 scientific articles with qualitative study design. Literature searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. The articles were analyzed using the content analysis method. Results: The results showed three main themes and eight sub-themes. Main themes were: structural deficiencies, communication and relatives. Conclusion: Providing person-centered nursing to people with dementia was perceived by the nursesin an emergency care context as a challenge. The environment worsens the symptoms of this patient group, the nurse does not have enough time to provide the care needed, lack of knowledge and attitudes of the nurse are some of the contributing factors to difficulties in providing person-centered care to these people.