Bakgrund: För en sjuksköterska innefattar en stor del av omvårdnaden fysisk beröring. Sjuksköterskan kan med beröringens funktion kommunicera, skapa vårdande relationer, trösta, vårda och stödja patienten utifrån olika situationer. Utifrån den vårdande relationen kan sjuksköterskan också bedriva en personcentrerad vård. För att få en ökad förståelse för beröringens betydelse behövs även kunskap om patienternas upplevelser av beröring. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa patienters upplevelser av sjuksköterskans fysiska beröring. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar genomfördes. Kvalitetsgranskningen av artiklarna gjordes med hjälp av SBU:s granskningsmall och analysen gjordes utifrån Fribergs (2017) metodbeskrivning. Resultat: Av analysen framkom två teman: varierande känslor vid beröring och betydelse av sjuksköterskans roll. Av resultatet framgick det att det var en förutsättning att sjuksköterskan och patienten har en relation för att fysisk beröring skall kännas tryggt. Den kan lindra ångest, ge glädje, skapa trygghet, vara lugnande och verka tröstande samtidigt som beröringen kan orsaka smärta, ängslan, rädsla och kännas obehaglig. Sjuksköterskans kön spelar roll för somliga patienter medan andra anser att sjuksköterskans kompetens är viktigast. Konklusion: Med tanke på att patienternas känslor för beröring varierar så krävs lyhördhet för patienternas enskilda behov. / Background: For a nurse, a large part of nursing involves physical touch. With the function of touch, the nurse can communicate, create caring relationships, comfort, care for and support the patient based on different situations. Based on the caring relationship, the nurse can also provide person-centered care. Aim: The aim of the study is to describe patients' perceptions of nurses' touch. Method: A literature review based on ten qualitative scientific articles was conducted. The quality review of the articles was done with the help of SBU's review template and the analysis was done based on Friberg's (2017) method description. Result: By the analysis two main categories emerged: varying emotions when touched and significance of the role of the nurse. The results showed that it was a prerequisite that the nurse and the patient have a relationship for physical contact to feel safe. It can relieve anxiety, bring joy, create security, be soothing and comforting while the touch can cause pain, anxiety, fear and feel uncomfortable. The nurse's gender plays a role for some patients, while others believe that the nurse's competence is most important. Conclusion: Given that patients’ feelings of touch vary, sensitivity to patients’ individual needs is required.

Hjärtsvikt är ett komplext syndrom som förekommer i alla åldrar och ökar hos den äldre befolkningen. Behandlingen och omhändertagandet av personer med hjärtsvikt har under de senaste decennierna strukturerats och förbättrats. Trots detta är hjärtsvikt associerat med ökat behov av sjukhusvård och höga sjukhuskostnader. Många personer med hjärtsvikt i Sverige är underbehandlade och når inte upp till den rekommenderade basbehandlingen. Det finns få hjärtsviktsmottagningar i primärvården, vilket är oroväckande. För att nå en effektiv behandling krävs patientens delaktighet, följsamhet och kunskap vilket möjliggörs med hjärtsviktsköterskans stödjande insatser. Samtidigt finns det lagar som förespråkar exempelvis patientens delaktighet, självbestämmande, tillgänglighet men även samverkan mellan olika aktörer, vilka är viktiga delar för ett strukturerat omhändertagande inom hjärtsviktsvården. Vidare visar forskning att personcentrerad vård främjar patientens delaktighet i sin vård och behandling samt minskar behovet av sjukhusinläggning och därmed sjukhuskostnader. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat med personer med hjärtsvikt i primärvården. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie. Sju sjuksköterskor som arbetade i hjärtsviktsmottagning i primärvården rekryterades i denna studie. Sjuksköterskorna intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. I resultatet identifierades sjuksköterskornas erfarenheter i fyra kategorier. Den första kategorin: ”Aspekter i mötet med patienten”, den andra kategorin: ” Patientens delaktighet”, den tredje kategorin: ” Personcentrerad vård som teamarbete” och den fjärde kategorin: ”Journalföringens betydelse för personcentrerad vård”. Först och främst var det viktigt att skapa en förtroenderelation med patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna utgick från patientens berättelse för att identifiera patientens behov och resurser. Det var också viktigt att ha tillräckligt med tid avsatt till varje patient. Sjuksköterskorna betraktade patienten och dess anhöriga som partner i vården och tillsammans kom de överens om en gemensam vårdplan. För att öka patientens delaktighet i sin egenvård gav sjuksköterskorna egenvårdsinformation för att öka tryggheten och förbättra livskvaliteten. Sjuksköterskorna hade även nära samarbete med multidisciplinärt team för att tillgodose patientens komplexa behov. Det fanns dock olika journalsystem i primärvården och i hemsjukvården, vilket kunde försvåra kontinuiteten i vården. Slutsatsen blev att sjuksköterskorna ansåg sig arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt vilket också belystes i denna studie. Detta tyder på att vården är på väg mot personcentrerad vård. Sjuksköterskorna främjade patientens delaktighet och arbetade i multidisciplinära team i syftet att tillgodose patientens komplexa behov och öka patientens trygghet, förbättra livskvalitet samt förebygga onödiga sjukhusinläggningar. / Heart failure is a complex syndrome that occurs in all ages and mostly increase in elderly population. The treatment and disposal of people with heart failure has been structured and improved in recent decades. Despite this, heart failure is associated with an increased need for hospital care and high hospital costs. Many people with heart failure in Sweden are under-treated and do not reach the recommended basic treatment. It is worrying that there are few heart failure office visits in primary care. In order to achieve effective treatment, the patient's involvement, compliance and knowledge are required, making it possible to support the heartfactor's supportive efforts. At the same time there are laws that advocate, for example, patient participation, self-determination, accessibility, but also interaction between different actors, which are important elements for structured care in heart failure. Furthermore, research shows that person-centered care promotes patient involvement in their care and treatment as well as reducing the need for hospitalization and thus hospital costs. The aim of this study was to illuminate nurses' experiences working person-centered with heart failure in primary care. The method used was qualitative and the design was an interview study. Seven nurses who worked in nurse-led heart failure clinics in primary care participated in the study. Nurses were interviewed, using a semi-structured interview guide. The interviews were analyzed by manifest content analysis and with an inductive approach. The nurses’ experiences were identified in four categories. The latter are respectively the following:” Aspects of the meeting with the patient", "Patient Participation", " Person-centred care as teamwork" and finally " " Importance of documentation in person-centred care". To start with, it was important to establish a relationship of trust in nursing work. Nurses went from the patient's story to identify the patient's needs and resources. Moreover, it was important to have enough time allocated for each patient. They considered the patient and his relative as a partner in the care and agreed on a joint care plan. In order to increase patient involvement in self-care, nurses provided self-care information to enhance safety and improve quality of life. Nurses worked closely with multidisciplinary teams to meet the patient's complex needs. However, there were different journal system in primary care and home healthcare, which could complicate continuity care process. The conclusion was that nurses consider utilizing a person-centered working care method; which was also illuminated in this study. This indicates that healthcare is heading towards person-centered care. Nurses promoted patient involvement and worked in multidisciplinary teams in order to meet the patient's complex needs, increase patient safety, improve quality of life and prevent unnecessary hospitalization.

Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Demenssjukdomar går inte att bota, och leder successivt till funktionsnedsättningar som påverkar den sjuke och dess närstående under många år. För att må bra behöver vi människor känna oss hemma i vår kropp, tillsammans med andra människor och i tillvaron som vi befinner oss i. Avsaknad av eller påverkan på dessa känslor i form av exempelvis sjukdom kan leda till ett lidande. För en person med långt framskriden demenssjukdom kan detta lidande beskrivas som ”att inte känna sig hemma” då demenssjukdomen gör att personen tappar känslan för sig själv både i jaget och i samvaron med andra. Att ge tröst blir kärnan i omvårdnaden av en person med långt framskriden demenssjukdom. Syftet var att belysa tröst i mötet med personer med demenssjukdom utifrån legitimerad personals perspektiv.  Denna kvalitativa studie bygger på sex intervjuer med legitimerade sjuksköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter, där data analyserats enligt kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Enligt informanterna är tröst när jag som medmänniska genom att bekräfta, närvara eller genom olika metoder tillgodoser de behov som den som är ledsen eller lider har, så att denne upplever lindring eller ett minskat lidande, en slags harmoni och acceptans, även om situationen är svår och obegriplig. Informanterna beskrev att de i mötet med personen med demenssjukdom befann sig som i ett gränsland mellan motpolerna lidande och tröst, och att situationen utvecklades utefter de förutsättningar, den inställning, den kunskap och de metoder som användes.  Det som tydligast framkom vid intervjuerna var hur viktigt det var att personalen i mötet med personer med demenssjukdom i första hand hade mod och vilja att se behoven som fanns, men sedan också utrymmet att finnas till, närvara i både kropp och tanke, så att man genom anpassning kunde styra och hantera situationen så att lidandet minskade. För att lyckas var det också en förutsättning att personalen hade insikt om att behov av tröst var kontinuerligt för den demenssjuke och därmed måste återupprepas, ibland flera gånger om dagen.   Studien påvisar faktorer som har betydelse för om en tröstsituation uppstår eller inte. Inställningen till begreppet tröst särskiljer sig från person till person vilket till viss del kan kopplas till tidigare erfarenheter både på det personliga planet men också i den yrkesmässiga rollen. Att minska lidande anses vara en självklarhet både som medmänniska och som professionell, men att ge tröst för att minska lidande visade sig inte vara lika självklart för alla. Samtidigt beskriver litteraturen att de två begreppen är sammanflätande vilket visar på det komplexa i begreppet tröst. Då det finns en tendens att ge tröst på samma sätt som man själv vill bli tröstad på är det viktigt att skapa en medvetenhet om detta för personal, då man i mötet med personer med demenssjukdom skall arbeta personcentrerat, alltså möta den demenssjuke på ett för denne individuellt anpassat sätt. BPSD-registret kan då vara ett stöd för personal att identifiera synliga och osynliga behov vilket kan leda till att personen med demenssjukdom upplever en bättre livskvalitet, värdighet och också blir tröstad. / There are approximately 160,000 people with dementia in Sweden. Dementia can not be cured and will gradually lead to disabilities affecting the ill and their relatives for many years. To feel good, we humans need to feel at home in our own bodies, along with people around us and in the world we live in. Lack of or influence on these feelings in the form of, for example, diseases can lead to suffering. For a person with advanced dementia the suffering can be described as "not feeling at home" as dementia causes the person to lose their sense of self both in themselves and in connection with others.Providing consolation is the essence of nursing care of a person with advanced dementia. The purpose was to illuminate consolation in the meeting with people with dementia from a registered staff’s perspective. This qualitative study is based on six interviews with registered nurses, occupational therapists and physiotherapists, where the data has been analyzed according to content analysis with inductive approach. According to the informants consolation occurs when I, as a fellow human being by affirming, attending or through various methods cater to the needs of those who are sad or suffering, so that he/she is experiencing the alleviation or reduction of suffering, a kind of harmony and acceptance, although the situation is difficult and incomprehensible. The informants described that they felt like being in a borderland between the opposite poles suffering and consolation in the meeting with the person with dementia, and that the situation developed by how the conditions, the attitude, the knowledge and the methods were used. What clearly emerged during the interviews was how important it was that the staff in the meeting with people with dementia had the courage and the will to see the needs that existed, but then also the space to be present in both body and mind, so that they by adaptation could control and manage the situation which led to a decreased suffering. To succeed, it was also essential that the staff had insight of that the need of consolation was continuously for people with dementia and therefore must be repeated, sometimes several times a day. The study demonstrates factors that are important for if a consoling situation occurs or not. The approach to the concept of consolation distinguishes itself from person to person, which to some extent can be linked to previous experiences both on a personal level but also in the professional role. Reducing suffering is considered a matter of course, both as a fellow human being and as a professional, but to give consolation to ease suffering proved to be not as obvious to everyone. The literature describes that the two terms are intertwined which demonstrates the complexity of the concept of consolation. Since there is a tendency to give consolation in the same way that you yourself want to be consoled in, it’s important to create an awareness of this among the staff. This since in the meeting with persons with dementia you should work person-centered, meaning to give a care that is individually adapted just for him/her. The BPSD-registry can support the staff to identify visible and invisible needs, which can lead to that the person with dementia experience a better quality of life, dignity, and also will be consoled.

No description available.

Bakgrund En normal graviditet hos en gravid kvinna (det biologiska könet) i fertil ålder fortlöper i genomsnitt i cirka 40 veckor. När en kvinnas graviditet avstannar utan medicinsk intervention innan graviditetsvecka 22 kategoriseras det som en spontan abort. Det finns ingen behandling som kan stoppa en hotande eller en pågående spontan abort vilket gör att sjuksköterskans bemötande blir desto mer viktig. Forskning har visat att stöd vid spontan abort kan hjälpa till att minska den negativa upplevelsen och att stöd även har en positiv inverkan på den mentala hälsan. Det ligger i allmänsjuksköterskans professionella ansvar att ge stöd och omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av stöd och omvårdnad vid spontan abort. Metod Vald design var litteraturöversikt där databassökning genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Google Scholar. Femton vetenskapliga artiklar valdes och granskades med Sophiahemmets Högskolas kvalitetsgranskningsprotokoll och genomgick en integrerad analys. Resultat Resultatet sammanställdes i fem huvudkategorier: ”Bemötandets betydelse för kvinnan”, ”Kommunikation”, ”Vårdmiljöns betydelse”, ”Aspekter av stöd” och ”Den fysiska vården”. Resultatet belyser vikten av bemötandets roll i utformandet av kvinnans upplevelse av stöd och omvårdnad i samband med spontan abort. Slutsats Att genomgå en spontan abort var för de flesta kvinnor en traumatisk händelse. Det framkom att sjuksköterskan inte fullföljde sitt professionella ansvar att främja hälsa, återställa hälsa och lindra lidande för de kvinnor som genomgick en spontan abort. För att kvinnor som genomgår en spontan abort ska få stöd och omvårdnad anpassad efter hennes behov bör sjuksköterskan arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt för att minska risken för vårdlidande. / Background A normal pregnancy for a woman (the biological sex) is on average 40 weeks. If a woman's pregnancy ends before pregnancy week 22 without medical intervention it is categorized as a spontaneous abortion. No treatment can stop a threatening or ongoing spontaneous abortion, which makes the nurse's response to the situation all the more important. Research has shown that support during a spontaneous abortion can help reduce the negative experiences for the woman and also have a positive impact on the woman’s mental health. It is in the general nurse's professional responsibility to provide support and care based on a person-centred approach. Aim The purpose is to highlight women's experiences of support and care during a spontaneous abortion. Method Chosen design was literature review where 15 scientific articles were selected. Database search was performed in databases PubMed, CINAHL and Google Scholar. Data analysis was carried out using an integrated analysis. Results The results were compiled into five main categories which highlighted the woman's experience of support and care during a spontaneous abortion. The main categories are "The importance of care for the woman", ”Communication”, "The impact of health facility environment", "Aspects of support" and ”Physical care”. Results highlights the importance of the caregiver in shaping the woman's experience of support and care in connection with spontaneous abortion. Conclusions For most women, a spontaneous abortion was a traumatic event to undergo. It emerged in the results that nurses did not always fulfil their professional responsibilities in promoting the woman’s health, restoring health and relieving the woman’s suffering who underwent a spontaneous abortion. In order for women to receive support and care tailored to their needs, the nurse should work applying a person-centered approach which can help reduce the risk of suffering and meet the unmet needs of the woman.

Personer som överlevt hjärtstopp, eller som löper stor risk att drabbas av allvarlig ventrikulär arytmi, kan skyddas mot framtida livshotande arytmier med en implanterbar defibrillator (ICD). För att bryta kammartakykardier kan ICD:n avge högvoltschocker från en elektrod i höger kammare. Chockerna upplevs av många som smärtsamma. Många personer som fått en ICD implanterad beskriver ökad oro och ångest. Syftet var att belysa personers upplevelser och erfarenheter av att leva med ICD. Som metod valdes litteraturöversikt. Efter sökning i databaserna PubMed och CINAHL inkluderades 15 kvalitativa intervjustudier publicerade 2009-2018. Dessa analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier; Ett oförutsägbart liv, Ett förändrat liv, Vägen framåt och Trygg trots allt. Dessa kan beskrivas som steg i en trappa. Resultatet i denna litteraturöversikt visade att många beskrev den första tiden efter ICDimplantationen som svår, med smärtor, oro och depression. Livet beskrevs ha blivit förändrat och rädsla för ICD-chocker upplevdes ha stor påverkan i det dagliga livet. Genom självpåtagna begränsningar försökte personerna kontrollera sin situation för att förebygga chocker. De flesta kunde efter en tid acceptera ICD-behandlingen som en del av livet och anpassade sig till situationen. Kategorin Trygg trots allt var inte ett konstant tillstånd, då en upplevd ICD-chock kunde rasera tryggheten och föra processen bakåt. Slutsatsen var att det mesta som berättades berörde chocken, hur den kändes, rädsla för chock, vad som kan utlösa en chock och hur den kan undvikas. ICD-chocken blev något som berörde varje aspekt av livet. Ändå fann många en ny balans där ICD:n blev en del av livet och accepterades som en livvakt. Stöd från vårdpersonal var viktigt för att uppleva trygghet, men ett personcentrerat stöd behöver utvecklas. / Persons who survived sudden cardiac arrest or who are at risk for severe ventricular arrythmias, can be protected from future life-threatening arrythmias by an implantable cardioverter defibrillator (ICD). To terminate ventricular arrythmias, the ICD can deliver high-voltage shocks from an electrode placed in the right ventricle. The shocks are by most people felt to be painful. Many persons who have an ICD implanted, experience increased anxiety and distress. The aim if the study was to illustrate persons’ experiences of living with an ICD The chosen method was a literature review. After searching the databases PubMed and CINAHL, 15 qualitative interview studies, published between 2009 and 2019, were included. These were analyzed with qualitative content analysis and resulted in four categories; An unpredictable life, A changed life, The road ahead and Safe anyway. These categories can be described as four steps. The result of this literature review showed that many described the first period after ICD implantation as difficult, including pain, anxiety and depression. Life was experienced to have changed and fear of ICD-shocks was considered to have great impact on daily life. Through self-imposed restrictions the persons tried to control their situation to prevent shocks. Most persons could by time accept the ICD-treatment as a part of life and adjusted to the situation. The level Safe anyway was not a constant condition as an experience of shock diminished safety and brought the process backward. The conclusion was that most what was narrated concerned the shock, what it felt like, fear of shock, what might trigger a shock and how to avoid it. The ICD shock was something that affected every aspect of life. Still many found a new balance in life where the ICD became an important part of life and was accepted as a body guard. Support from health professionals was important to experience safety but a person-centered support needs to be developed.

Hjärtsvikt är ett kroniskt tillstånd som ofta leder till stor symtombörda och nedsatt livskvalitet. Trots behandling har hjärtsvikt hög mortalitet. Sjukdomsförloppet är individuellt med gradvis försämring och övergången till den palliativa fasen kan vara svår att identifiera. Kommunikation om prognos och sjukdomsförlopp bör ske i tidigt skede för att underlätta patientens möjlighet att hantera hela sjukdomsförloppet. Syftet var att belysa kommunikationen om prognos och sjukdomsförlopp mellan patienten med hjärtsvikt och vårdpersonalen. Litteraturöversikt valdes som metod för att svara mot syftet. Sökningar utfördes i PubMed, Cinahl och PsycINFO och utifrån dessa sökningar inkluderades 15 artiklar publicerade 2007–2019. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och artiklarna analyserades med integrerad analys. Resultatet visade att kommunikation om prognos, sjukdomsförlopp och vård vid livet slut förekommer i låg utsträckning och möjligheter till kommunikation missas ofta av sjukvårdspersonalen. Dessutom finns det flera hindrande faktorer för kommunikation som svårigheten att förutsäga prognos, gemensam syn på när rätt tidpunkt är och patientens bristande kunskap om hjärtsvikt. Patienterna önskar att kommunikationen vid livets slut ska präglas av positivitet och de önskar få veta sanningen trots att den kan skapa en rädsla. Kommunikation om prognos behöver även balanseras med hopp. Slutsatsen är att patienter med hjärtsvikt har olika önskemål om hur kommunikationen bör gå till och att en ökad kunskap om hjärtsvikt är en förutsättning för en bra kommunikation om prognos och sjukdomsförlopp. Patientens individuella önskan om kommunikation behöver bemötas på ett personcentrerat sätt för att skapa möjlighet för patienten att bli delaktig i vården. / Heart failure is a chronic condition that often leads to a high burden of symptoms and impaired quality of life. Despite treatment, heart failure still has a high mortality rate. The pattern of the disease is individual with gradual deterioration and the transition to the palliative phase can be difficult to identify. Communication on prognosis and disease progression should be made at an early stage to facilitate the patient's ability to manage the entire disease pattern. The aim was to explore communication about prognosis and progress of disease between the patient with heart failure and the healthcare professionals. To answer the purpose, a literature review were conducted by using the databases PubMed, Cinahl and PsycINFO and 15 articles were included, published between 2007–2019. The quality of the articles where surveyed with the Sophiahemmet university’s assessment and the articles were analyzed using integrated analysis. The result shows that communication of prognosis, disease progression and end-of-life care occurs to a low extent and opportunities for communication are often missed by the healthcare professionals. In addition, there are several factors that detain communication including the difficulty in predicting prognosis, a common view of when the right time is for communication and the patient’s lack of knowledge of heart failure. The patients want the communication at the end of life to be characterized by positivity and they want to know the truth even though it could create fear. Communication about prognosis also needs to be balanced by hope. The conclusion is that patients with heart failure have different preferences for communication and the patient’s knowledge about heart failure is provided for communication about prognosis and disease progression. The care should be designed in person-centered way to create the opportunity for the patient to become involved in their care.

Bakgrund Relaterat till en förbättrad medicinsk sjukvård beräknas 22 procent av världens befolkning år 2050 vara 60 år eller äldre vilket innebär en ökad belastning på hälso- och sjukvården. Personer över 65 år har en ökad risk att utveckla demens och 2030 beräknas miljontals människor ha någon form av demensdiagnos. Personer med intellektuell funktionsnedsättning löper dubbelt så stor risk att utveckla demens jämfört med resterande befolkning. Symtomen på demens beter sig annorlunda hos personer med någon form av intellektuell funktionsnedsättning vilket försvårar diagnostiseringen och flertalet symtom missas. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors och omvårdnadsteamets erfarenheter av att vårda personer med intellektuella funktionsnedsättningar och demens. Metod Vald design var en litteraturöversikt, sammansatt av 17 kvantitativa och kvalitativa artiklar publicerade mellan åren 2005-2020 granskade utifrån bedömningsmall tillhandahållen av Sophiahemmets Högskola. Artikelsökningen genomfördes i de vetenskapliga databaserna Public Medline [PubMed], Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], PsycINFO samt manuell sökning. Den insamlade datan analyserades med stöd av Whittemore och Knafls (2005) modell för dataanalys. Resultat Resultatet delades in i tre teman Sjuksköterskors och omvårdnadsteamets erfarenheter samt attityd och bemötande, Sjuksköterskor och omvårdnadsteamets behov av utökad utbildning samt Personcentrerad vård och tre subteman Omvårdnadens fysiska och psykiska påverkan på omvårdnadsteamet, Bristande resurser, kunskap och information inom omvårdnadsteamet samt Dementia Care Mapping - Ett omvårdnadsverktyg för demens och intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet visade på att sjuksköterskor och personal inom omvårdnadsteamet hade erfarenheter i varierande grad inom omvårdnad av personer med intellektuell funktionsnedsättning och demens. Slutsats Resultatet visade att kunskapen hos sjuksköterskorna och omvårdnadsteamet var varierande och att endast ett fåtal sjuksköterskor upplevde sig ha erfarenheterna som krävdes för att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning och demens. Resultatet visade även att behovet av ökad utbildning och kunskap ansågs vara överhängande för att kunna garantera god vård. / Background Related to improved medical care, 20 percent of the world's population is estimated to be 60 years of age or older by 2050. This means an increased burden on accessible health care. People over the age of 65 have an increased risk of developing dementia and by 2030 millions of people are considered to have a dementia diagnosis. People with intellectual disabilities are twice as likely to develop dementia compared to the remaining population. The symptoms of dementia are expressed differently in people with some kind of intellectual disability, which complicates the diagnosis and results in symptoms being overlooked. Aim The aim was to illustrate nurses and nursing staff's experiences of caring for people with intellectual disabilities and dementia. Method A literature review based on 17 articles of quantitative and qualitative design, published between 2005-2020 and quality assessed to ensure the article¶s scientific quality. The article search was performed using the scientific databases Public Medline [PubMed], Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], PsycINFO as well as a manual search. The collected data was analyzed with the support of Whittemore and Knafl's (2005) model for data analysis. Results The collected results were divided into three themes Nurses' and nursing sWaff¶s experiences, attitudes and treatment, Nurses' and nursing staffs need for increased education and Person-centered care. The three subthemes were The physical and psychological impact of nursing on the nursing staff, Lack of resources, knowledge and information within the nursing staff and Dementia Care Mapping - A nursing tool for dementia and intellectual disability. The results showed that nurses and nursing staff had varying degrees of experience in caring for people with intellectual disabilities and dementia. Conclusions The results showed that the knowledge within the nursing staff varied and that only a few nurses felt that they had the experience required to be able to care for people with intellectual disabilities and dementia. The results also illustrated that the need for increased education and knowledge was considered to be essential to ensure good care.

Personcentrerad vård betonar vikten av att se personen bakom patienten och belyser samarbetet mellan patient och vårdpersonal. Patienten ses som en jämlik partner i vården och deltar aktivt i planeringen och genomförandet av vården. Inom akutsjukvården omfattas arbetet av många korta möten med flera patienter som kan begränsa möjligheten att bedriva personcentrerad vård. Det fragmenterade arbetssättet inom akutsjukvården samt hastiga förändringar och begränsad tid ställer höga krav på att kunna utnyttja det korta mötet för att skapa sig en helhetsbild i vården av patienten. För att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården krävs ett mer holistiskt synsätt som ger en helhetssyn i vården av patienten. Personcentrerad vård ger en mer effektiv vård med högre kvalitet. För att stärka patientens ställning i vården är personcentrerad vård ett rekommenderat förhållningssätt inom akutsjukvården. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens förutsättningar att bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården. Litteraturöversikt användes som metod. Datainsamlingen genomfördes utifrån sökningar i databaserna CINAHL och PubMed samt manuell sökning. Sökningen resulterade i 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga originalartiklar. Resultatet utgjordes av fyra kategorier: Vårdrelationen, kommunikation och information, professionella faktorer och organisatoriska faktorer. Resultatet visade att lära känna personen bakom patienten och att involvera närstående i vården samt att ha en tydlig kommunikation med informationsutbyte var faktorer som påverkade förutsättningar för personcentrerad vård. Vårdpersonalens inställning till patientens medverkan i vården, teamarbetet, vårdmiljön och stöd från organisation och ledning påverkar i vilken utsträckning vårdpersonal bedriver personcentrerad vård inom akutsjukvården. Slutsatsen är att personcentrerad vård är avgörande för patientnöjdheten och är en grundläggande förutsättning för att bedriva högkvalitativ vård. Det är viktigt att vårdpersonal kan förhålla sig till patienten på ett bra sätt. Med vårdrelationen, med tydlig kommunikation och information och med en optimal vårdmiljö kring patienten. Den skapas genom att ha tillräcklig personaltäthet och adekvata arbetsförhållanden. Det innebär även att det inom akutsjukvården skall finnas stöd från ledningen och organisationen. Med ett välfungerande teamarbetet kring patienten och med vårdpersonalens förmåga att se personen bakom patienten. Då skapas bättre förutsättningar för att kunna bedriva personcentrerad vård inom akutsjukvården. / Person-centered care emphasizes the importance of seeing the person behind the patient as well as the cooperation between the patient and healthcare professionals. The patient is considered as an equal partner in healthcare and is participating in the planning and execution of their care. Within emergency care, there are many short meetings with multiple patients which may limit the possibility of maintaining person-centered care. The fragmented way of work within emergency care, along with changing conditions and limited time, sets high standards on the capability of healthcare professionals to utilize the short meetings in order to paint a general picture of the patient’s care. In order to conduct person-centered care within emergency care, a holistic perspective is of importance to create a comprehensive view of patients’ care. Person-centered care increases the quality and effectiveness of healthcare, and in order to strengthen the patient’s position within healthcare a person-centered approach is recommended within emergency care. The aim was to describe the factors affecting healthcare professionals’ conditions to conduct person-centered care within emergency care. A literature review was used as a method and a collection of data was done through database searches. The databases used were CINAHL and PubMed, along with manual searches, where 15 qualitative and quantitative original articles were found. The results were categorized into four categories: Care relationship, communication and information, professional factors, and organizational factors. The results showed that acquainting with the person behind the patient and involving relatives in the care, as well as having a clear communication and information, were factors that affected the conditions for person-centered care. Healthcare professionals’ attitude towards patients’ participation in care, teamwork, care environment, and support from the management, affects to what extent healthcare professionals conduct person-centered care within emergency care. The conclusion of the study is that person-centered care is crucial for patient satisfaction, and it is a fundamental prerequisite in order to conduct high quality care. It is essential that healthcare professionals can relate to the patient in a good manner, using a good care relationship, clear communication and information, and an optimal healthcare environment for the patient. These conditions are obtained by having sufficient staffing and adequate working conditions, along with proper support from management. Having well-functioning teamwork in regards to patient care and having the capability to see the person behind the patient, thus better conditions are created in order to conduct person-centered care within emergency care.

Bakgrund: Smärta är en vanlig förekommande orsak som patienter söker vård för på akutmottagningar. Tidigare forskning visar att patienter inte är nöjda med de smärtlindrande insatser som görs inom sjukvård och sjuksköterskor underskattar ofta patienters upplevda smärta. Sjuksköterskor strävar efter att alla patienter ska vara smärtfria, men olika faktorer spelar in som kan hindra sjuksköterskor att smärtlindra patienter. En adekvat smärtlindring grundar sig på smärtskattning av patienters smärta, studier visar att ajuksköterskor använder validerade instrument som VAS och NRS, men även kliniska tecken och patienters kroppsspråk. Lidande är förknippat med ett starkt obehag för människan. Smärta, i alla dess former, orsakar lidande för personen och det är sjuksköterskans uppgift att lindra lidande. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att skatta och utvärdera patientens smärta, samt behov och initiering av smärtlindring, på akutmottagning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod och induktiv ansats. Nio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar i Sverige utfördes, intervjuerna analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Två kategorier kunde urskiljas: "Upplevelsen av att bedöma patienters smärta" och "Upplevelsen av att initiera administrering av smärtlindrande läkemedel". I den första kategorin beskrev informanterna att validerade mätinstrument användes, men att det var svårt att lita på och sätta en siffra på en patients subjektiva upplevelse av smärta. I den andra kategorin beskrev informanterna upplevelser som rädsla och osäkerhet gällande administrering av smärtlindrande läkemedel, här kunde osäkerheten stävjas om läkaren hade ordinerat läkemedel innan det administrerades. Slutsats: Studiens resultat tyder på att många sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever att de behöver mer kunskap inom smärta och smärtlindring. Informanterna upplevde även att riktlinjer, som generella ordinationer, är en viktig del i att lindra smärta och lidande, det fanns dock en önskan om att sådana riktlinjer behövde utvecklas och bli tydligare. Informanterna var överens om att en snabb identifiering och skattning av smärta, och en snabb initiering av smärtlindring gynnade patienter i form av ett minskat lidande.