Empatisk förmåga är viktig i yrken där möten med andra människor utgör en stor del av arbetet, såsom vårdgivande yrken och polisyrket. Tidigare studier kring vårdyrken har dock visat att inställningen till betydelsen av empati i yrkesrelaterade situationer kan sjunka med utbildning eller erfarenheter. Liknande studier kring polisyrket saknas. Syftet med denna studie var därmed att undersöka inställningen till betydelsen av empati i relation till polisyrket hos polisstudenter och poliser. Med hjälp av ett självskattningsformulär, baserat på Jefferson Scale of Physician Empathy Student version och anpassat till polisyrket, undersöktes två frågeställningar relaterat till syftet. Utifrån studiens första frågeställning undersöktes huruvida det fanns någon skillnad mellan polisstudenter tidigt i utbildningen och polisstudenter sent i utbildningen, samt yrkesverksamma poliser avseende inställning till betydelsen av empati. Utifrån den andra frågeställningen undersöktes huruvida det fanns en könsskillnad avseende inställning till betydelsen av empati. Studiens deltagare bestod av 219 deltagare från tre grupper: polisstudenter i termin 1 (n=73) och termin 5 (n=65), samt yrkesverksamma poliser (n=81). En tvåvägs-ANOVA tillämpades för att besvara frågeställningarna. Resultatet visade på en signifikant skillnad i inställning till betydelsen av empati i relation till polisyrket mellan termin 1 och termin 5 samt termin 1 och poliser. Polisstuderande som gick första terminen skattade högre än de som gick sista terminen och yrkesverksamma poliser. Lite oväntat, och inte i linje med tidigare studier, upptäcktes ingen signifikant skillnad i inställning till betydelsen av empati mellan män och kvinnor. Sammanfattningsvis tyder resultatet på att inställningen till betydelsen av empati i yrkesrelaterade situationer sjunker under polisutbildningen på ett liknande sätt som i vårdutbildningar. / An empathic ability has been proven to be of great importance in professions where contact with other people constitutes a large part of the work, such as in caregiving professions and in police work. However, previous studies of caregiving professions have shown that empathy or attitudes towards the importance of empathy in occupational situations can decline with education or experience. No such studies have been found regarding police work. Therefore, the aim of this study was to investigate attitudes towards the importance of empathy among police students and police officers. Using a self-report questionnaire inspired by Jefferson Scale of Physician Empathy Student version (JSPE-S) and modified to fit a police context, two research questions were formulated, related to the aim. The first research question was whether there is a difference between police students in the beginning and in the end of their education, and also police officers, regarding their attitudes towards the importance of empathy. The second research question was whether there are gender differences regarding attitudes towards the importance of empathy. The sample of the study consisted of 219 participants from three groups: police students in term one (n=73) and term five (n=65), and police officers (n=81). A two-way ANOVA was used to answer the research questions. Police students in first term rated higher than those in last term as well as police officers. A bit unexpected, and not in accordance with previous studies, no significant difference in attitudes towards the importance of empathy was found between men and women. In summary, the result indicates that attitudes towards the importance of empathy in occupational situations may decrease during police education in a similar way as in education of caregiving professions.

No description available.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2007. / S. 185-192: Bibliografi.

Många yrken förknippas med maskulinitet respektive femininitet, detta kallas för att yrket har en könssymbolik. Att kvinnor och män söker sig till ”manliga” respektive ”kvinnliga” yrken har till stor del att göra med vilka normativa förväntningar det finns i samhället. Det finns kvinnor och män som bryter mot dessa normer och väljer yrken som ignorerar dessa oskrivna regler, det är dessa normbrytande kvinnor som är utgångspunkten till denna studie. Studien syftar till att undersöka hur kvinnliga poliser upplever sin yrkesroll, där vår frågeställning är ”Hur upplever kvinnliga poliser sin yrkesroll när de arbetar i yttre tjänst”. Genom den hermeneutiska metodansatsen vill vi söka förståelse för dessa kvinnors subjektiva upplevelser. Vårt empiriska material har samlats in genom tio intervjuer med kvinnor som har eller arbetar som polis i yttre tjänst. Resultatet av vår studie visar att de kvinnliga poliserna i många avseenden är omedvetna om att de är med och skapar de stereotypa feminina och maskulina könsrollerna. Genom att kvinnorna inte reflekterar över detta, hjälper de till att reproducera de traditionella könsroller som finns inom myndigheten, vilket leder till upprätthållandet av den maskulina könssymbolik som karaktäriserar yrket polis.

<p>Under utbildningen till hälsopedagoger har vi utvecklat ett intresse för hur samhällsorgan påverkar barn och ungdomars hälsa. Eftersom det finns en allmän skyldighet för myndigheter att samverka kring barn som far illa (SFS 1985:1100; SFS 1984:387; SFS 2001:453), väcktes en nyfikenhet att söka svar på hur samverkan kan se ut. Syftet med denna studie är att beskriva hur några personer inom skola, polis och socialtjänst tänker och arbetar i samverkan kring barn som far illa. Halvstrukturerade intervjuer användes som metod och det empiriska materialet bearbetades till olika teman. Resultatet visar att det finns former av samverkan mellan dessa tre instanser men att det saknas ett kontinuerligt samverkansarbete som involverar alla tre samtidigt. Vidare framkom en gemensam önskan om att utöka och utveckla den samverkan som finns i dagsläget. Några faktorer som anses påverka samverkansarbeten kring barn som far illa är kommunikation och arbetsrutiner.</p>

Under utbildningen till hälsopedagoger har vi utvecklat ett intresse för hur samhällsorgan påverkar barn och ungdomars hälsa. Eftersom det finns en allmän skyldighet för myndigheter att samverka kring barn som far illa (SFS 1985:1100; SFS 1984:387; SFS 2001:453), väcktes en nyfikenhet att söka svar på hur samverkan kan se ut. Syftet med denna studie är att beskriva hur några personer inom skola, polis och socialtjänst tänker och arbetar i samverkan kring barn som far illa. Halvstrukturerade intervjuer användes som metod och det empiriska materialet bearbetades till olika teman. Resultatet visar att det finns former av samverkan mellan dessa tre instanser men att det saknas ett kontinuerligt samverkansarbete som involverar alla tre samtidigt. Vidare framkom en gemensam önskan om att utöka och utveckla den samverkan som finns i dagsläget. Några faktorer som anses påverka samverkansarbeten kring barn som far illa är kommunikation och arbetsrutiner.

Syftet med uppsatsen är att få en förståelse för hur polisens barnutredare i Sverige upplever och hanterar känslor i yrket. Detta undersök genom en kvalitativ studie med en fenomenologisk ansats. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod och totalt åtta barnutredare från fem olika polisdistrikt i Stockholms län som skiljer sig med avseende på ålder och arbetslivserfarenhet intervjuades. Fenomenologi handlar om att ge en beskrivning av vad och hur deltagarna kontextuellt upplever fenomenet som studeras. Fenomenet som studeras i studien är barnutredarnas upplevelser och hantering av känslor i yrket. Forskaren vill även ge teoretiska förklaringar till vad det är de upplever samt varför de upplever det. Därför har jag använt mig av Hochschilds teori om känsloarbete samt Goffmans rollteori om hur individen framställer sig själv samt styr publikens intryck i arbetet.  Studiens resultat har bidragit till en djupare förståelse och mer detaljerad kunskap om hur barnutredare upplever och hanterar känslor. Med mina teorier har jag kommit fram till att barnutredarna ska förmedla känslor av att vara bl.a. lugn, trygg, förtroendeingivande, lyhörd, neutral i såväl barn som misstänkts förhöret. Dessa känslor framkallar barnutredarna genom att förändra sitt kroppsspråk, ansiktsuttryck, verbala uttryck. Samt genom att använda barnahus och att inte bär uniform. Det har även framkommit att de gör mentala förändringar för att kunna åstadkomma känslorna. Detta kan ses som tekniker som barnutredarna använder också för att styra barnet/misstänkts känslor då det framkommit som viktigt att de agerar på detta sätt för att barnet/misstänk ska vilja eller våga prata. Vidare upplever barnutredare sällan att det uppstår motsättningar mellan egna känslor och yrkets krav. Känslomässiga konflikter uppstår endast vid ”särskilda ärenden” vilka är vid fyra situationer. Att de sällan upplever motsättningar kan förklaras genom att deras innersta känslor överensstämmer med de känslor som de måste uttrycka i arbetet. Resultatet visar att handledning med psykolog samt stöd av kollegor är två essentiella strategier som används för att förändra de innersta känslorna till vad yrket kräver att de ska känna. Härigenom förhindras att känslomotsättningar uppstår.

Syftet med denna uppsats är att utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv undersöka hur poliser bearbetar problematiska emotionella upplevelser som uppstår i de sociala interaktioner de ingår i under en arbetsdag. Vidare är syftet att undersöka vad poliserna själva har en önskan om att uppnå när det gäller bearbetning av emotionell påfrestning.    Studien har en kvalitativ hermeneutisk ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer. För att analysera resultatet av studien har följande teorier använts; Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv, Björn Nilssons rollbeskrivning, Tomas. J. Scheffs teori om skam och stolthet samt Arlie Hochschilds beskrivning av emotionellt arbete.    Resultatet visar att polisernas roll är tydlig och att förväntningarna på rollen är höga. Vidare visar studien vikten av en gemenskap inom arbetslaget som präglas av tillit och öppenhet då de till facto håller varandras liv i sina händer. Bearbetningen sker främst genom mental förberedelse samt samtal och stöttning inom tur-laget. / The purpose of this study from a social psychological perspective to examine how police officers process problematic emotions that arise in the social interactions they are part of on a working day. Further on to explore the officers view on processing of emotional stress.    The study has a qualitative hermeneutical approach and is based on eight semi-structured interviews. To analyze the results of the study, the following theories have been used; Erving Goffman's dramaturgical perspective, Björn Nilsson's role description, Tomas. J. Scheff's theory of shame and pride, and Arlie Hochschilds description of emotional labor.    The result shows that the policemen's role is clear and that expectations of the role are high. The study also shows the importance of a community within the work team that is characterized by trust and openness when they actually hold each other's lives in their hands. The processing of emotions are done primarily by mental preparation as well as conversation and support within the work team.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Mycket av den tidigare forskning som finns innefattar manliga poliser och deras åsikter ochuppfattning om att kvinnor arbetar inom polisen. Kvinnor fick börja arbeta som patrullerande poliser i Sverige på 1950-talet och även idag är kvinnor underrepresenterade bland polisen. När kvinnliga poliser började arbeta i yttre tjänst uppstod en stark motståndskraft som ansåg att kvinnor skulle arbeta med en administrativ tjänst inom polisen. Trots att det idag finns en tydligare jämställdhetsplan inom Polismyndigheten och att en diskrimineringslag har stiftats så återstår det fortfarande diskriminering mot kvinnliga poliser. I en nyare studie som genomförts menar ungdomar och barn att kvinnor inte platsar som polisen i yttre tjänst. Däremot finns det brist på forskning som inkluderar kvinnliga polisers erfarenheter och upplevelser av att arbeta som kvinnlig polis i yttre tjänst. Det övergripande syftet med studien är därför att undersöka kvinnliga polisers uppfattning av allmänhetens bemötande i yttre tjänst, både vid ingripanden men också vid annan direktkontakt som kan ske i det dagliga arbetet. Uppsatsens frågeställning besvaras med hjälp av semistrukturerade intervjuer där sex kvinnliga poliser som arbetar i yttre tjänst har medverkat. Resultatet som framkommit genom de kvinnliga polisernas berättelser är att de sker en könsdiskriminering frånallmänhetens sida. Dock var detta något som respondenterna uttryckte på olika sätt. Några av intervjupersonerna berättar att i synnerhet män vägrar titta, hälsa eller tilltala dem på grund av att de är kvinnor. Respondenterna upplever även en förvåning från allmänhetens sida när två kvinnliga poliser arbetar tillsammans. När de ankommer till ett ärende, är det många som ifrågasatt om de verkligen kommer klara av att hantera situationen de står inför. / Much of the previous research that exists includes male police officers and their opinions andperceptions that women work within the police. Women was allowed to start working as patrolling police officers in Sweden in the 1950s and even today women are underrepresented in the police. When females started working as patrolling police officers, there was a strong resistance that considered that women only should be working with administration services in the police. Despite the fact that the swedish police authority has a explicit gender equality plan and that a discrimination law has established, it still remains discrimination against female police officers. In a recent study, children and youths reported that female police officers do not qualify for a position as police officers. The overall aim of this study is to investigate female police officers and their perception about the public's treatment, both in action but also in other direct contact that take place in the daily work. Theessay’s question formulation is answered with semistructured interviews and six female policeofficers working in the external service have participated. The conclusion of the study is that female police officers are discriminated by the public. However, this was something that the respondents expressed in different ways. Some of the interviewees reported that individuals has refused to look at them and refused to greet to them because of their gender. If two female police officers comes to an errand, the respondents have also experienced that the public are questioning whether they will be able to handle the situation they are facing.