Denna uppsats är en undersökning av hur kvinnliga politiker av annan än europeisk etnicitet framställs av media i det postkoloniala Sverige. Syftet är att skildra hur etnicitet, klass och kön spelar roll inom arenan för svensk politik, men främst hur dessa faktorer ligger som grund under ytan vid den allmänna uppfattningen av dem utomeuropeiska kvinnorna i svensk politik. I denna uppsats ligger fokus på att analysera Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni som är en kvinna av afrikansk härkomst. Undersökningen är en teorikonsumerande ansats. Den teoretiska utgångspunkten är postkolonial feministisk teori och stereotyperna som hör till. Empirin består av artiklar från svenska nyhetstidningar. Forskningsdesignen för undersökningen är med utgångspunkt från kritisk diskursanalys av Norman Fairclough. Med den kritiska diskursanalysen har det gjorts möjligt att analysera nyhetsartiklarna utifrån postkolonial feminism som teoriram. Resultatet som denna studie kommit fram till är att den utomeuropeiska kvinnan blir beskrivs i enighet med stereotyperna till en viss grad.

Denna uppsats syftar till att, genom kvalitativa intervjuer, lyfta fram och undersöka fyra nyanlända kvinnliga akademikers erfarenheter av arbetsintegration i Sverige. Vilka hinder och möjligheter det innebär samt hur dessa förstås i relation till föreställningar om ’svenskhet’? Studien vilar på ett postkolonialt feministiskt teoretiskt ramverk med fokus på materiellt skillnadsskapande och ’svensk’ identitet samt en forskningsbakgrund som belyser utlandsfödda kvinnor som en marginaliserad grupp på svensk arbetsmarknad. Materialet visar på många dimensioner av hinder och möjligheter där informanterna upplever svårigheter att ta sig in på svensk arbetsmarknad. Identifierade hinder är: att inte kunna svenska, att inte ha ett ’svenskt’ socialt nätverk, att inte känna till relevant information gällande arbetsmarknadens funktioner och att inte ha en utbildning och erfarenhet som värdesätts. Materialet visar tendenser till att svensk arbetsmarknad är uppbyggd och anpassad efter en önskvärd och normativ ’svenskhet’ som omöjligen alla kan uppnå. De som inte passar in i mallen, ’de andra’, förväntas anpassa sig och inta andra ’svenska’ identiteter och positioner i arbetsmarknadens periferi. Detta som en del av ett reproducerande strukturellt skillnadsskapande.

Denna uppsats syftar till att, genom kvalitativa intervjuer, lyfta fram och undersöka fyra nyanlända kvinnliga akademikers erfarenheter av arbetsintegration i Sverige. Vilka hinder och möjligheter det innebär samt hur dessa förstås i relation till föreställningar om ’svenskhet’? Studien vilar på ett postkolonialt feministiskt teoretiskt ramverk med fokus på materiellt skillnadsskapande och ’svensk’ identitet samt en forskningsbakgrund som belyser utlandsfödda kvinnor som en marginaliserad grupp på svensk arbetsmarknad. Materialet visar på många dimensioner av hinder och möjligheter där informanterna upplever svårigheter att ta sig in på svensk arbetsmarknad. Identifierade hinder är: att inte kunna svenska, att inte ha ett ’svenskt’ socialt nätverk, att inte känna till relevant information gällande arbetsmarknadens funktioner och att inte ha en utbildning och erfarenhet som värdesätts. Materialet visar tendenser till att svensk arbetsmarknad är uppbyggd och anpassad efter en önskvärd och normativ ’svenskhet’ som omöjligen alla kan uppnå. De som inte passar in i mallen, ’de andra’, förväntas anpassa sig och inta andra ’svenska’ identiteter och positioner i arbetsmarknadens periferi. Detta som en del av ett reproducerande strukturellt skillnadsskapande.

Syftet med denna studie är att genom en analys av fyra utdrag ur Linnea Axelssons lyrikepos Ædnan undersöka karaktärernas upplevelser som samiska kvinnor i det svenska majorietssamhället. Med utgångspunkt i den postkoloniala och den feministiska postkoloniala teorin diskuteras verkets användbarhet i svenskundervisningen på gymnasiet. Studien visar att verket och karaktärerna riktar en postkolonial kritik mot det svenska majorietssamhället. Verket lämpar sig väl för svenskämnets litteraturdel eftersom den berör flera aspekter inom ämnets centrala innehåll. Karaktärerna har analyserats utifrån teman makt och identitet, vilket är lämpliga teman för att även i undervisningen belysa mångkulturalitet och utanförskap. Att verket representerar en postkolonial kritik utifrån karaktärernas upplevelser som same och kvinna har i studien varit fördelaktigt i didaktiska sammanhang då det berör både det centrala innehållet i svenskämnet och skolans värdegrundsuppdrag. Potentialen med verket är därmed stor eftersom eleverna genom karaktärerna kan få kunskap om minoritetsgruppers relation till majorietssamhället samt själva få insikt om normer och värderingar som det västerländska samhället bygger på.

More than a decade has now passed since the concept of “gender mainstreaming” and polices addressing a gender perspective first appeared on the international agenda, yet evaluations on these policies’ implementation show that progress has been slow in the field of humanitarian assistance. As executive workers, the humanitarian field staff have in policy documents been identified as crucial actors in the “gender mainstreaming” work, however, no previous research have been found evaluating their achievements in the field. This study examines if formulated gender policies, within Swedish humanitarian organisations and agencies, are implemented and translated into action in the field. This was carried out by investigating Swedish humanitarian fieldworkers’ gender sensitiveness and experiences of working with a gender perspective in the field. The empirical material was collected from qualitative deep interviews with ten fieldworkers from four different humanitarian organisations/agencies. The interview data was then analysed by using a theoretical framework based on Gender theory, Postcolonial feminist theory and Policy implementation theory. The results show that even though most of the interviewed fieldworkers mean that they are aware of gender issues and the importance of using a gender perspective in the field, they have a general low understanding of the gender concept. An emerging “cultural sensitivity versus gender policy implementation” dilemma was valid and possibly affecting the informants’ attempts to act on formulated policies. Moreover, the method that the organisations/agencies use when educating staff on gender issues seem to have an impact on this dilemma. It became apparent that the fieldworkers underestimate their own responsibility in using a gender perspective in the field; at the same time the organisations/agencies overestimate their workers’ capacity to implement their gender policies. Much also indicate on how a still old-fashioned gender discourse is produced, and reproduced, in gender policy formulations and among the fieldworkers. In conclusion, it seems like a gap occur between the initial intention of a policy, its formulation, interpretation and the final intervention result. / Mer än ett decennium har passerat sedan begreppet "gender mainstreaming " och genus policys först dök upp på den internationella dagordningen. Trots detta visar utvärderingar att genomförandet av dessa policyer varit långsamt inom humanitärt- och katastrofbistånd. Som verkställande arbetare har personalen inom humanitär verksamhet i flera policydokument identifierats som viktiga aktörer för arbetet mot att implementera genus policys, dock har ingen tidigare forskning utvärderat deras faktiska utförande i fält. Studien undersöker huruvida svenska humanitära biståndsorganisationer- och myndigheters formulerade genuspolicys implementeras och omsätts till handling i fält. Detta görs genom att granska svenska humanitära fältarbetares genusmedvetenhet och erfarenheter av att arbeta med ett genusperspektiv i sina uppdrag. Det empiriska materialet samlades in från kvalitativa djupintervjuer med tio fältarbetare från fyra olika svenska organisationer/myndigheter. Materialet analyserades med hjälp av ett teoretiskt ramverk baserat på Genusteori, Postkolonial feministisk teori och teori kring policyimplementering. Resultaten visar att även om de flesta av de intervjuade fältarbetarna säger sig vara medvetna om begreppet genus, och vikten av att använda ett genusperspektiv i fält, har de en låg förståelse för innebörden av konceptet. Ett dilemma mellan ”kulturell känslighet” och ”implementering av genuspolicys” uppkom, där organisationernas/myndigheternas utbildningsmetod av ett genustänk möjligtvis har en förstärkande inverkan. Tydligt var att fältarbetarna verkar underskattar sitt eget ansvar i att använda ett genusperspektiv i fält, samtidigt som organisationerna/myndigheterna överskattar sina anställdas förmåga att arbeta efter de formulerade policyerna. Mycket tyder också på att en fortfarande ganska otidsenlig könsdiskurs produceras och reproduceras både i formulerade genuspolicys, och bland fältarbetarna. Sammanfattningsvis verkar det som att det uppstår en klyfta mellan den initiala intentionen av en policy, dess utformning, tolkningen av denna och interventionens slutresultat.

I den här studien analyseras 16 kvinnors självframställningar i antologin Sverige – en (o)besvarad kärlekshistoria ur ett postkolonialt feministiskt perspektiv där mellanförskap och identitet är centrala teman. Syftet med analysen är att finna hur den besvarade alternativt obesvarade kärleken till Sverige blir synliga i författarnas texter och hur det har påverkat dem. Texterna har jämförts med varandra för att finna olika mönster. Framträdande mönster är kritiken av dikotomiskt tänkande, ett tankesätt som har försatt kvinnorna i ett mellanförskap där majoriteten av dem inte känner en besvarad kärlek från Sverige. Kvinnorna har haft olika sätt att hantera sitt mellanförskap. För somliga av dem har det inneburit problem med att känna tillhörighet och för andra har mellanförskapet varit positivt eftersom det har blivit en styrka att se sin identitet som mångkulturell. Vidare ger studien förslag på hur undervisningen på olika sätt kan stärka elever i mellanförskap genom bland annat gemensam litteraturläsning med postkolonial feministisk teori som utgångspunkt.

Genom användning av diskursanalys ämnar denna studie besvara följande frågor: ”Hur framställs skillnaderna och likheterna mellan våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, och hur betraktas de som olika fenomen?” samt ”Hur kan synen av olika kulturer påverkas genom att definiera våldet på olika sätt?”. För att besvara dessa frågor har 29 tidningsartiklar om våld i nära relationer och 61 artiklar om hedersrelaterat våld som skrivits i svenska dagstidningar mellan åren 2002 och 2021 samlats in. Dessa har sedan analyserats med hjälp av Laclaus och Mouffes diskursanalys. Analysen fokuserar på hur hedersrelaterat våld och våld i nära relationer presenteras i den mediala debatten. Utifrån analysen uppkom två diskurser: ”Det främmande våldet” samt ”Den mediala rapporteringen av distinktionen mellan olika våld”. Diskursanalysen tillhör det socialkonstruktivistiska perspektivet. Majoriteten av den tidigare forskningen berör det feministiska perspektivet. Dessa perspektiv brukas för att försöka förklara om det finns någon skillnad mellan nyhetsrapporteringen av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer samt hur detta påverkar synen på icke-svenska kulturer. Studien klargör att det finns en skillnad på rapporteringen av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer. Detta bidrar bland annat till att kunna särskilja olika grupper i samhället där etniska minoriteter framställs som främmande och oförmögen att kunna anpassa sig till det svenska samhället. / Through the application of discourse analysis, the purpose of this study is to answer the following questions: “How are the similarities and differences of domestic violence and honour-related violence portrayed, and in what ways are they viewed differently?” and “How can the perception of other cultures be affected by redefining the violence?”. To answer these questions, 29 news articles regarding domestic violence and 61 news articles regarding honour-related violence have been collected and then analysed with the help of Laclau’s and Mouffe’s discourse analysis. The analysis focuses on the way domestic violence and honour-related violence is portrayed in the journalistic space. Through this analysis, two discourses emerged: “The foreign violence” and “The distinction in portrayal of difference types on violence in the sphere of media”. Discourse analysis lies within the realm of social constructivism. Most prior research touches upon the feministic perspective. These perspectives are used in order to explain any difference in the reporting of honour-related violence and domestic violence in the media, and furthermore how it affects the regard of non-Swedish cultures. The study identified that there is a difference in the portrayal of honour-related violence and domestic violence in Swedish media. Ramifications include segregation, leading to the view that ethnic minorities are unable to conform to the structure of Swedish society at large.

The starting point of this thesis is that gender equality should be studied as an empirical field. After the Swedish general election in 2014 the newly formed government proclaimed itself to be the world’s first feminist government. This study aims to examine how gender equality is made and filled with meaning by this feminist government since 2014 and to analyse the results by making use of postcolonial feminist theory and relevant research. Carol Bacchis analytical strategy, “What´s the problem represented to be?” is used as the study’s methodological framework. This approach to critical policy analysis focuses on how governing takes place through problematizations within policy. The results of the study show that gender equality is made by problematizing a lack of regulation, a lack of knowledge, a lack of collaboration, wrongful designation, a lack of attention for certain groups as well as a lack of Swedish strategy. One of the most significant results drawn from the analyses confirms previous research findings that neoliberalism as well as ethnocentric discourses dominate this field of policy. This leads to the conclusions that Swedish Gender Equality Politics, through to its fragmentation is emptied of a specific content and direction as well as that Swedishness and Norms of Honor are created in an asymmetric-diametrically relationship.