Bakgrund: Som distriktssköterska inom primärvården finns ett ansvarsområde och en arbetsbeskrivning som handlar om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Studier visade att den ursprungliga arbetsbeskrivningen för en distriktssköterska har fått lämna plats till sjukvårdsarbete och sjuka patienter. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor som utfördes med tio distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Slutsats: Distriktssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande, främst på grund av tids- och resursbrist. De hade dock övervägande en positiv attityd till arbetet och försökte ta varje tillfälle att prata hälsofrämjande. De ansåg arbetet vara en viktig del i deras yrkesroll och önskade mer tid och resurser till detta.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Barn som lever med anhörig som lider av psykisk eller fysisk sjukdom eller annan funktionsnedsättning är en utsatt grupp som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. Genom identifiering av barn som lever i dessa familjer kan stödinsatser sättas in. Distriktssköterskor i primärvården arbetar hälsofrämjande genom telefonrådgivning och egen mottagning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskor uppfattningar av att identifiera och stödja barn som anhöriga och unga omsorgsgivare. Metod: Datamaterialet analyserades med fenomenografisk metod utifrån kvalitativa intervjuer med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visar att distriktssköterskor vill arbeta för att identifiera och stödja barn som anhöriga och unga omsorgsgivare genom tydligare riktlinjer på arbetsplatsen, samverkan med andra instanser som resulterar i stöd till barnet och familjen. Konklusion: Distriktssköterskorna upplever att det är en grupp som förbises, de beskriver att de behöver ökad kunskap och verktyg för att kunna arbeta mer effektivt. Distriktssköterskorna som deltar i studien upplever att deras medveten om barn som anhöriga och unga omsorgsgivare har ökat.

Bakgrund: Fyrtioen miljoner barn runt om i världen under 5 års ålder lider idag av övervikt eller fetma. Detta ställer högre krav på BVC-sjuksköterskans arbete med prevention av övervikt och fetma. Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors reflektioner kring sitt arbete med övervikt och fetma hos barn mellan 2 och 5 år inom primärvården. Metod: En kvalitativ ansats med en deskriptiv design har använts i denna studie. Datainsamlingen har skett via semistrukturerade intervjuer med nio kvinnliga BVC-sjuksköterskor som hade erfarenhet av fetma och övervikt hos barn mellan 2 och 5 år. Materialet analyserades med hjälp av manifest och latent innehållsanalys. Huvudresultat: I analysprocessen framkom ett tema och fyra kategorier. Temat var Att inte skuldbelägga föräldrarna och skapa förutsättningar för livsstilsförändringar för hela familjen. De fyra kategorierna som framkom var: Förutsättningar i BVC-sjuksköterskans arbete, Ett familjefokuserat arbetssätt, BVC-sjuksköterskans förebyggande arbete samt Hinder och utmaningar i BVC-sjuksköterskans arbete. De BVC-sjuksköterskor som deltog beskrev önskan av att inte skuldbelägga föräldrarna och hur de försökte skapa förutsättningar för en livsstilsförändring för att kunna passa hela familjen. Ibland hade dock BVC-sjuksköterskorna svårt att utföra detta arbetet på grund av olika hinder. BVC-sjuksköterskorna upplevde att föräldrarna var det största hindret i arbetet med livsstilsförändringar hos familjen. Slutsats: BVC-sjuksköterskor behöver mer tid och kunskap inom området barnfetma, för att lättare kunna hjälpa föräldrarna så att familjen kan uppnå en livsstilsförändring, som i slutändan hjälper barnet att uppnå en hälsosammare kroppsvikt.

No description available.

Hög självkritik har en negativ effekt på psykiskt mående och självkritiska personer har svårare att ta till sig traditionell behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT). Compassionfokuserad terapi (CFT) har visat lovande resultat för personer med hög självkritik. Denna studies syfte var att undersöka huruvida CFT i grupp var en effektiv metod för primärvårdsklienter med självkritik. En interventionsgrupp erhöll sex veckors CFT. Gruppens resultat jämfördes med en aktiv kontrollgrupp, som fick åtta veckors KBT, och två passiva kontrollgrupper utan behandling. Resultatet visade på en signifikant minskning av självkritik och en ökning i livskvalitet samt compassion för de deltagare som fått CFT. KBT-gruppen hade en signifikant ökning i livskvalitet men ingen förändring i självkritik eller compassion. Trots små urval och metodologiska brister så stärker studiens resultat den tidigare forskning som ger stöd för att CFT har en positiv effekt för individer med självkritik. / High self-criticism has a negative effect on psychological health and people who are self-critic have more difficulties benefitting from traditional treatment such as cognitive behavioural therapy (CBT). Compassion focused therapy (CFT) has shown promising results for people with high self-criticism. The aim of this study was to see if CFT as group therapy was an effective method in primary healthcare for people with self-criticism. An intervention group received six weeks CFT. The results from the intervention group was compared with an active control group, which received eight weeks CBT, and two passive control groups with no treatment. The results showed that the participants that received CFT had a significant reduction in self-criticism and improvement in life quality as well as an improvement in compassion. Participants that received CBT had a significant improvement in life quality but no change in self-criticism or compassion. Despite small group sizes and methodological shortcomings these results strengthen earlier research that support that CFT has a positive effect for individuals with self-criticism.

De flesta patienter med svårläkta sår behandlas i primärvården och en stor del av distriktssköterskornas kontakttid upptas av såromläggningar. Det finns enligt svensk lag krav på att hälso- och sjukvården ska möta patienters behov av kontinuitet samt skapa goda kontakter mellan patient och personal inom hälso- och sjukvård. Patienter har i tidigare studier nämnt att kontinuitet är viktigt för en god vårdrelation men vården är organiserad så att kontinuitet inte alltid kan tillgodoses. Syftet med studien var därför att studera hur patienter med svårläkta sår inom primärvården upplever såromläggningar, med fokus på att vårdas av olika distriktssköterskor. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Sju patienter med svårläkta sår intervjuades. Resultatet resulterade i ett tema, fyra kategorier och tio underkategorier. Temat är: Kontinuitet påverkar patienternas upplevelse av att känna trygghet i vårdrelationen. De fyra kategorierna som framkommit är: Att slappna av i trygga händer, Att känna sig bekräftad, Att känna sig sårbar och Att känna sig ensam. Patienterna som träffar några få olika distriktssköterskor upplever att de kan slappna av i trygga händer och känner sig bekräftade, detta bidrar till trygghet i vårdrelationen. Patienter som däremot träffar många olika distriktssköterskor känner sig sårbara och ensamma, vilket bidrar till otrygghet i vårdrelationen. I diskussionen framhålls att kontinuitet och avsaknad av kontinuitet påverkar följande aspekter i vårdrelationen på olika sätt; hur kommunikationen upplevs, vilket bemötande patienterna får, hur såromläggningarna  utförs  och  om  patienterna  känner  förtroende  för distriktssköterskorna. För patienter med svårläkta sår byggs en trygg och god vårdrelation med hjälp av kontinuitet. Avsaknad av kontinuitet riskerar däremot att medföra otrygghet i vårdrelationen.

Bakgrund: Primärvårdssköterskor har ett ansvar att arbeta hälsofrämjande. Hypertoni kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar och drabbar en stor del av befolkningen i världen. I Sverige upplever allt fler människor stress. Studier visar på att det finns ett samband mellan förekomsten av stress och hypertoni. Trots detta finns det inga tydliga riktlinjer om hur primärvårdssköterskor kan arbeta hälsofrämjande med stresshantering. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva vad primärvårdssköterskor som arbetar på hypertonimottagning hade för erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande med fokus på stresshantering hos patienter med hypertoni. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats med deskriptiv design. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer, där tio primärvårdssköterskor som arbetade på hypertonimottagning från fyra regioner i Sverige deltog. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Primärvårssköterskorna beskrev att de upplevde det hälsofrämjande arbetet med stresshantering som betydelsefullt. Samtalet genomsyrade deras arbete och lade grunden i det hälsofrämjande arbetet med stresshantering. Primärvårdssköterskorna belyste att samarbetet med andra yrkeskategorier var viktigt. Primärvårdssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande med stresshantering. Brist på resurser och tydliga riktlinjer samt patienternas oförmåga till att se sin egen livssituation var framträdande orsaker till hinder i arbetet. Slutsatser: Primärvårdssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande med stresshantering, främst på grund av brist på resurser och tydliga riktlinjer samt patienternas oförmåga att se sin egen livssituation. En central och viktig del i deras hälsofrämjande arbete med stresshantering var samtalet