Distriktssköterskors erfarenheter av arbete på hälsocentral i Västernorrland under Covid-19-pandemin -         En kvalitativ intervjustudie   Abstrakt  Bakgrund: Under Covid-19 pandemin förändrades prioriteringen där planerad vård ställdes in eller sköts upp till förmån för akut vård. Patienternas sätt att söka vård har förändrades. Digitala vårdkontakter ökade. Nya riktlinjer, lösningar och rutiner utarbetades, gamla hierarkier luckrades upp. Arbete med skyddsutrustning var tidsödande, tungt och obehagligt. Det förekom brist på skyddsutrustning och oklarhet kring användning. Sjuksköterskor arbetade under stress och osäkerhet vilket påverkade det psykiska välbefinnandet. Stöd från ledning var avgörande. Osäkerhet kring sjukdomsläget hos patienter och personer i omgivningen påverkade sjuksköterskor negativt. Sjuksköterskor visade stort prov på ledarskap under pandemin och var delaktiga i utvecklingen av vården.Motiv: Få studier är gjorda om primärvården i Sverige under pandemin och det saknas kunskap om distriktssköterskornas erfarenheter. Ingen studie har tidigare undersökt erfarenheterna hos distriktssköterskor i Västernorrland. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta på Hälsocentral under Covid-19 pandemin.Metod: Intervjustudie med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer genomfördes med 9 distriktssköterskor och sjuksköterskor vid hälsocentraler i Region Västernorrland under hösten 2023.Resultat: Analysen resulterade i huvudkategorin Från kaos till trygghet samt tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorier: Känna oro och osäkerhet; Omställning till nya arbetssätt; Vara mer rustad för framtiden. Konklusion: Resultatet överensstämmer med tidigare studier kring distriktssköterskors erfarenheter under covid-19pandemin. Studien bidrar till att stärka bilden av distriktssköterskors erfarenheter under pandemin och ger en inblick i hur arbetet på hälsocentral upplevdes i region Västernorrland. Dessa erfarenheter kan användas för beredskapsplanering för kommande pandemier.    Nyckelord: Distriktssköterskors erfarenheter, covid19, primärvård, Västernorrland / District nurses’ experiences of working at a primary healthcare center in Västernorrland during the covid-19 pandemic -         A qualitative interview study   Abstract  Background: During the Covid-19 pandemic there was a change in priority where planned visits were postponed and cancelled in favor of acute and emergency care. Patients’ ways of seeking health care changed. There was an increase in digital contacts with the health care system. New routines, guidelines and ways of working were invented, and old hierarchies were put to side. Working with personal protective equipment (PPE) was time consuming, heavy and uncomfortable. There was a lack of PPE and confusion about which PPE gave the right protection. Nurses’ work situation was characterized by stress and uncertainty, which affected their psychological wellbeing. Support from the leadership was crucial. Uncertainty about the infection state in patients and people in general had a negative effect on nurses. Nurses showed a great ability to lead the work during the pandemic and had an important role in care development. Motive: There are only a few studies about district nurses in primary healthcare during the pandemic in Sweden and knowledge about the district nurses’ experiences is lacking. No previous study has investigated experiences of district nurses in Västernorrland. Aim: To describe district nurses’ experiences of working in a primary healthcare center during the covid-19 pandemic. Methods: Qualitative content analysis through semi-structural interviews. Interviews were conducted with 9 district nurses and nurses at primary healthcare centers in Region Västernorrland during fall 2023.  Result: One main category was identified: From chaos to safety. Three categories with a total of eight subcategories emerged. Categories: Feeling anxious and unsafe, Readjustment with new ways of working, Be more prepared for the future.  Conclusion: The results correspond to previous studies about nurses’ experiences during the covid-19 pandemic. This study adds light to the lived experiences of district nurses and brings an insight in the work in primary health care centers in Västernorrland. These experiences can be used in planning for coming pandemics.   Keywords: District nurses experiences, covid19, primary healthcare, Västernorrland

Bakgrund: Världshälsoorganisationen rekommenderar helamning upp till 6 månader samt att barn delvis ammas upp till 2 års ålder. Amning ger hälso- och ekonomiska fördelar på samhällsnivå och på individnivå genom att bröstmjölk ger barnet ett passivt och aktivt skyddmot infektioner. Amningsstöd på Barnhälsovården är ett prioriterat område. Barnhälsovårdsjuksköterskorna arbetar utifrån amningsfrämjande förhållningssätt vilket innebär att uppmuntra modern till att vilja amma och ge kunskap och råd som behövs för att mödrar ska kunna amma sitt barn.Syfte: Beskriva mödrars erfarenheter av amningsstöd i barnhälsovård. Metod: Systematisk litteraturstudie med intergrative design. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, Medline och Pubmed. Studien bygger på tio artiklar och är utförd enligt Whittenmore & Knafls dataanalysResultat: Resultatet är beskrivet utifrån två huvudkategorier, faktorer som underlättar respektive försvårarar stödet i amningsprocessen hos mödrar. Faktorer som underlättade amning var kunskap, amningsstöd och engagemang hos Barnhälsovårdssjuksköterskan i en avslappnad och trygg miljö. Faktorer som försvårade amningen var otillräcklig amningstöd som resulterade i känslor av misslyckade hos mödrar. Även tidbrist i mötet med Barnhälsovårdssjuksköterskan försvårade amningsprocessen.Slutsats: Resultatet visar att det finns vetenskapligt stöd för att amningsstöd från Barnhälsovårdssjuksköterskan har betydelse för mödrars amningsprocess. Mödrar har behov av att få ökat stöd och utbildning för att kunna upprätthålla en god amningsprocess. Informationsöverföringen om amningsprocessen ska ges på likadant sätt men samtidigt vara individuellt och efter mödrars behov. Barnhälsovårdssjuksköterskan ska vara förstående och på ett evidensbaserad och professionellt sätt kunna stödja och motivera samt praktiskt hjälpa mödrar.

Bakgrund: Sjukdomar orsakade av våra levnadsvanor är ett hot mot folkhälsan, men med hälsofrämjande och primärpreventiva åtgärder kan de reduceras. Hit hör somatiska såväl som psykiska sjukdomar. Genom att ta fram strategier och interventioner kan sjuksköterskan initiera och främja insatser som tillgodoser allmänhetens hälsa och minimera exponering för riskfaktorer. Syfte: Syftet med denna rapport är att sammanställa aktuell kunskap om hinder för att arbeta hälsofrämjande i primärvården. Metod: Integrerad litteraturstudie som baseras på 16 vetenskapliga artiklar som analyserats med hjälp av en metodartikel av Whittemore och Knafl. Sedan kondenserades och delades in i fem olika huvudkategorier som besvarade syftet. Resultat: Kunskapsöversiktens resultat visar att de hinder som finns för att arbeta hälsofrämjande inom primärvården är brist på evidens bakom arbetet, bristande organisatoriska förutsättningar, otillräckliga resurser samt vårdpersonal och patienters attityder mot hälsofrämjande arbete. Slutsats: Litteraturöversikten visar att det behövs mer forskning inom området dock kan resultatet användas för att öka medvetenheten angående hälsofrämjande arbete både för befolkningen och i det kliniska arbetet. Genom att uppmärksamma de hinder som ses i arbete kan ny kunskap tillämpas och de preventiva åtgärderna ses som positivt för ett hållbarare samhälle.

Bakgrund: Våld mot kvinnor, ett globalt problem som drabbar alla oavsett religion, social status eller tillgång till pengar. Det beräknas att 35% av alla världens kvinnor över 18 år någon gång blivit utsatta i form av fysiskt eller sexuellt våld. Av dessa 35% har majoriteten blivit utsatta i det som ska vara deras trygga miljö, i hemmet, av någon de älskar. När kvinnan kommer i kontakt med sjukvården kan sjuksköterskans kunskap och hjälp vara kvinnans sista hopp. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor inom primärvården. Metod: Studien är en litteraturstudie med en integrerad analys som bygger på 5 kvalitativa och 4 kvantitativa artiklar. Artiklarna är tagna från databaserna Cinahl och Pubmed, det vill säga två omvårdnadsdatabaser. Resultat: I resultatet identifierades tre huvudkategorier: sjuksköterskans personliga påverkan, strategier och tidsbrist, respektive fem underkategorier: stöd inom teamet, sjuksköterskans utbildning, skapa förtroendefulla relationer, oro för egen säkerhet samt rädsla för ämnet.  Slutsats: Brist på utbildning, rädsla för ämnet och tidsbrist var olika faktorer som lyftes som hinder att utreda våldsutsatta kvinnor. Eftersom sjuksköterskor har en viktig position gällande att identifiera våldsutsatta kvinnor krävs ytterligare kunskap för att stärka kompetensen samt skapa goda förutsättningar till förtroendefulla relationer.

Bakgrund: Sverige har idag en nollvision mot suicid, däremot redovisas att minskningen av suicid har avstannat under 2000-talet. Varje år dör 700 000 människor världen över till följd av suicid, vilket beskrivs som ett folkhälsoproblem. Studier visar att omkring 80 procent av de som fullbordat suicid har varit i kontakt med primärvården under det föregående året. Förebyggandet av suicid är en del av sjuksköterskans arbete, vilket innefattar att identifiera patienter med suicidrisk.Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvården.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning. För analys av datamaterialet tillämpades integrerad innehållsanalys.Resultatet: Sjuksköterskorna beskrev bristande utbildning för att identifiera patienter med suicidrisk inom primärvård. Osäkerhet i mötet med en suicidnära patient påverkade sjuksköterskorna till en avhållsamhet i det suicidpreventiva arbetet. Trots det förekom en positiv inställning bland sjuksköterskorna angående deras möjligheter att bedöma suicidrisk. Välfungerande teamarbete beskrevs av sjuksköterskorna som underlättande för det suicidpreventiva arbetet.Slutsats: Genom att erbjuda sjuksköterskor utökad utbildning och tydligare riktlinjer för suicidprevention kan svårigheter för att identifiera patienter med suicidrisk minska. Normer kring psykisk ohälsa kan påverka patientens redogörelse och utgöra hinder för sjuksköterskan att kunna identifiera suicidnära patienter.

Bakgrund: Akupunktur är en mångtusenårig kinesisk behandlingsform som går ut på att man sticker ett antal tunna nålar i särskilda punkter på kroppen. Den får i Sverige användas av legitimerad personal under förutsättning att den används i områden med god evidens. Syfte: Syftet med studien är att utforska och beskriva de erfarenheter fysioterapeuter i primärvård har av akupunktur. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där fyra fysioterapeuter inom primärvården intervjuades. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier: Användningsfrekvensen påverkas av patientunderlaget och rehabiliteringstrender, Akupunktur är ett användbart verktyg när inga andra behandlingsalternativ är tillämpbara, och Utökandet av kunskap begränsas av tid och kommunikation. Totalt blev det nio underkategorier fördelade på tre i vardera huvudkategori. Konklusion: Det förekommer variationer i användningen av akupunktur, delvis beroende på mänskliga faktorer så som patientunderlag och personliga erfarenheter, delvis beroende på vilket fokus den aktuella forskningen har. Akupunktur är ett värdefullt verktyg som uppskattas av de fysioterapeuter som använder det när andra behandlingsmetoder inte är tillgängliga eller i kombination med exempelvis träning och hemövningar för att optimera rehabiliteringseffekten av dessa. Ofullständig evidens, bristfällig kommunikation och tidsbrist försvårar och begränsar användningen.

Bakgrund: Depression är en nutida folksjukdom och ett växande problem på individ- och samhällsnivå vilket kan medföra lidande och stora samhällskostnader. Utveckling och förbättring av den vård som erbjuds för depression behövs. Patienter med depression söker oftast hjälp inom primärvården men primärvården är bristfälligt rustad för att ta hand individer med depression. För att skapa möjlighet till en förbättrad vård kan en litteraturstudie om patienters erfarenheter bidra till en fördjupad kunskap och förståelse. Syfte: Var attbeskriva patienters erfarenheter av vård vid depression ur ett primärvårdsperspektiv. Metod:Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie. Sökningen av vetenskapliga artiklar utfördes i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Åtta kvalitativa studier, en mixed method och en kvantitativ studie inkluderades. Resultat: Resultatet påvisade att bemötandetoch förhållningssätt var viktiga faktorer i vården av depression. Vårdgivaren skulle vara lyhörd, empatisk, respektfull och avsätta tillräckligt med tid vid mötet. Gällande diagnostik och behandling var relationen till och stöd från vårdgivaren viktiga faktorer för att uppnå god effekt och fullfölja sin behandling. Patienter med depression upplevde stigma på individ- och samhällsnivå vilket skapade barriärer till att söka vård och våga prata med anhöriga om sin problematik. Slutsats: Patienters erfarenheter av vård vid depression visade att professionellt bemötande i form av empati, respekt och lyhördhet var viktigt för att känna tillit. Att vårdgivaren har rätt kompetens inom depression och kunde erbjuda flera olika behandlingsalternativ ansågs vara betydelsefullt. Primärvården har en viktig uppgift för att uppnå delaktighet och personcentrering i vården som erbjuds, det behövs anpassade förutsättningar för att kunna erbjuda adekvat vård och stöd för patienter med depression.

Syftet med studien är att undersöka hur verksamhetschefer inom primärvård i två län upplever sin psykosociala arbetsmiljö och hur arbetet påverkar deras hälsa. En kvantitativ enkät har legat till grund för den analys som gjorts utifrån skillnader mellan chefer verksamma i offentlig och privat primärvård samt utifrån ett könsperspektiv. Fyra av fem verksamhetschefer upplever ohälsa på grund av sin psykosociala arbetsmiljö. Mest frekventa arbetsmiljöfaktorer är; liten tid för reflektion och återhämtning, små påverkansmöjligheter över arbetssituationen samt upplevelser av höga krav. Resultatet stämmer väl överens med Karasek & Theorells krav-kontroll-stöd modell som ligger tillgrund för studien. Resultatet visar att chefer inom offentlig verksamhet upplever problem med otillräckliga befogenheter, ett problem som inte finns inom privat verksamhet. Manliga chefer upplever bristande kontroll i arbetssituationen i något högre grad än vad kvinnliga chefer gör, något som skiljer denna studie från andra studier. Chefer i offentlig verksamhet skattar sin hälsa sämre än chefer inom privat verksamhet, ett resultat som påverkas av att det finns fler kvinnor inom offentlig verksamhet och att kvinnor generellt sett skattar sämre hälsa än vad män gör. Dock finns positiva inslag i arbetsmiljön som innebär ett visst skydd mot ohälsosam stress. Merparten trivs med sitt arbete och upplever det motiverande. Flertalet upplever stöd både hos chef/VD, kollegor samt från sina medarbetare. De är också överlag nöjda med sina egna arbetsinsatser. Sammanfattningsvis visar studien att chefers hälsa påverkas av hög arbetsbelastning och höga krav i arbetet. Skyddande faktorer mot ohälsa är de positiva inslag i arbetsmiljön som finns samt personligt utvecklade copingstrategier som lindrar de skadliga effekterna vid långvarig stresspåverkan.

Då distriktssköterskan möter den asylsökande eller papperslösa personen på vårdcentral och utför bedömningen av densamme måste hon ta hänsyn till den lag som begränsar vården för dessa patienter. Lagen formulerar begreppet vård som inte kan anstå som en beskrivning av den asylsökande patientens rätt till vård. För att skapa ett bra möte är det inte bara denna lag distriktssköterskan behöver beakta, det behövs även förutsättningar för en god kommunikation såväl som kunskap för att ett förtroende skall kunna byggas och ett bra möte skapas. Att möta patientens förväntningar gentemot den lag som styr vården kan skapa konflikter för distriktssköterskan. Författarna frågar sig hur distriktssköterskan hanterar situationen och hur hennes upplevelse av mötet ser ut. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans upplevelse av mötet med den asylsökande vuxna patienten i primärvården. För studien valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats och utfördes genom halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med åtta distriktssköterskor och en sjuksköterska. I resultatet framkommer att distriktssköterskan upplever sig ha kunskap om de lagar som finns men att hon inte främst ser till lagen utan till den patient hon möter med dess behov. Distriktssköterskan försöker på bästa sätt hantera mötet med den asylsökande patienten utifrån de förutsättningar hon har. För att ytterligare förbättra förutsättningarna till ett bra möte tror författarna att distriktssköterskan behöver fördjupad kunskap kring patientgruppen. Författarna anser också att en diskussion behöver öppnas kring lagen om vård för de asylsökande patienterna och dess relation till såväl hälso- och sjukvårdslagen som de etiska riktlinjer som ligger till grund för vården

<p>Approximately one third of all patients in primary care have a psychosocial component to their illness that requires adequate professional treatment. However, primary care is insufficiently prepared for these patients. The aim of this case-study was to evaluate a pilot project in primary care offering psychotherapy as a treatment alternative. The data collected includes 1) data from 352 referred patients regarding demographics, diagnosis, treatment duration and pre- and post health status, 2) a patient-satisfaction questionnaire and 3) interviews with six therapists and five medical doctors. The treated patients improved significantly and showed a high degree of satisfaction. Doctors and therapists agreed on the advantages of cooperation and of psychotherapy as a treatment alternative in the primary care setting.</p>