Undervisningsprojektet vilket redovisas i examensarbetet syftar till att skapa ett ökat intresse för ämnet matematik samtidigt som det tränar elevens förmåga att arbeta i grupp och stärker gemenskapen i klassen. I arbetet har författaren använt sig av enkäter, deltagande observationer samt semistrukturerade kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetoder. I resultatredovisningen framkommer att undervisningsmaterialet uppnått de kriterier som presenterades under författarens produktutveckling likaväl som syftet med arbete anses uppnås. Inslagen av spelifierat lärande, den varierade undervisningen, samt elevernas upplevelser av verkliga problem bedöms vara de mest framträdande faktorerna i detta projekt vilket har genererat ett för eleverna roligt och lyckat undervisningsmaterial inom problemlösning.

Utgångspunkten i arbetet var att elever går ut den svenska grundskolan utan betyg i matematik samt att ett av speciallärarens uppdrag är att arbeta förebyggande genom att delta i utveckling av matematikundervisning. Syftet med studien var att identifiera vad som skulle kunna vara aktuellt att utveckla i matematikundervisningsprocessen på lågstadiet. Genom en kvalitativ ansats och fyra halvstrukturerade fokusgruppsamtal tog vi del av lärarnas beskrivningar av de didaktiska val som görs i den egna undervisningsprocessen. Samtalen analyserades utifrån ett sociokulturellt och didaktiskt perspektiv. Vi använde de didaktiska frågorna i samspel med undervisningsprocessens faser planera, organisera och reflektera som analysverktyg. Resultatet av studien visade att det fanns behov av att planerings- och reflektionsfasen lyftes fram och fick ta större plats i undervisningsprocessen. Genom att möjliggöra mer kollegialt lärande kunde framför allt planering och reflektion lyftas fram och få ta större plats i undervisningsprocessen. För att matematikundervisningen skulle ge eleverna större möjlighet att utveckla de matematiska förmågorna behövde matematiklärarna i de kollegiala samtalen utveckla den problembaserade undervisningen. De slutsatser vi drog av studien utifrån de beskrivningar några lärare gett av sin undervisningsprocess och som vi tolkat är att matematikundervisningen kunde vara en speciallärares uppdrag genom att de arbetade för att utveckla undervisningsprocessen tillsammans med matematiklärarna.

Detta examensarbete syftar till att undersöka om musiken i datorspel kan påverka användarens problemlösningsförmåga. Ämnet är nästintill outforskat, så musikstudier från ämnesområden som t.ex. reklam, film och bilkörning har studerats för att bygga upp en teoretisk grund. Där framkom att bland annat tempo och ljudklang är avgörande för hur ett musikstycke skall påverka användarens kognitiva processer. För att ta reda på om musik påverkar problemlösningsförmågan i datorspel gjordes en kvantitativ undersökning i ett labb där försökspersoner fick spela ett enklare pusselspel med varierande bakgrundsmusik. Tre nivåer av musik användes; hård musik, klassisk musik och tystnad. Resultatet visar på en signifikant bättre problemlösningsförmåga hos dem som fick spela datorspelet med klassisk musik i bakgrunden jämfört med dem som lyssnade på hård musik. Att spela datorspelet utan musik fick de olika försökspersonerna att prestera kraftigt varierande resultat vilket bör tyda på att människor påverkas olika av tystnad.

Skolans styrdokument ger olika direktiv om vad elever ska kunna när det gällerproblemlösning i matematik efter att ha gått ut årskurs 3. Vi har under vår utbildning reflekterat över hur vi ska hjälpa eleverna att uppnå dessa mål. Något som vi har eftersökt är att få kunskap om hur vi genom olika typer av stöd kan bidra till elevernas lärande inom problemlösning. I detta arbete beskrivs vad som kännetecknar forskningen om feedback ellerinstruktioner vid problemlösning i matematik samt vilka former av dessa som är effektiva. Syfte Syftet med föreliggande forskningsöversikt är att ta reda på vad som kännetecknar forskningen om feedback eller instruktioner i samband med problemlösning. Vi kommer inte att behandla dessa två begrepp som ett sammanhängande fenomen utan respektive begreppstår enskilt. Båda begreppen behandlas separat i samband med problemlösning. Varför vi valt att eftersöka båda begreppen är för att vi vill fånga upp och ge läsaren en överblick över vadforskningen säger om två olika typer av vägledning i samband med problemlösning. I föreliggande forskningsöversikt vill vi även fördjupa oss i vilka former av feedback ellerinstruktioner som framhålls som effektiva när det gäller att utveckla elevers lärande om att lösa matematiska problem. Begreppen kommer även i denna fråga behandlas separat i samband med problemlösning i matematik. Den åldersgrupp som vi valt att intressera oss för är elever från 6-10 år. Metod Föreliggande översiktsstudie gjordes genom litteratursökning i ERIC (ProQuest) och Primo. Under sökningen utgick vi från begreppen i våra frågeställningar. Vi valde att användaengelska sökord för att inte begränsa oss till endast svensk forskning. Det sammanlagdaantalet artiklar efter sökningar i respektive databas var 43. Vi granskade samtliga artiklars abstrakt och fann nio artiklar som skulle ingå i föreliggande forskningsöversikt. Ytterligare treartiklar tillkom efter referensläsning i de nio artiklarna. Det slutliga antalet artiklar som granskades var således 12. Resultat I artiklarna som granskades fann vi beskrivningar av studier som påminde om varandra i fråga om design och undersökningsupplägg. De innehöll alla en eller flera former av interventioner. Målet med undersökningarna var genomgående att testa effekterna av en eller flera former avfeedback eller instruktioner i samband med matematisk problemlösning. Genom att testaeffekterna av olika typer av feedback eller instruktioner ville man också jämföra effekterna. I merparten av studierna användes en kontrollgrupp.

Detta är en systematisk litteraturstudie med fokus på artefakters användning i problemlösningsprocessen. Syftet med studien är att belysa den roll som artefakter får vid processen i årskurserna ett till tre. Litteraturstudien bygger på 16 publikationer, både vetenskapliga artiklar samt relevant litteratur inom studiens område. Studien visar att problemlösningsprocessen beskrivs genom fyra steg: förståelse, metodval, genom-förande samt reflektioner efter genomförandet. Resultatet visar även att artefakten används på olika sätt i problemlösningsprocessen beroende på var eleverna befinner sig på vägen mot det abstrakta tänkandet. Dessutom visar resultatet att lärarens kunskaper om artefaktanvändning avgör om den blir gynnsam för elevernas utveckling av problemlösningsförmågan eller inte.

Den här studien undersöker hur miljön i spelet Brothers: A tale of two sons (Starbreeze Studios, 2013) tolkas av spelarna. Studien fokuserar på spelmiljön och hur grafik med interagerbara objekt tolkas och hur spelaren lägger märke till objekten. En kvalitativ undersökning genomfördes där fyra personer intervjuades. Semi-strukturerad intervjuform användes och varje spelare fick testa utvalda scener ur spelet under observation. Spelet har fokus på problemlösning och det är inte alltid tydligt vad spelaren ska göra. Många andra spelutvecklare gör interagerbara objekt enkla att se genom att särskilja dem från andra objekt, genom highlights och iögonfallande färger. Målet med studien var att undersöka vilka objekt spelaren tolkar som interagerbara och hur dessa objekt utmärker sig visuellt jämfört med andra grafiska element. Genom intervjuer och observationer, blev slutsatsen att den grafiska miljön hade påverkan på spelarna, en del objekt var mer utmärkande än andra att de skulle användas som nyckelobjekt för problemlösning. Objekt som var avvikande och hade unika former som särskilde sig från bakgrunden var lättare att uppfatta som interagerbara objekt.

Målet med denna uppsats var att undersöka hur slöjdforskning och kursplanen för slöjd från 2011 relaterar till varandra. Detta har gjorts genom fördjupade litteraturstudier inom fältet för aktuell slöjdforskning och kursplanen för slöjd från 2011. Innehållet från dessa områden har sedan sökts igenom efter likheter och skillnader. Resultatet visar att innehållet till övervägande del är mycket lika varandra. Därför dras slutsatsen att ämnesexperterna som tog fram kursplanen är väl insatta i den aktuella slöjdforskningen och i ett vidare perspektiv ger detta ett större förtroende för regeringen som är de som står bakom kursplanen för slöjd. Något som inte finns med i kursplanen för slöjd från 2011 är dock vilken positiv effekt interaktion mellan elever kan ge samt att de genom att kunna ge och få kritik från andra elever utvecklas både i sitt eget arbete men också som personer då de får syn på sin lärprocess. Dessa två punkter ser jag som möjliga utvecklingsområden vid en eventuell revidering av kursplanen för slöjd.

Syftet med denna studie har varit att få kunskap om hur undervisningen kan bidra till att stärka elevers motivation och kreativitet i arbetet med matematiska problem. Studiens frågeställningar har besvarats genom en systematisk litteraturstudie. Resultatet visar vilka faktorer som påverkar elevers motivation och kreativitet samt att arbetet med att stimulera elevers motivation och kreativitet inom problemlösning har flera gemensamma faktorer. Läraren är en faktor som genom sin kompetens, inställning och planering kan underlätta och främja elevers motivation till att ta sig an och lösa matematiska problem och deras kreativa förmåga. Dessutom visar resultatet att samspelet mellan inlärningsmiljö och resurser är viktiga faktorer i arbetet med både kreativitet och motivation. I diskussionen dras paralleller mellan det framkomna resultatet och hur en väl genomtänkt undervisning kan gynna elevers motivation och kreativitet i matematisk problemlösning. I denna studie framkommer det att det framförallt är tre huvudfaktorer som påverkar elevers motivation till och kreativitet inom matematisk problemlösning; läraren, sociala kontexter och känslan av meningsfullhet.

Problemlösning som metod vid svensk matematikundervisning är förhållandevis väl beforskat. Emellertid finns det endast ringa kunskap om hur svenska lärare beskriver sin egen undervisning där problemlösning förekommer. Det har även visat sig att lärare skapar uppgifter som ofta inte är tillräckligt utmanande för elever. Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka sju lärares syn på problemlösning som metod i svensk matematikundervisning i årskurs 4 till 6 och hur dessa synsätt överensstämmer med elevernas möte med lärarnas konstruerade problemlösningsuppgifter. Detta syfte nås genom semistrukturerade intervjuer av lärare och videodokumentation av elevers lösningar av lärarnas konstruerade problemlösningsuppgifter. Resultaten för denna studie belyser hur lärare har sex framträdande uppfattningar om sin matematikundervisning där problemlösning ingår. Dessa sex framträdande uppfattningar som lärarna har är: En varierad undervisning, Uppgifterna är viktiga, Undervisningen sker i grupp, Processinriktad Undervisning, En varierad lärarroll, Undervisningen sker via lärobok. Resultatet belyser även hur elevers lösningar av lärarnas skapta problemlösningar genomfördes på fyra olika vis och dessa är: Rutinuppgiftslösningar, Visuella lösningar, Lösningar via matematiska begrepp och Lösningar på olika utmaningsnivåer. Fortsatt forskning på området bör undersöka och bekräfta de framträdande aspekter som visat sig fördelaktiga för undervisning där problemlösning används som metod i denna studie.

Denna fenomenografiska studie studerar lärares erfarande av fenomenet undervisning i problemlösning efter att man deltagit i ett matematiklyft. Urvalet för studien är lärare för åk 4-6 och åk 7-9 som alla arbetat med problemlösningsmodulen. Dataunderlaget utgår från ett enkätunderlag som kompletterats med åtta intervjuer. För lärares lärande visar resultatet att de som inte längre arbetar utifrån kollegialt lärande i dag skapar egna organisationsformer. För lärare som arbetar utifrån ett fortsatt kollegialt lärande fortsätter man sitt arbete utifrån matematiklyftets modell men i vissa fall finns kvalitativt förändrade inslag. För undervisning i problemlösning visar resultat att lärare innehar ett kritiskt förhållningssätt inför undervisningens innehåll och form och Stein et al. (2008) fem praktiker är synliga i deras undervisning. För de lärare som inte arbetar utifrån kollegialt lärande tar de till viss del stöd av de fem praktikerna, men då främst utifrån att ge stöd för lektionens form. Alla lärare ser att det är en utmaning i att arbeta med problemlösningsförmågor. I resultatet framkommer att lärare i mycket liten utsträckning låter eleven träna förmågan i att formulera egna problem. / This phenomenographic study is studying teachers experiencing the phenomenon of teaching of problem solving after they participated in a Boost for mathematics. The selection for the study is teacher for grades 4-6 and grades 7-9 who all worked with a module of problem solving. The data is based on a survey basis which is supplemented with eight interviews. For teachers’ learning the results show that those who are no longer working on the basis of collaboral learning, today create their own forms of organization. For teachers who are working from continuing collegial learning, the work on the Boost for mathematics basis model continues, but in some cases there are qualitatively changing elements. For problem solving teaching results show that teachers hold a critical approach to the teaching’s content and form and Stein et al. (2008), five practices are visible in their teaching. Teachers who do not work on the basis of collaboral learning, take to some extent support by the five practices, primarily based on providing support for the lesson shape. All teachers see that it is a challenge to work with problem-solving abilities. The result shows that the teachers in very small degree allows students to practice problem posing. / <p></p><p></p>