Under de senaste åren har antalet projekt som genomförs ökat markant bland organisationerna. Mer än 90 % av projekten uppträder i parallella förhållanden, vilket ger upphov till så kallade multiprojektmiljöer. Det innebär att projekten konkurrerar om organisationens resurser, både de mänskliga kompetenserna och monetära resurserna. Det råder brist på deskriptiva studier inom området, som undersöker hur organisationer egentligen gör i praktiken när de mänskliga resurserna ska fördelas mellan flera projekt. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om hur företag gör i praktiken när de fördelar mänskliga resurser mellan olika projekt i multiprojektmiljöer. Studiens frågeställning lyder: Hur allokeras mänskliga resurser mellan olika projekt i multiprojektmiljöer? För att besvara frågeställningen använde jag mig av en kvalitativ metod. Fem projektledare som var insatta i resursfördelningen eller hade en liknande position på företaget intervjuades och alla respondenter var verksamma i multiprojektmiljöer. Studiens resultat visar att samtliga undersökta verksamheter arbetar med resurshantering och har en uttalad arbetsprocess för hur de mänskliga resurserna ska allokeras mellan olika projekt.

Byggföretag arbetar traditionellt i olika projektgrupper, det vill säga tillfälliga arbetsgrupper under en begränsad tidsperiod vilket anses vara en av möjliga förklaringar till byggbranschens problem om bristande kommunikation och förnyelse. Projektgrupperna skapas och bestäms vanligtvis av en chef eller projektledare i ledningen i en organisation och med bakgrund i stora kommunikationsbristerna i branschen är det viktigt att ledningen är medveten om sitt aktiva skapande av projektgrupperna. Tidigare forskning på ämnet har fokuserat på grupprocesser i redan befintliga grupper medan mitt syfte är att förstå hur nya projektgrupper skapas i byggbranschen ur ett ledningsperspektiv. De frågeställningar som mynnades ut ur detta syfte var vilka strategier som ledningen använder sig av för att skapa projektgrupper samt vilken roll byggföretagens organisationskultur spelar när det kommer till att skapa projektgrupper. För att svara på detta intervjuades sex personer i ledningsposition på tre olika byggföretag som på olika sätt arbetade med att skapa projektgrupper. Jag utgick sedan från en teori om vad ett projekt och en projektgrupp består av och anses vara. Denna teori jämfördes sedan med mina intervjupersoners upplevelser om vad som anses vara viktigt för dem i skapandet av projektgrupper. Resultatet visade att de tre företagen förhåller sig till teorin samt att de hade som strategi att tillsätta nyckelpersoner i projektgruppen som har teknisk kompetens och trygghet i specifika arbetsmoment. Vidare påverkas företagen mycket av yttre krav från beställare på kompetens inom projektgrupperna och storleksmässigt påverkas organisationerna av hur många lediga personer de har att tillgå till projektgrupperna. Företagen strävar efter att rekrytera personer med bland annat intresse för människor, som kan kommunicera sina kunskaper och kunna samarbeta med andra. En andra strategi handlar om att företagens olika värderingar och organisationskultur genomsyrar skapandet av projektgrupper.

<p>Arbetet med att utveckla informationssystem organiseras ofta som ett projekt, och därmed kan projektstyrningen ses som ett hjälpmedel i systemutvecklingen. Innan projektgruppen startar är det även viktigt att rätt användarrepresentanter väljs till den projektgrupp som arbetet ska bedrivas i. De användare som ska delta i projektgruppen måste vanligtvis friställas från sina ordinarie arbetsuppgifter just för att kunna delta i projektgruppen. Om en användare med de egenskaper som efterfrågas i projektgruppen inte friställs, kanske risken finns att projektgruppen saknar nödvändig kompetens för att projektet ska kunna uppfylla det förväntade resultatet. Det ansågs därför intressant att undersöka om det förekom några organisatoriska motståndsfaktorer vid val av särskilda användare, samt om detta kunde generera några konsekvenser för fortsatt arbete och resultat. Den undersökning som genomfördes visade att det förekom motståndsfaktorer vid val av användare till projektgrupper. Undersökningen visade bland annat att oförståelse kan leda till brist på tillgänglighet, vilket i sin tur kan leda till tidsförskjutningar i projektet. Ovilja eller rädsla mot ett nytt system kan leda till brist på kompetens i projektgruppen. Slutligen visade undersökningen att dålig kommunikation inom företaget från ledningen till övriga anställda kan leda till brist på kompetens i projektgruppen.</p>

Arbetet med att utveckla informationssystem organiseras ofta som ett projekt, och därmed kan projektstyrningen ses som ett hjälpmedel i systemutvecklingen. Innan projektgruppen startar är det även viktigt att rätt användarrepresentanter väljs till den projektgrupp som arbetet ska bedrivas i. De användare som ska delta i projektgruppen måste vanligtvis friställas från sina ordinarie arbetsuppgifter just för att kunna delta i projektgruppen. Om en användare med de egenskaper som efterfrågas i projektgruppen inte friställs, kanske risken finns att projektgruppen saknar nödvändig kompetens för att projektet ska kunna uppfylla det förväntade resultatet. Det ansågs därför intressant att undersöka om det förekom några organisatoriska motståndsfaktorer vid val av särskilda användare, samt om detta kunde generera några konsekvenser för fortsatt arbete och resultat. Den undersökning som genomfördes visade att det förekom motståndsfaktorer vid val av användare till projektgrupper. Undersökningen visade bland annat att oförståelse kan leda till brist på tillgänglighet, vilket i sin tur kan leda till tidsförskjutningar i projektet. Ovilja eller rädsla mot ett nytt system kan leda till brist på kompetens i projektgruppen. Slutligen visade undersökningen att dålig kommunikation inom företaget från ledningen till övriga anställda kan leda till brist på kompetens i projektgruppen.

Bebyggd mark i Sverige är inte utnyttjad till sin fulla potential. Nya byggnader byggs i utkanten av städer vilket ökar stadsareor, en urbaniseringsstrategi som Boverket (2016) menar inte är hållbar. En mer hållbar strategi är istället att öka tätheten på det vertikala planet. För att tätheten på befolkningen i städer skall öka vertikalt kan befintlig byggnation byggas på med påbyggnader, ett alternativ som dessutom inte är lika resurskrävande som nybyggnationer. En påbyggnad kräver dock acceptabla förutsättningar på den befintliga byggnadens bärförmåga och en god idé om hur påbyggnaden skall utformas för att passa in i redan bebyggd miljö. Kommunikation och gemensamma mål mellan de inblandade aktörerna bör då närvara för att förenkla projekteringsprocessen, av stor vikt är även samverkan mellan teknikkonsulterna. Hur påbyggnadsprojektet sedan genomförs och projekteras med beställarens kravspecifikationer är upp till bland annat arkitekten, konstruktören och VVS-projektören i den tillsatta projektgruppen. Konstruktörens och VVS-projektörens projekteringsarbete blir centralt för att möjliggöra projektet samt för att uppnå lyckade resultat, deras arbete kan inte bortses ifrån. Syftet med detta examensarbete är att bygga på förståelsen för de projekteringsutmaningar som konstruktörer och VVS-projektörer ställs inför vid projekteringen av påbyggnader samt öka förståelsen för eventuella samband mellan disciplinernas projekteringsutmaningar. Studien är en induktiv, kvalitativ fallstudie med utforskande karaktär där fem svenska påbyggnadsprojekt med varierande karaktär har valts ut som fall. Konstruktörer och VVS-projektörer, med en betydande roll för respektive disciplins projektering för påbyggnadsprojekten, intervjuades för att få kännedom om vad de ansåg som utmanande med projekteringen av påbyggnaden. Kvaliteten på intervjuerna och dess data säkerställdes genom att först utföra en intervjumetodikstudie, intervjuerna genomfördes sedan främst via telefonsamtal. Intervjudata transkriberades och analyserades i systematisk ordning för att upptäcka fallspecifika-, fallöverskridande- samt samband mellan projekteringsutmaningarna som konstruktörerna och VVS-projektörerna diskuterat. Framstående projekteringsutmaningar som konstaterades var bland annat kopplade till svårbedömda befintliga stommar, bryggningen mellan huskropparna, genomgående schaktutrymmen och kvarsittande hyresgäster. Både konstruktörerna och VVS-projektörerna ansåg att de inte ges tillräckliga resurser i tidigt skede eller att andra inblandade aktörer saknar förståelse för respektive disciplins lösningar. Studien kunde även med inhämtade data påvisa att det inte fanns några skillnader mellan påbyggnadsprojekts och övriga byggprojekts projekteringsutmaningar gällande projekteringsprocess- och projektgruppsrelaterade utmaningar. Ett samband som upptäcktes mellan disciplinerna var att konstruktörernas projekterade toleranser bidrog till utrymmesbrist för VVS-projektörens lösningar, detta var även mer påtagligt med påbyggnadskonstruktioner i trä. Redan under intervjutillfällena påträffades dock en underliggande ton från samtliga teknikkonsulter med antydan att försvårande projekteringsförhållanden ofta berodde på arkitektens projektering. Förslag, handlingar och teknisk kunskap som arkitekten delade med teknikkonsulterna ansågs som bristfälliga, detta utgjorde försvårande faktorer i deras projektering. I studien uppfattades även en tolkningsskillnad mellan aktörerna som ses som en möjlig förklaring till uppkomsten av flertalet projekteringsutmaningar. Med avseende på bärande konstruktioner och installationer uppfattades det som att teknikkonsulterna såg påbyggnaden som en förlängning, medan arkitekten såg det som två separata byggnadskroppar. Studiens sammantagna resultat pekar på att konstruktörer och VVS-projektör ser gemensamt på vilka projekteringsutmaningar som uppstår samt varför och att de ofta kan anknytas till arkitektens projektering av påbyggnadsprojektet.

<p>Tjänsteföretag är kunskapsintensiva företag som är beroende av den kunskap som finns inom företaget. Det är vanligt inom dessa företag att basera arbetet på en projektform. Detta innebär att när ett projekt ska bedrivas tillsätts en projektgrupp, bestående av individer som besitter den kunskap som behövs för att slutföra projektet. Projektets karaktär kan vara av varierande slag men i de flesta fall kommer ett skapande av ny kunskap att äga rum samt även någon form av kunskapsöverföring. För att projektets resultat ska bli en allmänt vedertagen modell eller produkt så måste den framtagna kunskapen valideras av beställaren. Därefter är det upp till organisationen att förvalta den framtagna kunskapen. För att kunna identifiera dessa kunskapsprocesser har vi i denna kandidatuppsats undersökt ett specifikt projekt, Alphaprojektet, som har bedrivits inom företaget Gamma AB. Gamma AB är ett tjänsteföretag som är verksamt inom tre affärsområden. Målet med Alphaprojektet var att kunna erbjuda marknaden ett koncept tidigt i kundens arbetsprocess vilket binder samman dessa tre affärsområden. Den process och det problem som denna uppsats beskriver är hur kunskap skapades inom denna projektgrupp samt hur den skapade kunskapen förvaltades av projektets beställare. En av de slutsatser som denna uppsats genererat är att kunskap skapades i Alphaprojektet ge-nom att individer med skilda bakgrunder och olika mentala modeller interagerade. Denna skapade kunskap tog, mer konkret formen av att projektgruppen enades kring att de måste skapa ett gemensamt mål. Detta mål var att de skulle inrikta sig mot ett visst antal kunder och att dessa kunder sedan skulle kunna utnyttjas som referenser för framtida uppdrag samt att Tidiga skeden är komplext och svårt att definiera. Beställaren valde under Alphaprojektets gång att omstrukturera projektet. De bakomliggande orsakerna till detta var enligt beställaren själv att projektet skulle ha tagit för lång tid och på så sätt medfört ökade kostnader och även problem inom den egna organisationen. Enligt vår me-ning berodde omstruktureringen på fler orsaker. Vår slutsats är att organisationen misslycka-des att förvalta den kunskap som gruppen skapade samt att projektets mål, initialt, inte var tillräckligt tydligt definierade.</p>

Tjänsteföretag är kunskapsintensiva företag som är beroende av den kunskap som finns inom företaget. Det är vanligt inom dessa företag att basera arbetet på en projektform. Detta innebär att när ett projekt ska bedrivas tillsätts en projektgrupp, bestående av individer som besitter den kunskap som behövs för att slutföra projektet. Projektets karaktär kan vara av varierande slag men i de flesta fall kommer ett skapande av ny kunskap att äga rum samt även någon form av kunskapsöverföring. För att projektets resultat ska bli en allmänt vedertagen modell eller produkt så måste den framtagna kunskapen valideras av beställaren. Därefter är det upp till organisationen att förvalta den framtagna kunskapen. För att kunna identifiera dessa kunskapsprocesser har vi i denna kandidatuppsats undersökt ett specifikt projekt, Alphaprojektet, som har bedrivits inom företaget Gamma AB. Gamma AB är ett tjänsteföretag som är verksamt inom tre affärsområden. Målet med Alphaprojektet var att kunna erbjuda marknaden ett koncept tidigt i kundens arbetsprocess vilket binder samman dessa tre affärsområden. Den process och det problem som denna uppsats beskriver är hur kunskap skapades inom denna projektgrupp samt hur den skapade kunskapen förvaltades av projektets beställare. En av de slutsatser som denna uppsats genererat är att kunskap skapades i Alphaprojektet ge-nom att individer med skilda bakgrunder och olika mentala modeller interagerade. Denna skapade kunskap tog, mer konkret formen av att projektgruppen enades kring att de måste skapa ett gemensamt mål. Detta mål var att de skulle inrikta sig mot ett visst antal kunder och att dessa kunder sedan skulle kunna utnyttjas som referenser för framtida uppdrag samt att Tidiga skeden är komplext och svårt att definiera. Beställaren valde under Alphaprojektets gång att omstrukturera projektet. De bakomliggande orsakerna till detta var enligt beställaren själv att projektet skulle ha tagit för lång tid och på så sätt medfört ökade kostnader och även problem inom den egna organisationen. Enligt vår me-ning berodde omstruktureringen på fler orsaker. Vår slutsats är att organisationen misslycka-des att förvalta den kunskap som gruppen skapade samt att projektets mål, initialt, inte var tillräckligt tydligt definierade.

Den ökade globaliseringen av arbetsmarknaden har resulterat i att internationella projekt bedrivs i högre omfattning. Detta är särskilt vanligt inom mjukvarubranschen, där företag ofta anställer dataspecialister från andra länder för att bredda sin kompetens. Internationella projekt innebär fler kulturskillnader på arbetsplatserna. Detta kan både äventyra och berika ett projekt, beroende på hur projektdeltagarna upplever och hanterar olikheterna. I den här studien är syftet att undersöka hur projektdeltagarna i en multikulturell projektgrupp, i mjukvarubranschen, upplever de olika kulturskillnaderna. I takt med att arbetsplatserna blir mer multikulturella har det skapats ett ökat behov av att få kunskap om olika kulturer. För detta är Hofstedes kulturdimensionsteori en vanligt förekommande referensram, vilken är en grov generalisering av olika kulturer. Detta leder in på studiens andra syfte, som innebär att studera om generaliseringarna av kulturer kan användas för att förstå hur projektdeltagare upplever kulturskillnaderna i en multikulturell projektgrupp. Undersökningen har genomförts genom en kvalitativ fallstudie inom mjukvarubranschen, där två indier och två svenskar i en projektgrupp inom mjukvarubranschen har intervjuats. Projektgruppen och respondenterna har befunnit sig i Karlstad, Sverige. Empiri har relaterats främst till Hofstedes kulturdimensionsteori. Med utgångspunkt från analysen har det studerats om Hofstedes teorier kan tillämpas i syfte att få förståelse för projektdeltagarnas upplevelser av kulturskillnaderna i en projektgrupp. Studien är inriktat på multikulturella projekt och tar inte hänsyn till projekt generellt. Endast de kulturskillnader som omfattas av Hofstedes fem kulturdimensioner beaktas. Det finns en sjätte kulturdimension, men den behandlas inte i den här undersökningen. Hofstedes kulturdimensionsteori visar tydliga kontraster mellan de undersökta kulturerna, men det framgår dock att respondenternas upplevelser av kulturskillnaderna inte är lika tydliga som Hofstedes undersökning åskådliggör. Slutsatsen av detta är att så pass generella beskrivningar av kulturer inte är applicerbara på individnivå, utan passar bättre att tillämpa när stora grupper ska studeras. Under intervjuerna framgår det att de indiska respondenterna upplever att de påverkas mer av kulturskillnaderna i projektgruppen än vad de svenska respondenterna upplever att de själva gör. Projektdeltagarna upplever att kulturskillnaderna påverkar gruppen främst informellt och inte gällande det formella arbetet. Respondenterna anser inte att kulturskillnaderna påverkar gruppen i någon större utsträckning, vilket troligtvis kan bero på att det finns en viss förkunskap och erfarenhet av varandras och andras kulturer, det vill säga kulturell intelligens. En annan bidragande faktor kan vara att de indiska respondenterna verkar ha en förmåga att anpassa sig till den svenska kulturen och arbetssättet. För vidare forskning skulle det vara intressant att studera hur kulturskillnaderna i en projektgrupp påverkar projektdeltagarnas samarbete. För att studera påverkan istället för upplevelser, skulle studien troligtvis behöva vara mer omfattande, såsom ett större antal respondenter under en längre tidsperiod. / The labor market has become more globalized, which has resulted in an increase of international projects. This is especially common in the software industry, where companies often hire computer specialists from other countries, to broaden the organizations’ expertise. International projects mean more cultural differences at workplaces. This can both disadvantage and enrich a project, depending on how the project participants perceive and handle the differences. The intention for this study is to explore how the project participants in a multicultural project, in the software industry, experience the cultural differences. As the workplaces become more multicultural, there is an increased need for knowledge about different cultures. For this, Hofstede’s cultural dimensions theory is a frequently used reference, which is a broad generalization of different cultures. This leads to the second aim for this study, which is to examine if generalizations of cultures can be used to understand how project participants perceive cultural differences in a multicultural project. The study was conducted through a qualitative case study in the software industry, where two Indians and two Swedes in a project were interviewed. The project team and the respondents are placed in Karlstad, Sweden. Empirical data has been related mainly to Hofstede’s cultural dimensions theory. In the analysis it has been studied if Hofstede’s theories are suitable to use for understanding the project participants' perceptions of the cultural differences in a project. The study is focusing on multicultural projects and does not considering projects in general. Only those cultural differences covered by Hofstede’s five cultural dimensions have been taken into account. There is a sixth dimension in Hofstede’s theory, but this one has not been considered in this study. Hofstede’s cultural dimension theory is showing obvious contrasts between the studied cultures, but it appears though that the respondents' perceptions of cultural differences are not as clear as in Hofstede’s study. The conclusion is that general descriptions of cultures are not applicable on individuals, but are suitable for studying large groups. During the interviews, it appears that the Indian respondents consider that they are more affected by cultural differences in the project, than the Swedish respondents do. The project participants perceive that cultural differences affect the group mostly informal and not concerning the formal work. The respondents do not believe cultural differences affect the group in any significant way, which is probably due to that there is some prior knowledge and experience of each other and other cultures, namely cultural intelligence. Another contributing factor could be the Indian respondents’ ability of adapting to Swedish culture and its way of working. For further research it would be interesting to study how cultural differences in a project influence the project participants' cooperation. To study the influence rather than the perceiving, the study would probably have to be more substantial, such as a greater number of respondents for an extended period of time.

Denna kandidatuppsats behandlar ämnet ledarskap och beskriver hur ledarskapet hos en projektledare i Föreningen X har sett ut. Fokus ligger på projektledaren som den formella ledaren i projektgruppen och hur personen har hanterat sin projektledarroll. Studien ser närmare på projektledarens ledarroll utifrån ett styrande, stödjande och delegerande perspektiv samt de krav som sätts på projektledarollen. Utöver detta behandlas och presenteras den teori som rör krav på ledarskap, situationsanpassat ledarskap, tidsbegränsat ledarskap samt synen på svenskt ledarskap. Vidare presenteras den normativa modellen Fundamental Interpersonal Relationship Orientation (FIRO) som förklarar ledarskapet inom olika grupputvecklingsfaser. Undersökningen baseras på intervjuer med projektmedlemmar inom det aktuella projektet som har god insyn i hur ledarskapet såg ut i projektet. Intervju gjordes även med Föreningen X:s ordförande i Eventutskottet. Sekundärdata inhämtades från Föreningen X:s offentliga samt interna dokument. De huvudsakliga frågorna berörde projektbakgrunden, hur kommunikationen såg ut i projektgruppen samt hur projektledarskapet såg ut. De resultat och slutsatser som studien visar på är att projektledaren främst använde sig av en delegerande ledarroll framför en styrande och stödjande. Studien pekar också på att det finns vissa drag hos projektledaren som kan sägas verka efter en typisk svensk ledarskapsstil. Vidare visar studien på att projektledaren som formell ledare inte hade en central roll i projektgruppen. En anledning till detta kan vara på grund av det tidsbegränsat ledarskap samt att han inte lever upp till alla de krav som sätts på en projektledare.

<p>Arbete i systemutvecklingsbranschen sker vanligtvis i projektform. För att projektet skall lyckas och utföras på ett bra sätt inom givna tidsramar krävs en väl fungerande projektgrupp. Detta arbete undersöker hur urvalet av projektmedlemmar bör göras, med fokus på sociala och personliga egenskaper, för att uppnå en effektiv projektgrupp vid systemutveckling. Dessutom berör arbetet sambandet mellan konflikter och sociala och personliga egenskaper. Undersökningen har utförts som en survey med sex intervjuer med personer som arbetar, eller har arbetat, som projektledare på företag av varierande storlek i branschen. Resultatet visar att sociala och personliga egenskaper anses viktiga för att uppnå en effektiv projektgrupp. Exempel på viktiga egenskaper är: öppen, lyhörd, initiativrik, ärlig och att man ser till helheten i projektet. Konflikter anses påverka möjligheten att uppnå en effektiv projektgrupp i hög grad och konflikterna anses ofta bero på sociala eller personliga egenskaper. De intervjuade var något oense om huruvida konflikter bör undvikas eller ej</p>