Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka statligt anställda linjechefers arbetsmiljö för att identifiera psykosociala faktorer som enligt forskningen är kopplade till ohälsa. I linje med tidigare forskning och gällande rättsliga regelverk undersöktes separat faktorer som har ett positivt respektive negativt samband med ohälsa. Denna indelning återspeglas i studiens frågeställningar: (1) upplever statligt anställda linjechefer faktorer som har ett positivt samband med ohälsa (krav) och i så fall vilka? (2) upplever statligt anställda linjechefer faktorer som har ett negativt samband med ohälsa (resurser) och i så fall vilka? Metod Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med sex linjechefer från en svensk statlig myndighet. Intervjuguiden utformades separat för varje deltagare utifrån respektive deltagares svar på ett frågeformulär som kombinerade frågorna från den svenska Demand-Control-Support Questionnaire (DCSQ) och den långa versionen av Effort-Reward Imbalance Questionnaire (ERI-Q). Transkriberade intervjuer analyserades med hjälp av en kombination av teoriledd tematisk analys, med utgångspunkt i krav-kontroll- och ansträngning-belöningsmodellerna, och induktiv tematisk analys. Studien avgränsades till individuella psykosociala faktorer som ansågs utmärkande för statligt anställda linjechefers arbetsmiljö. Resultat Linjecheferna i studien upplevde en hög arbetsbelastning, otydliga roller, motstridiga krav och krav på att dölja känslor. Samtidigt rapporterade deltagarna en hög grad av kontroll och stöd (framförallt från överordnade) samt mycket ansvar. Ansvar associerades i studien med belöning, utveckling och inflytande. Slutsats Studiens resultat tyder på att statligt anställda linjechefer upplever en rad psykosociala faktorer som har ett samband med ohälsa och som är påverkningsbara, varför studiens slutsats kan användas i myndigheters arbetsmiljöarbete. Intressanta ämnen för framtida forskning är sambandet mellan ansvar och ohälsa samt biträdande chefers exponering för faktorer som har ett samband med ohälsa. Kombination av frågeformulär och intervju som datainsamlingsmetod har i studien visat sig ha fördelar och borde testas i framtida studier.

The purpose of this thesis is to examine the nature of the work environment crime and how the principles of criminal law applies in psychosocial contexts. The principles are based on the general law of criminal procedure which requires a culprit, a crime, and a victim. The situation is rarely that simple when it comes to crimes in the work environment, which obstructs the confirming of penalization in organizations. The prerequisites within criminal law, put up demands on adequate causality, carelessness or intention, and the act must have caused the effect. The requirement for adequate causality and the direct cause of the effect is hard to determine when it comes to work environment crimes of a psychosocial nature. Work-related injuries which is caused by mental illness, often develop over a longer period, which obstructs the investigation of work environment crime. The complexity behind psychosocial health does not only lie in the work environment crime as such, it also tends to affect women to a greater extent than men. This circumstance is said to be the result of more women working in the health and care area of the public sector, which is highly affected by poorer working conditions because of unequal structures in society.

Bakgrund: Med dagens välutbildade vårdpersonal och den evidensbaserade sjukvård som bedrivs, är det anmärkningsvärt att något så basalt som trycksår fortfarande förekommer inom vården. Syfte: Att belysa patienters och vårdtagares erfarenheter av hur trycksår påverkar livskvaliteten. Metod: Litteraturstudie genomförd med visst systematiskt tillvägagångssätt innehållande tio artiklar av kvantitativ och kvalitativ karaktär kvalitetsgranskade efter ett standardprotokoll. Resultat: Ur patienternas upplevelser framkom fyra teman med tillhörande undergrupper baserade på WHOs definition av livskvalitet: fysisk ohälsa, psykisk ohälsa, självständighet och sociala förhållanden. Konklusion: Patienter och vårdtagare med trycksår upplevde en negativ påverkan på sin existens, med en generellt sämre livskvalitet som följd. / Background: With today's highly trained health professionals and the evidence-based healthcare provision, it is remarkable that something as basic as pressure ulcers still occur in health care. Aim: To highlight patients' and care receivers' experiences of how pressure ulcers affect the quality of life. Method: Literature review was conducted with a partly systematic approach containing ten articles of quantitative and qualitative nature peer-reviewed after a standard protocol. Results: From the patients' experiences revealed four themes and related sub-groups based on WHO’s definition of quality of life: physical health, mental health, independence and social relationships. Conclusion: Patients and care receivers with pressure ulcers experienced a negative impact on their existence, with a generally poorer quality of life.

Syftet med denna studie är att genom kvalitativ intervjumetod undersöka hur 8 medarbetare upplevt deltagandet av ett hälsoprogram i relation till hur de upplever sin hälsosituation idag. Frågeställningar som undersökningen bygger på är (i) Hur upplevde medarbetarna sin hälsosituation innan programdeltagandet? (ii) Hur upplevde medarbetarna programdeltagandet? (iii) Hur upplever medarbetaren sin hälsosituation idag i relation till programdeltagandet? Av resultatet framgår det att alla medarbetarna kände behov av att förbättra sin hälsosituation innan de påbörjade programmet. De upplevde hälsoprofilbedömningen som bra för att någon lyssnade på deras hälsosituation. Genomgående var det motiverande att skriva kontrakt och sätta upp mål för att förbättra sin hälsa genom att gå på en erbjuden aktivitet i 6 månader. De flesta har inte kunnat gå på en aktivitet under arbetstid som erbjudits p g a arbetsbelastning. Aktivitetsdeltagandet har varierat, anledningar är bl a minskad motivation, brist på tid och för lite stöd från hälsopromoter eller arbetsgivare. Motivationen att förbättra sin hälsa har hos de flesta avtagit efter programmet. Anledningarna till detta varierar, men ofta anges det att det saknas tid, uppföljning, kontroll och stöd. Hälsosituationerna ser idag olika ut för de flesta medarbetarna beroende på hur deras livssituationer ser ut. Endast ett fåtal upplever att programmet bidragit till en förbättrad hälsosituation idag. Andra faktorer som påverkar deras upplevda hälsosituationer är bl a sjukskrivning, hög arbetsbelastning och stress på arbetet och det saknas möjligheter till fikapauser. Dessa faktorer har inte programmet påverkat.

Långvarig ländryggssmärta är ett vanligt hälsoproblem som innebär omfattande negativa konsekvenser för den som drabbas. Faktorer som tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) och copingstrategier anses ha en väsentlig betydelse vid hantering av långvarig smärta. Syfte: Att undersöka sambandet mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos en grupp patienter med långvarig ländryggssmärta. Metod : 53 patienter i åldern 18-65 år med ländryggssmärta mer än 3 månader besvarade frågeformulär gällande bakgrundsdata, self-efficacy (Self-Efficacy Scale), copingstrategier (Coping Strategies Questionnaire) och smärtintensitet (VAS-skalan). Samband beräknades med Pearsons produktmoment korrelationsmetod. Envägs variansanalys Anova användes för beräkning av skillnader mellan åldersgrupperna. Resultat: Ett negativt samband visades mellan self-efficacy och copingstrategierna avleda  r = -0.36 (p = 0.025), öka beteendeaktiviteter  r = -0.43 (p = 0.006) och smärtbeteende  r = -0.47 (p = 0.003) och ett positivt samband mellan katastroftankar och skattad smärta r = 0.37 (p = 0.022). Hos män sågs ett negativt samband  mellan self-efficacy och  copingstrategierna katastroftankar  r = -0.63 ( p = 0.003), avleda uppmärksamhet  r = -0.55 (p = 0.001), ökande aktivitet  r = -0.58 ( p = 0.007) och smärtbeteende  r = -0.50 ( p = 0.025) samt ett positivt samband mellan self-efficacy och copingstrategin ignorera smärtupplevelser  r = 0.51 (p =0.021). Ålderskillnader framkom där åldersgruppen 18-30 år i högre grad använde copingstrategin be och hoppas (p = 0.049). Konklusion: Det förelåg samband mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos denna grupp av patienter med långvarig ländryggssmärta . Även könsskillnader samt skillnader mellan åldersgrupperna visades. Resultatet stöder vikten av kunskap om hur smärta, self-efficacy och copingstrategier samvarierar, och vikten av att tidigt identifiera låg grad av self-efficacy och katastroftankar hos patienter med ländryggssmärta.

Ur ett folkhälsoperspektiv har människors levnadsvanor en central betydelse för hälsa och sjukdomsbörda. Personer med funktionshinder riskerar i större utsträckning att drabbas av försämrad hälsa och sjukdom än övrig befolkningen. Forskning visar dock att fysisk aktivitet förbättrar personer med funktionshinders möjlighet till en bättre hälsa.  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka möjliggörande och hindrande faktorer vuxna personer med funktionshinder upplever vid organiserad fysisk aktivitet. Datainsamling har skett med en kvalitativ metod i form av intervjuer. Personer med olika funktionshinder och erfarenheter intervjuades. Studien avgränsades till vuxna personer med funktionshinder vilka är fysisk aktiva. Resultatet visar att flera av de intervjuade tyckte det fanns brist på tillgänglighet till både fysiska faktorer, som exempel lokaler och psykosociala faktorer, som exempelvis bemötande. Personer med funktionshinder upplever att tillgång till information kan förbättras och även utrymmen i lokaler. Dock beskrev intervjupersonerna positiva upplevelser kring delaktighet.  Slutsatserna visar att det behövs flera olika insatser. Det gäller exempelvis den fysiska miljön i omklädningsrum samt större förståelse från anställda i kommuner. Detta för att möta de olika behoven kring fysisk aktivitet för personer med funktionshinder. Tillgänglighet till både information och anläggningar är avgörande för att målgruppen ska vara fysisk aktiva. / From a public health perspective the life style has a central part in determining the health and sickness of a population. People with disabilities risks to a greater extend to suffer ill health and disease rather than other people. Research shows that physical activity improves people with disabilities’ opportunity to a better health. The purpose of this essay is to find out the enabling and discouragement adults with disabilities experience in organized physical activity.  Data was collected with a qualitative method in the form of interviews. People with different disabilities and experiences were interviewed. The study was limited to adults with disabilities who are physical active. The result shows that the majority of the interviewees felt there was a lack of accessibility to both physical and psychosocial factors. They feel that access to information, along with the access to athletic facilities can be improved. However, the interviewees described positive experiences of participation. The result indicates that efforts are needed to meet the disability community needs around physical activity. Access to both information and facilities is crucial for the target group’s engagement in physical activities.

Bakgrund: Bensår är ett tillstånd som blir allt vanligare i Sverige, ökar i takt med hög ålder och definieras som sår som inte läkt inom sex veckor. Att leva med en kronisk hudsjukdom innebär att anpassningar i det dagliga livet måste ske. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur personer med bensår upplever sin vardag samt att beskriva vilka undersökningsgrupper som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tio stycken vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Bensår påverkade personernas liv fysiskt, psykiskt och socialt. Stora faktorer som bidrog till begränsningar i det dagliga livet var förekomsten av smärta, depression samt rädsla för att utöva fysisk aktivitet. Kontakten med vården var en stor del av vardagen, där personerna upplevde att vården tog upp mycket tid och personerna upplevde även att sjuksköterskorna hade för lite kunskap avseende deras sjukdom och lidande. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 5-1824 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 18 - 104 år, det var främst venösa bensår som förekom och deltagarna hade haft sina bensår mellan 6 veckor - 43 år. Slutsatser: Att leva med ett bensår skapade begränsningar i det dagliga livet och smärta, depression samt rädsla för att utöva fysiskt aktivitet förekom. Det är viktigt som sjuksköterska att uppmärksamma denna patientgrupp för att ge ett professionellt bemötande och en god omvårdnad. / Background: A Leg ulcer is a condition that is becoming more common in Sweden with higher age. Leg ulcers are defined as wounds that are not healed within six weeks. Living with a chronic skin disease means that adaptions in daily life must happen. Aim: The purpose of this study was to describe how people with leg ulcers experience their daily life and to describe which study groups are applied in the included articles. Method: A descriptive literature study that includes ten scientific articles which were searched in the databases Cinahl and PubMed. Main result: Leg ulcer affected people's lives physically, psychologically and socially. Major factors that contributed to daily life limitations where the presence of pain, depression and fear of performing physical activity. The contact with healthcare was a major part of everyday life, were the persons perceived that care took up a lot of time and the persons also found that the nurses had little knowledge about their illness and suffering. In the articles that represented the result there were between 5-1824 participants, most of the participants were women, the age range was between 18-104 years, it was mainly venous leg ulcers that occurred and the participants have had leg ulcer between 6 weeks - 43 years. Conclusion: Living with a leg ulcer created limitation in daily life as a result of pain, depression and fear of performing physical activity. As a nurse it is very important to pay attention to this patient group to provide professional treatment and good care.

I Sverige ökade sjukskrivningarna relaterade till psykisk ohälsa med 129 % mellan 2011 och 2017, Dalarnas län hade högst andel. Kvinnor står för majoriteten av sjukskrivningarna, detta gäller främst kvinnor anställda inom offentlig sektor. Syftet med undersökningen var att beskriva enhetschefers erfarenheter av vilka faktorer som kan bidra till att förebygga eller förkorta en sjukskrivning hos baspersonal inom socialtjänsten relaterad till psykisk ohälsa. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Den empiriska datan analyserades med tematisk analys, kopplades till tidigare forskning och till de teoretiska perspektiven genus och KASAM. Socionomer besitter ofta ledande roller inom offentlig sektor. Forskning kring faktorer som förebygger psykisk ohälsa samt faktorer som underlättar återgång i arbete ses därför som nödvändiga. Våra slutsatser visar betydelsen av ett öppet klimat, delaktighet, tidiga insatser, tydligt ledarskap och ett behov av mer utbildning kring psykisk ohälsa. / In Sweden, absence from work related to mental health issues rose with 129 % between 2011 and 2017. Dalarna county reported the highest increase. The majority of absence was that of women, specifically women working within the public sector. The aim of the study was to describe heads of departments experiences of which factors may prevent or shorten absence of work related to mental health issues among personnel within social service. A qualitative study with semistructured interviews was completed. The empirical data was analysed using a thematic analysis method and then related to pre-existing studies and the theoretical perspectives gender and SOC. Bachelors of social work often hold leading positions within the public sector. Studies concerning factors of importance for preventing mental health issues and factors of importance for easing a return to work are viewed as a necessity. The conclusion of our study shows the importance of a open work climate, participation, early efforts, distinct leadership, and a need of further education concerning mental health.

AIM: The overall aim of this thesis was to examine the associations between dental anxiety, experiences of dental care, psychosocial factors and oral health among 15-year-olds, and to analyse changes in the prevalence of dental anxiety over time. MATERIALS AND METHODS: The thesis was based on two cross-sectional epidemiological studies in Jönköping, Sweden. Papers I, II, and III were based on a random sample of 15-year-old individuals. The total sample consisted of 221 individuals. Six questionnaires were used, one included items of background data, while the others were psychometric instruments measuring dental anxiety, temperament, general anxiety and depression, general fearfulness and attitudes to dental care. Paper IV was based on the Jönköping studies, a series of epidemiological studies from 1973, 1983, 1993, and 2003 in which random samples of 15-year-old individuals were included. The total sample consisted of 405 individuals. Questionnaires including background data and dental anxiety were used and clinical data were collected. RESULTS: Of the 15-year-old individuals 6.5% were classified as dentally anxious with girls proportionally more fearful than boys (Papers I-III). Dental anxiety correlated significantly with three of the temperament dimensions; emotionality, activity and impulsivity. Reported pain or unpleasant experiences during dental care treatment were clear predictors concerning dental anxiety (Paper I). Both symptoms of general anxiety and depression were significantly correlated with dental anxiety after controlling for other potential risk factors (Paper II). Dental anxiety was associated with both general fearfulness and with attitudes to dental care, where the strongest predictor of dental anxiety was general fearfulness (Paper III). A trend analysis over the 30-year period showed a gradient of statistically significantly decreasing dental anxiety prevalence, from 38.1% in 1973 to 12.8% in 2003. Over the period the 15-year-old individuals with dental anxiety had significantly higher number of filled tooth-surfaces than those with no dental anxiety, and also more caries in 1973. There were no such differences concerning plaque and gingivitis (Paper IV). CONCLUSIONS: Dental anxiety in 15-year-olds correlated with experiences of dental care, psychosocial factors as well as to oral health. Specifically, pain experiences related to dental care, attitudes to dental care and general fearfulness seem to have the strongest impact on dental anxiety. Dental anxiety showed a clear declining change over time. More girls than boys reported dental anxiety. The thesis shows that dental care providers need paying attention on providing a supportive dental care situation, in which the patients should not experience pain. One part may be adequate local anaesthesia during operative dentistry or similar dental treatments. Another part may be a good oral health to prevent negative experiences of dental care. There is a need for the understanding of psychological factors associated with dental care procedures. / SYFTE: Det övergripande syftet med denna avhandling var att bland 15-åringar undersöka sambanden mellan tandvårdsrädsla, erfarenheter av tandvård, psykosociala faktorer och oral hälsa, samt att analysera förändringar i förekomsten av tandvårdsrädsla över tid. MATERIAL OCH METOD: Avhandlingen baseraspå två epidemiologiska tvärsnittsstudier i Jönköping. I arbete I, II och III redovisas studier av 221 slumpmässigt utvalda 15-åriga individer. Deltagarna besvarade frågor avseende bakgrundsdata, tandvårdsrädsla, temperament, ångest och depression, generell rädsla samt attityder till tandvård. Arbete IV bygger på Jönköpingsstudierna, från 1973, 1983, 1993, och 2003, där sammanlagt 405 slumpmässigt utvalda 15-åriga individer ingick. Datainsamling gjordes med hjälp av frågeformulär, bestående av bakgrundsdata och tandvårdsrädsla, samt kliniska data. RESULTAT: Resultatet i arbete I, II och III visade att 6,5% av ungdomarna rapporterade hög tandvårdsrädsla, där en övervägande andel var flickor. I arbete I visade tandvårdsrädsla samband med tre av temperamenten; emotionalitet, aktivitet och impulsivitet. Rapporterad smärta eller obehagliga upplevelser under tandbehandling var tydliga prediktorer avseende tandvårdsrädsla. I arbete II visade både symtom på ångest och depression samband med tandvårdsrädsla, sedan effekterna av andra potentiella riskfaktorer hade kontrollerats för statistiskt. I arbete III visade tandvårdsrädsla starkt samband med både generell rädsla och med attityder till tandvård, där den starkaste prediktorn för tandvårdsrädsla var generell rädsla. I arbete IV visade en trendanalys en statistiskt säkerställd minskning gällande förekomsten av tandvårdsrädsla, från 38,1% år 1973 till 12,8% år 2003. Ungdomarna med tandvårdsrädsla hade signifikant fler fyllda tandytor än ungdomarna utan tandvårdsrädsla under 30-årsperioden, och år 1973 även mer karies. Det fanns inga sådana skillnader avseende plack och gingivit. SLUTSATSER: Resultatet visar att tandvårdsrädsla är relaterat till smärtsamma erfarenheter av tandvård, generell rädsla, och oral hälsa. Resultatet visar också att tandvårdsrädsla hos 15-åringar har minskat över tid och är vanligare hos flickor. Resultaten pekar på att tandvårdspersonalen har en viktig uppgift i att unga tandvårdspatienter inte utsätts för smärtsam behandling. Framtida forskning av intresse kan vara hur olika sätt att administrera lokalbedövning kan förändra uppfattningen av smärta och nivåer av tandvårdsrädsla.

Inledning I Sverige har stressrelaterad ohälsa ökat dramatiskt de senaste 30 åren. Psykiatriska diagnoser ökade mest av samtliga sjukskrivningsfall mellan 2010 – 2015, där utbrändhet står för 66 % av ökningen. Kvinnor är överrepresenterade i statistiken för utbrändhet. Syfte Avsikter var att identifiera vilka interventioner som enligt forskning är effektiva mot utbrändhet på olika nivåer samt identifiera relevanta arbetsrelaterade psykosociala riskfaktorer. Fokus låg på gruppen kvinnor i åldern 18 – 64 år. Metod Studien byggde på en systematisk litteraturstudie och datainsamling har skett i PubMed. Resultatet har sedan analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Psykosociala faktorer korrelerade i olika grad med utbrändhet för män respektive kvinnor. Kvinnor exponerades för fler risker och hade mindre tillgång till preventionsfaktorer jämfört med män. De vanligaste interventionerna var kognitiv beteendeterapi, samtal/coachning och fysisk aktivitet. Interventionerna var individriktade på tertiär nivå. Brist på chefsstöd var centralt för utveckling av utbrändhet bland män. Närvaro av chefsstöd var en preventionsfaktor för kvinnor. Kvinnor använde privata nätverk och män utvecklade professionella som supportkällor. 18 mätmetoder användes för att mäta utbrändhet. Diskussion Preventionsfaktorer vid utbrändhet skiljer mellan män och kvinnor. Utbrändhetsinterventionerna var främst på individnivå trots kunskap om vikten av primära insatser. Ledarskapet bör prioriteras för att minska riskfaktorer för utbrändhet. / Introduction Behavioral and mental disorders, including burnout syndrome, represent a serious public health issue with increasing prevalence in the last 30 years, especially in 2010-2015 where women were overrepresented in the statistics. Aim This study aimed to identify evidence based interventions and relevant psychosocial work factors with regards to stress related ill health and burnout. The focus group was women, age 18-64 years. Method A systematic literature study was used with studies selected from PubMed. The results were analyzed using qualitative content analysis. Results Factors related to psychosocial factors and burnout differed by gender. Women were exposed to more risks for burnout, and experienced less access to prevention factors in work environments, compared to men. The most common interventions were cognitive behavioral therapy, coaching and physical activity. Lack of supervisor support had a key role in the development of burnout for men. Existing supervisor support is a preventive factor for women. Women used private networks for emotional support, while men developed their professional networks. Discussion Prevention factors in burnout differed between men and women. Burnout interventions focused on individual level despite the need for primary level interventions. Leadership should prioritize reducing risk factors for burnout.