Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk global folksjukdom. Rökning och fetma är exempel på riskfaktorer som leder till utveckling av sjukdomen. Grundbehandling är egenvård som inkluderar att äta en hälsosam kost, fysisk aktivitet samt följsamhet till eventuell medicinering. Stöd och information från sjuksköterskan respektive närstående kan hjälpa patienten att delta i egenvård för att uppnå välbefinnande och undvika framtida komplikationer relaterad till sjukdomen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: Tio kvalitativa artiklar inkluderades. Dessa identifierades utifrån systematiska sökningar i databaserna Cinahl Complete och Medline. De inkluderade artiklarnas resultat, som svarade på denna översikts syfte, sammanställdes och tenatiserades baserat på skillnader och likheter. Resultat: Dataanalysen resulterade i fyra teman: Känslomässiga reaktioner, Svårigheter att genomföra livsstilsförändringar, Svårigheter med självmedicinering och Behov av stöd från hälso- och sjukvården. Diskussion: Resultatet visar att livsstilsförändringar och egenvård relaterat till diabetes typ 2 kan upplevas stressande och utmanande. Personer med diabetes typ 2 beskriver att de uppskattar att få  information och stöd från vårdpersonal samt närstående för att hantera sjukdomen och förbättra sitt välbefinnande. Resultatet diskuteras utifrån Orem teori om egenvård och sjuksköterskans arbete inom diabetesvården. / Background: Diabetes type 2 is a chronic global disease. Smoking and obesity are examples of risk factors that may lead to the development of the disease. The basic treatment is self-care which includes eating a healthy diet, exercising regularly and compliance with self-medications. Support and information from the nurse and family members can help the patient to participate in self-care to achieve well-being and avoid future complications related to the disease. Aim: The purpose was to describe patients' experiences of living with type 2 diabetes. Method: Ten qualitative articles were included. These were identified on the basis of systematic searches in the Cinahl Complete and Medline databases. The results of the included articles, which corresponded to the aim of this literature review, were compiled and themed based on differences and similarities. Results: The data analysis identified four themes: Emotional reactions, Difficulties to implement lifestyle changes, Difficulties with self-medication and Need for support from health care. Discussion: The results show that lifestyle changes and self-care related to diabetes type 2 can be experienced as stressful and challenging. People with diabetes type 2 describe that information and support from healthcare professionals and family members helps them to manage the disease and improve their well-being. The results are discussed on the basis of Orem’s theory of self-care as well as the nurse`s work in diabetes care.

Religious education (RE) is one of eight mandatory courses in upper secondary school in Sweden, due to the curriculum of GY11. It has a broad and extent content in comparison to its limited educational time, giving an indication that RE teachers need to make strategic didactical choices. This study focuses on lifting the RE teachers’ own voices by finding out situations where they describe a need of making didactical choices, what didactical choices they end up doing and what motivates those choices. Based on grounded theory, five qualitative interviews with RE teachers in upper secondary school has been interpreted and extracted as the empirical basis of the presented result. The results connect the situations of choices with the decision basis and didactic choices, where the final didactical choice can be understood from the two other factors. The result also leads on to three aspects of decision basis: the student, the teacher, and the organization of school. Thus, the result should be interacted with contemporary studies, as it only aims to be comprehended as one perspective, opening for and hopefully inspiring to further research.

Bakgrund: Ett fungerande fallpreventivt arbete är av stor vikt både ur ett individ- och samhällsperspektiv och de mest effektiva fallförebyggande åtgärderna består av träning. Med ett mer digitaliserat samhälle har möjligheten att utöva träning med stöd av digital teknik utvecklats. Vidare forskning behövs för att undersöka hur äldre personer upplever träning med hjälp av digitala medel. Syftet med denna studie är att belysa äldre personers upplevelser och erfarenheter av en intervention där de under ett år erbjudits fallpreventiv träning med hjälp av ett digitalt program kompletterat med stödjande strategier.Metod: Denna kvalitativa studie baseras på en pragmatisk studie som innefattade intervjuer med äldre personer som erbjudits fallpreventiv träning med en applikation (Säkra steg) under ett år. Semistrukturerade telefonintervjuer gjordes med nio personer över 70 år, varav åtta kvinnor och en man. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.Resultat: De äldre personernas upplevelser och erfarenheter skildras i temat “Individuella komponenter ger insikt och stöd för eget ansvar” som sammanfattar de sex kategorier som analysen resulterade i. Det fanns en medvetenhet kring behovet av “att skapa bästa förutsättningar för ett hållbart åldrande” och för att möjliggöra det krävdes en “innehållsrik och värdefull träning”. Deltagarna utvecklade förmågor för “att finna egna strategier för upprätthållande” och “de stödjande strategiernas roll” hade liten inverkan. Deltagarna upplevde att “styrka i kropp och själ skapar en trygg tillvaro”. Det framkom även “luckor att fylla för en bättre upplevelse” vilka kan användas till utveckling av liknande interventioner.Slutsats: Studien har bidragit till ökad förståelse för äldre personers erfarenheter kring kombinationen träning och digitala medel, den stärker även insikten om att äldre är en heterogen grupp där träningen behöver anpassas utifrån varje enskild individ.

Detta är en kvalitativ studie som grundas i ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Syftet med denna studie är att analysera hur arbetssätt har förändrats och hur medarbetare inom banksektorn ser på digitaliseringens påverkan på kundernas förtroende samt hur risk och osäkerhet spelar in som en faktor i detta. Vi undersökte hur medarbetare på Nordea ser på digitaliseringen och dess påverkan på arbetssätt och gentemot kunderna. Tidigare forskning har fokuserat på en direkt koppling mellan bank och kundförtroende, men vi valde att rikta studien mot medarbetarna och deras syn på det. Insamlad data från medarbetarna har visat att digitaliseringen till stor del är ett effektivt hjälpmedel både för medarbetare och kund. Brister kommer alltid att finnas i tjänster, men med hjälp av intern och extern feedback kan det åtgärdas snabbt och effektivt, men kan medföra en viss osäkerhet till en början. Risk och osäkerhet är effekter av digitaliseringen och har betydelse för ökningen och minskningen av förtroende. Den här studien kan förhoppningsvis fungera som underlag för fortsatt forskninginom digitaliseringens påverkan på banksektorn. / This is a qualitative study that has its foundation in a social constructionist view. The purpose of this study is to analyze how work procedures have changed and how employees observe and perceive the influence of digitalization on customers’ trust and how risk and uncertainty play a role in it as a factor. We studied how employees at Nordea observe and perceive digitalization and its influence on work procedures and the effect on customers. Prior research has focused more on a direct affiliation between banks and customer trust, but we chose to focus our study on the employees at Nordea and their opinion of it. The gathered data from the employees at the bank has shown that digitalization to a great extent is an effective tool for both employees and customers. Flaws in services are always going to occur, but with the help of feedback from internal and external sources these flaws can be fixed quickly and effectively, but may at the same time cause uncertainty, especially at the beginning of a change. Risk and uncertainty are effects of digitalization and therefore have a significant meaning for the rise and fall of trust. This study can hopefully work as a foundation for future research regarding a similar topic.

Bakgrund: Konfusion är ett vanligt förekommande syndrom som ofta drabbar äldre människor inom sjukhusvård. Konfusion förväxlas ofta med andra sjukdomstillstånd eller förbises av sjuksköterskor vilket i sin tur kan leda till onödigt lidande för patienter. Sjuksköterskor förväntas arbeta personcentrerat och till sitt förfogande har sjuksköterskan en mängd bedömningsverktyg för att bedöma patientens status och identifiera konfusion. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma samt vårda äldre patienter med konfusion på sjukhusavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor som arbetar på sjukhusavdelning. Resultat: Sjuksköterskor saknar utbildning om konfusion, kunskapen om syndromet har de fått genom erfarenhet. För att identifiera konfusion använder sig sjuksköterskor av sin kliniska blick samt patientens anamnes, anhöriga och gemensam reflektion inom teamet. Kognitiva bedömningsverktyg används inte. Patienter med konfusion har ett stort behov av trygghet och tid, behoven är svåra att tillfredsställa för sjuksköterskor inom akutsjukvård och under tillfällen av hög arbetsbelastning på avdelningar. Slutsats: Kunskapsbristen som råder om konfusion behöver belysas för att utbildning om syndromet ska prioriteras. Äldre patienter med konfusion bör inte vårdas på akutvårdsavdelningar om deras sjukdomstillstånd inte kräver det. Medvetenheten och kunskapen om kognitiva bedömningsverktyg bör förbättras inom sjukhusvården för att underlätta en tidig identifiering och undvika onödigt lidande för patienter. / Background: Delirium is a common syndrome that often affects older people when admitted into hospital care. Delirium is often misinterpreted as other medical conditions or overlooked by nurses, which in turn can lead to unnecessary suffering for patients. Nurses are expected to work person-centered and the nurse has a variety of assessment tools at her disposal to assess the patient's status and identify delirium. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing and caring for patients with delirium in a hospital ward Method: A qualitative interview study with nurses working in hospital wards Results: Nurses lack education on delirium, they have gained knowledge about the syndrome through experience. To identify delirium, nurses use their clinical gaze as well as the patient's anamnesis, relatives and joint reflection within the team. Cognitive assessment ools are not being used. Patients with delirium have a great need for security and time, these needs are difficult to satisfy for nurses in emergency care and in times of high workload in hospital wards. Conclusion: The lack of knowledge about delirium needs to be highlighted in order to prioritize education about the syndrome. Elderly patients with delirium should not be cared for in emergency departments unless their medical condition so requires. Awareness and knowledge of cognitive assessment tools should be improved in hospital care to facilitate early identification and avoid unnecessary suffering for patients.

Cette étude qualitative descriptive de type exploratoire a pour but d’explorer les perceptions des adolescents, de leurs parents et des professionnels impliqués quant à l’inclusion sociale des adolescents ayant vécu un traumatisme craniocérébral (TCC) modéré, notamment en ce qui concerne la reprise des rôles sociaux une fois le congé définitif du centre de réadaptation obtenu. Le modèle écologique de Bronfenbrenner (1979, 1986), adapté par Lefebvre & Levert (2005) auprès de la clientèle TCC, est utilisé comme cadre de référence. Des entrevues semi-dirigées ont été réalisées auprès de trois adolescents ayant vécu un TCC modéré, de même que leurs parents, et un groupe de discussion auprès de quatre professionnels. Les résultats montrent que les perceptions des adolescents ayant vécu un TCC modéré, de même que celles de leurs parents, portent sur différents aspects de leur vie, tels que l’adolescent en tant que personne, la famille, les amis, l’environnement, l’école et les loisirs. Il est en effet ressorti une multitude de répercussions, ces dernières facilitant, parfois contraignant, l’inclusion sociale de l’adolescent TCC modéré. De manière générale, les professionnels partagent les mêmes perceptions qu’eux. Toutefois, ces derniers ajoutent certains aspects non recueillis lors des entretiens auprès des adolescents TCC modéré et de leurs parents. Les résultats de cette étude devraient permettre aux professionnels de la santé une meilleure compréhension de l’inclusion sociale vécue par ces personnes, en plus d’offrir des balises permettant à ceux-ci de mieux soutenir l’inclusion sociale des adolescents TCC et de venir en aide aux familles dans cette situation difficile. / This exploratory descriptive qualitative study explores the perceptions of adolescents, their parents and professionals involved as to the social inclusion of adolescents who have suffered a moderate traumatic brain injury (TBI), particularly with regard to recovering their social roles once discharged from the rehabilitation centre. Bronfenbrenner’s ecological model (1979, 1986), adapted by Lefebvre & Levert (2005) for TBI clientele, is used as the conceptual framework. Semi-structured interview were conducted with three adolescents who had suffered a moderate TBI, and with their parents. In addition, a focus group was conducted with four professionals. The results show that the perceptions of adolescents who have suffered a moderate TBI, as well as their parents’, touch different aspects of their life, such as the adolescent as a person, the family, friends, the environment, school and leisure activities. We indeed noted a great number of repercussions, which facilitate and sometimes limit the social inclusion of a moderate TBI adolescent. The professionals share the same perceptions in general as them. However, the professionals add certain aspects that did not come up in interviews with the moderate TBI adolescents and their parents. The results of this study should enable health professionals to better understand the social inclusion experienced by these people. They should also offer professionals guidelines for them to better support the social inclusion of TBI adolescents and help the families get through this difficult situation.

Föreliggande studie byggde på två teorier; en utvecklad version av Psykosociala Strategier för olika faser av idrottsskaderehabilitering gjord av Ivarsson et al. (2018) samt Sociala stödteorin av Lakey och Cohen (2000). Syftet med studien var att undersöka herr elitfotbollsspelares upplevelse av socialt stöd under rehabiliteringens olika faser efter en svår idrottsskada. En kvalitativ design användes där intervjuguiden har baserats på valda teorier samt tidigare forskning. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med 10 herr elitfotbollsspelare som återvänt till fotbollen efter en svår idrottsskada. En tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) har använts och genererat i fyra huvudteman, 13 sub-teman och ett flertal koder som besvarat studiens två frågeställningar. Resultatet tyder på att det var olika upplevelser, i de olika fyra huvudteman. Det första temat (före skadan) visar att fotbollsspelarna upplevde att det fanns krav i att prestera på elitnivå. Det andra temat (reaktionen på skadan) handlar om en upplevd ovisshet kring skadans innebörd. Tema tre (reaktionen på rehabiliteringen) visar att känslorna gick från negativa till mer positiva. Under det fjärde temat (reaktionen på återvändandet) uttryckte fotbollsspelarna att de hade blandade känslor inför att återgå till fotbollen. Resultat visar att herr elitfotbollsspelare upplevde att socialt stöd var viktigt i samtliga faser av rehabiliteringsprocessen och framförallt känslomässigt- och informationsstöd. Vidare framkom det att socialt stöd var särskilt viktigt i andra fasen då det var mycket oro kring skadans innebörd. / The present study is based on two frameworks; a developed version of Psychosocial Strategies for Different Phases of Sports Injury Rehabilitation by Ivarsson et al. (2018) and the Social Support Theory by Lakey and Cohen (2000). The aim was to examine how male elite football players experienced social support during the various phases of rehabilitation following a severe sports injury. A qualitative design was used where the interview guide was based on above mentioned theories and previous research. Semi-structured interviews were conducted with 10 male elite football players who returned to football post a severe sports injury. Thematic analysis (Braun & Clarke, 2006) was used which generated in four main themes, 13 subthemes and several codes that answer the two issues presented in the study. The result suggests that different experiences were present in the different four main themes. Regarding the first theme (pre-injury), elite football players experienced demands in performing at elite level. The second theme (reaction to injury), showed that the feeling of uncertainty about the meaning of the injury was prominent. The third theme (reaction to rehabilitation) included participants experiencing a gradual decrease in negative emotion and an increase in positive emotions during rehabilitation. Concerning the fourth theme (reaction to return to sport), the participants expressed mixed feelings towards participating in football. Findings of the present study show that male elite football players feel that social support is important during the rehabilitation process, especially emotion and information support. It appears that social support is most important in the second phase of rehabilitation because of uncertainty about the meaning of the injury.

Bakgrund: Smärta var ett vanligt symtom för patienter i palliativt skede vilket kunde ha en negativ inverkan på patientens välbefinnande om det inte lindrades. Distriktssköterskan kunde stödja patienten med lämpliga omvårdnadsåtgärder för att på så sätt bidra till en god symtomkontroll. Syfte: Att belysa distriktssköterskans omvårdnad av patienter med smärta i palliativt skede. Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer har analyserats enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys med manifest innehåll. Resultat: Resultatet presenterades i två kategorier med fyra underkategorier, kategorierna var att identifiera behov av omvårdnad och att möjliggöra en god omvårdnad. Det framkom att distriktssköterskan bedömde smärtan både genom verbal kommunikation samt att patientens kroppsspråk lästes av. För att möjliggöra en god omvårdnad där smärtan lindrades beskrevs olika sätt att smärtlindra samt att teamarbetet var en viktig del. Diskussion: Distriktssköterskorna belyste flera betydelsefulla moment för att bedöma samt smärtlindra patienten och genom att varje patient var unik krävdes det olika individuella lösningar och omvårdnadsåtgärder. Även en kontinuerlig kompetensutveckling och möjligheter till ett teamarbete kring patienten kunde utveckla omvårdnaden ytterligare. Slutsats: Distriktssköterskan har en viktig roll vid omvårdnaden av patienter med smärta i palliativt skede och kan ses som spindeln i nätet när det kommer till samverkan med andra professioner samt närstående i omvårdnaden. / Background: Pain was a common symptom for patients in the palliative care phase, which could have a negative impact on the patient's wellbeing if not relieved. The district nurse was able to support the patient with appropriate nursing measures in order to contribute to a good symptom control. Purpose: To highlight the district nurse's nursing of patients with pain in palliative care. Method: A qualitative design with semi-structured interviews. These interviews have been analyzed according to Graneheim and Lundman's content analysis with manifest content. Results: The results were presented in two categories with four subcategories, the categories were to identify the need for nursing and to enable good nursing. It emerged that the district nurse assessed the pain both through verbal communication and that the patient's body language was read. In order to enable good care where the pain was relieved, different ways of relieving pain were described and that teamwork was an important part. Discussion: The district nurses highlighted several important steps to assess and relieve the patient, and because each patient was unique, different individual solutions and nursing measures were required. Continuous competence development and opportunities for teamwork around the patient could also further develop nursing. Conclusion: The district nurse has an important role in the care of patients with pain in the palliative care stage and can be seen as the spider in the web when it comes to collaboration with other professions and relatives in the care. / <p>Datum för godkännande: 2021-11-02</p>

Bakgrund: När patienten vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ska vården enligt lag utformas i samråd med närstående. Forskning har visat att involvering av närstående kan öka trygghet både för patienten och närstående samt även behandlingsutfall. Involvering av närstående ingår i sjuksköterskans kompetensområde och i den personcentrerade vården.Syfte: Undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att involvera närstående till patienter inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tio sjuksköterskor från två olika slutenvårdsavdelningar intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Det transkriberade materialet analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Involvering av närstående leder till en säkrare och bättre vård. Enligt sjuksköterskorna ger involvering övervägande fördelar men negativa aspekter när närstående upplevs utmanande belyses. Involvering sker inte i den grad sjuksköterskorna anser att det borde, det beror både på bristande rutiner och inställning från personalen. Patienternas tillstånd inom den psykiatriska tvångsvården och stigmatisering som fortfarande råder ger speciella utmaningar för sjuksköterskorna att förhålla sig till.Konklusion: Sjuksköterskor upplever stora vinster och fördelar med att involvera närstående, trots detta råder det brister i arbetet kring involvering av närstående. Reflektion inom personalgruppen samt organisatoriskt stöd behövs för att få bra förutsättningar för att involvera närstående inom psykiatrisk tvångsvård.Nyckelord: kvalitativ studie, närstående, personcentrerad vård, psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterska / Background: When the patient is admitted in accordance with the Compulsory Psychiatric Care Act, the care must be designed in consultation with relatives. Research has shown that the involvement of relatives can increase security for the patient, relatives and treatment outcomes. Involvement of close relatives is included in the nurse's area of expertise and in person-centered carePurpose: To investigate nurses' experiences of involving relatives of patients admitted under the Compulsory Psychiatric Care Act.Method: Qualitative design with inductive approach. Ten nurses in two different inpatient wards were interviewed. The data were analyzed with conventional content analysis.Result: Involvement of close relatives leads to safer care. Involvement provides predominant benefits, but negative aspects are also highlighted. Involvement does not take place to the extent that the nurses think it should, it is due to both lack of routines and attitude from the staff. The patients' condition in the psychiatric compulsory care and stigma that still prevails presents special challenges.Conclusion: Nurses experience great benefits from involving relatives, but despite this, there are shortcomings in the work. Reflection within the staff group and organizational support are needed to get good conditions for involving relatives in psychiatric compulsory care.Keywords: nurse, person-centered care, psychiatric compulsory care, qualitative study, relatives

Bakgrund: Telefonrådgivning är ett komplext arbete, där sjuksköterskorna gör vårdbedömningar utan fysiskt möte. Stöd och råd ges till egenvård, samt hänvisar till adekvat vårdnivå. Inom telefonrådgivning krävs god kommunikationsförmåga och klinisk kompetens för att säkerställa patientsäkerhet. Sjuksköterskor kan uppleva tidspress, stress och trötthet på grund av långa telefonköer. De långa telefonköerna begränsar möjligheten till återhämtning. Telefonrådgivning innebär samtidig muntlig kommunikation och dokumentation, vilket kräver en hög koncentrationsnivå. Tidigare studier pekar på att nuvarande hjälpmedel och utbildning inte är tillräckligt adekvata för att förbereda sjuksköterskor för telefonrådgivning. Motiv: Telefonrådgivning är en viktig uppgift, men beskrivs som krävande, utmanade, ansvarsfullt och stressigt. Eftersom få studier om sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning gjorts inom primärvården i Finland, är det angeläget att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetet som telefonrådgivare. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning på en hälsocentral. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex hälsovårdare och tre sjuksköterskor i västra Finland. En tolkning av intervjudata genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av sjuksköterskornas upplevelser i telefonrådgivningen redovisas i fyra teman: Att dagligen ha utmanande telefonrådgivning, Att ha en krävande arbetssituation, Att ha bristande support och Att ha en underlättande arbetsmiljö. Konklusion: Telefonrådgivning på en hälsocentral är utmanande och komplext. Yrkeserfarenhet underlättar vid vårdbedömningar och rådgivning i olika situationer. En god arbetsgemenskap och stöd från arbetskollegor är viktigt för att orka med svåra samtal. Ett hinder för ovan nämnda främjande faktorer är personalbristen. Sjuksköterskorna upplever hög stress och otillräcklighet om telefonköerna är långa. För att underlätta vårdbedömningar samt förbättra vårdkvaliteten, vore det bra med ett vårdbedömningsprogram. / Background: Telephone nursing is a complex task, with nurses making care assessments without a physical encounter. Support and advice is given to self-care, and referrals are made to an adequate level of care. Good communication skills and clinical competence are required to ensure patient safety in telephone nursing. Nurses may experience time pressure, stress and fatigue due to long phone queues. The long phone queues limit the possibility of recovery. Telephone nursing involves simultaneous verbal communication and documentation, which requires a high level of concentration. Previous studies indicate that current aids and training are not adequate enough to prepare nurses for telephone nursing. Motive: Telephone nursing is an important task, but is described as demanding, challenging, responsible and stressful. Since few studies on nurses´ experiences of telephone nursing has been conducted in primary health care in Finland, it´s important to describe nurses´experiences of working with telephone nursing. Aim: The purpose of the study was to illuminate nurses´experience of working with telephone nursing at a primary healthcare center. Methods: Semi-structed interviews were conducted with six public health nurses and three nurses in western Finland. An analysis of interview data was performed with qualitative content analysis. Result: The results of the nurses´experiences are presented in four themes: To have challenging telephone nursing on a daily basis, To have a demanding work situation, To have a lack of support and To have a facilitating work environment. Conclusion: Telephone nursing at a primary healthcare center is challenging and complex. Professional experience facilitates nursing assessments and counseling in different situations. A good working community and support from colleagues is important for coping with difficult calls. A barrier to the above-mentioned facilitators is the lack of staff. Nurses experience high stress and inadequacy if phone queues are long. To facilitate nursing assessments and improve the quality of care, it would be useful to have a care assessment programme.