Leaders of nonprofits businesses adopt revenue diversification strategies to create innovative program services, creative ways to source materials, utilize volunteers and community partnerships, and identify business solutions related to solving societal problems. To continue providing services, it is crucial for nonprofit leaders to maintain adequate financial resources. The purpose of this single-case study was to explore revenue diversification strategies used by 3 leaders of a nonprofit organization in western California of the United States using Markowitz's modern portfolio theory as the conceptual lens. Data were collected through in-depth semistructured interviews and examination of organizational documents, internal archival data, and online databases. Through thematic analysis, 8 revenue diversification themes emerged: adding income streams; establishing practical financial performance measures; establishing operating reserve; achieving financial health, sustainability, and resilience; building organizational capacity; adopting transparency; achieving efficiency and effectiveness; and conducting active surveys. Additionally, 10 recommendations were identified: developing written procedurals, developing a process improvement strategy, engaging in contingency planning, increasing transparency and governance, using metrics for donor attrition and retention, developing and upgrading technology, increasing staff capacity, creating an employee handbook, conducting active surveys to reinforce additional services, establishing performance measures. These findings may have implications for positive social change, including the potential to contribute to nonprofit leaders' models of effective strategies with processes to grow income sources to support organizational sustainability and support a leader's ability to improve and maintain service offerings, while avoiding dependence on single source of revenue.

Bakgrund: Arbetsmiljön i akutsjukvården, som många gånger är krävande och hektisk, kan vara påfrestande för ledningssjuksköterskan då de innehar en nyckelposition för hela sjukhuset. När det råder crowding på akutmottagningen och resurserna inte räcker till för att möta patienters vårdbehov är det är direkt livsavgörande att personalen som omhändertar kritiskt sjuka patienter besitter hög kompetens och känner sig trygga i sitt arbete. För att säkerställa och bibehålla en patientsäker vård är det av stor vikt för personalen att de har en ledningssjuksköterska som verkar för gott samarbete, ger stöd och handledning. Syfte: Att undersöka ledningssjuksköterskans erfarenheter och hantering av crowding på akutmottagningar. Metod: Studien utfördes på två akutmottagningar i Sverige och kvalitativ metod innehållande enskilda intervjuer valdes då ambitionen var att undersöka ledningssjuksköterskors erfarenheter och hantering av crowding på akutmottagning. Kvalitativ innehållsanalys användes vid analys av textmaterialet. Resultat: Studiens fynd omfattade fyra kategorier och dessa var; Patientosäkerhet vid crowding, Strukturella förutsättningar, Upplevelsen av crowding och Att leda vid crowding. Diskussion: Ledningssjuksköterskor på akutmottagningen blir ofta utsatta för hög arbetsbörda och tidspress då det råder crowding. Kollegors kompetens och stöd från arbetsgruppen är av stor vikt för att klara av att upprätthålla patientsäkerheten. Ett förbättrat stöd från ledningen, erfarenhet och adekvat utbildning ger ledningssjuksköterskan bättre förutsättningar för att hantera crowding. / Background: The working environment within the emergency department, which in many cases are demanding and hectic; can be strenuous for the charge nurses as they hold a key position in the hospital. When there is crowding in the emergency department and the resources are not sufficient to meet the patients' care needs it is directly vital that the personnel who take care of critically ill patients must possess high qualifications and feel secure in their work. To ensure and maintain patient safe care it is of utmost importance for the personnel to have a charge nurse who initiates good collaboration, gives support and guidance. Aim: To investigate the charge nurse experiences and management of crowding at the emergency department. Method: The study was performed at two emergency departments in Sweden. A qualitative method consisting of separate interviews was used as the ambition was to investigate the charge nurses' experience and management of crowding at the emergency department. A qualitative analysis of content was used for the analysis of the body of the interviews. Results: The findings of the study comprise four categories: patient insecurity during crowding, structural prerequisites, experiences of crowding and to lead during crowding. Conclusion: The charge nurses at the emergency department are often exposed to extensive workload and time pressure due to crowding. The colleagues' competence and support from the team are of utmost importance to maintain the safety of the patients. Improved support from the management and adequate training give the charge nurse enhanced prerequisites to deal with crowding.

Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen, not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for person-centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care. / Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Several studies have shown that patients with anorexia nervosa (AN) have elevated levels of shame. To the researcher's knowledge there was a lack of research concerning how healthcare professionals experienced shame in their patients with AN when the study was conducted. Against this background, the purpose of the present study was to contribute to a deeper insight into how healthcare professionals experienced shame in patients with AN, which was investigated through the research question: How do healthcare professionals experience shame in patients with anorexia nervosa? Based on a qualitative method and a phenomenological approach, the research question was investigated through semi-structured interviews with seven participants. The material was analyzed using thematic analysis. The analysis generated the overarching theme of self-contempt and the themes: shame against the anorexic voice, shame against their self and the impossible choice between the shame-loyalties, and seven sub-themes. Healthcare professional´s experience is in line with previous studies on patients, which have shown that shame plays a central role in AN. Further research is encouraged to investigate whether psychoeducation about shame as well as targeted treatment interventions for shame could be helpful in treating patients with AN. / Flera studier har påvisat att patienter med anorexia nervosa (AN) har förhöjda nivåer av skam. Till författarens vetskap, saknades vid studiens genomförande, forskning om hur vårdpersonal upplevde skam hos sina patienter med AN. Föreliggande studies syfte var mot bakgrund av detta att bidra till en djupare insyn i hur vårdpersonal upplevde skam hos patienter med AN, vilket undersöktes genom frågeställningen: Hur upplever vårdpersonal skam hos patienter med anorexia nervosa? Utifrån en kvalitativ metod och en fenomenologisk ansats undersöktes frågeställningen genom semistrukturerade intervjuer med sju deltagare. Materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. I analysen skapades det överordnade temat självförakt och temana: skam mot den anorektiska rösten, skam mot sitt ”jag” och det omöjliga valet mellan skamlojaliteterna, samt sju underteman. Vårdpersonals upplevelse ligger i linje med tidigare studier på patienter, vilka har påvisat att skam spelar en central roll vid AN. Framtida forskning uppmuntras undersöka huruvida psykoedukation om skam samt riktade behandlingsinsatser för skam kan vara hjälpsamt vid behandling av patienter med AN.

Personer som överlevt hjärtstopp, eller som löper stor risk att drabbas av allvarlig ventrikulär arytmi, kan skyddas mot framtida livshotande arytmier med en implanterbar defibrillator (ICD). För att bryta kammartakykardier kan ICD:n avge högvoltschocker från en elektrod i höger kammare. Chockerna upplevs av många som smärtsamma. Många personer som fått en ICD implanterad beskriver ökad oro och ångest. Syftet var att belysa personers upplevelser och erfarenheter av att leva med ICD. Som metod valdes litteraturöversikt. Efter sökning i databaserna PubMed och CINAHL inkluderades 15 kvalitativa intervjustudier publicerade 2009-2018. Dessa analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier; Ett oförutsägbart liv, Ett förändrat liv, Vägen framåt och Trygg trots allt. Dessa kan beskrivas som steg i en trappa. Resultatet i denna litteraturöversikt visade att många beskrev den första tiden efter ICDimplantationen som svår, med smärtor, oro och depression. Livet beskrevs ha blivit förändrat och rädsla för ICD-chocker upplevdes ha stor påverkan i det dagliga livet. Genom självpåtagna begränsningar försökte personerna kontrollera sin situation för att förebygga chocker. De flesta kunde efter en tid acceptera ICD-behandlingen som en del av livet och anpassade sig till situationen. Kategorin Trygg trots allt var inte ett konstant tillstånd, då en upplevd ICD-chock kunde rasera tryggheten och föra processen bakåt. Slutsatsen var att det mesta som berättades berörde chocken, hur den kändes, rädsla för chock, vad som kan utlösa en chock och hur den kan undvikas. ICD-chocken blev något som berörde varje aspekt av livet. Ändå fann många en ny balans där ICD:n blev en del av livet och accepterades som en livvakt. Stöd från vårdpersonal var viktigt för att uppleva trygghet, men ett personcentrerat stöd behöver utvecklas. / Persons who survived sudden cardiac arrest or who are at risk for severe ventricular arrythmias, can be protected from future life-threatening arrythmias by an implantable cardioverter defibrillator (ICD). To terminate ventricular arrythmias, the ICD can deliver high-voltage shocks from an electrode placed in the right ventricle. The shocks are by most people felt to be painful. Many persons who have an ICD implanted, experience increased anxiety and distress. The aim if the study was to illustrate persons’ experiences of living with an ICD The chosen method was a literature review. After searching the databases PubMed and CINAHL, 15 qualitative interview studies, published between 2009 and 2019, were included. These were analyzed with qualitative content analysis and resulted in four categories; An unpredictable life, A changed life, The road ahead and Safe anyway. These categories can be described as four steps. The result of this literature review showed that many described the first period after ICD implantation as difficult, including pain, anxiety and depression. Life was experienced to have changed and fear of ICD-shocks was considered to have great impact on daily life. Through self-imposed restrictions the persons tried to control their situation to prevent shocks. Most persons could by time accept the ICD-treatment as a part of life and adjusted to the situation. The level Safe anyway was not a constant condition as an experience of shock diminished safety and brought the process backward. The conclusion was that most what was narrated concerned the shock, what it felt like, fear of shock, what might trigger a shock and how to avoid it. The ICD shock was something that affected every aspect of life. Still many found a new balance in life where the ICD became an important part of life and was accepted as a body guard. Support from health professionals was important to experience safety but a person-centered support needs to be developed.

SAMMANFATTNING Det senaste årtiondet har antalet utbildningsplatser på kandidatprogrammet i omvårdnadsvetenskap successivt ökat på landets högskolor och samtidigt har sjukhusen haft svår att tillsätta vakanta sjukskötersketjänsterna. Studentsalar har implementerats på utvalda vårdavdelningar med både pedagogiska avsikter och med avsikt att skapa platser för de sjuksköterskestuderande vid deras verksamhetsförlagda utbildning. Det var därför intressant att studera hur sjuksköterskor upplevde det fortfarande nya sättet att handleda på. Syftet var att beskriva sjuksköterskor upplevelser av att handleda sjuksköterskestudenter i studentsal på en akutvårdsavdelning. Som metod användes en kvalitativ induktiv intervjustudie. Ansats och design valdes utifrån studiens uppställda syfte. Studiens deltagare rekryterades från två olika kliniker på ett akutsjukhus i Mellansverige. Ett meningsfullt urval tillämpades. Datainsamlingen genomfördes via individuella intervjuer med sju legitimerade sjuksköterskor. All insamlad data transkriberades och meningsbärande enheter bröts ut ur texten för att vidare kondenseras, kodas och kategoriseras. Analysen genomfördes med en manifest innehållsanalys där fyra kategorier och tio subkategorier formulerades under analysprocessen. Resultatet visade att deltagarna hade både positiva och negativa upplevelser av att handleda på studentsal. De stora vinsterna som de handledande sjuksköterskorna poängterade var att handledningen efter införandet av studentsalar upplevdes mer professionell och att handledningsformen skapade en bättre struktur för både handledare och studenter. De negativa aspekterna som framkom handlade ofta om resursbrister i form av t.ex. bemanning och svårigheter att handleda flera studenter samtidigt. Det fanns en ambivalens hos deltagarna gällande handledningsmodellen som i sin tur inte alltid upplevdes som helt klar och tydlig enligt sjuksköterskorna. Handledning i studentsal kan vara en mycket fördelaktig form av handledning förutsatt att alla resurser som krävs för ett lyckat resultat tillhandahålls från verksamheten. Det förefaller vara av stor vikt att behovet av information, tid och resurser tillgodoses redan vid implementering av studentsal som handledningsmodell på en akutvårdsavdelning. / ABSTRACT During the last decade the number of training posts in the bachelor program in nurse education in Sweden has increased. At the same time the Swedish hospitals have had problems filling vacant posts among nursing staff. Student wards have been implemented at several wards on hospitals all around the country with both pedagogical intent and with the intent to create space for the nursing students in their clinical training. Therefore it was interesting to explore how the nurses experienced this new way of providing preceptorship for nursing students during clinical education. The aim was to describe nurses´ experiences of providing preceptorship on a student ward in an emergency care setting. A descriptive design and a qualitative approach was used. The participants were recruited from two clinics at an emergency hospital in a county situated in the middle of Sweden by a purposive sampling method. The data was collected through individual semi-structured interviews conducted with seven registered nurses. All data were transcribed and further analyzed using manifest qualitative content analysis. Four categories and ten sub-categories were identified during the process of analysis. The findings showed that the participants had both positive and negative experiences related to preceptorship in a student ward. The greatest gain of precepting nursing students in a student ward was that the supervision became more structured and felt more professional. Negative aspects that emerged were often referred to as lack of resources such as to few nurses on duty and the struggle of supervising more than one nursing student at the same time. There seemed to be ambivalence among the participants referring to the concept of peer-learning not being entirely explicit, according to the nurses preceptors. Preceptorship on a student ward might be a most beneficial model of supervision provided that all resources needed for a positive outcome are supplied by the hospital management. It seems to be of greate importance that all requirements such as information, time and resources are available for use at the early beginning of implementation.

Background: The capacity in the country's pediatric intensive care units is limited, which means that a large number of children are cared for in general intensive units. Intensive care nurses must be able to care for all patients with failure in one or more organs and be able to assess changes in the patient's condition. The care of children differs from the adult patient in several ways. For the intensive care nurse, it can be an inexperienced situation. Previous research describes the perspective of nurses in the pediatric intensive care unit and parents of a sick child, as well as children's experiences of being a patient. Aim: The aim is to describe intensive care nurses experiences of caring for children up to the age of seven years in a general intensive care unit. Method: A qualitative interview study with inductive approach. Eight intensive care nurses from a intensive care unit in Mellansverige participated. Data was analysed using manifest content analysis. Results: The results are presented in two categories; “Being in an unusual situation” and “Meeting the child’s needs with the family as a resource”, each category has two subcategories. Conclusion: Intensive care nurses experience the care of children as challenging. A common thread in the result is to work from the child's perspective and needs. The theoretical perspective is prominent in the result although the concept of child centered care is not mentioned. The need for knowledge and experience is clearly prominent in intensive care nurses which demonstrates the importance of competence development within the area of operation.

Abstract                                                                               Bakgrund: Både nationellt och internationellt är diabetesnefropati den vanligast bakomliggande orsaken till njursvikt, och svarar för ca en fjärdedel av den njursvikt som leder till dialysbehandling och njurtransplantation. Det kan drabba unga och äldre personer med både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Syfte: Att beskriva hemodialysbehandlade personers upplevelser av att leva med diabetesnefropati utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori. Metod: Kvalitativ design. Åtta personer med diabetesnefropati och dialysbehov intervjuades. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats baserad på Katie Eriksons omvårdnadsteori. Resultat: Resultatet visade att personernas livssituation förändrades. De upplevde både kroppsliga och psykiska symtom samt att även deras sociala relationer påverkades. De lärde sig att hantera sin situation genom att acceptera sin sjukdom. Att ha familj och anhöriga var av stor betydelse för emotionalt stöd för att kunna uppleva välbefinnande. Slutsats: Diabetessjuksköterskor behöver ha en grundkunskap om individers upplevelser av att leva med hemodialysbehandlad diabetesnefropati för att hitta bättre sätt att kunna stötta dem. Med tidig information och stöttning av personer med risk för diabetesnefropati, kan risken för utveckling av diabetesnefropati minskas eller undvikas. / Abstract Background: Both nationally and internationally, diabetic nephropathy is the most common underlying cause, and accounts for about a quarter of kidney failure that leads to dialysis treatment and kidney transplantation. It can affect both young and adult people with diabetes as an underlying disease. Chronic kidney disease can result from both type 1 diabetes and type 2 diabetes. Purpose: To describe persons in hemodialysis experiences of living with diabetic nephropathy based on Katie Eriksson's nursing theory. Method: Qualitative design. Eight persons with diabetic nephropathy and need for dialysis were interviewed. The data was analysed through a qualitative content analysis with a deductive approach based on Katie Erikson's nursing theory. Results: The results showed that the participants' life situation changed. The participants experienced both physical and psychological symptoms and that their social relationships were also affected. They learned to cope with their situation by accepting their illness. Having family and relatives was of great importance for emotional support to be able to experience well-being. Conclusion: Diabetes nurses need to have a basic knowledge of individuals' experiences of living with hemodialysis-treated diabetic nephropathy to find better ways to support them. With early information and support of patients at risk of diabetic nephropathy, the risk of developing diabetic nephropathy can be reduced or avoided.

Bakgrund: Bröstcancer är vanligaste typen av cancer bland kvinnor i världen samt orsakar flest dödsfall av cancerformerna. Drabbas av bröstcancer har väsentlig påverkan på unga kvinnors liv, behandling kräver specifik kompetens gällande sexualitet, fertilitet samt graviditet. Antonovsky beskriver att ”KASAM”- känsla av sammanhang, bidrar till ökad förmåga att hantera svårigheter som det kan innebära att få diagnos och hantera sjukdom som bröstcancer. Hög grad av KASAM kan hjälpa kvinnor att hantera och acceptera livssituationen.Syftet är att beskriva unga kvinnors upplevelser av att få bröstcancerdiagnos i samband med diagnostik och behandling. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 12 vetenskapliga kvalitativa artiklar som analyserades enligt Fribergs (2017) fem steg. För artikelsökningen användes databaserna Cinahl och MedLine. Resultat bestod av tre huvudkategorier och åtta underkategorier som sammanställdes.Huvudkategorierna är att få bröstcancerdiagnos (upplevda känslor, återgå till vardagen, acceptans och balans), förändrad kropp (kroppsuppfattning och identitet, sexuell hälsa, fertilitet och graviditet) och trygghet genom stöd (närståendes stöd, sjuksköterskors stöd). Slutsats: Enligt denna litteraturöversikt blev slutsatsen att bröstcancer påverkar den unga kvinnans känsloliv, vardag, kroppsuppfattning, identitet, sexuell hälsa, fertilitet samt graviditet. Närstående och sjuksköterskor kan vara det huvudsakliga stödet och hjälpa kvinnor att bekämpa bröstcancer. / Title: Young women's experiences of being diagnosed with breast cancer. A literature review.   Background: Breast cancer is most common type of cancer among women in the world and causes the most deaths from the cancers. Suffering from breast cancer has a significant impact on the lives of young women. Young women's treatment requires specific skills regarding sexuality, fertility and pregnancy. Antonovsky describes that "SOC" - sense of coherence, contributes to an increased ability to deal with difficulties that it may mean to be diagnosed and manage a disease as breast cancer. Strong SOC can help women manage and accept the life situation. The aim is to describe young women's experiences of being diagnosed with breast cancer associated with diagnosis and treatment. Method: Literature review with inductive approach based on 12 qualitative articles that were analyzed with Friberg's (2017) five steps. Cinahl and MedLine were used for the article search. The result consists of three head categories and eight subcategories. The main categories are getting breast cancer diagnosis (perceived emotions, return to everyday life, acceptance and balance), changed body (body perception and identity, sexual health, fertility and pregnancy) and security through support (relatives 'support, nurses' support). Conclusion: According to this literature review, the conclusion was that breast cancer affects young woman's emotional life, everyday life, body image, identity, sexual health, fertility and pregnancy. Close relative and nurses can be the main support and help women fight breast cancer.

This study aims to examine whether there has been a difference for female journalists in local newsrooms in terms of task assignments and workplace environment since the #MeToo movement. We investigated whether there has been a difference in their treatment at the newsrooms and whether their duties have changed. The study used field theory and gender theory together with previous research that supports it. The study used qualitative interviews where we interviewed four female journalists and two female editors at various media companies in smaller towns around Sweden. The interviews were designed after semi-structured interviews in order to examine and understand women journalists’ experiences. Our research questions were “How do female journalists perceive that their areas of coverage have changed?” and “How has the treatment of female journalists changed in local newsrooms since #MeToo?” The results of the study shows that the tasks have become more equal, this is for journalists who work in local editorial offices, as the smaller newsrooms do not have the same opportunity to divide the news into smaller coverage areas as the large newsrooms. The results also show that female journalists write about both “hard” and “soft” news, which is a change from previous studies. In terms of #MeToo, the movement has not brought about a big change in how female journalists are treated. It has become more of a difference in the awareness of what is acceptable behaviour and what is not. The participants in the study say that both male and female managers and colleagues think more often about how they are perceived by those around them. They think about how they behave and express themselves towards others.