No description available.

Tidigare forskning har visat att förvärvsarbete tillfredsställer både psykosociala och ekonomiska behov och även att kompetenstillförsel är en framgångsfaktor för en individs upplevelse av livskvalitet. Syftet med denna studie var att undersöka individens erfarenheter av förändring i livskvalitet genom projektet “Ris till flis”. Vi valde att göra en fallstudie, där det unika i studien var individens upplevelser av förändring, genom att de blev anställda av kommunen under ett år. Vi ville med vår studie kunna förstå hur individerna upplevde deltagandet i interventionen, och gjorde därför en fenomenologisk, hermeneutiskt inriktad studie. I studien ingick fem individer mellan 25 och 52 år som alla hade varit långtidsarbetslösa upp till tio år och uppburit försörjningsstöd av kommunen. De individer vi intervjuade kom från olika sammanhang, med representanter från båda könen, olika åldrar och från olika länder med skiftande kultur. En intervjuguide med semistrukturerade frågor gjordes. De 30 till 45 minuter långa intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och allt material sammanställdes i de redan givna kategorierna från intervjuguiden. Analysen gjordes genom att vi med ett reflexivt förhållningssätt, mellan helhet och delar, tolkade både det manifesta och det latenta i intervjuerna; en hermeneutisk meningstolkning. I resultatet fann vi tre teman som var viktiga att ta fasta på och som stärkte individens upplevelse av livskvalitet, det psykosociala behovet av arbete, behovet av ekonomisk kontroll och möjlighet att något kunna förutsäga hur livet skulle kunna gestalta sig.  Gemensamt var att alla individer i vår undersökning upplevde att den positiva förändringen gav ekonomi, nya livsmål och nytt framtidshopp.

Inom synrehabiliteringen finns idag endast ett evidensbaserat rehabiliteringsprogram, hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar, vilket är rekommenderat som ett förstahandsval för patienter med åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Syftet med studien var att kartlägga i vilken omfattning och i vilken form hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar används på Sveriges syncentraler samt undersöka om programmet i reducerad form gav en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet för patienter med AMD. För att få svar på syfte och frågeställningar användes både en enkät samt en fallstudie. Enkäten skickades ut till alla Sveriges 33 avdelningschefer på respektive syncentral. Svarsfrekvensen var 28. Resultatet visade att endast åtta syncentraler använde programmet i sin helhet. Utöver dessa var det åtta syncentraler som använde programmet i reducerad form. Det var bl.a. två gemensamma faktorer som framkom till varför programmet inte användes samt varför det var svårt att implementera programmet, vilka var: svårigheter att motivera patienterna till att komma till syncentralen flertal gånger samt att det blev för många och långa resor för äldregruppen. Avdelningscheferna efterlyste också specifik utbildning i hälsoutbildningsprogrammet samt studiebesök där programmet användes. Fallstudien gjordes på en mindre syncentral i södra Sverige som använde sig av hälsoutbildningsprogrammet Att finna nya vägar i reducerad form med endast tre träffar mot det rekommenderade åtta träffar. Det var åtta patienter som föll inom kriteriet för den valda populationen. Alla patienter fick göra en självskattning tillsammans med synpedagogen av hur säkra de kände sig i 29 olika moment både före och efter programmet. Mätinstrumentet ”upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet” användes. Resultatet visade att alla patienter fick en förbättring av upplevd säkerhet i vardaglig aktivitet och kunde därmed utföra fler vardagliga moment efter genomfört rehabiliteringsprogram. Ytterligare forskning behövs, om huruvida en reducering av hälsoutbildningsprogrammet kan ge evidens.

ABSTRACTBackground: To be stricken with a cardiac infarction is among other things linked to different risk factors.  Many studies show that the participants in cardiac rehabilitation programs learn to deal with the risk factors, increase their quality of life and lessen the risk for re-infarction.Objective: To describe the lifestyle and perceived quality of life of the individuals after having participated in cardiac rehabilitation program and to see if they had maintained their results up to a year after having a cardiac infarction.Method: The 19 individuals who had participated in cardiac rehabilitation in 2010 after having had a cardiac infarction were asked to participate in the study. Everyone agreed to participate. The study was made analyzing the surveys, one a locally made, that the individuals had filled out four and eight months after cardiac infarction, and the other the generic Quality of life questionnaire EQ-5D, that the individuals had filled out two and twelve months after cardiac infarction. Result: The individuals have not changed their lifestyle after having participated in cardiac rehabilitation which can be interpreted that they have followed existing recommendations. The mean weight increased with one kilogram, no depression is shown and they stress less. Only two comparisons over time showed any statistic significance: gain of weight and increase in intake of vegetables.  The individuals’ qualities of life changed marginally between baselines and follow up and correspond to results made on healthy individuals measured with EQ-5D. The results show no significant change over time in quality of life. Conclusions: The individuals have more or less maintained their lifestyle between four and eight months and quality of life between two and twelve months after infarction.Key wordslifestyle changes, myocardial infarction, quality of life, rehabilitation, risk factors

Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur arbetsförmåga definieras samt hur arbetsförmå¬gan bedöms utifrån olika aktörer i samhället. Syftet var också att ta reda på hur rehabiliteringen fungerar utifrån de olika aktörerna i samhället. Frågeställningen är: •Vad är arbetsförmåga? •Hur bedöms arbetsförmåga? •Hur fungerar rehabiliteringskedjan?Intervjupersonerna har valts ut genom ett strategiskt urval genom det är de personer som valts ut för intervjun som kan svara bäst på frågorna. Alla intervjuerna var semistrukturerade och djupinter¬vjuer som tog över en timme att genomföra. Uppsatsen utgår från ett maktperspektiv där utgångspunkten ligger hos aktörernas arbetssätt och föreställningar. De teorier som använts är Pierre Bourdieus teori om fältet och doxan som kan användas för att tolka samt beskriva den maktutövning aktörerna kan ha gentemot klienten. Michel Foucaults teori om pastoralmakten fungerar i detta avseende på samma sätt som Bourdieus teorier. Den symbo¬liska interaktionismens teoretiker Erving Goffman kan med sin stigmateori ge en hjälp att tolka och förstå den stämpling en individ kan erhålla gentemot samhällsnormer. Genom att individen blir stigmatiserad från samhället och får en stämpling som sjuk kan det bli så att individen går in i en sjukroll, för att förklara denna sjukroll har funktionalisten Talcott Parsons teori om sjukrollen använts. Slutsatsen är att aktörerna utövar en slags kontroll över klinterna, på det sättet får de en slags maktposition i samhället över klienterna. Det är genom den doxa med samhällets värderingar och föreställningar som aktörerna får en maktposition gentemot klienten i ett och samma fält. På samma sätt utövas pastoralmakten utifrån aktörernas förutsättningar som individen måste rätta sig efter.

syftet med studien var att beskriva faktorer som har betydelse vid interaktiva kommunikativa omvårdnadshandlingar vid rehabilitering avseende patienter som har afasi/dysfasi.

Sjukskrivnings- och rehabiliteringsreglerna är ett omdebatterat ämne och innehållet i dessa har förändrats mycket under årens lopp. Senaste ändringen var i form av införandet av den så kallade rehabiliteringskedjan i socialförsäkringsbalken (2010:110;SFB). Rehabilitering syftar enligt 29 kap. 2 § SFB ”till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete”. Uppsatsen tar utgångspunkt i två frågeställningar relaterade till arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. För det första studeras relationen mellan arbetsrätt och socialförsäkringsrätt, närmare bestämt om och i så fall hur den traditionellt civilrättsligt reglerade arbetsrätten påverkas av socialförsäkringsrättsliga regler om rehabilitering. Dessutom ställs frågan om införandet av de nya reglerna för arbetsanpassning och rehabilitering, bland annat rehabiliteringskedjan, har medverkat till att göra det lättare för arbetsgivare att säga upp och omplacera sjuka arbetstagare. En rättsdogmatisk metod används för att reda ut gällande rätt och söka svar på frågeställningarna. Inledningsvis beskrivs rehabiliteringskedjan, vilken är den modell som Försäkringskassan använder sig av för att bedöma rätten till sjukpenning. Rehabiliteringskedjan ersatte den tidigare ”steg-för-steg-modellen” i syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen. Den stora skillnaden från tidigare är att det i rehabiliteringskedjan finns fler fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan. Därefter diskuteras vilket ansvar de olika aktörerna har i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsarbetet. Arbetsgivarens ansvar regleras på flera håll. I uppsatsen beskrivs arbetsgivarens ansvar enligt arbetsmiljölagen, Arbetsmiljöverkets författningssamling, socialförsäkringsbalken, lagen om anställningsskydd samt lagen om sjuklön. Arbetstagaren är skyldig att medverka till rehabiliteringen enligt socialförsäkringsbalken. Också Försäkringskassan har en viktig roll i rehabiliteringsprocessen, vilket anges i socialförsäkringsbalken. I kapitel fyra behandlas de olika arbetsrättsliga principer som i analysen jämförs med de socialförsäkringsrättsliga reglerna i syfte att se om innebörden förändrats. De arbetsrättsliga områden och principer som beskrivs är uppsägning vid sjukdom, 29/29-principen, bastubadarprincipen, geografisk omplacering, arbetsledning i strid med god sed samt framprovocerade uppsägningar. Analysen visar att arbetsrätten och socialförsäkringsrätten krockar på många områden vilket leder till att anställningsskyddet på många sätt urholkas för sjuka arbetstagare. De socialförsäkringsrättsliga reglerna tycks inte ta hänsyn till de annars väletablerade arbetsrättsliga principer som finns till för att öka arbetstagarnas anställningsskydd. Det är anmärkningsvärt att dessa regler som i vanliga fall gäller för friska arbetstagare inte är tillämpbara i samma utsträckning för sjuka arbetstagare. Analysen visar även att det i och med införandet av rehabiliteringskedjan istället för ”steg-för-steg-modellen” har blivit lite lättare för arbetsgivaren att säga upp sjuka arbetstagare. De fasta tidpunkterna medför att det blir tydligare för arbetsgivaren när arbetstagaren inte kan utföra något arbete av värde, samt när rehabiliteringsansvaret är uppfyllt. Analysen avslutas med att konstatera att principen om att sjuka arbetstagare inte får sägas upp är lätt att kringgå. Det är egentligen bara att hänvisa till att arbetstagaren inte kan utföra något arbete av värde. Sammanfattningsvis konstateras att de socialförsäkringsrättsliga reglerna i fråga faktiskt urholkar anställningsskyddet för sjuka arbetstagare och påverkar arbetsrätten och dess principer på området. Slutsatserna diskuteras i det sista kapitlet med stöd av artiklar och sakkunnigutlåtanden. Dessutom förs en de lege ferenda-diskussion med författarnas egna åsikter och synpunkter kring ämnet.

Bakgrund. Fotboll är världens största idrott och risken för skador är stor. Orsaker till att fotbollsspelare inte återgår till idrotten är främst nedsatt funktion samt rädsla för ny skada. Många fotbollsspelare är idag fysiskt redo att återgå till spel, men inte psykiskt. Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka om det finns olika psykologiska faktorer hos skadade fotbollsspelare som återgår till idrott jämfört med dem som slutar spela efter en allvarlig skada. Metod. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Åtta fotbollsspelare, fyra killar och fyra tjejer, intervjuades individuellt. Materialet analyserades genom latent innehållsanalys. Resultat. Informanterna redogjorde för olika psykologiska aspekter som påverkat dem både positivt och negativt under rehabiliteringsperioden. Personliga faktorer var skadereaktion, motivation och rädsla. Situationsfaktorer handlade om tränarens, lagets, familjens och sjukgymnastens inflytande. Konklusion. Flera psykologiska faktorer påverkar en fotbollsspelare vid rehabilitering efter en allvarlig skada. Dock skiljde sig inte dessa faktorer mellan de som idag är aktiva jämfört med dem som har slutat. Det som framkom i denna studie var att stödet från laget och tränare är något som ofta saknas i en fotbollsspelares rehabilitering.

Bakgrund och syfte: Multidisciplinär hemrehabilitering för personer med milda till måttliga strokesymtom har visat sig vara en evidensbaserad intervention. Flera studier hade gjorts inom ämnet, men det saknades en tydlig beskrivning av åtgärderna och dess innehåll inom multidisciplinär hemrehabilitering. En sådan kunskap bedömdes vara viktig för att arbetsterapeuten skulle kunna arbeta utifrån arbetsterapeutiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att sammanställa den kunskap som fanns inom multidisciplinär hemrehabilitering, avseende dess åtgärder, effekt och faktorer som påverkade rehabiliteringens effekt samt för- och nackdelar med den multidisciplinära hemrehabiliteringen. Metod: Litteraturstudie där både artiklar med kvalitativa och kvantitativa metoder inkluderades. Resultat: Åtgärder som utfördes inom multidisciplinär hemrehabilitering var bl.a. insiktsträning, kompensatoriska strategier, uppmuntran till att hitta egna problemlösningar och att anta uppmaningar på rätt nivå, uppgift- och kontextorienterade metoder, guidning, kommunikationsträning, information och rådgivning. Åtgärdernas effekt var bl.a. förbättrad ADL-förmåga och tillfredställelse hos klienten avseende vårdens kvalitet och de varierande träningsmiljöerna. Faktorer som kunde påverka rehabiliteringens effekt var bl.a. funktionsnedsättningens omfattning, samtidiga sjukdomar, klientens insikt om sin funktionsnedsättning, hemmiljön, delaktigheten vid planering av hemrehabiliteringsprogrammet, information från och till klienten och anhöriga, anhörigstöd och geografiska faktorer. Fördelar med multidisciplinär hemrehabilitering var förkortad vårdtid, kostnadseffektiv vårdform, garanti för kontinuiteten i vårdkedjan och nöjda klienter. Nackdelar med multidisciplinär hemrehabilitering var att den var tidskrävande och kunde ge extra börda och sämre livskvalitet hos anhöriga. Slutsats: Den multidisciplinära hemrehabiliteringen var en effektiv rehabiliteringsform för personer med stroke, men den krävde insatser riktade mot anhöriga för att inte riskera deras hälsa och livskvalitet. Flertalet av åtgärderna som utförs var typiskt arbetsterapeutiska, därför kunde det dras en slutsats att arbetsterapeuter utgjorde en viktig roll i den multidisciplinära hemrehabiliteringen.

Bakgrund: Varje år drabbas flera individer av traumatiska hjärnskador orsakade av yttre våld mot huvudet. Det kan leda till olika funktionssvårigheter som påverkar och förändrar livet. Individen går från att vara självständig till att bli beroende av andras hjälp och stöd i vardagen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av rehabilitering efter en traumatisk hjärnskada. Metod: Den systematiska litteraturstudien utgick från en väl formulerad och klar fråga som sedan besvarades metodiskt genom att ha identifierat, valt, värderat och analyserat relevant forskning. Analysen grundades på en manifest innehållsanalys. Resultat: Det visade sig att individer som drabbats av en traumatisk hjärnskada upplevde begränsningar i vardagen och hade en rädsla för att misslyckas under rehabiliteringsprocessen. Information och stöd hade stor betydelse och upplevdes både positivt och negativt för individen. Det framkom också att individen måste acceptera och skapa sig en förståelse för sina funktionsnedsättningar. För att ta sig vidare i rehabiliteringen användes olika strategier för att underlätta i vardagen. Slutsats: Upplevelser skiljer sig från individ till individ. Något som var utmärkande i den här systematiska litteraturstudien var patientens upplevelse kring informationens och stödets betydelse i en rehabiliteringsprocess. Sjuksköterskan bör skapa sig en förståelse för patientens situation för att kunna stödja och hjälpa i rehabiliteringen efter en traumatisk hjärnskada.