Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Inledning: I dagens läge ligger mycket fokus på teknik inom hörselvården och den del i rehabiliteringen som fokuserar på tankar och känslor har kommit i skymundan. Gruppcounseling är ett sätt att avhjälpa detta på ett kostnadseffektivt sätt. Syfte: Att beskriva och diskutera audiologisk counseling och hur detta kan användas i grupputförande mot vuxna med hörselnedsättning. Fokus ligger på innehålls- och individanpassad counseling. Metod: En litteraturstudie har genomförts. Resultat: Beskriver centrala komponenter inom audiologisk counseling, så som hörselorganets anatomi och fysiologi, coping, känslohantering, kommunikationsstrategier och avslappning. Dessa diskuteras även i relation av gruppcounseling. I resultatet ingår även en beskrivning av audionomen och de anhörigas roll i gruppcounseling. Diskussion: Utifrån resultatet har det visat sig att gruppcounseling är väl lämpat att genomföra i grupp. I diskussionsavsnittet diskuteras de delar som tagits upp i resultatet och detta utmynnar i ett förslag på hur det går att arbeta med de olika delarna som presenteras i resultatet.

Sjukskrivningstiden har ökat dramatiskt sedan 1990 talet, utmattningssyndrom kan vara en orsak till detta. Den behandling som oftast rekommenderas är multimodal rehabilitering för utmattningssyndrom. Studier visar dock att rehabiliteringen inte verkar minska sjukskrivningstiden. Syftet med studien är att beskriva upplevelsen och erfarenheten av Multimodal rehabilitering vid utmattningssyndrom. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med individuella semistrukturerade intervjuer. Det gjordes ett ändamålsenligt urval föratt syftet skulle kunna besvaras. Det blev totalt sex deltagare, där en användes som en pilotintervju och exkluderades från analysen. Resultatet bestod av fyra kategorier; känsla av gemenskap, bibehållen effekt, teamarbete och medvetenhet. Slutsatsen är att MMR är en komplexbehandling på en komplex problematik. Där flera av komponenterna upplevdes värdefulla av deltagarna. Det kan därmed finnas ett värde i att studera sjukskrivningstid i korrelation med andra utfallsmått.

Participation in daily activities in people with strokeDelaktighet i dagliga aktiviteter hos personer med strokeMagisterexamensarbete 15hp, Luleå tekniska universitet, institutionen för hälsovetenskap,2015.AbstractParticipation in people with stroke is highlighted in this study based on people's experiences of participation in their daily activities. Occupational therapists play an important role in the rehabilitation of people with stroke, this by assessing and participate in the treatment of people who have difficulties to participate and perform activities. A better understanding of people's experiences of part-icipation in their lives, can contribute to the design of rehabilitation and actions that are relevant to these persons participation. The purpose of this study was to describe the experience of partici-pation in daily activities in people with stroke who received outpatient rehabilitation. The author used a qualitative approach and interviewed people with stroke from three municipalities in northern Sweden, an interview guide with semi structured questions were used during data collection. Data were analyzed by content analysis and gave five categories: “The importance of engagement to experience participation”, The importance of participation in their own training and rehabi-litation”, “Opportunities for participation and performance of daily activities”, “Adapting to new conditions needed to experience participation”, “Barriers and support in the environment is of importance for participation”. The results indicate many aspects of the participants' experiences of participation in their daily activities. The study shows that knowledge is needed regarding participation in daily activities in people with stroke. This knowledge will be of value in the context of medical care and rehabilitation, as well as for other actors and contexts that are relevant for these persons. / <p>Validerat; 20150625 (global_studentproject_submitter)</p>

Begreppet höftfraktur innebär ett komplext lidande för individen som utrycks i olika typer av upplevelser. Ur samhällets synvinkel är höftfrakturer förknippade med enorma hälsoekonomiska bekymmer. Sjukvården har ett stort ansvar att hjälpa patienter som drabbas, och genom att identifiera vad patienterna själva upplever då de drabbas av en höftfraktur kan patientens egna perspektiv lyftas fram, för att därigenom förbättra vården och rehabiliteringen. Syftet med denna studie är att beskriva patienters upplevelser av postoperativ rehabilitering efter höftfrakturer. Författarna angriper detta problem genom söka övergripande kunskaper i aktuell forskning. Genom att granska relevant litteratur i form av nio stycken kvantitativa och kvalitativa vetenskapliga artiklar har författarna identifierat ett antal centrala teman som speglar patienters upplevelse av rehabilitering. I resultatet beskrivs upplevelserna i termer av smärta, förändrad funktion, förändrad livsvärld samt förändrad självbild. Många patienters upplevelser redovisas som problematiska och förklarar rehabiliteringsprocessen som ett område som behöver vidareutvecklas. Upplevelserna som författarna funnit likställer rehabiliteringsarbetet med övrig omvårdnad och menar i detta avseende att många behov inte uppfylls. Författarna drar slutsatsen att rådande definition av rehabilitering resulterar i att omvårdnadsaspekten av densamma prioriteras bort, vilket kan förklara patienters negativa upplevelser av denna vård.

<p>Sjukskrivingarna i Sverige har ökat drastiskt under de senaste fyra åren och svenskarna är nu de mest sjukskrivna i hela Europa. Ledarskap och delaktighet på arbetsplatsen samt arbetsgivarens hantering av rehabilitering av den sjukskrivne är bidragande faktorer till förmågan att återgå i arbete efter en sjukskrivningsperiod. Kostnaderna för sjukskrivningarna har stigit till en ohanterbar nivå för samhället och den allmänna välfärden i avseende på hälsa och socioekonomiska aspekter är starkt hotad av denna sjukfrånvaroutveckling. Syftet med denna undersökning var således att utröna vilka faktorer det är som för den sjukskrivne upplevs som viktiga för dennes förmåga att bryta en sjukskrivning och återgå i arbete. Deltagarna i undersökningen delades in i grupperna korttidssjuka respektive långtidssjuka och genom en MANOVA visar resultatet att det föreligger skillnader mellan de olika grupperna utifrån vissa faktorer. Genom att titta på de faktorer där signifikanta skillnader utvisas kan detta tyda på att dessa faktorer inte är av så stor betydelse för återgång till arbete efter en sjukskrivningsperiod.</p>

<p>Mot bakgrund av den kontinuerliga samhällsdebatten kring sjukskrivningar, var syftet med denna studie att undersöka hur en långtidssjukskrivning och vidare återgång till arbete kan upplevas. Den har inspirerats av ett hermeneutiskt tolkningsperspektiv, och syftet har uppnåtts genom fyra kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer.</p><p>Undersökningen visar att ett fysiskt sjukdomstillstånd också inverkar på ett psykiskt och emotionellt plan. En person som är sjukskriven kan på så vis börja ifrågasätta sitt eget värde, och känna sig oduglig genom att bara gå hemma och inte kunna bidra med något till samhället. Personernas berättelser påvisar emellertid att återgången till arbete kan underlättas av en engagerad arbetsplats. Det framgår också att det är viktigt med stöd och förståelse från omgivningen, såsom från familj, chef och arbetskamrater, men även från läkare, Försäkringskassa och andra ansvariga aktörer. Vidare åskådliggör studien att det är väsentligt med individanpassade åtgärder i rehabiliteringsprocessen, vilket resultaten likväl uppvisar vissa brister på från Försäkringskassans sida. Framförallt belyser undersökningen vikten av att se till den sjukskrivne personen och dennes förutsättningar, och vad personen faktiskt kan utföra för arbete.</p>

Bakgrund: Insamlad data tyder på att skador inom idrott ökar stadigt. Idrottsskador med storpåverkan på individens funktion och delaktighet är vanliga. Inom ungdomsidrotten villriksidrottsförbundet att fler ledare och tränare ska få en utbildning inom skadeförebyggandeträning så att barn får träning som är anpassad efter dem. Fysioterapeuter har genom sinfysioterapivetenskapliga bas en stor kunskap inom rörelseapparaten i kombination medträning och rehabilitering som gör fysioterapeuten till en självständig profession. Preventivainsatser och individanpassad träning är ett sätt att minska antalet skador inom idrott. Medhjälp av fysioterapeutens kunskap och erfarenhet inom det berörda området kan åtgärdergenomföras. Syfte: Syftet med studien var att undersöka tillgången till fysioterapeut hosidrottsföreningar inom ishockey, fotboll och basket i Luleå kommun. Metod: En e-enkätformulerades för att svara på studiens syfte. Lagledarna rekryterades genom mail- ochdirektkontakt och fick enkäten skickad till sig. Rådatan från enkäten sammaställdes ideskriptiv analys och presenterades i tabeller, figurer och diagram. Resultat: Totalt svarade29 personer på e-enkäten, varav majoriteten inte hade tillgång till en fysioterapeut. Skälet tillatt de inte hade tillgång var antingen att de inte hade något behov av det eller att det inte fannsekonomi. I enkäten svarade större delen av lagledarna att de har ett litet till mycket stortbehov. Konklusion: Resultatet av studien visar att tillgången till fysioterapeut är låg men attefterfrågan är hög. En ökad kunskap angående fysioterapeutens roll och kompetens behöverspridas. Vidare studier behöver genomföras för att kunna skapa ett helhetsperspektiv.

Bakgrund: I litteraturen finns smärta, livskvalitet och arbetsåtergång beskrivet och utvärderat i nära anslutning till avslutad multimodal rehabilitering (MMR). Det saknas dock långtidsuppföljningar på mer än två år på patienter som genomgått MMR.Metod: Data om smärta (numerisk skala), livskvalitet (EuroQol 5 Dimensions (EQ5D)), aktivitetsbegränsning p.g.a. smärta (Multidimensional Pain Inventory (MPI)) och arbetsåtergång samlades in från frågeformulär. Datan jämfördes med insamlad data före MMR och efter MMR fyra år tillbaka i tiden för att undersöka om det förelåg skillnader. Datan analyserades med Wilcoxons tecken-rangtest och Chi2.Resultat: Undersökningsgruppen bestod av 31 personer. Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader i smärta och livskvalitet efter genomgången multimodal rehabilitering och även fyra år senare p&lt;0,033. Det förelåg ingen signifikant skillnad i Delskala 3 MPI som mäter kontroll. I de övriga delskalorna som mäter minskad smärta, minskning av hur smärtan inverkar och minskning av känslomässig obalans visade statistisk signifikans direkt efter och fyra år efter avslutad MMR p&lt;0,001.Konklusion: Resultatet i studien visade att det förelåg statistiskt signifikanta skillnader i minskad smärta och ökad livskvalitet hos en grupp deltagare med långvarig ryggsmärta direkt efter avslutad MMR2 och även fyra år senare. Trots att deltagarna upplever minskad smärta och ökad livskvalitet upplever de inte att de har kontroll över sitt liv, problem, värk och stressade situationer.