Diss. (sammanfattning) Sundsvall : Mittuniversitetet, 2009.

<p>Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.</p>

Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.

Bakgrund: Rehabiliteringskedjan som infördes första juni 2008 innebar fasta tidsgränser för hur lång tid människor kunde vara sjukskriven. Efter att man uppnått maximal tid i sjukförsäkringen blev man utförsäkrad och fick ett erbjudande att gå ett program hos arbetsförmedlingen som kallas arbetslivsintroduktion. Programmet går ut på att kartlägga individernas arbetsförmåga och undersöka vilka behov av stöd som föreligger för att komma vidare mot arbetsmarknaden. Efter programmet är det meningen att man ska kunna ta del av arbetsförmedlingens övriga insatser och program. Statistik från arbetsförmedlingen och Försäkringskassan visar dock att det är en ganska stor del som går tillbaka till sjukförsäkringen efteråt och jag ville undersöka vilka möjliga faktorer som påverkar möjligheten för deltagare att komma närmre arbetsmarknaden efter tiden i programmet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om handläggare som arbetar med arbetslivsintroduktion kunde identifiera några särskilda faktorer eller förutsättningar som avgör om deltagare i programmet går vidare mot arbetsmarknaden eller går tillbaka till sjukförsäkringen. Samt att jämföra svaren skiljer sig åt sig handläggare på glesbygdskontor och stadskontor. Detta gjordes genom att utföra kvalitativa intervjuer med sex handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar med arbetslivsintroduktion vid kontor på glesbygd och stad. Resultat: Resultatet visade att de faktorer som kunde vara avgörande för att deltagare i programmet kom närmre arbetsmarknaden bland annat hade att göra med motivation, självkänslan, möjlighet att arbeta utifrån intresset hos individerna och vilket socialt stöd deltagare har. Resultatet visade också att svaren inte skiljde sig mellan glesbygd och stad.

Introduktion: Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar. Karaktäristiskt vid hemipares till följd av en stroke är ett asymmetriskt gångmönster och en nedsatt gånghastighet jämfört med friska individer. Tidigare studier har visat att gångträning på löpband med body weight support (BWS) som utförs genom en progressiv ökning av hastigheten bidrar till ett förbättrat gångmönster. Gångträning på löpband med BWS på en snabb hastighet har även visat sig förbättra gånghastigheten hos strokedrabbade. Forcerad gångträning innebär en hastighet över individens självvalda bekväma gånghastighet. I nuläget finns det ingen litteraturöversikt som specifikt undersöker detta samt vilka effekter det har på gångmönster och gånghastighet. Syftet var att göra en litteraturöversikt om effekten av forcerad gångträning på löpband för personer med hemipares till följd av en stroke, i den subakuta respektive kroniska fasen. Metod: För att hitta artiklarna användes databaserna; PubMed, AMED och CINAHL. För sökningen användes MeSH-termer; stroke, hemiplegia, walking och gait, samt sökordet treadmill för att precisera sökningen. Kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes utifrån en egen modifierad version av Fribergs granskningsmodell. Först lästes artiklarnas titlar och abstrakt, därefter lästes relevanta artiklar i fulltext. Totalt sex artiklar inkluderades. Resultat: Forcerad gångträning bidrar till en ökad gånghastighet men inte till ett mer symmetriskt gångmönster. Konklusion: När gånghastigheten är målet med rehabiliteringen så är forcerad gångträning på löpband en fördelaktig träningsmetod för individer med hemipares till följd av en stroke. Dessa slutsatser är utifrån sex studier och för att helt klarställa klinisk relevans krävs mer forskning inom området.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning </strong><strong>medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. </strong><strong>Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på </strong><strong>beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här </strong><strong>studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang </strong><strong>i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks </strong><strong>vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. </strong><strong>Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna </strong><strong>överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa </strong><strong>andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad </strong><strong>och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad </strong><strong>aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, </strong><strong>förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet </strong><strong>ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har </strong><strong>varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är </strong><strong>att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom </strong><strong>och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter </strong><strong>att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy </strong><strong>främjats till fullo.</strong></p><p><strong> </strong><p><strong> </strong></p></p><p> </p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong> </p><p> </p>

<p>Sjukskrivningarna är ett stort problem för de svenska finanserna</p><p>och mycket finns skrivet om problemet ur samhällets synvinkel.</p><p>Det finns däremot mindre skrivet ur individens synvinkel när det</p><p>gäller de behov individerna upplever sig ha haft under</p><p>rehabiliteringen. Syftet med undersökningen är att belysa de</p><p>individuella behov som individer, som förlorat rätten till</p><p>sjukpenning har haft under sin rehabilitering. Tre individuella</p><p>intervjuer gjordes med kvinnor med smärtproblematik och en</p><p>parintervju med handläggare på arbetsförmedlingen. I dessa</p><p>intervjuer framkom explicit och implicit de behov som individer</p><p>som förlorat rätten till sjukpenning upplever sig ha haft under sin</p><p>rehabilitering. Slutsatsen är att individens behov under</p><p>rehabiliteringen är t.ex. ett bra bemötande, hjälpinsatser i tid,</p><p>delaktighet i rehabiliteringsprocessen, en eventuell kontaktperson</p><p>och att individens sociala liv inte får påverkas allt för mycket.</p><p>Dessa behov kan anses vara viktiga att tillgodose för att</p><p>individen ska känna välbefinnande och därmed bli motiverad i</p><p>sin rehabilitering.</p>

<p>Personalstödsprojektets grundläggande idé är att en arbetslös matchas med en sjukskriven som vill och har möjlighet att återkomma till sitt arbete, eller med någon som ligger i riskzonen för sjukskrivning. Den arbetslöse funge-rar då som stödjare åt den anställde under en tid för att den anställde ska kunna komma tillbaka till arbetet utan stress. Den anställde fungerar i sin tur som en handledare för stödjaren som därmed ökar sin chans att komma ut på arbetsmarknaden. Syftet med studien är att beskriva och analysera några deltagares upplevelse av Personalstödsprojektet ur två olika perspektiv: ar-betsgivarens och medarbetarens, samt diskutera projektets fördelar och nackdelar ur rehabiliteringssynpunkt. Fyra intervjuer genomfördes. Slutsat-serna av studien är att de intervjuade medarbetarna upplevde Personalstöds-projektet som positivt, medan de intervjuade arbetsledarna såg en del svag-heter i projektet. Personalstödsprojektet har potential att utvecklas till ett utmärkt rehabiliteringsverktyg, men ur ett rehabiliteringsvetenskapligt per-spektiv anser jag att projektet i sin nuvarande form inte är helt lyckat. Grundidén är god, men arbetslivsinriktad rehabilitering av sjukskrivna är en viktig process som inte ska användas för att uppfylla andra mål än indivi-dens återgång till arbete.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka hur arbetsgivare i Falkenbergs kommun arbetar med rehabilitering idag och deras tankar och attityder kring detta arbete, samt hur de tror att de nya sjukförsäkringsreglerna kommer att påverka rehabiliteringsarbetet. Sex arbetsgivare intervjuades och intervjuerna analyserades kvalitativt. Vid analysen framkom fem delkomponenter i rehabiliteringsarbetet vilka var ansvar, rutiner, samarbete, förändring och förbättring. Arbetsgivarna upplevde att de hade ett stort ansvar för rehabiliteringsprocessen och att de hade ett bra stöd genom de rutiner som fanns. Samarbetet internt fungerade bra, men det externa samarbetet upplevdes ha vissa brister. Förändringen, i och med de nya reglerna från juli 2008, ansågs innebära både för- och nackdelar för rehabiliteringsarbetet, men den övergripande uppfattningen var positiv. Det framkom dock behov av att utveckla utbildning, dokumentation och samverkan ytterligare, samt att få fler resurser för att möta de nya kraven. I framtiden skulle det vara intressant att göra en mer omfattande intervjustudie bland arbetsgivare för att se vad de nya reglerna fått för konsekvenser.</p>

<p>Den 1 juli 2008 tog Sveriges riksdag beslut om att ändra reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring. De nya reglerna innebar att den sjukskrivne blir utförsäkrad efter 365 dagars sjukskrivning. Efter 90 dagars sjukskrivning anses den sjukskrivne bli långtidssjukskriven. Att bedöma rätten till sjukpenning sker via den så kallade rehabiliteringskedjan. Om sjukskrivningen inträffat före den 1 juli 2008 börjar dessa regler gälla den 1 januari 2009 för de långtidssjukskrivna. Vid den tidpunkten befinner de sig redan på dag 180 i rehabiliteringskedjan. De myndigheter som arbetar och har ansvar att tillföra stöd och resurser till de långtidssjukskrivna är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.</p><p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka hur de långtidssjukskrivna själva upplever de stöd – och hjälpinsatser de får för att återgå till arbetslivet. Utöver detta syftar studien till vilken betydelse vägledning tillskrivs ha i detta sammanhang. Studien har undersökt utifrån två perspektiv, i det ena läggs fokus på de långtidssjukskrivnas upplevelser och i det andra studeras Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens resurser och möjligheter för de långtidssjukskrivna.<strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p>En kvalitativ studie med abduktiv ansats har genomförts. Resultatet bygger på sex semistrukturerade intervjuer, (fyra med långtidssjukskrivna och en intervju med vardera myndigheten) som bland annat visar att det råder olika uppfattningar mellan de långtidssjukskrivna och myndighetsrepresentanterna om hur <em>inflytandet</em> och <em>delaktigheten</em> framstår för de långtidssjukskrivna. De långtidssjukskrivna i studien menar, att de inte har inflytande över vad som sker med dem. Samtidigt anser myndighetsrepresentanterna att de arbetar utifrån den enskildes behov och önskemål.</p>