No description available.

No description available.

Sjukskrivningarna är ett stort problem för de svenska finanserna och mycket finns skrivet om problemet ur samhällets synvinkel. Det finns däremot mindre skrivet ur individens synvinkel när det gäller de behov individerna upplever sig ha haft under rehabiliteringen. Syftet med undersökningen är att belysa de individuella behov som individer, som förlorat rätten till sjukpenning har haft under sin rehabilitering. Tre individuella intervjuer gjordes med kvinnor med smärtproblematik och en parintervju med handläggare på arbetsförmedlingen. I dessa intervjuer framkom explicit och implicit de behov som individer som förlorat rätten till sjukpenning upplever sig ha haft under sin rehabilitering. Slutsatsen är att individens behov under rehabiliteringen är t.ex. ett bra bemötande, hjälpinsatser i tid, delaktighet i rehabiliteringsprocessen, en eventuell kontaktperson och att individens sociala liv inte får påverkas allt för mycket. Dessa behov kan anses vara viktiga att tillgodose för att individen ska känna välbefinnande och därmed bli motiverad i sin rehabilitering.

Personalstödsprojektets grundläggande idé är att en arbetslös matchas med en sjukskriven som vill och har möjlighet att återkomma till sitt arbete, eller med någon som ligger i riskzonen för sjukskrivning. Den arbetslöse funge-rar då som stödjare åt den anställde under en tid för att den anställde ska kunna komma tillbaka till arbetet utan stress. Den anställde fungerar i sin tur som en handledare för stödjaren som därmed ökar sin chans att komma ut på arbetsmarknaden. Syftet med studien är att beskriva och analysera några deltagares upplevelse av Personalstödsprojektet ur två olika perspektiv: ar-betsgivarens och medarbetarens, samt diskutera projektets fördelar och nackdelar ur rehabiliteringssynpunkt. Fyra intervjuer genomfördes. Slutsat-serna av studien är att de intervjuade medarbetarna upplevde Personalstöds-projektet som positivt, medan de intervjuade arbetsledarna såg en del svag-heter i projektet. Personalstödsprojektet har potential att utvecklas till ett utmärkt rehabiliteringsverktyg, men ur ett rehabiliteringsvetenskapligt per-spektiv anser jag att projektet i sin nuvarande form inte är helt lyckat. Grundidén är god, men arbetslivsinriktad rehabilitering av sjukskrivna är en viktig process som inte ska användas för att uppfylla andra mål än indivi-dens återgång till arbete.

Syftet med studien var att undersöka hur arbetsgivare i Falkenbergs kommun arbetar med rehabilitering idag och deras tankar och attityder kring detta arbete, samt hur de tror att de nya sjukförsäkringsreglerna kommer att påverka rehabiliteringsarbetet. Sex arbetsgivare intervjuades och intervjuerna analyserades kvalitativt. Vid analysen framkom fem delkomponenter i rehabiliteringsarbetet vilka var ansvar, rutiner, samarbete, förändring och förbättring. Arbetsgivarna upplevde att de hade ett stort ansvar för rehabiliteringsprocessen och att de hade ett bra stöd genom de rutiner som fanns. Samarbetet internt fungerade bra, men det externa samarbetet upplevdes ha vissa brister. Förändringen, i och med de nya reglerna från juli 2008, ansågs innebära både för- och nackdelar för rehabiliteringsarbetet, men den övergripande uppfattningen var positiv. Det framkom dock behov av att utveckla utbildning, dokumentation och samverkan ytterligare, samt att få fler resurser för att möta de nya kraven. I framtiden skulle det vara intressant att göra en mer omfattande intervjustudie bland arbetsgivare för att se vad de nya reglerna fått för konsekvenser.

No description available.

No description available.

Den 1 juli 2008 tog Sveriges riksdag beslut om att ändra reglerna i lagen om allmän sjukförsäkring. De nya reglerna innebar att den sjukskrivne blir utförsäkrad efter 365 dagars sjukskrivning. Efter 90 dagars sjukskrivning anses den sjukskrivne bli långtidssjukskriven. Att bedöma rätten till sjukpenning sker via den så kallade rehabiliteringskedjan. Om sjukskrivningen inträffat före den 1 juli 2008 börjar dessa regler gälla den 1 januari 2009 för de långtidssjukskrivna. Vid den tidpunkten befinner de sig redan på dag 180 i rehabiliteringskedjan. De myndigheter som arbetar och har ansvar att tillföra stöd och resurser till de långtidssjukskrivna är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.   Syftet med studien är att undersöka hur de långtidssjukskrivna själva upplever de stöd – och hjälpinsatser de får för att återgå till arbetslivet. Utöver detta syftar studien till vilken betydelse vägledning tillskrivs ha i detta sammanhang. Studien har undersökt utifrån två perspektiv, i det ena läggs fokus på de långtidssjukskrivnas upplevelser och i det andra studeras Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens resurser och möjligheter för de långtidssjukskrivna.   En kvalitativ studie med abduktiv ansats har genomförts. Resultatet bygger på sex semistrukturerade intervjuer, (fyra med långtidssjukskrivna och en intervju med vardera myndigheten) som bland annat visar att det råder olika uppfattningar mellan de långtidssjukskrivna och myndighetsrepresentanterna om hur inflytandet och delaktigheten framstår för de långtidssjukskrivna. De långtidssjukskrivna i studien menar, att de inte har inflytande över vad som sker med dem. Samtidigt anser myndighetsrepresentanterna att de arbetar utifrån den enskildes behov och önskemål.

SAMMANFATTNING Det är betydelsefullt i dagens samhälle att rehabilitera långtidssjukskrivna, eftersom långtidssjukskrivning medför ett stort lidande för enskilda individer och höga samhällskostnader. Forskning visar att beteendeinriktade rehabiliteringsprojekt med fokusering på beteendeförändring, kan få sjukskrivna att snabbare återgå till arbete. Syftet med den här studien är att undersöka långtidssjukskrivnas erfarenheter av, uppfattningar av och engagemang i ett 10 veckors beteendeinriktat rehabiliteringsprojekt. Dessutom undersöks vilka följder projektet haft på deltagarna och deltagarnas tidigare erfarenheter av rehabilitering. Intervjuer har genomförts med fem av sju deltagare. Resultatet visar att deltagarna överlag hade positiva erfarenheter av innehåll och upplägg samt av att träffa andra i samma situation. Negativt var att den fysiska träningen inte var individanpassad och att det ej varit uppföljningar av hemuppgifter. Ingen av deltagarna har haft en prioriterad aktivitet att arbeta emot. Genom projektet har deltagarna fått ändrade kostvanor, förändrade tankesätt och ökade kunskaper. De flesta av deltagarna upplever att projektet ej främjat återgång till arbete, men varit ett steg i rätt riktning. Deltagandet i projektet har varit högt och deltagarna har blandade erfarenheter av tidigare rehabilitering. Slutsatser är att beteendeinriktad rehabilitering är bra eftersom det främjar individer att öka sin självkännedom och förändra beteenden. Då deltagarna inte haft konkreta prioriterade aktiviteter att arbete emot och att inte hemuppgifter följts upp, har inte individernas selfefficacy främjats till fullo.

Afasi, en förvärvad språkstörning som påverkar kommunikationsförmågan, kan följa som sekundärt symtom till hjärnskada, exempelvis stroke. Störningar i kommunikationsförmågan kan påverka delaktigheten. Tidigare forskning har uppmärksammat arbetet med omgivningsfaktorer vid afasi och påtalat att det behövs utökad kartläggning. Syftet med studien är att ge en bild av hur logopeder upplever arbete med omgivningsfaktorer vid afasi med särskilt fokus på arbetet med närstående. Datainsamlingsmetod var fokusdiskussioner där logopeder (n=6), i Sydostsverige, från tre olika verksamheter deltog. I studien framkom att logopederna eftersöker tydligare struktur, rutiner och metoder i arbetet med såväl närstående som med alternativa kommunikationslösningar. De största skillnaderna mellan det akuta skedet och de senare rehabiliteringsskedena tycks vara längd av kontaktperiod med patient och närstående och som följd av det olika fokus i behandling samt olika möjligheter till närståendekontakt. Hur mycket de närstående involveras i rehabiliteringen verkar bero dels på logopedens arbetssätt, dels på närståendes engagemang. Studien är enbart baserad på logopedernas upplevelse av arbete med omgivningsfaktorer. Ett utvecklingsområde kan vara implementering och utvärdering av metoder i kliniskt arbete. Tidigare forskning har belyst närståendes behov av information, men det tycks vara mindre beforskat hur logopeder bör involvera närstående i olika skeden av rehabiliteringsprocessen.