Den här studien handlar om pedagogens roll i muntligt berättande i förskolan utifrån Merleau- Pontys livsvärldsteori där kroppen är central. Syftet med studien är att undersöka några pedagogers agerande i deras muntliga berättande; hur de använder kroppsspråk, mimik, röst men även hur de använder rekvisita när de berättar sagor muntligt. För att synliggöra pedagogernas roll i muntligt berättande användes observation som metod. Två pedagoger har observerats vid tre olika tillfällen, och en av pedagogerna observerades vid två tillfällen med två olika barngrupper. Resultatet av studien visar att pedagogerna i hög utsträckning använder sig av både kroppsspråk och mimik, även om rösten används allra mest. Pedagogerna använder även sin blick för att fånga barnens intresse i lyssnandet, och det har framkommit att ögonkontakt är viktigt för att få barnen att lyssna och fokusera på sagan.

Studiens syfte var att få kunskap om hur barn, ett till tre år, utifrån förskollärares beskrivningar, ges tillfällen för planerad högläsning i förskolan och vilka tillvägagångssättde använder för att öka barnens intresse för litteratur. En kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare genomfördes och en tematisk analysmetod användes för att bearbeta det insamlade datamaterialet. Vid analys av resultatet utgick vi från det sociokulturella perspektivet, där människor lär och utvecklas i samspel med varandra och omgivningen. I studien framkom det att förskollärarna har en medvetenhet kring de förutsättningar som behövs för att skapa tillfällen för planerad högläsning för de yngsta barnen i förskolan och vilka faktorer som kan påverka den. Resultatet visade att förskollärare har en viktig roll för att öka barnens intresse för litteratur och att de även använder sig av olika tillvägagångssätt. Studiens slutsats är att högläsningen i förskolan behöver prioriteras och planeras in, där interaktionen är väsentlig för ett barns utveckling.

Detta arbete redovisar hur fysiska kännetecken för mänskliga känslouttryck, utan andra mänskliga attribut, överförs till rekvisita och uppfattas av betraktare. Kunskap i hur känslor blir till uttryck, är hämtat från boken Unmasking the face. En byrå, soffa och säng valdes till att uttrycka känslorna. Genom att tänka i animation och rörelse, skapades tolv modeller för känslouttrycken glädje, ilska, rädsla och förvåning. Möblerna och deras känslouttryck tecknades för att slutligen modelleras. Problemställningen besvarades genom en enkätundersökning i Skövde centrum på fyrtiotvå slumpmässigt utvalda personer. Glädje, ilska och förvåning uppfattades av majoriteten, även om förvåning var otydligare. Rädsla uppfattades av en mindre del. Generellt uppfattades rädsla som förvåning eller vemod. Examensarbetets syfte är att skapa underlag till att fortsättningsvis använda känslouttryck i döda ting. Exempelvis kommunicera känslor i terapeutiskt verktyg, dataspel eller andra mediala sammanhang.

<p>Detta arbete redovisar hur fysiska kännetecken för mänskliga känslouttryck, utan andra mänskliga attribut, överförs till rekvisita och uppfattas av betraktare. Kunskap i hur känslor blir till uttryck, är hämtat från boken <em>Unmasking the face</em>.<em> </em>En byrå, soffa och säng valdes till att uttrycka känslorna. Genom att tänka i animation och rörelse, skapades tolv modeller för känslouttrycken glädje, ilska, rädsla och förvåning. Möblerna och deras känslouttryck tecknades för att slutligen modelleras. Problemställningen besvarades genom en enkätundersökning i Skövde centrum på fyrtiotvå slumpmässigt utvalda personer.</p><p>Glädje, ilska och förvåning uppfattades av majoriteten, även om förvåning var otydligare. Rädsla uppfattades av en mindre del. Generellt uppfattades rädsla som förvåning eller vemod.</p><p>Examensarbetets syfte är att skapa underlag till att fortsättningsvis använda känslouttryck i döda ting. Exempelvis kommunicera känslor i terapeutiskt verktyg, dataspel eller andra mediala sammanhang. </p>

Genom en teoretisk studie kombinerad med praktikbaserad empiri ifrån mitt praktiska arbete redogör jag i denna text för rekvisita som aktör och dess roll inom teater. Med de litterära undersökningarna inom naturalism och Tjechov-tradition och de praktiska erfarenheterna av att arbeta med rekvisita försöker jag ta fasta på vad rekvisita är och hur det används och har använts tidigare i Tjechovs pjäser.

Vi växer alla upp med olika förutsättningar, differentierandeerfarenheter och i ett samhälle som är upprättatoch upprätthåller riktlinjer, regler och standarder som vimer eller mindre tvingas leva utefter. Med samhälleligastrukturer så hårt bundna till dessa ramar kan det iblandvara svårt att veta hur en ska förhålla sig när de ramarsom är skapta för att vara till fördel för somliga bevisasvara skadliga och förstörande för andra.Detta var något jag själv inte riktigt hade lagt märke tillförrän Black Lives Matter-rörelsen uppmärksammadesoch krävde rättvisa till följd av mordet på George Floydsommaren 2020. BLM-rörelsen spreds, demonstrationergenomfördes världen runt och sociala medier fylldes avsvarta fyrkanter och människor som uttryckte sig angåendeden rasism som pågått för länge och som fortfarandepågår.Mitt arbete har riktats mot att titta på den roll grafiskdesign spelar i den fortsatta etableringen av de ramar ochregler som gör det omöjligt för rasism att elimineras, i enansats att samtidigt visa hur det inte räcker att enbartsäga: "jag är inte rasist". / We all grow up in different conditions, with differentiatingexperiences in a society founded upon the samerules, guidelines, and standards that are still exercised todayand which we as people are more or less forced to liveby. With social structures so tightly wound around theseguidelines it can sometimes be difficult to know how onemight behave and relate when those same guidelines onone hand serve as an advantage for some while beingdetrimental and harmful to others.This was something I was not fully aware of until the BlackLives Matter movement called for justice following themurder of George Floyd during the summer of 2020. TheBLM-movement spread, protests ensued on a global scale,and social media exploded showcasing black squaresand people expressing themselves regarding both pastand ongoing racism.My work has focused on observing the role graphic designplays in the continued establishment of the guidelinesand rules making the elimination of racism impossible.In an attempt to also demonstrate it’s no longerenough to say: "I am not racist".

I denna uppsats har jag undersökt kreativitet i förhållande till rekvisitörens arbete. Detta har jag gjort genom att vara ansvarig rekvisitör för Malmö Operas turnéproduktion ”Jag blir nog aldrig bjuden dit igen” och på så sätt får yrkeserfarenhet som jag kunnat jämföra med de textanalyser jag gjort kring begreppet kreativitet. När jag gick in i detta projekt så var jag övertygad om att en rekvisitörs arbete var kreativt men ju mer kunskap jag fick i området så blev jag mer ifrågasättande då det fanns många förutsättningar som skulle uppfyllas för att något skulle få räknas som kreativt. Efter mycket diskuterande och analyserande fick jag dra de slutsatser jag kunde utifrån det material jag hade tillgång till och har kommit fram till att en rekvisitörs arbete är kreativt men hur mycket beror på situationen. Det finns olika förutsättningar för att kreativitet ska uppstå, ju mindre styrd och friare en rekvisitör är i sina arbetsuppgifter desto mer kreativ är hen.