Syftet med den här studien är att undersöka vilka strategier lärare använder för att få till diskussioner i ämnet religionskunskap under lektionerna på lågstadiet. Men även att synliggöra om lärare kan se några hinder med diskussioner som metod i religionsundervisningen. Undersökningen har gjorts genom intervjuer med 5 lärare i olika kommuner i Svealand. Resultatet visade att när det gäller elever på lågstadiet är det viktigt att förklara vad en diskussion är och vad syftet är med diskussionen. Elever behöver få en tydlig struktur över hur en diskussion går till och vilka förhållningsregler som gäller vid en diskussion. Även flera olika metoder för diskussioner kommer fram i den här undersökningenoch det kommer även fram att det mångkulturella ses som en tillgång för att få fram diskussioner i religion på lågstadiet. / The aim of the study is to research which strategies teachers use to create discussions in the subject of religion during the lessons at the primary level. Also, to see if teachers can see any obstacles with discussions as a method in religious education. The survey has been done through interviews with five teachers in different cities in Central Sweden. The result showed that, when it comes to students at the low school, it is important to explain what a discussion is and its purpose. Students need a structure and rules about how to participate in a discussion. Several different methods for discussions also appear in this survey, and it also shows that the multicultural is seen as an asset to develop discussions in religion at the low school.

The purpose of this paper is to study how some upper secondary teachers define and understand the terms New Religious Movement, New Religiosity and cult. We also look at what the teachers teach about and why they pick those specific parts of the course. Firstly, to get a wider view of this subject we looked at previous research about the teaching of New Religious Movements. In addition to the previous research we did our own research where we interviewed upper secondary teachers from two different schools. Secondly, for our results we analysed the transcripts by using two different theoretical frameworks: religious didactics in the form of abductive perspective in connection to the didactical questions - what, why and how? We have also used a hermeneutic interpretation when looking at the empirical material.Through our research we found that teachers have some difficulties defining the terms “New Religious Movements”, “New Religiosity” and “Cults”. They also have a problem with differentiating them from each other. The research shows that even the teachers’ selection, planning and implementation of their teaching varies between the schools for different reasons. Some of this stems from the teachers’ capacity within the subject, different interpretations of the syllabus and the influence that students have on the teaching.

I denna studie utreds om utvecklandet av emotionell intelligens behövs i religionskunskapsundervisningen på gymnasiet, samt om en sådan pedagogik kan motarbeta främlingsfientlighet. I studien utreds också hur kunskap värderas i religionskunskapsundervisningen, samt i skolan i övrigt. I undersökningen har vi använt oss av olika forskares studier, samt kvalitativa intervjuer med åtta elever från två olika skolor i landskapet Gästrikland, Sverige. Vi har sedan jämfört och analyserat resultatet av dessa. Resultatet av undersökningen visade att utvecklandet av social intelligens värderades högst i religionskunskapsundervisningen, samt i skolans övriga ämnen och att social och emotionell intelligens främjar olika sorters förmågor. Vidare visade resultatet att utvecklandet av social intelligens inte kan motarbeta främlingsfientlighet, då denna förmåga endast utvecklar empati i syfte att anpassa sig till samhällets sociala normer, vilket kan leda till en falsk empati. Emotionell intelligens kräver, till skillnad från social intelligens, reflektion över egna och andras känslor, vilket kan leda till att en genuin empati utvecklas, samt en förståelse för människors känslor som allmänmänskliga processer. Således kan främlingsfientlighet motarbetas om emotionell intelligens används i pedagogiken, vilken bör genomsyra alla årskurser och ämnen med hjälp av narrativa metoder. / This study investigates if the development of emotional intelligence is needed in religious studies in upper secondary school and if that kind of pedagogy can oppose xenophobia. The study also investigates how knowledge is measured in religious studies and in school in general. We have used different researchers' theories to enrich our own research. We have also utilized quantitative interviews with eight students from two different schools in the county of Gästrikland, Sweden, which we have compared and analyzed. The result of the study showed that the development of social intelligence was the most valued trait in religious studies and also in other subjects in general. We also discovered that social and emotional intelligence encourages different kinds of abilities. Social intelligence can not oppose xenophobia since people who use this kind of intelligence only develops empathy in order to adapt to the social norms of society, which could lead to false empathy. Emotional intelligence, on the other hand, demands that the person in question reflect upon both their own and others' feelings. This can lead to the development of genuine empathy and an understanding of feelings as a general human process. Emotional intelligence can therefore be used to oppose xenophobia, which should permeate all education no matter the grade or subject, with the help of narrative methods.

Fyra stycken lärares beskrivningar om hur de undervisar och definierar nyreligiositet och nya religiösa rörelser har studerats i föreliggande uppsats. Syftet med studien är att undersöka vad verksamma religionskunskapslärare på högstadiet säger att de undervisar om i undervisningen kring nyreligiositet och nyreligiösa rörelser. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts för att få fram data till studien. Teorier om didaktiskt innehåll och undervisning som meningserbjudande har använts vid analysen av resultatet.   Uppsatsen utgår från tre stycken frågeställningar om hur definierar religionskunskapslärare begreppen nyreligiositet och nyreligiösa rörelser, om vad beskriver religionskunskapslärare att de undervisar kring nyreligiositet och nyreligiösa rörelser och hur beskriver lärare att de arbetar kring nyreligiositet och nyreligiösa rörelser i undervisningen?   Resultatet i studien visar att lärarna har problem med att definiera begreppet nyreligiositet, vilket kan vara en orsak till att området får en marginell plats i religionskunskapsundervisningen. Lärarna anser att kursplanen är den viktigaste faktorn i urvalet av undervisningsinnehåll, men skyller på att tiden är för knapp för att hinna med allt. Eleverna är ofta delaktiga i planeringen och urvalet av undervisningsinnehållet i området nyreligiositet och nya religiösa rörelser. / In this essay, the teaching on the subjects new religiousness and new religious movements and the definition of these subjects have been studied amongst four teachers. The aim of the study is to examine how religion teachers in secondary school say they teach the subjects. The data has been collected by semi-structured interviews, which is a qualitative method of data gathering. Theories on didactic content and teaching as provider of meaning have been used during the analysis of the result.   The essay is based on three questions about how the teacher defines the terms new religiousness and new religious movements, what the teachers include in his or her teaching on the subjects, and how the teachers describes his or her teachings on the subjects.   The result of the study shows that the teachers have problems defining the terms new religiousness, which may be one reason why the subject is neglected during the teaching on religion. The teachers think that the curriculum is the most important factor in the selection of content in their teaching, but blames time as the most important factor when they decide to focus on other content. The students are often involved in the planning and when selecting content in the area of new religiousness and new religious movements.

Denna uppsats ska vara ett praxisorienterat bidrag till såväl lärarprofessionen som till den religionsdidaktiska forskningen. Studien som presenteras här är en intervjustudie om sju verksamma lärares arbete med att undervisa i religionskunskap under styrdokumentens ledord om allsidighet och likvärdhet. Arbetet ska kunna ligga till grund för kollegialt lärande och religionsdidaktisk kompetensutveckling. Uppsatsen bidrar också till utvecklingen av en religionsdidaktisk ”läskunnighet” eller literacy genom att studera olika sätt att tolka och förhålla sig till religion som dimensioner i lärarnas erfarenheter. Genom en fenomenografisk analys av variationerna i lärarnas berättelser framträder nyanser som kan beskriva deras lärdomar och utmaningar de ser. Uppsatsen syftar till att besvara följande frågeställningar: 1. Finns det, och i så fall hur, inslag av fler didaktiska förhållningssätt i religionslärares didaktiska reflektion? 2. Hur arbetar religionslärare för att utveckla sina elevers analysförmåga och källkritik inom ramen för ämnet? 3. Hur arbetar religionslärare med variation i material och arbetssätt för att skapa en likvärd utbildning? Resultaten visar att lärare rör sig mellan olika förhållningssätt för olika syften, men ganska oreflekterat. Lärarna ger inte uttryck för att strikt följa det ena eller andra didaktiska förhållningssättet, utan uttrycker en medveten ambition om allsidighet och likvärdhet. Lärarna uttrycker också att en stor utmaning för allsidigheten är att elever ofta upplever religionsämnet som främmande, vilket flera lärare försöker möta med ett livsförståelseutvecklande förhållningssätt. Studien visar också att många lärare identifierar skolan med ett utifrånperspektiv på religion, samtidigt som lärarna beskriver en sekulär samhällsnorm och att eleverna ofta uttrycker en religionskritisk position. En likvärd religionsundervisning beskrivs av lärarna dels i relation till elevers olika pedagogiska behov och dels i relation till deras olika religiösa tro. Hur lärarna arbetar med likvärdhet varierar mellan ett nivåmässigt tillrättaläggande förhållningssätt och ett utmanande och ansvarskrävande förhållningssätt. Studien visar också att lärarna skiljer sig åt i vad de vill ha för stöd av kollegiet och skolan och att många av dem har svårt att hitta bra arbetsmaterial. Såväl variation i perspektiv och tolkningar som variation i material och arbetssätt uttrycks av många lärare som svårförenligt med högstadieelevers begränsade ämneskunskaper och mognad. / This paper will be a practice-oriented contribution to both the teaching profession and the didactic research of religious education. The study that’s presented is an interview study of seven active teachers teaching in the Swedish subject of religionskunskap (approx. religious knowledge) within the framework of the curriculum’s keywords allsidighet (approx. versatility) and likvärdhet (approx. equality). This study will contribute to collegial learning and religious-didactic skills development. The paper also contributes to the development especially of a Swedish religious-didactic literacy, by studying different interpretations and approaches to religion as dimensions of the teacher’s experiences. By a phenomenographic analysis of the variations in the teachers experiences there appears nuances that can describe their know-how and challenges they see. The essay aims to answer the following questions: 1. Is there, and if so how, elements of several learning approaches in religious teachers’ didactic reflection? 2. How do religious teachers work to develop their student’s analytical ability and information evaluation within the subject? 3. How does religious teachers work with variation in material and pedagogic methods to create an equal education? The results show that teachers move between different approaches for different purposes, but quite unreflected. The teachers do not express to strictly follow one didactic approach or another but express a conscious ambition of versatility and equality. The teachers also express that a great challenge for versatility is that students often experience the religious subject as alien, which several teachers try to face with a life-focused approach. The study also show that many teachers identify the school with an outside perspective on religion, while at the same time they describe a secular societal norm and that the students often express a critical position towards religion. An equal religious education is described by the teachers partly in relation to the student’s different pedagogical needs and partly in relation to their different religious beliefs. How the teachers work with equality varies between an age adjusted facilitation and a challenging and responsibility demanding approach. The study also shows that the teachers differ to which degree they want support from colleagues and the school and that many of them find it difficult to find good working material. As well variation in perspectives and interpretations as variation in material and working methods is expressed by many teachers as difficult to combine to high school students limited knowledge of the subject and their maturity.

Abstract   This study aims to investigate students' perspectives on three teaching methods within the subject of religious education at upper secondary school: factual teaching, discussions, and meetings with religious representatives. Employing a deductive approach and utilizing Robert Jackson's interpretive approach as the primary theoretical framework, the study explores students' own experiences with these methods. The theory of safe space is employed to further analyse students' perceptions of discussions and their application in secondary education. Research questions delve into how Jackson's interpretive approach can shed light on students' interpretations and how the concepts of Safe and Brave Space can elucidate students' views on discussions as a teaching method. Data are gathered through focus group interviews and analysed using thematic analysis according to Bryman. The results suggest that students' statements align with Jackson's interpretive approach, and that a blend of factual teaching, discussions, and meetings with religious representatives fosters diversity while avoiding the homogenization of religions. Moreover, the results indicate that students yearn for open discussions on contemporary issues, provided they occur in a secure environment to prevent conflicts. The didactic relevance of this study extends to all religious educators, offering insights into student perspectives regarding current teaching methods. Keywords: Religious education, The interpretive approach, Safe space, classroom discussions, teaching strategies