Multinationella bolag skickar anställda på utlandsuppdrag för att kunna upprätthålla konkurrenskraft på den globala marknaden och få internationell erfarenhet. Expatriering är ett väl utforskat område som företag lägger ned mycket tid på att förbereda. Däremot har det visat sig vara betydligt mer komplext för företag att planera inför den anställdes hemkomst och genomföra en tillfredsställande repatriering. Forskningen brister i att undersöka om företagen och expatriaten har likvärdiga förväntningar på vad utlandsuppdraget ska uppfylla och leda till i framtiden. Med utgångspunkt i problemen kring en väl fungerande repatriering var syftet med uppsatsen att genom intervjuer undersöka om och hur förväntningar möts inom ett multinationellt bolag. Detta gjordes utifrån ett helhetsperspektiv där expatriat, repatriat och företag inkluderas. Det framgår av den analys som gjorts att förväntningarna möts. Företaget som undersökts har rutiner för en repatriering men det har identifierats att det är viktigare att möta förväntningarna än att ha en utstakad process för repatrieringen. Vidare lyfter expatriater och repatriater fram att det vore positivt om företaget efter hemkomsten tog in fler aspekter än de förväntningar som finns relaterat till arbetet. Genom att göra det kan företaget göra sig ännu mer konkurrenskraftig och ta tillvara på mer kunskap.

Repatriering av samiska föremål, mänskliga kvarlevor samt immateriellt kulturarv är en fråga som inte har något enkelt svar.Samtidigt är det en fråga som gång på gång uppkommer inom museisammanhang. Västerbottens museum är ett länsmuseumsom har utarbetat en repatrieringspolicy av samiskt kulturarv för att kunna bemöta denna fråga.Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur diskursen ser ut kring repatrieringspolicyn inom museet, problem ochmöjligheter. Undersökningen baseras på en djupintervju med anställda på Västerbottens museum och en representant ur museetssamiska referensgrupp.Under intervjun kommer ett antal teman fram som handlar om kontext samt identitet. Både från museets sida och från densamiska representanten anses det positivt med en repatrieringspolicy. Det handlar om en önskan om samverkan och attinvolvera samer vars kulturarv har samlats in och tolkats utifrån ett västerländskt sätt att se på kulturarv. / Repatriation of sami objects, human remains and intangible heritage is an issue which doesn't seem to have an easy answer.Although this is an issue that time and time again arise in the context of museums. The county museumVästerbottens museumhave created a policy regarding repatriation of sami heritage, to converge this issue.The aim of this examination paper is to study the discourse within the museum regarding the repatriation policy, problems andpossibilities. The study is based on an in-depth interview with the staff of Västerbottens museum and a representative of themuseums sami reference group.During the interview, a couple of themes where pinpointed that dealt with context and identity. It was acknowledged by boththe museum and the sami representantative that a repatriation policy is a good thing. It recognises a wish to co-operate andinvolve the sami people, whose culture have been collected and interpreted by a western point of view.

Syfte och utgångspunkt:    Att utifrån fyra organisationer undersöka faktorer som är viktiga för arbete med expatriering och att använda Mendenhall, Dunbar och Oddous modell som inspiration för att skapa en egen modell med faktorer värdefulla för en expatrieringsprocess.   Forskningsresan:                 Utifrån referensram samt ett empiriskt resultat av intervjuer identifieras fyra kategorier, betydelse av att ta med familjen, mentorskap och stöd, anpassning till kultur och karriärplanering. Det empiriska resultatet samt referensramen är sedan grunden till analys och slutsats.   Slutsats:                              I slutsatsen presenteras betydelsefulla faktorer för utgången av studiens syfte.   Dessa faktorer används sedan i den modell författarna skapat. Modellen visar hur behovet av de fyra kategorierna är beroende av den planerade utlandsstationeringens längd.   Metod:                                Författarna av studien utgår från en kvalitativ ansats med djupintervjuer som metod. Det empiriska resultatet baseras på det material som framkommit genom djupintervjuer med  respondenterna från de fyra organisationerna. / Purpose and starting point: That based on a study with four organizations identify factors that are important to work with regarding expatriation and to use Mendenhall, Dunbar and Oddous model as inspiration to create a separate model with factors of value to an expatriation process.   Research - Journey:            Based on the framework and the empirical results of the interviews identify four categories: importance of including family, mentoring and support, adaptation to culture and career planning. The empirical results and the reference frame is the base for analysis and conclusion.   Conclusion                          The conclusion presents significant factors for the outcome of the study's purpose. These factors are then used in the model, which the authors created. The model shows how the need for the four categories depends on the planned length of expatriation.   Method:                              The authors of the study base the study on a qualitative approach with in-depth interviews as a method. The empirical result is based on the material obtained through interviews with respondents from the four organizations.

Rapa Nui (Easter Island) is an island in the Pacific Ocean which has been colonised over a long period of time. Colonisers have exploited the island through looting and trading Rapanui (the Indigenous people) human skeletal remains. Around ninety percent of the stolen Rapanui human skeletal remains have been located at museums and collections around the world on Rapanui initiative. Through the Rapa Nui Ka Haka Hoki Mi Ate Mana Tupuna Repatriation Program the Rapanui are now working on the return of the alienated human skeletal remains to the Island. This thesis is an analysis of semi structured interviews with inhabitants on Rapa Nui involved in repatriation and ethics of human skeletal remains. It has been carried out through a qualitative method using semi-structured interviews together with participant observation. The thesis is part of Martinsson-Wallin´s STINT-project ‘Sustainable Visits in Rapa Nui – Glocal Perspectives’. Based on the interviews, the analysis and results are divided into five themes: I) treatment of human skeletal remains, II) what laws exists in treating human skeletal remains, III) the possibility to narrow laws and concretize ethical perspectives before and during a repatriation, IV) theories in post-colonialism and V) recurrent issues between the law of the Indigenous peoples and the national law. Comparison with other cases of repatriation such as Sámi follows in Chapter 7. The results of the analysis show that according to the Rapanui, archaeological artefacts and human skeletal remains should be repatriated. Today the involved parties, the Rapanui and the institutions that are keeping collections from Indigenous cultures, are more willing to redress previous events. Such as, colonialization, violence, and social inequality but there is still a lot of respect and understanding that must be developed within several actors.

No description available.

The purpose of this essay is to investigate two different cases of reburial of Sámi human remains in Sweden, these being the reburial of Soejvengeele “the shadow man” in Tärnaby 2002, whose grave was excavated in 1950 by ethnologist Ernst Manker. The second case consist of the reburial in Lycksele 2019 of human remains of about 25 individuals which were excavated in 1950-51 by Västerbottens museum under the guidance of Karl Cajmatz. The essay aims to recognize the differences and similarities in how the cases have been handled by the authorities, museums and organisations involved. Another aim of this paper is to navigate the discourse regarding questions of ethical research of indigenous human remains, and what role archaeology has played in the historical context of power imbalance between the Sámi indigenous society and the Swedish State.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur coronapandemin kan ha påverkat multinationella organisationer, deras arbetssätt kring och inställning till internationella arbetstagare. Uppsatsens fokus ligger på internationella arbetstagare och deras bidrag till kunskapsöverföring inom den multinationella organisationen samt hur digitala kommunikationsmedel kan utgöra en komplementerande roll. Uppsatsen är av kvalitativ karaktär och empirin samlades in genom sex stycken semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att pandemin har haft en viss påverkan på villigheten att ta utlandsuppdrag. En stor påverkan på arbetssätt genom hela organisationen har noterats tack vare övergången till digitalt hemarbete. Dock har ingen påverkan på behovet av internationella arbetstagare för långtidsuppdrag utomlands eller någon märkbar påverkan på kunskapsöverföring inom organisationer noterats. Resultatet visar också att digitala kommunikationsmedel till stor del kunnat ersätta kunskapsöverföring genom fysiska möten med digitala möten under pandemin och kan komma att ha en bestående påverkan på korttidsuppdrag utomlands.

The study is an archaeological biography of the G'psgolox totem pole told from the Haisla people's perspective in Canada and adopts cultural relativism and the theory of ontology to highlight their experience and perspective on the repatriation process of the G'psgolox totem pole. The research has been limited to studying the totem pole only based on an emic perceptive, the Haisla people, and departures from secondary sources consisting of films, Haisla organizations websites, and literature where they shared their experiences. For the Haisla people, the G'psgolox totem pole is not like all other totem poles erected during their traditional potlatch ceremonies. This pole was created when Hailsa culture, society, traditions, beliefs, and identity were dying out due to, among other things, the European colonization and the consequences that it brought with it, such as "The Indian Act" in Canada. This act aimed to eradicate the country's indigenous cultures and inculcate the "white way," which turned into a mass extinction threat to different First Nations in Canada, such as the Haisla people. Therefore, since its creation, the G'psgolox totem pole has immeasurable value for Haisla's people since it symbolizes survival, strengthening of Haisla's culture and identity after almost disappearing. However, the pole was taken without consent ending in Sweden, which affected Haisla society and led to a series of international events, where the Haisla people strived to repatriate the G'psgolox totem pole to its origins. Previous studies of the repatriation process have, with some exceptions, mainly adopted the Western perspective, giving only the Western reality of the events, distorting the arguments in the repatriation debate to its advantages. The study shows that Haisla has a holistic perspective on their surroundings where everything is integrated, connected, and influences each other through time and space, including tangible and intangible material and across the living and spiritual world, which differs from the Western perspective, and more when it comes to the understanding of the value of cultural heritage. Therefore, through the repatriation process, the Western beliefs clash against Haisla's reality and value over their cultural heritage. Although this, the Western way tended to dominate the whole repatriation before, during, and after the process, minimizing, in this case, the Haisla peoples perspective and the cultural value that the G'psgolox totem pole could bring to them.

No description available.

Syftet med denna studie är att analysera diskursens förändring i frågan om återlämnande av föremål från svenska museer till sina ursprungliga ägare. Huvudämnet i studien är den nuvarande repatrieringen av Benin-bronserna från Statens museer för världskultur till den nigerianska staten. Genom analys av nyhetsartiklar, som behandlat tidigare återlämningsärenden, har det gått att komma fram till att det finns en tydlig förändring kring diskursen för återlämnande av museiföremål som kan ha bidragit till det plötsliga beslutet om att själva begära att återlämna Benin-bronserna. Utöver detta inkluderar studien intervjuer med tre informanter som arbetar inom olika myndigheter, som behandlar återlämningen av Beninbronserna. Där kan det konstateras att målet för samtliga parter är att bidra till avkoloniseringen vare sig det handlar om den egna verksamheten (Sverige) eller sin egna historia (Nigeria).