No description available.

In 2010 Swedish political parties used commercials broadcasted on TV for the first time in order to gain votes in a general election. In connection with the election the parties were criticized for not succeeding to formulate a story to the voters that conveyed how they wanted to change Sweden. In this paper I use central concepts from rhetoric, storytelling, postmodernism and psychology to formulate three demands each on the narrator, the story and its reception. Using the resulting image of what distinguishes a good narrator, a good story and a good reception as a starting point, I investigate to what extent the critique was justified. My findings indicate that the degree to which the commercials fulfill these demands vary greatly. Two flaws that I find are that the parties lacked credibility and were reluctant to state which groups in society would stand to lose from their policies. Another finding is that the stories provided by the parties were disturbed by other stories about the parties and the subjects their commercials covered. Based on these conclusions I formulate a set of questions that parties and others can use to test the potential of a story. / 2010 använde svenska partier för första gången reklamfilmer i TV för att vinna röster i ett riksdagsval. I samband med valrörelsen fick partierna kritik för att de inte lyckades förmedla en berättelse till väljarna om hur de ville förändra Sverige. I den här uppsatsen undersöker jag vilka förutsättningar partiernas valfilmer hade att förmedla en sådan berättelse till väljarna. Jag använder centrala begrepp inom retorik, storytelling, postmodernism och psykologi för att formulera tre krav vardera på berättaren, berättelsen och mottagandet. Med utgångspunkt i den resulterande bilden av vad som utmärker en bra berättare, en bra berättelse och ett bra mottagande undersöker jag i vilken utsträckning kritiken var befogad vad gäller filmerna. Jag finner stora skillnader mellan filmerna när det gäller hur väl de motsvarar kraven. Två punkter där flera av filmerna inte motsvarar kraven är att partierna brast i trovärdighet och att de inte ville tala om vilka grupper i samhället som skulle förlora på deras politik. Jag finner också att de berättelser partierna förde fram i filmerna stördes av andra berättelser om partierna och de frågor filmerna handlade om. Utifrån dessa slutsatser formulerar jag ett antal frågor som partier och andra kan använda för att testa en berättelses potential.

<p>I vår tid omges vi av reklam nästan överallt. I hemmet till exempel i form av TV-reklam, dagstidningsreklam och direktreklam. På stan till exempel i form av utomhusreklam och flygblad. I SOM-undersökningen 2005 visade det sig att endast 14 procent av de tillfrågade hade en positiv inställning till TV-reklam. Om det är så få som uppskattar TV-reklam, hur ska en reklamfilm utformas för att fler ska bli positiva?</p><p>Syftet är att undersöka hur medie- och kommunikationsstudenter upplever storybaserade respektive informativa reklamfilmer ur ett retoriskt perspektiv. Vi vill undersöka vad som upplevs som bra respektive dåligt i reklamfilmerna och få fram åsikter om hur förbättringar kan göras.</p><p>För att göra detta satte vi samman tre fokusgrupper med sex studenter i varje grupp. Valet av medie- och kommunikationsstudenter gjordes för att de har en god inblick i reklambranschen utan att ha jobbat i den och på det sättet tappat en del av sin objektivitet.</p><p>Genom en kvalitativ innehållsanalys utifrån ett visuellt retoriskt perspektiv har vi analyserat respondenternas svar och placerat dessa under tre olika kategorier, målgrupp, budskap och utformning. Vi har kunnat utläsa kopplingar mellan respondenternas diskussioner kring reklamfilmernas utformning och visuell retorik, med fokus på etos, patos logos och metonymi och metafor.</p><p>Intressanta resultat som framkom var att de flesta av respondenterna menade att båda formerna av reklamfilmerna uppfyllde ett visst syfte. De tyckte dock att målgruppen kunde bli mer specifik och tydlig i båda reklamfilmerna. Den stora skillnaden mellan kategorierna var underhållningsvärdet och trovärdigheten.</p>

<p>Spotify är en laglig musiktjänst som startades år 2006 mitt i den heta debatt om olaglig fildelning. I vår uppsats vill vi undersöka hur företaget använder sociala medier och specifikt bloggen i sin marknadsföring; vilken bild de förmedlar till sina användare och hur de förmedlar denna bild. För att kunna besvara dessa frågor följde vi Spotifys blogg under tre månader år 2009; januari, maj och oktober, totalt 68 inlägg. Vi undersökte inläggen genom en kvalitativ textanalys och med retorik som främsta teoretiska utgångspunkt. Först systematiserade vi inläggen i fem kategorier utefter nyckelord från inläggen, för att sedan undersöka textens kontext, disposition, argumentation, ar-gumentationsmedel och stil.Utifrån analysen kan vi dra ett flertal slutsatser. Vi kan se att bloggen skapar en bild av Spotify som ett företag på uppgång i en hård bransch samt att de står för nytänkande och fokuserar på musiken och konsumenten, inte på att tjäna pengar. Vi kan självklart inte uttala oss om blogginläggens ärlig-het, men vi kan anta att de har en strategi för varför och på vilket sätt de ska kommunicera med läsarna genom bloggen och att de liksom andra företag är på marknaden för att tjäna pengar, om än på lång sikt. Vår slutsats när det gäller vilka metoder de använder för att visa den positiva bilden av företaget är att texten är personlig och genomtänkt och uppmanar till interaktion. Vi kan också se tydliga skillnader mellan olika kategorier av inlägg; vissa inlägg är till för att skapa en relation med läsaren medan vissa har som mål att demonstrera mervärde och att sälja tjänsten i sig. Dessutom innehåller inläggen en väl genomtänkt argumentation och tes. Vi anser att bloggen är en effektiv mötesplats för användare och anställda på företaget, och att den i hög grad har bidragit till att spri-da budskapet om Spotify som ett framgångsrikt företag.</p>

<p>Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter.</p><p>Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter.</p><p>Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.</p>

No description available.

<p>An Inconvenient Truth (2006) och The planet (2006) är två stycken dokumentärfilmer som behandlar klimathotet och dess globala följder. Uppsatsen diskuterar den retoriska meningen och de retoriska skiljaktigheter, likheter mellan dokumentärfilmerna. Den diskuterar även syftet av de filmsekvenser som används till varje tal/intervju. Uppsatsen innehåller analyser av varje film samt en analyssummering mellan båda filmerna. An Inconvenient Truth (2006) är en dokumentärfilm med fokus på Al Gores och hans kampanj där han försöker informera folk gällande klimathotet. The Planet (2006) är en dokumentärfilm med olika typer av forskare och experter som med hjälp av statistik från forskning belyser vad som händer och kommer att hända med planeten.</p> / <p>An Inconvenient Truth (2006) and The Planet (2006) are both documentaries with focus on the climate change and its global causes. This report discusses the rhetorical meaning and rhetorical differences, likenesses between the documentaries. It also discusses the purpose in choosing types of visual scenes to each speech/interweave. The report contain analyzes of each movie and a analyze summit between both movies. An Inconvenient Truth (2006) is a documentary with the focus on Al Gore with his campaign to inform people about the climate change. The Planet (2006) is a documentary including different kind of scientists and experts who use statistics from their research to show what is happening and what will happen to the planet.</p>

<p>Denna uppsats, som har sin teoretiska utgångspunkt i teorierna kring kommunikation, politisk kommunikation, genre och retorik handlar om den politiska bloggen och dess framväxande genre.</p><p>Den politiska bloggen, kan sägas, fick sitt absoluta genomslag i Sverige under valrörelsen 2006. Politiker och dess anhängare bloggade dagligen och fick parallellt med de traditionella medierna ett genomslag som kan karaktäriseras i att de fick ytterligare en mediekanal att driva politisk kommunikation på. Vårt syfte med denna studie är att försöka förstå den form som den politiska kommunikationen på den politiska bloggen utgör. Hur ser kommunikationen ut och finns det några specifika kännetecken som kan karaktärisera just den politiska kommunikationen på den politiska bloggen? Målet är att kunna utforska den till synes framväxande genren och dess beståndsdelar samt att se vilka retoriska drag som genomsyrar den politiska kommunikationen inom den politiska bloggen och dess sfär. Den teoretiska ram vi har valt att arbeta med utgår ifrån teorierna kring kommunikation, genre och retorik. Men vi har också försökt att se den politiska bloggens konsekvenser ur ett opinionsbildningsperspektiv. Dessa teorier har sedan angripit de utvalda politiska bloggarna i en kvalitativ metod där materialet har bestått av fyra politiska bloggar.</p><p>Utöver att den politiska bloggen har en funktion som tenderar, genom kronologisk publicering, att likna en ordinär dagbok, så visar resultatet att den politiska bloggens framväxande genre gestaltas av en ironisk och sarkastisk kommunikation. Den politiska bloggens kommunikation sätter författaren på ”höga hästar” och ger utrymme för smutskastning och förlöjligande av andra. De politiska bloggarna är, trots sitt politiska syfte, också en mediekanal som ger möjlighet till personifiering. Genom bilder och generell personlig gestaltning finns det möjlighet att visa att det finns en person bakom det politiska budskapet. Detta kan därför ses förstärka ethos i den politiska kommunikationen. Ytterligare förstärkning av inläggens relevans görs genom både länkning till andra bloggare men framförallt till journalistiska källor. Detta kan ses vara en länkning som förstärker en trovärdighet men också en länkning som skapar en relation med journalister. Denna relation kan vara en ingång i den lilla sfär som tenderar att skapa en intern cirkel som i sin tur ger en ingång i opinionsbildningen.</p><p>Vi avslutar studien i en diskussion som mynnar ut i att den så välrenommerade gräsrotsjournalistiken förkastas då det krävs att bloggaren tar sig in i den elitistiska cirkeln för att kunna agera opinionsbildande. Den framgångsrike bloggaren är därmed endast till för några få nätverksbyggande och retoriskt kommunikativa personer.</p>

<p>Detta arbete görs inom lärarutbildningens examenskurs med syftet att genomföra en fördjupad ämnesundersökning. I vårt fall vill vi få kunskap hur några pedagoger i grundskolan undervisar inom svenskämnet för att elevers förmåga att redovisa muntligt ska utvecklas. Denna undersökning är ett försök att koppla några lärares arbetsmetoder i området tala till en särskild arbetsgång inom retoriken.  I fem intervjuer ställdes frågor till lärare kring definition, betydelse, möjligheter och hinder i förhållande till den muntliga redovisningen. Vi frågade även om vilka strategier de använder för att få elever att utveckla sin förmåga inom området tala. Respondenternas svar analyserades bland annat utifrån de kategorier som retorikens partesmodell innehåller.  Resultatet visar att man kan urskilja den retoriska arbetsgången i respondenternas arbetssätt. Alla respondenter la särskild vikt vid att undervisningen anpassas till olika individers och gruppers förmågor och viljor. Detta är något som diskuteras i relation till Vygotskijs tankar om det sociala samspelets betydelse för inlärning och de krav som författare inom ämnet retorik tar fram som viktiga för att en progressivitet ska ske.</p><p> </p>

No description available.