Inledning: Strukturerade professionella riskbedömningar för våld, vilka inom polisen benämns som riskanalyser, är numera ett krav och en viktig del i det brottsförebyggande arbetet inom polisen i Sverige. Polisen använder i huvudsak tre checklistor för att bedöma risk: SARA: SV, SAM samt PATRIARK, vilka generellt upplevs som praktiskt användbara. Dock är det få polismyndigheter som arbetar aktivt och ändamålsenligt med dessa. Inom Polismyndigheten i Gävleborgs län arbetar personsäkerhetsenheten för att främja tillämpningen av riskanalyserna och vi önskar bidra till att utveckla detta arbete. Syfte: Utifrån polisers upplevelser undersöka förutsättningar för och begränsningar av de strukturerade riskanalysernas tillämpning inom Polismyndigheten i Gävleborgs län. Metod: Studien innehar en kvalitativ design och semistrukturerade intervjuer utfördes med sex poliser, vilka utför strukturerade riskanalyser och är verksamma inom Polismyndigheten i Gävleborgs län. Resultat: Deltagarna upplever begränsningar såsom att rutinerna inte följs fullt ut och utbildningen upplevs vara bristfällig. Personsäkerhetsenheten lyfts fram som en viktig förutsättning för riskanalysernas tillämpning. Vidare upplevs riskanalyserna enbart bidra till positiva förändringar och motivationen inför att utföra dessa är hög. Deltagarna framhåller attarbetet gällande riskanalyserna måste fortsätta utvecklas och prioriteras. Slutsats: Polismyndigheten i Gävleborgs län har goda förutsättningar för att tillämpa de strukturerade riskanalyserna, men det framkommer även tydliga begränsningar vilka påverkar arbetet. Dessa begränsningar är väsentliga att beakta men möjliga att åtgärda. Slutligen delges rekommendationer för hur arbetet inom myndigheten kan utvecklas för att ytterligare främja tillämpningen av de strukturerade riskanalyserna.

Samhället eftersträvar att förhindra våld. Tre ansatser har etablerats för att avgöra farlighet och för att bedöma risk för våld; den ostrukturerade professionella bedömningsansatsen, den aktuariska bedömningsansatsen, samt den strukturerade professionella bedömningsansatsen. HCR-20 är ett strukturerat professionellt bedömningsinstrument med hög validitet och interbedömarreliabilitet i bedömning av risk för våld. HCR-20 genomgår en evidensbaserad uppdatering och den reviderade versionen skall utvärderas - syftet med studien var därför att undersöka interbedömarreliabilitet för den tredje versionen av HCR-20 [HCR-V3]. Vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall riskbedömdes 35 patienter som inskrivits för tvångsvård under februari 2010 till oktober 2011. Interbedömarreliabilitet undersöktes för grad av överensstämmelse mellan bedömare samt också gentemot Golden Standard, bedömarnas gemensamma bedömning av patienten. Överensstämmelsen i HCR-V3bedömningarna beräknades på huvudfaktorer och på relevansfaktorer med Kendall’s τb, Cohen’s Κ, och ICC(1,2). HCR-V3 påvisade hög interbedömarreliabilitet med hög grad av överensstämmelse mellan användarnas bedömning av patientens risk för våld. Det var högre interbedömarreliabilitet för H-delen och C-delen än för R-delen. Överensstämmelsen mellan enskilda bedömare och Golden Standard var högre än överensstämmelsen mellan två bedömare, och huvudfaktorerna indikerade på högre interbedömarreliabilitet än relevansfaktorerna. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att riskbedömningsinstrumentet HCR-V3 förmodligen inte skulle bli mer användarvänligt med relevansfaktorer, men att huvudfaktorerna ger hög interbedömarreliabilitet och att HCR-V3 därmed kan vara lämplig i klinisk verksamhet för att förhindra våld.

I och med att immateriella tillgångar inte redovisas i balansräkning och värdet av dessa tillgångar är svåra att mäta, anses värderingen av immateriella tillgångar vara ett svårt uppdrag att genomföra. Dessutom baseras kreditbedömningen på en uppfattning om framtiden vilket kan innebära att ett och samma tjänsteföretag får olika värde från olika kreditgivare. Därför blir det problematiskt att bedöma dessa tillgångar, som inte finns redovisade i balansräkningen, vid en kreditgivning. Vi kan se att värderingsprocessen går till på ungefär samma sätt i alla de fem bankerna inför en kreditgivning. Det är främst faktorer som kassaflödet, återbetalningsförmågan och eventuella risker som tas hänsyn till vid en kreditbedömning. Det är inte heller någon direkt skillnad mellan värderingsprocessen i tjänsteföretag mot hur det går till i tillverkande företag.

Varje år sker det allvarliga olyckor på byggarbetsplatserna i Sverige. Detta examensarbete har utförts i samarbete med Skanska Hus Region Göteborg och har som mål att förbättra säkerheten hos underentreprenörer till Skanska.Syftet med arbetet är att hitta lämpliga metoder och redskap som Skanska som huvudentreprenör kan använda sig av för att stödja sina underentreprenörer till en bättre säkerhetsplanering.Arbetet inleds med en litteraturstudie över hur olycksstatistiken ser ut på Skanskas byggarbetsplatser, samt en teoretisk bakgrund till hur processen kring riskinventeringar, riskbedömningar och arbetsberedning hanteras. Tillvägagångssättet har varit att undersöka genom intervjuer, enkäter och platsbesök vid sju utvalda byggarbetsplatser i väst Sverige, hur underentreprenörer hanterar riskinventeringar, riskbedömningar och arbetsberedningar. Vi har även undersökt vad Skanska Hus Göteborg gör idag vid upphandlingsprocessen för att säkerställa att underentreprenörerna tar sitt ansvar när det gäller arbetsmiljön på byggarbetsplatserna och vad som kan förbättras.Resultatet av undersökningen är att det finns tydliga skillnader mellan hur säkerhetskulturen är bland de olika underentreprenörerna. Ett av problemen är att underentreprenörerna inte har tillräckligt med förståelse över vad deras ansvar är när det gäller att skapa en säker arbetsmiljö på byggarbetsplatserna. För att lösa detta problem har vi undersökt vad som är viktigt för att stärka underentreprenörernas delaktighet och engagemang som i sin tur leder till att de anställda får möjlighet till att förbättra sitt eget ansvar. / Each year there are serious accidents on building sites in Sweden. This thesis has been carried out in cooperation with Skanska House Region Gothenburg and aims to improve the safety of subcontractors to Skanska.The aim of the work was to find appropriate methods and tools that Skanska as the main contractor can use to support their subcontractors to a better security planning.The work begins with a literature study of how the accident statistics looks at construction sites, as well as a theoretical background to the process of risk inventories, risk assessments and work preparation is handled. The approach has been to examine through interviews, questionnaires and site visits to seven selected construction sites in western Sweden on how the subcontractors manages risk inventories, risk assessments and work preparations. We have also investigated what is being done today in the procurement process to ensure that subcontractors meet their responsibilities in terms of work environment at construction sites and what can be improved.The results of the research show that there are clear differences between how the safety cultures were among the various subcontractors. One of the problems is that the entrepreneurs do not have sufficient understanding of what they have for responsibility in the work environment at construction sites. To solve this, it has been investigated to what is important to strengthen subcontractor’s involvement and commitment that gives the employees the opportunity to improve their own responsibility.

Background: Malnutrition is a nursing issue that causes both physical and psychological suffering of those who are affected. In order to achieve care that is safe and has a good quality, it must be based on the assessment and actions of the state. District nurses play a central role in this work. Aim: The aim of this study was to describe the district nurses' work with identifying and addressing malnutrition in older people in nursing Home Care of the Community. Method: Six interviews with district nurses were conducted. The data were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach Results: From the results of the analysis two categories emerged: observations for finding signs of malnutrition, treatment and following up by malnutrition. Conclusion: Cooperation in the form of communication and information within the care team, together with the patient and their relatives, were found to be important for the patient's nutritional needs and should be identified and addressed in order to avoid the risk of malnutrition. The results that emerge can contribute to new knowledge that can help to identify older persons in order to get early and appropriate interventions and thus reducing the suffering that is caused by malnutrition. / Bakgrund: Malnutrition är ett omvårdnadsproblem som medför både fysiskt och psykiskt lidande för den som drabbas. För att uppnå en vård som är säker och har god kvalitet, måste den baseras på bedömning samt åtgärder av nutritionsproblemet. Distriktssköterskan har en central roll i detta arbete. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors arbete med att identifiera och åtgärda malnutrition hos äldre personer inom kommunal hemsjukvård. Metod: Sex intervjuer med distriktssköterskor genomfördes. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde två kategorier; Observationer för att finna tecken på malnutrition, behandling och uppföljning av malnutrition. Konklusion: Samarbete i form av kommunikation och information inom vårdteamet och tillsammans med patienten och dess anhöriga, visade sig vara av vikt för att patientens nutritionsbehov ska kunna identifieras och tillgodoses för att inte riskera malnutrition. Resultatet som framkom kan bidra med kunskap som kan underlätta att identifiera äldre personer tidigt och med adekvata insatser förmå att minska lidandet som malnutrition medför.

De senaste åren har intresset för personer med Aspergers syndrom inom rättspsykiatrin ökat.Den rättspsykiatriska vården skall verka för att minska risken för våld  vilket  bland annat  kan göras  med  riskbedömningsinstrument.  Instrumenten  syftar  till  att  utveckla  adekvata riskhanteringsstrategier  för  att  uppfylla  kravet  att  minska  risken  för  våld.  Syftet  med föreliggande studie var att beskriva skillnaderna gällande den psykiska ohälsan, de  bedömda riskfaktorerna  för framtida våld samt eventuellt institutionsvåld för personer  med Aspergers syndrom  inom  rättspsykiatrin.  Personerna  med  Aspergers  syndrom  delades  in  i  tre  grupper utifrån  om  personerna  vårdades  inom  rättspsykiatrin  för  att  de  var  dömda  för  dödligt  eller försök  till  dödligt  våld,  dömda  för  att  ha  begått  annan  brottslighet  samt  personer  vilka  inte hade  begått  något  brott  men  vårdades  enligt  LPT.  För  att  besvara  syftet  inkluderades  28 personer  med  Aspergers  syndrom  i  studien.  Resultatet  visade  att  det  inte  generellt  är  några riskfaktorer som är typiska för en specifik  grupp av dessa  tre, oavsett orsak till att de vårdas vid kliniken.  Skillnad gällande förekomsten av riskfaktorn instabilitet och institutionsvåld vid den nuvarande vårdkliniken  framkom dock för grupperna.  Det  visades  att det var personerna som vårdades enligt LPT vilka skiljde sig från de övriga två grupperna. Resultatet visade även att  majoriteten  av  institutionsvåldet  som  användes  var  fysiskt  och  riktades  mot  personalen. Detta i konstrast med viss tidigare forskning, dock inte genomförd på personer med Aspergers syndrom.  Betydelsen  av  att  studera  enskilda  faktorer  är  för  att  se  om  någon  faktor  skiljer grupperna  åt,  detta  då  riskfaktorer  är  betydelsefulla  i  arbetet  med  utvecklandet  av riskhanteringsstrategier.  Resultatet  ger  användbar  kunskap  om  närvarande  riskfaktorer  för framtida våld och institutionsvåld för personer med diagnosen, vilket  har betydelse för att i framtiden kunna arbeta brottsförebyggande med denna grupp. Nyckelord: Rättspsykiatriska vården, Aspergers syndrom, Riskbedömning för framt ida våld, institutionsvåld. / <p>2013-09-02</p>

Rättspsykiatriska patienter är en grupp med mycket psykosocial belastning i barndomen och mer forskning behövs kring bland annat huruvida det finns samband mellan denna psykosociala belastning, framtida brottslighet och bedömd risk för våld. Denna studies syfte var att jämföra brottslighet, psykosocial belastning i barndomen samt initiala riskbedömningar gjorda med HCR-20 på kvinnor respektive män vårdade vid Rättspsykiatriska Regionkliniken i Sundsvall. Vidare undersöktes ifall förekomst av psykosocial belastning i barndomen korrelerade med bedömd risk för våld bedömd med HCR-20 eller med brottslighet hos patienterna. Studiens sampel bestod av 10 kvinnor och 39 män varav majoriteten vårdades enligt LRV. Data samlades in från journaler, rättspsykiatriska undersökningar och domar samt genom enskilda intervjuer. Resultatet visade att kvinnorna oftare var dömda för mordbrand (p &lt;.05) eller vårdade enligt LPT (p &lt;.01) jämfört med männen, medan männen oftare än kvinnorna var dömda för något våldsbrott (p &lt;.05), hade fler domar (p &lt;.01) och var yngre vid sin första dom (p &lt;.05). Gällande psykosocial belastning var kvinnorna oftare än männen utsatta för sexuella övergrepp i barndomen (p &lt;.001), men inga andra könsskillnader fanns. Angående risk för våld konstaterades inga könsskillnader gällande varken någon av subskalorna eller totalpoängen och de signifikanta skillnaderna gällande enskilda riskfaktorer var få. Inga signifikanta korrelationer fanns mellan psykosocial belastning i barndomen och brottslighet eller risk för våld. Det diskuteras sedan att dessa resultat var utifrån tidigare forskning både förväntade och icke förväntade samt att framtida studier med fördel skulle kunna göras på samma ämnesområde men med ett större sampel. / <p>2013-06-10</p>

Hållbarhetsrapportering är ett viktigt steg i utvecklingen av en hållbar värld och Sveriges riksdag har tydligt med exempel visat att Sverige vill vara med på den utvecklingen. Den 26 oktober 2016 beslutade den Svenska riksdagen om att införa obligatorisk hållbarhetsrapportering för större företag med start från och med 1 januari 2017. Det innebar en ändring av Årsredovisningslagen (SFS 2016:947) och ställer således krav på de företag som omfattas att upprätta en hållbarhetsrapport i enlighet med lagen. Till följd av den obligatoriska hållbarhetsrapporteringen införs en kontrollskyldighet för företagets revisor som innebär att kontrollera att hållbarhetsrapporten är upprättad. Kontrollskyldigheten har på Föreningen Auktoriserade Revisorers (FAR) initiativ utökats till att även innefatta en kontroll av att hållbarhetsrapporten är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen. Tidigare forskning inom detta område är begränsat och studien ämnar täppa igen det kunskapsgap som finns. Syftet med studien är att försöka fastställa i vilken utsträckning revisorn har förtroende för informationen som presenteras i den lagstadgade hållbarhetsrapporten samt att undersöka i vilken utsträckning det påverkar revisorns riskbedömningsprocess. Vidare ämnar författarna att undersöka i vilken utsträckning revisorns förtroende för informationen och dess påverkan på revisorns riskbedömningsprocess skiljer sig mellan om hållbarhetsrapporten är upprättad enligt ett standardiserat ramverk eller inte. Ingen tidigare studie har funnits som behandlar problemformleringen vilket innebär att studien ämnar täppa till det kunskapsgap som finns. Studien har avgränsats till att endast innefatta svenska auktoriserade revisorer på BIG-4 som faller under kontrollskyldigheten. Utifrån studiens avgränsningar har rampopulationen definierats till att gälla 340 auktoriseraderevisorer. Studien följer en av de klassiska vetenskapliga tillvägagångssätten med en utgångspunkt i det positivistiska paradigmet, en deduktiv forskningsansats och kvantitativ forskningsstrategi. Empirin samlades in genom en webbenkät som distribuerades via mejl där MiniTab och Microsoft Excel användes för den statistiska bearbetningen. Ett kontrollsystem upprättades i Excel för att minska de annars vanligt förekommande bearbetningsfelen. En teoretisk referensram har legat till grund för hypoteser som har prövats med hjälp av statistiska modeller. H0 har inte kunnat förkastas för H1a eller H1b. Studien visar på att den generella uppfattningen är att det råder en osäkerhet gällande hållbarhetsrapportens användbarhet i riskbedömningen bland revisorerna. Revisorerna anser sig dock vara väl förberedda inför kontrollskyldigheten. Ett tuffare lagkrav med en obligatorisk oberoende granskning krävs för att öka hållbarhetsrapportens praktiska användning i revisorers riskbedömningsprocess. Inget slutsats har kunnat dras gällande revisorernas förtroende för informationen i hållbarhetsrapporten. Däremot finns det tendenser som pekar på att information i en standardiserad hållbarhetsrapport är mer relevant jämfört med en icke standardiserad hållbarhetsrapport.

Bakgrund: Vårdskador har blivit ett alltmer vanligare problem inom vården och fall, trycksår och undernäring är bland de vanligaste vårdskadorna. Vårdskador leder till onödiga lidande för den vårdsökande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att arbeta med preventiv vård för att förhindra fall, trycksår och undernäring. Metod: En litteraturöversikt där studier med kvalitativ ansats ingår. Artiklarna söktes genom databaserna Cinahl och Medline. En kvalitativ analysmodell har använts i analysprocessen där åtta vetenskapliga artiklar granskades. Resultat: Studien visade att vårdpersonalen insåg vikten av att göra en riskbedömning men att förutsättningarna för en god preventiv vård grundades i positiv inställning till prevention. I resultatet framkom det att vårdpersonalen ansåg att en god kommunikation var väldigt viktigt för att förhindra och upptäckta vårdskador och även att teamsamverkan var viktigt del i preventiva vården. Slutsatser: Vårdpersonalens kunskap, erfarenhet och attityd om preventiv vård visade sig ha stor inverkan på utförandet i den preventiva vården. Samt att vårdpersonalen i stor utsträckning ansåg att det var viktigt med riskbedömningar och genom att gå in tidigt med preventiv vård ökade patientsäkerheten och antalet skador som orsakades av vården minskade. Vikten av god teamsamverkan och kommunikation i det preventiva arbetet belystes.

Uddebo Oljehamn är en av sex hamndelar inom Luleå Hamns område och har sedan 1940-talet bedrivit miljöfarlig verksamhet. Idag har Uddebo Oljehamn två kajer där det årligen lastas och lossas cirka 360 000 ton flytande produkter av petroleum, bensen och stenkolstjära. Inom industriområdet arrenderas mark ut till olika verksamhetsutövare, dessa är för närvarande:Circle K, Flogas, Kemira, LKAB, Preem, Ragnsells, Stena samt ST1. Under åren har ett flertal marktekniska undersökningar genomförts i uppdrag av enskilda verksamhetsutövare, dock har en sammanställd bild av föroreningssituationen över hela industriområdet saknats. Huvudsyftet med denna studie var att, för Uddebo Oljehamn, utföra en förenklad riskklassning inom Naturvårdsverkets ramar, av jord och grundvatten. Metoden bestod främst av en litteraturstudie samt statistiska beräkningar av representativ halt. Materialet till litteraturstudien tillhandahölls från Luleå Hamn och aktiva verksamhetsutövare på området. Information har även samlats från Luleå kommuns stadsarkiv och miljö- och byggförvaltningens arkiv. I riskbedömningen delades området in i 13 delområden och halten petroleumkolväten bedömdes för respektive område utifrån generella riktvärden från Naturvårdsverket och Svenska Petroleum Institutet. Resultatet blev att hela området bedöms tillhöra riskklass 2. På området har mark och grundvatten ställvis kraftigt förorenats till den grad som innebär stor risk för människor och miljö. Med den genomsläppliga jordarten i området finns stor risk att föroreningarna sprids från källan via grundvattnet. En mindre del av studien var att undersöka riskminimerande materials förmåga att separera kolföreningar genom sorption. Vid Uddebo Oljehamn finns ett reningsverk som behandlar oljeförorenat avloppsvatten genom en filteranläggning med en filterbädd av sand och antracit. I laboratorium utfördes enstegs skaktest enligt den svenska standarden SS-EN 12457-2 med L/S kvot 10. Inkommande vatten till filteranläggningen skaktestades med materialen: antracit, sand, FloatAbsorb och järnbelagt torvpulver. Resultatet visade att halten kolföreningar i blankprovet var lågt. Blandningen av sand och antracit hade mest framgång i att reducera halten organiskt kol i vattnet. Torvmaterialen adderade halten organiskt kol och lämpade sig inte till denna typ av rening.