Bakgrund: Studier har visat att äldre kan uppleva känslor av tristess och ensamhet på grund av minskat kontaktnät, vilket kan påverka deras välbefinnande och leda till ett ökat behov av naturligt vårdande. Sällskapsdjur har sedan hundratals år använts i syfte att ge en terapeutisk effekt hos människor och har visat sig medföra positiva förändringar fysiologiskt, men sällskapsdjur inom vård och äldreomsorg är omdiskuterat på grund av de hinder som kan finnas. Syfte: Syftet är att beskriva hur kontakten med sällskapsdjur kan påverka äldres välbefinnande. Metod: En litteraturstudie (Evans, 2002) med kvalitativ ansats har använts som analysmetod på tolv vetenskapliga artiklar, där teman och subteman identifierats och tolkats utifrån Erikssons vårdvetenskapliga teori om välbefinnande och naturligt vårdande. Resultat: Fem teman och nio subteman som beskriver hur äldres välbefinnande kunde påverkas av kontakten med ett sällskapsdjur identifierades. Sällskapsdjur kunde exempelvis bidra till en positiv förändring i vardagen, ge en känsla av gemenskap människor emellan samt få äldre att återskapa gamla minnen. Slutsatser: Kontakten med ett sällskapsdjur kan få äldre att uppleva välbefinnande och bidra till naturligt vårdande. De hinder som finns till att införa sällskapsdjur inom vård och omsorg bör ses i relation till den positiva effekt sällskapsdjur kan ha på individens välbefinnande. / Background: Research has shown that elderly might experience feelings of boredom and loneliness as a result of their decreasing social network, which might affect their well being and lead to an increasing need of natural caring. Pets have been used for hundreds of years in order to have a therapeutic effect on human beings and have been proven to lead to positive changes physiologically; however the use of pets within health care settings has been debated because of the different obstacles that exist. Aim: Our purpose is to describe how the contact with pets may affect elderly’s well being. Method: A systematic review (Evans, 2002) with a qualitative method was used on twelve scientific articles, where themes and subthemes were identified and interpreted using the nursing theorist Eriksson’s theory about well being and natural caring. Result: Five themes and nine subthemes which described how elderly’s well being might be affected by the contact with a pet were identified. Pets could for example give elderly a positive change in their daily life, a feeling of belongingness between people and make them recollect memories from the past. Conclusion: Contact with a pet may help elderly to experience well being and contribute to natural caring. The obstacles that exist against using pets within health care settings should be seen in relation to the positive effects pets may have on individual people’s well being.

<p>Syftet med denna deskriptiva litteraturstudie var att beskriva vilken inverkan sällskapsdjur har på äldre personers hälsa och välbefinnande. Totalt 18 vetenskapliga artiklar inkluderades dessa återfanns i databaserna Cinahl, Science Direct och Academic Search Elite samt via andra artiklars referenslistor. Studierna som gjorts om djurens inverkan på äldre personer som bor i det egna hemmet genomfördes med enkäter och intervjuer. Resultatet visade att djurägarna var mindre missnöjda med sin sociala och emotionella situation än de som inte ägde djur. Hos hemmaboende personer med Alzheimers sjukdom visade det sig att interaktioner med sällskapsdjur minskade humör- och psykomotoriska störningar såsom aggression, hyperaktivitet, hallucinationer och känslor av oro. Även en påverkan på den fysiska hälsan hos djurägare återfanns då de fick mer motion än vad icke djurägare fick. Djurägarnas ADL förmåga bibehölls i större utsträckning över tid i jämförelse med de äldre som inte ägde något djur. De flesta studier som gjorts om sällskapsdjurens påverkan på äldre personer inom äldreomsorgen har varit av experimentell karaktär. Sällskapsdjuren hade flera effekter på de äldre; det sociala samspelet och de verbala interaktionerna ökade, känslan av depression och ensamhet minskade. En klar fysisk förbättring kunde påvisas i form av minskade muskelspänningar och trötthet, ökat nutritionsintag och lägre blodtryck. Bland äldre dementa personer påvisades en markant minskning av oro och aggressivitet då de deltog i djurterapi.</p> / <p>The aim of this descriptive literature review was to describe the impact of pets on the health and well being of elderly persons. A total of 18 studies were included which were found in Cinahl, Science Direct and Academic Search Elite and from other article references. Questionnaires and interviews were used to asses the impact of pets on elderly persons living at home. The result showed that pet owners were more satisfied with the social and emotional situation compared to non-pet owners. Persons with Alzheimer’s disease living at home and interacted with pets showed a lesser degree of aggression, hyperactivity, hallucinations and anxiety than non-pet owners. Pets also had an influence on the physical health of the pet owners. They took longer walks more frequently than non-pet owners. Pet owners preserved their ADL to a greater extent compared to non-pet owners. Most studies exploring the impact of pets on elderly living in nursing homes were experimental. Pets had several effects on the elderly; the social connection and the verbal interactions increased, depression and loneliness decreased. Pets also affected the physical condition of the elderly; they had less muscle tensions and fatigue, higher nutritional intake and lower blood pressure. Among the elderly with dementia the anxiety and aggression decreased when they participated in animal assisted therapy.</p>

Syftet med denna deskriptiva litteraturstudie var att beskriva vilken inverkan sällskapsdjur har på äldre personers hälsa och välbefinnande. Totalt 18 vetenskapliga artiklar inkluderades dessa återfanns i databaserna Cinahl, Science Direct och Academic Search Elite samt via andra artiklars referenslistor. Studierna som gjorts om djurens inverkan på äldre personer som bor i det egna hemmet genomfördes med enkäter och intervjuer. Resultatet visade att djurägarna var mindre missnöjda med sin sociala och emotionella situation än de som inte ägde djur. Hos hemmaboende personer med Alzheimers sjukdom visade det sig att interaktioner med sällskapsdjur minskade humör- och psykomotoriska störningar såsom aggression, hyperaktivitet, hallucinationer och känslor av oro. Även en påverkan på den fysiska hälsan hos djurägare återfanns då de fick mer motion än vad icke djurägare fick. Djurägarnas ADL förmåga bibehölls i större utsträckning över tid i jämförelse med de äldre som inte ägde något djur. De flesta studier som gjorts om sällskapsdjurens påverkan på äldre personer inom äldreomsorgen har varit av experimentell karaktär. Sällskapsdjuren hade flera effekter på de äldre; det sociala samspelet och de verbala interaktionerna ökade, känslan av depression och ensamhet minskade. En klar fysisk förbättring kunde påvisas i form av minskade muskelspänningar och trötthet, ökat nutritionsintag och lägre blodtryck. Bland äldre dementa personer påvisades en markant minskning av oro och aggressivitet då de deltog i djurterapi. / The aim of this descriptive literature review was to describe the impact of pets on the health and well being of elderly persons. A total of 18 studies were included which were found in Cinahl, Science Direct and Academic Search Elite and from other article references. Questionnaires and interviews were used to asses the impact of pets on elderly persons living at home. The result showed that pet owners were more satisfied with the social and emotional situation compared to non-pet owners. Persons with Alzheimer’s disease living at home and interacted with pets showed a lesser degree of aggression, hyperactivity, hallucinations and anxiety than non-pet owners. Pets also had an influence on the physical health of the pet owners. They took longer walks more frequently than non-pet owners. Pet owners preserved their ADL to a greater extent compared to non-pet owners. Most studies exploring the impact of pets on elderly living in nursing homes were experimental. Pets had several effects on the elderly; the social connection and the verbal interactions increased, depression and loneliness decreased. Pets also affected the physical condition of the elderly; they had less muscle tensions and fatigue, higher nutritional intake and lower blood pressure. Among the elderly with dementia the anxiety and aggression decreased when they participated in animal assisted therapy.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse sällskapsdjur har för den äldre människans livskvalité och omvårdnad. Metod: En systematisk litteraturstudie med femton studier med kvantitativ ansats. Datainsamlingen gjordes i databasen ELIN och PubMed och genom manuell sökning av tidsskrifter. Huvudresultat: På ett äldreboende visade en studie att kanariefågel ökade livskvalitén, den självupplevda psykiska statusen och känslan av autonomi. Sociala interaktioner ökade i samband med Animal Assisted Activity och gav andra diskussionsämnen än de egna sjukdomarna. Forskare från USA hävdar att interaktionen mellan människa och djur har en social och lugnade effekt hos människor som har diagnosen Alzheimers sjukdom. Besök av en hund på ett äldreboende visade en signifikant förbättring av tillfällig sinnesstämning i interventionsgruppen men minimala förändringar i kontrollgruppen. Studier visade att anspänning, depression, utmattning och förvirring kan minska bland populationen när ett äldreboende har en bofast hund och ge ett förbättrat hälsotillstånd. Ett akvarium på ett demensboende kan ge ett ökat intag av mat och med det en minskning av näringsdrycker och en ökad autonomi. Flera studier visade positiva beteendeförändringar på problembeteenden hos dementa med hjälp av sällskapsdjur. Slutsats: Sällskapsdjur har en positiv effekt hos äldre människor och kan påverka omvårdnaden.

Syftet med studien var att studera hur sällskapsdjur kan påverka demenssjukas beteendeproblem och vara ett komplement till medicinsk behandling med lugnande läkemedel hos patienter med demens.Studien genomfördes som en systematisklitteraturstudie. Metoden författarna använde sig av var att de valde ut 9 stycken vetenskapliga artiklar från år 1999-2009 som hittats i olika databaser och referenslistor. Artiklarna analyserades genom att texten delades upp i de olika kategorierna lugnade effekt/oro, aggression, kontakt/beröring och läkemedelsanvändande. Resultatet visade att beteendeproblemen som aggression och oro, i flera av studierna blev bättre i sällskapsdjurs närvaro, men bara under den tiden som deltagarna fick animal assisted therapy (AAT). När deltagarna blev utan AAT försämrades deras beteendeproblem igen. Olika slags typer av sällskapsdjur användes vid behandling med AAT. Hunden visades vara det sällskapsdjur som användes mest. Slutsatsen blev att de flesta studierna visade på en positiv effekt på närheten av ett sällskapsdjur inom demensvården. Alla studier kunde inte visa på en signifikant skillnad men vårdpersonals upplevelse var att de demenssjuka hade en tendens till förbättrande av sina beteendeproblem.

The aim of this study is to gain a deeper understanding of how social services utilizing Chapter 5. Section 11 of the Swedish social service act when it comes to identify the needs of women experiencing domestic violence. Furthermore the study aims to investigate how the social services look at the need of women experiencing domestic violence seeking protective shelter together with their pets. The study's purpose and research question was answered with a qualitative approach where semi-structured interviews were conducted. Eight social workers from seven municipalities where participating in the interviews. The result of the study showing that in order to identify needs different standard methods are used and problem solving approach is practiced by social workers. When it comes to identifying needs of women seeking protective shelter with their pet whilst escaping a domestic violent home, study concludes that social workers that participated in the interview do not or rarely encounter this specific group of women in their daily practice.  However, based on the assumption that taking your pet with you is a need amongst other needs the socialworkers taking an indecisive approach. On one hand they are identifying the complex situation and are having empathy with the women, on the other hand they argue for high costs, difficult to achieve and that the decision is not in their hands.

The purpose of the study was to find out whether the interaction between mentally disabled individuals and pet positively affects the individual and gives a feeling of well-being to the extent that this might be implicated in the psychologically disabled people’s everyday life in some form of rehabilitation measure. The study is qualitative and builds on an ethnographic design. Data collection was performed through six observations, six interviews and reflections. Interviews were also conducted with relatives and assistants for greater opportunity for follow-up questions, and descriptions of the situation. Theoretical perspective guiding this study is symbolic interactionism. Theoretical focus is on Asplund's theory of social responsivity and Asplund's explanations of the concrete person and abstract social being. This focus is complemented through Mead's theory on self-consciousness, Cooley’s theory of the looking-glass-self and Berg's description of  different expressions and forms of play. Previous research is linked to interaction with pets and the elderly, individuals with autism and other disabilities. The conclusion of the study show that positive feelings of well-being arise in the meeting through interaction with companion animals. Relatives and assistants experience the activity to be of importance in the mentally disabled’s everyday life. The study also shows incomprehension in bringing this to decision-makers and others to possibly enhance the mentally disabled people everyday life with animal-assisted rehabilitation measures. / Syftet med undersökningen har varit att ta reda på om interaktion mellan psykiskt funktionshindrad individ och sällskapsdjur påverkar individen positivt och ger en känsla av välbefinnande i den omfattningen att detta eventuellt kan appliceras i den psykiskt funktionshindrades vardag i någon form av habiliteringsåtgärd. Undersökningen är kvalitativ och har utgått ifrån etnografisk design. Respondenterna är tre psykiskt funktionshindrade individer som har följts genom intervjuer och dubbla observationer. Intervjuer gjordes även med anhörig och assistenter för större möjlighet till följdfrågor och beskrivningar av situationen. Studien bygger på symbolisk interaktionism och teoretiskt fokus är Asplunds teori om social responsivitet. Även Asplunds förklaringar om skillnaden mellan konkret person och abstrakt samhällsvarelse används för att förstå ämnet. Denna utgångspunkt stärks genom Meads teorier om jagmedvetande och lekens betydelse samt Cooleys speglingsteori och Bergs beskrivning av lekens olika uttryck och form. Tidigare forskning har kopplingar till interaktion med sällskapsdjur och äldre, individer med autism och andra svårigheter. Slutsatsen i studien visar att positiva känslor av välbefinnande skapas i mötet mellan psykiskt funktionshindrad och sällskapsdjur genom interaktionen och samvaron. Anhörig och assistenter upplever aktiviteten vara viktig i psykiskt funktionshindrads vardag. Studien illustrerar även oförståelsen i att föra detta vidare till beslutsfattare och liknande för att eventuellt kunna förstärka den psykiskt funktionshindrades vardag med djurassisterade habiliteringsåtgärder.

Bakgrund: Demens är ett samlingsbegrepp av olika sjukdomar som angriper hjärnan, i Sverige insjuknar det ca 25 000 personer per år i demenssjukdom. Det kan innebära svårigheter att vårda personer med demens på grund av bland annat kommunikationssvårigheter och aggression. Vården av personer med demens ska genomföras med fokus på en personcentrerad omvårdnad. Detta kan göras genom att implementera sällskapsdjur inom vården. Sällskapsdjur inom vården implementerades redan under 1790-talet i England för att behandla psykiskt sjuka personer, i Sverige år 2016 fanns 150 aktiva hundar i tjänst i 40 olika kommuner. Syfte: Syftet är att sammanställa kunskap om sällskapsdjurs effekt på omvårdnad för personer med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ, kvantitativ och mix method ansats där den teoretiska referensramen fokuserats på ett personcentrerat förhållningssätt. Artiklarna har analyserats utifrån Fribergs trestegsmodell. Resultat: Sällskapsdjur påvisades ha positiv inverkan på omvårdnad av personer med demens inom tre kategorier; fysiskt mående, psykiskt mående samt sociala interaktioner. Fallrisk kunde minskas genom att den fysiska kapaciteten ökade. Sällskapsdjuren förmedlade även ett lugn vilket bidrog till ett förbättrat sömnmönster samt ökad aptit. Depressionen förbättrades liksom den kognitiva förmågan samt att aggressioner ofta blev färre. Att umgås med sällskapsdjur bidrog även till att den sociala förmågan förbättrades, vårdpersonal och deltagare kunde skapa en relation. Effekterna av sällskapsdjur underlättade omvårdnaden av personer med demens. Slutsats: Sällskapsdjur hade effekt på omvårdnad av personer med demenssjukdom, vilket underlättade omvårdnaden för vårdpersonalen. Genom att implementera sällskapsdjur inom demenssjukvården kan vårdpersonalen skapa en relation med personer med demens, utöva personcentrerad omvårdnad och identifiera individuella behov. / Background: Dementia is a collective concept of various diseases that attack the brain. In Sweden, about 25,000 people per year suffer from dementia. It can be difficult to care for people with dementia due to communication difficulties and aggression, among other things. The care of people with dementia should be implemented with a focus on personcentered care, part of which may be to implement pets. Pets in health care were implemented in England already in the 1790s to treat mentally ill persons. In Sweden 2016, 150 dogs were employed in health care in 40 different municipalities. Aim: The aim of the study is to compile knowledge about the effect of pet animals on the care of people with dementia. Method: A literature review from a qualitative perspective, quantitative perspective and mix method perspective with a theoretical frame of reference based on a person-centered care approach. The articles have been analyzed based on Friberg's three-step model. Results: Pets have been shown to have a positive impact on the care for people with dementia in three categories; physical, mental and social interactions. The risk of falling could be reduced by increasing physical capacity. The pets also conveyed a calm, which contributed to an improved sleep pattern and increased appetite. Depression improved just as cognitive ability and aggressive behaviour often decreased. The socializing also helped to improve the participants social skills, healthcare professionals and participants were able to create a relationship. The effects of pets facilitated the care of people with dementia. Conclusion: The results indicate that pets have an effect on the care of people with dementia. By implementing pets in dementia care, healthcare professionals can create a relationship with people with dementia, practice person-centered care and identify individual needs. These effects facilitated the care of people with dementia for the healthcare professionals.

Syftet med studien är att undersöka vilka effekter kontakten med sällskapsdjur har för äldre personers hälsa och välbefinnande. Metoden var en litteraturstudie där tio artiklar granskades. Studien visar att djurs närvaro har ett flertal positiva effekter framförallt i vården av äldre med Alzheimers sjukdom. Dessa uppvisade en högre grad av socialisering och en lägre grad av beteendestörningar i närvaron av djur. Även friska äldre påverkades positivt av relationen med djur då det gällde sociala kontakter och graden av fysisk aktivitet. Slutsatsen är att djurterapi är en intervention som har stor potential att fylla ett behov hos äldre människor som annars är svårt att tillgodose. / The purpose of this study was to examine what effects the presence of animals has on the health and wellbeing of elderly persons. The method used was to review ten articles. The study shows that pets have several positive effects, primarily in the care for elderly with Alzheimer’s disease. These individuals showed a higher degree of socialization and a lower degree of agitated behaviours in the presence of animals. Healthy elderly were also influenced in a positive way by the relation with animals in regards to socialization and the degree of physical activity. The conclusion is that pet-therapy is an intervention that has a great potential to fulfil a need in elderly people that is otherwise hard to provide for.

No description available.