Bolivia's indigenous peoples have long been and are still exposed to extensive violations, such as exclusion in working life, education and health care. The indigenous peoples of the country are demanding their right to greater political participation and greater access to rights. The current president of Bolivia, Evo Morales, focuses on improving the situation for the indigenous people in the country, which has resulted in an ongoing major social change regarding indigenous relations with the state. What is happening in Bolivia is that indigenous peoples have the opportunity to create indigenous autonomies where groups can create laws and form a local government based on the group's norms and values. In this way, the groups own identities can be confirmed and their control over territory can be strengthened. However, the implementation of autonomies is weak and slow. The aim of this study is to investigate the issue of why indigenous peoples want autonomy, through a case study of Bolivia's first indigenous autonomy Charagua. Through interviews of women living in Charagua, the results has been analysed based on Will Kymlicka’s, Charles Taylor’s and James Tockman’s theories for understanding such debates. Working with these theories makes it possible to analyse whether the reasoning is about communitarian or liberal values. The conclusion of my study suggests that the argument consists of a combination of communitarian and liberal thoughts but with its foundation in communitarianism, since the group's identity, culture and dignity seems to be valued more than liberal principles. / Bolivias ursprungsbefolkningar har länge varit och är fortfarande idag utsatta för omfattande kränkningar, såsom exkludering inom arbetsmarknad, utbildning samt hälsovård. Urfolken kräver nu sin rätt till större tillgång av rättigheter samt politiskt deltagande. Bolivias nuvarande president, Evo Morales, fokuserar på att förbättra situationen för urfolk i landet, vilket har resulterat i stora sociala förändringar när det gäller urfolks relation till staten. Vad som är aktuellt i Bolivia är att urfolksgrupper har möjligheten att skapa urfolksautonomier. Grupper kan därmed stifta lagar samt utforma lokala regeringar baserade på gruppers normer och värderingar. På så sätt kan dessa gruppers egna identiteter hävdas och deras kontroll över territorium kan stärkas. Implementeringen av autonomier i landet är dock svag och långsam. Syftet med denna studie är att, genom en fallstudie av Bolivias första urfolksautonomi Charagua, undersöka varför urfolk vill bilda autonomi. Genom intervjuer av kvinnor bosatta i Charagua har argumentationen analyserats utifrån Will Kymlickas, Charles Taylors och James Tockmans teorier för att förstå resonemangen som förs. Dessa teorier möjliggör en analys kring om argumentationen genomsyras av kommunitära eller liberala värderingar. Slutsatsen för min studie är att argumentationen är en hybrid av både kommunitära och liberala tankar, dock med sin grund i kommunitarismen då gruppens identitet, kultur och värdighet tycks värderas högre än liberala principer.

Uppsatsen är en litteraturstudie som problematiserar begreppet invandrarförfattare/invandrarlitteratur med utgångspunkten att denna typ av kategorisering är diskriminerande. Litteraturstudien är kompletterad med två analyser av romanerna Utlänningar (Kallifatides, 1970) och Kan du säga Schibbolet? (Bakhtiari, 2008). Resultatet av litteraturstudien visar att det finns många problem med denna kategorisering och att den ger en mycket enkel bild av en författares verk. Denna förenkling förstärker bilden av vi och dem. Resultatet av analyserna ger de som har försökt definiera begreppet invandrarförfattare/invandrarlitteratur rätt till viss del men de olika författarnas olika definitioner belyser även hur komplicerat det är, att sätta en stämpel på hur invandrade författare skriver. Det finns inte heller något som säger att dessa teman inte är typiska även för svenskfödda författare inom samma genrer.

I dag har det utvecklats många olika betalmetoder och tekniken har bidragit till att många betalningar nu sker digitalt. Pengar är inte det självklara valet för betalning utan alternativ som bankkort och andra digitala alternativ har utvecklats. De digitala alternativen har också mynnat ut i nya typer av valutor såsom kryptovalutor. Sveriges riksbank undersöker därför om digitaliseringen ska tas ett steg framåt vad gäller Sveriges valuta och har därför startat en utredning angående huruvida det kan vara till fördel för Sverige att skapa en ny digital valuta, en e-krona, som ska fungera som ett komplement till pengar. Obeståndsrättsligt finner vi idag regleringar för pengar samt enkla kontofordringar, men inte vad gäller kryptovalutor. När Kronofogdemyndigheten, utför ett utmätningsbeslut kan de två första egendomslagen behandlas enligt reglerna i utsökningsbalken (1981:774), men det blir mer komplicerat när det kommer till exempelvis kryptovalutor.  Frågeställningen i denna uppsats är hur ett eventuellt införande av en digital e-krona kan påverka utmätningsförfarandet i jämförelse med flera andra betalmetoder. Uppsatsen är skriven på ett sätt som jämför de nuvarande betalmetoderna pengar, enkla kontofordringar och kryptovalutor med ett eventuellt nytt betalsätt. För att kunna jämföra e-kronan med ovan nämnda betalmetoder utförs en grundlig genomgång av Riksbankens rapport vad gäller bakgrunden till initiativet, tänkt funktion och hur Riksbanken vill utforma den nya e-kronan. De moment som lyfts fram och analyseras i uppsatsen vad gäller utmätning är förhållandet till tredje man vid utmätning av lös egendom samt säkerställandet av egendomen.  Slutsatsen lyder att e-kronor som egendom ej kan besittas och ska därmed behandlas enligt 4 kap. 17 § i utsökningsbalken. Utmätningsförfarandet kan likt för enkla kontofordringar, ske genom att Kronofogdemyndigheten delger det berörda institutet, i e-kronors fall Riksbanken, att gäldenärens bankkonto ska utmätas och att alla inkomster och utgifter tillfaller Kronofogdemyndigheten. Likaledes kan säkerställandet liknas vid det med enkla kontofordringar, där Kronofogdemyndigheten meddelar berört institut, som ovan nämnt Riksbanken, ett förbudsmeddelande skriftligen, vilket ska delges Riksbanken enligt 6 kap. 11 § utsökningsförordningen (1981:981). Dock krävs vissa ställningstaganden inom områden såsom transparens, penningtvätt och redovisningsmedel innan Riksbanken kan vidareutveckla e-kronor.

I det här arbetet behandlas den oskrivna ansvarsfrihetsgrunden social adekvans. Begreppet och dess tillämpningsområden beskrivs och analyseras sedan ur olika aspekter. Framställningen inleds med en beskrivning av brottsbegreppet. Här förklaras att brottsbegreppet har en objektiv sida som innefattar begrepp som rekvisit, effekt, adekvat kausalitet och gärningsculpa, vilka förklaras översiktligt. Brottsbegreppets subjektiva sida innehållande olika typer av uppsåt och oaktsamhet förklaras också. Framställningen fortsätter med att beskriva de skrivna ansvarsfrihetsgrunderna. De viktigaste bestämmelserna angående dessa finnes i BrB:s 24 kapitel och i Polislagen. Ansvarsfrihetsgrunderna skall i princip läsas in i alla brottsbeskrivningar och kan ses som ett negativt element i brottsbegreppet. Det finns objektiva och subjektiva ansvarsfrihetsgrunder. Huvudregeln är att de objektiva ansvarsfrihetsgrunderna friar från ansvar även då gärningsmannen inte visste att någon av dessa var tillämplig. Härefter kommer ett kapitel där en grundläggande beskrivning av social adekvans ges. Här fastslås bland annat att social adekvans är en så kallad oskriven ansvarsfrihetsgrund som i doktrinen kallats för en ”dogmatisk slasktratt”, eller en ”säkerhetsventil” för det straffrättsliga systemet. Social adekvans kan ses som ett samlingsnamn för ett antal icke kodifierade undantagsregler som på objektiv grund friar från ansvar. Domstolarna har alltså en viss möjlighet att anse en straffbelagd gärning vara laglig, trots att lagstöd för detta saknas. Exempel på hur social adekvans har använts i praxis ges, och likaså synen på begreppet i den något äldre doktrinen. Social adekvans viktigaste tillämpningsområden gås sedan igenom och förklaras. Idrott och lek, medicinska ingrepp och åtgärder, angrepp på egen rättssfär, rättslig nöd, handlande i annans intresse och lärares rätt till visst våld är de områden som behandlas. Institutet social adekvans analyseras sedan ur ett antal aspekter. Först diskuteras några begreppsliga frågor. En uppfattning som presenteras och undersöks är den att beteckningen social adekvans står för en juridisk slutsats och inte för ett argument eller skäl för att inte anse brott föreligga. En av övriga frågor som är föremål för diskussion är vilken syn HD tycks ha på begreppet. I det följande avsnittet analyseras institutets vaga och uttunnade relation till det rättsliga systemet och institutet jämförs också med det liknande institutet nåd. Social adekvans karaktär som objektiv ansvarsfrihetsgrund undersöks härnäst. Bland annat presenteras argument för att ett subjektivt moment, likt det som i vissa situationer kan finnas i samtycke, kan läsas in i social adekvans. Slutligen undersöks huruvida det är lämpligt och möjligt att kodifiera social adekvans. Detta synes vara mycket svårt då man på straffrättens område vill undvika generalklausuler.

Syftet med denna uppsats är att granska de olika rekvisiten i 4§ LVM för att avgöra dess tillgodoseende av rättssäkerheten för den enskilde. Rättssäkerhetsbegreppet är centralt i en lag som denna då tvångsvård är ytterst ingripande i den enskildes integritet samt är obligatorisk att tillämpa. Rättssäkerhetsbegreppet är tvetydigt och svårt att ge en klar definition, i detta fall är dock förutsebarheten samt den rättsliga likheten av vikt för den enskilde. Det är även viktigt att handläggarens utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke är så liten som möjligt för att öka den rättsliga likheten samt utmynna i en enhetlig tillämpning av LVM. Socialtjänstens ansvar gentemot enskilda med missbruksproblem är ytterst långtgående och är en viktig del av tvångsvården. Detta då socialtjänsten har till ansvar att starta en utredning då det anses påkallat samt en skyldighet att ansöka om tvångsvård hos länsrätten då kriterierna i 4§ LVM kan anses vara uppfyllda. Fullgör de enskilda handläggarna ej denna uppgift kan de komma att åtalas för tjänstefel. Syftet med LVM är att bryta en destruktiv utveckling hos de enskilda samt att ge dessa möjligheten att i ett långsiktigt perspektiv leva ett liv utan missbruk. I LVM finns, gällande ett flertal omständigheter, relativt tydliga regler om hur förfarandet kring tvångsvård samt hur vården skall utformas. Detta gäller dock inte rekvisiten i 4§ då dessa är ytterst knapphändigt förtydligade av lagstiftaren. I 4§ LVM finns generalindikationen vilken måste vara uppfylld för LVM:s tillämpning. Denna har till uppgift att utröna huruvida den enskilda har ett fortgående missbruk och om detta missbruk lett till att den enskilde är i behov av vård för att komma ifrån detta missbruk. Även den enskildes samtycke är av vikt då samtycket ofta talar mot att tvångsvård är nödvändig i det enskilda fallet. I de fall samtycket ej anses vara allvarligt menat kan tvångsvård ändock aktualiseras. För att komplettera generalindikationen finns specialindikationen, vilka är alternativa rekvisit. Dessa skall klargöra för de enskilda handläggarna när missbruket hos den enskilde anses ha en negativ påverkan på dess liv, vilken behöver brytas för att ge den enskilde möjligheten till ett liv utan missbruk. Här finns hälsoindikationen som tar sikte på de medicinska skador en enskild kan ådra sig till följd av ett missbruk. Den sociala indikationen berör den enskildes sociala situation och har till syfte att hjälpa den enskilda att behålla den förankring denne har till arbete och anhöriga exempelvis. Då det finns en risk att den enskildes liv äventyras till följd av dess levnadssätt eller då någon närstående kan komma att utsättas för fara finns skadeindikationen som ett skydd för såväl den enskilde som dess närstående. Denna skyddar även närstående på grund av att det straffrättsligt krävs ett fullbordat brott för att vidta någon straffrättslig åtgärd, enligt LVM räcker det med att det finns en fara för skada för att överväga tvångsvård. Såväl generalindikationen som specialindikationerna är ytterst sparsamt förtydligade av lagstiftaren och skapar därmed ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke hos de enskilda handläggarna vilket påverkar rättssäkerheten negativt då den rättsliga likheten samt förutsebarheten för de enskilda minskas. I en lag av denna karaktär är det önskvärt att rättssäkerheten kan garanteras, vilket i dagens utformning av 4§ LVM är svårt att göra. Vad gäller dessa rekvisit i LVM bör en utredning göras för att förtydliga intentionerna samt innebörden för att underlätta socialtjänstens arbete samt för att stärka rättssäkerheten på området. En detaljstyrd lag är dock inte önskvärd då det kan leda till att tvångsvård inte kan aktualiseras i många fall då missbruket ter sig olika från individ till individ. Dock kan tydligare riktlinjer samt direktiv öka rättssäkerheten utan att äventyra den enskildas möjlighet till vård enligt LVM då den är påkallad.

En undersökning av det juridiska institutet obehörig vinst och dess eventuella användning som rättsgrund i svensk rätt. Mot bakgrund av att obehörig vinst i delar av doktrinen på senare tid föreslagits såsom rättsgrundande faktum i ett antal HD-avgöranden undersöks denna praxis. Främst behandlas situationer av obehöriga nyttjanden av annans egendom samt misstagsbetalningar. Även komparativa inslag förekommer.

The Swedish regulation concerning fixed-term contract has been a topic for discussion during the last decade. It has been criticised for not following the council’s directive 1999/70/EG on the measures to prevent the abuse of fixed-term contracts. Since 2016 the regulation has changed. It has changed in order to have the legislation within the purpose and measures set in the fixed-term directive. This essay aims to clarify whether the new Swedish legislation is in accordance with the framework agreement attached to the directive on fixed-term contracts. This will be done by analysing the measures established in the framework agreement and the purpose of the directive, then compare the result with the Swedish legislation. This part of the essay will be written using the legal dogmatic methodology. Since fixed-term contracts are more common among young people this essay will focus on how fixed-term contract, and regulations on fixed-term contracts, will affect the position of young people in the labour market. It is obvious that there are some difficulties to harmonize a legislation that suits all the social partners on the labour market. In fact, it can almost be impossible. By illuminate the political discussion regarding the use of fixed-term contracts it will help to understand why this matter is so complex and how it can be a stepping stone or a dead-end job. This will be done with a legal policy method.

No description available.

The aim of this study is to investigate how Swedish and French high school pupils relateto their respective mother tongues. It is a comparative study that seeks to examine thisrelationship from three perspectives: individual, society and history. An additionaloverall perspective in the study is school. The theoretical foundation for the studyconsists of earlier research on the topic and official steering documents for the subjectof Swedish in Swedish high school and corresponding texts about the subject of Frenchin French high school. In-depth interviews have been conducted with two Swedish andtwo French high school pupils. The study shows that the mother tongue is of greatsignificance for personal development and self-esteem for pupils in both countries. Theoutlook on language and society and language and history is more complex and theinformants’ answers show greater variation. Two different attitudes to education andlearning emerge. An important conclusion of the study is that the difference noted in theoutlook on language and society in the steering documents is also found in the highschool pupils’ discourses.

Studien följer Ostens vänner, en Social rörelse som under ett års tid2018/2019varit aktiva i samhället Boxholm i Östergötland. Uppkomsten av rörelsen är en protest emot att Boxholms mejeri ska läggas ner och verksamheten ska flyttatill en annan ort. Denna uppsats behandlar rörelsens betydelse förindividen, gruppen och samhället. Hur Ostens vännerhar organiserat sig som grupp och hur det har speglat samhällets historia av ett litet brukssamhälle. Bidragen inom de olika områdena har varit många, men även svårigheter som uppstått under året. Rörelsen har haft olika sammankomster och marscher med stor uppslutning och engagemang. Ostens vännerhar även varit aktiv i sociala medier, på Facebook har rörelsen nästan 13000 medlemmar. Mitt empiriska material baseras i största del av de fyra intervjuer jag gjort med mina informanter. Resultatet visar på att sociala rörelser kan göra skillnad på olika plan, även om inte gruppen lyckas med sitt mål. / The essay is about Ostens  vänner, agroup of Social movement. During the year 2018/2019 they have been active in the community Boxholm in Östergötland. It is a protest group against the closure of Boxholms ost a local cheesemaking industry. The industry is going to close and move to another place. This essay addresses the significance of the movement for the individual, the group and society. How Ostens vänner have organized themselves as a group and how it has reflected the history of society in a small industrial community. Contributions in the various areas have been many, but also difficulties that have arisen during the year. The movement has also been active in social media, on Facebook the movement has almost 13,000 members. My empirical material is largely based on the four interviews I have done with my informants. The result shows that social movements can make a difference on different levels, even if the group does not succeed in its goal.