Den som inom ramen för ett optionsbaserat incitamentsprogram gjort ett förmånligt förvärv av optioner ska enligt huvudregeln förmånsbeskattas härför. Optionens skatterättsliga karaktär bedöms vid förvärvstidpunkten och det som civilrättsligt utgör en teckningsoption, en köpoption eller en syntetisk option kommer vid den skatterättsliga bedömningen att betraktas som ett värdepapper, en personaloption, en kvalificerad personaloption eller en allmän löneförmån. Den skatterättsliga klassificeringen styrs av de villkor som optionen förenats med vid förvärvet. Villkorsändringar som sker efter förvärvstidpunkten kan få skattemässiga återverkningar som att optionen omklassificeras eller betraktas som avyttrad. I uppsatsen behandlas gränsdragningen mellan de olika skatterättsliga förmånsformerna i syfte att undersöka vilka bedömningskriterier som vid förvärvet kan anses gälla för indelning i respektive kategori. Den slutsats som härvid dras är att samtliga de civilrättsliga optionsformerna som utgångspunkt utgör värdepapper, men att olika slags förfoganderättsliga inskränkningar i instrumentet kan medföra att det i stället klassificeras som en personaloption eller en allmän löneförmån.  Därefter undersöks vilka skattemässiga konsekvenser som kan följa av att villkoren för optionen ändras efter förvärvstidpunkten. Slutsatsen är att det beror dels på hur optionen klassificerats vid den initiala bedömningen, dels på hur villkorsändringarna träffar. En option som vid förvärvet har klassificerats som ett värdepapper kommer att betraktas som avyttrad om villkorsändringarna påverkar optionens grundläggande beståndsdelar, dvs. dess löptid eller dess lösenpris. En option som vid förvärvet har klassificerats som en personaloption genomgår ett karaktärsbyte och blir ett värdepapper om villkorsändringarna innebär att optionen vid det initiala förvärvet inte hade betraktats som en personaloption. Vad beträffar kvalificerade personaloptioner framhålls, med hänvisning bl.a. till optionens lagstadgade intjänandetid och längsta löptid, att vissa villkorsändringar kan medföra att den inte kan betraktas som kvalificerad samt att tidpunkten för villkorsändringarna bör vara av betydelse för bedömningen.

The essay is a comparative legal study between law in Sweden and Norway. The study focuses on the regulations regarding the authority's obligation to investigate cases legally and without unnecessary delay. The purpose of the delay requirement is to ensure that the rights of every individual citizen are met. The administration therefore has the obligation to ensure that the processing takes place quickly, efficiently and with legal certainty. An analysis of similarities and differences as well as strenghts and weaknesses has been carried out regarding Sweden's and Norway's legal system. Supervisory decisions have been the basis for the implementation and the contribution to a closer understanding of the problem regarding slow processing. A recurring reason referred to by the authorities in both countries is the heavy workload. This in turn causes discussion about how this can affect the authority's position towards the citizens. The study shows that there are shortcomings in the authority's position towards the citizens. The study shows that there are shortcomings in the authority's way of handling a case in both countries but also in the legislation itself in both Sweden and Norway. From this reslut, it can be concluded that processing of or amendements to the legislation in both countries may need to be done.

Textilindustrin är en industri som bidrar till höga utsläpp av växthusgaser som påverkar miljön negativt. Uppsatsen behandlar hur lagstiftningen i Sverige styr modeföretags hållbarhetsrapportering och huruvida lagstiftningen främjar tre indikatorer i form av delmål som ingår i mål 12 om hållbar konsumtion och produktion från de globala målen. De valda indikatorerna är starkt kopplade till textilindustrin och berör tre olika aspekter. Den första indikatorn är 12.1 Implementera det tioåriga ramverket för hållbara konsumtions- och produktionsmönster, den andra indikatorn är 12.6 Uppmuntra företag att tillämpa hållbara metoder och hållbarhetsredovisning, och den tredje är 12.C Eliminera marknadsstörningar som uppmuntrar till slösaktigt mönster. Den slutsats som uppsatsen resulterar i är att de valda modeföretagens hållbarhetsrapporter förhåller sig till det som är lagstadgat och att de beskriver att de vill uppnå satta klimatmål år 2030, men att mycket relevant information som skulle behövas för att mäta om det stämmer saknas. Dessutom så redovisas inte någon uppföljning av två av de tre valda indikatorerna vilket innebär att lagstiftningen idag inte är tillräcklig för att främja två av tre nämnda indikatorer som är starkt kopplade till modebranschen.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.