No description available.

No description available.

No description available.

Att demonstrera är ett viktigt och värdefullt verktyg för att skapa opinion. En demonstration är inte bara enkel och billig att anordna, utan är dessutom ett effektivt och direkt sätt för människor att uttrycka sina åsikter på. Demonstrationer är inget nytt fenomen i Sverige, dock har debatten om vem som har rätt att demonstrera fått ett uppsving i både media och politiken under senare år. Bakgrunden till debatten är polisens beslut om att bevilja demonstrationstillstånd till högerextrema organisationer, såsom Nordiska motståndsrörelsen (NMR). När NMR  har beviljats demonstrations-tillstånd av polisen har många velat överklaga polisens beslut. Polisens beslut om demonstrationstillstånd kan i regel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett tillståndsbeslut överklagas måste förvaltningsdomstolen utreda om den klagande har rätt att överklaga, dvs. om den klagande har s.k. klagorätt enligt 42 § FL. Den som först och främst har rätt att överklaga ett beslut om demonstrationstillstånd är den som varit part under handläggningen hos polisen, dvs. den som ansökt om demonstrationstillståndet. När effekterna av polisens tillståndsbeslut sträcker sig längre och utöver den som varit part under handläggningen hos polisen kan klagorättsfrågan vara svår att avgöra. Det har i rättstillämpningen vuxit fram två klagorättsgrunder som innebär att den som har ett visst intresse i saken har rätt att överklaga, trots att denne inte har partsställning. För att få rätt att överklaga krävs då att den klagande antingen företräder ett intresse som är erkänt av rättsordningen eller att den klagande på annat sätt anses ha ett beaktansvärt intresse av att få saken prövad. NMR:s demonstrationstillstånd väcker många intressanta frågor om kretsen av klagoberättigade vid polisens beslut om demonstrationstillstånd. Under de senaste åren har NMR:s demonstrationstillstånd överklagats av organisationer och religiösa församlingar som har upplevt NMR som hotfulla och menar att NMR:s demonstration hindrar utövandet av deras verksamheter. NMR:s demonstrationstillstånd har också överklagats av fastighetsägare och företag som bedriver kommersiell verksamhet i närheten av den tillståndsgivna demonstrationen. Även privatpersoner och politiska partier har i några fall överklagat polisens tillståndsbeslut till förvaltningsdomstolen.Det är utifrån förvaltningsdomstolarnas bedömningar om vilka som har rätt att överklaga NMR:s demonstrationstillstånd svårt att fastställa vilka klaganden som företräder sådana intressen som kan grunda klagorätt. Rätten att överklaga ett förvaltningsbeslut ger den klagande en möjlighet att få beslutet prövat på nytt och därmed få beslutet upphävt eller ändrat. Att kunna överklaga ett myndighetsbeslut är grundläggande för den enskildes rättskydd och är en viktig förutsättning för en rättssäker förvaltning.Det är också av stor vikt att reglerna om klagorätt är förutsebara och tydliga eftersom både domstolarna och enskilda har ett intresse av att veta vilka som har rätt att överklaga polisens tillståndsbeslut. Sammanfattningsvis kan sägas att klagorätten vid polisens demonstrationstillstånd är en högaktuell och intressant fråga och det finns nya fall från förvaltnings-domstolarna som visar på att klagorättsfrågan många gånger är långt ifrån klarlagd. Rätten att överklaga är en otroligt viktig rättssäkerhetsgaranti och mot bakgrund av detta finns det skäl att utreda rättsläget gällande klagorätten vid beslut om demonstrationstillstånd.

No description available.

This study analyzes the requirements for a work to obtain copyright protection according to the Act on Copyright in Literary and Artistic Works. There is nothing in the legislation that explicitly describes the qualifications that a work must possess in order to obtain copyright protection. The fact that specific requirements are set for a work becomes clear when looking at the legislative history. The legislative history clearly emphasizes that the work to be protected must possess a certain degree of ​independence and ​originality.​It appears that the conditions for protection is linguistically difficult to define which resulted in uncertainty regarding what is required of a work according to the law. The purpose of this study is to investigate the conditions required by copyright in order for a work to obtain the rights that a protection implies and how the legal position has developed in practice. The study is investigated using a legal dogmatic method where the source of law is the basis for both the analysis and the disposition in order to be able to answer the questions being discussed. A number of precedential cases will be discussed along with articles written by experts within copyright law, which has been published in the journal Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR). Conclusions that can be drawn from this study is that it’s possible to determine the copyright protection requirements by two different assessments, the originality assessment and the work height assessment. Both assessments are considered equivalent to each other where one doesn’t have to exclude the other. It is also clear that there is a varying conceptual use by the courts to determine whether a work reaches the required level to obtain copyright protection. A conclusion that can be drawn from this is that the concepts themselves cannot be assigned any significant importance in individual decisions. The concepts primarily serve the function as the closest definition one can come to purely linguistically describe the actual requirements set by the Copyright Act. It is stated that one of the reasons for the lack of protection requirements in the legislative text is partly due to deficiencies in the Swedish language at the time of the law’s creation. / I denna uppsats utreds kraven som ställs för att ett verk skall åtnjuta skydd enligt lag (SFS 1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). I lagstiftningen återfinns inget som uttryckligen beskriver de kvalifikationer som ett verk egentligen måste besitta för att det skall kunna få upphovsrättsligt skydd. Att det ställs särskilda krav på ett verk blir tydligt när man återgår till lagens förarbeten. Förarbetena framhåller tydligt att verket som skall skyddas måste besitta en viss grad av ​självständighet och ​originalitet.​Det framgår att skyddsförutsättningarna är språkligt svåra att definiera vilket resulterat i otydligheter gällande vad som krävs av ett verk i lagens mening. Syftet med uppsatsen är att utreda förutsättningarna som ställs enligt upphovsrätten för att ett verk ska erhålla de rättigheter som ett skydd innebär samt hur rättsläget utvecklats i praktiken. Uppsatsen utreds med hjälp av en rättsdogmatisk metod där rättskälleläran ligger till grund för såväl analysen som för uppsatsens disposition för att kunna besvara de frågeställningar som behandlas. Ett antal prejudicerande rättsfall på rättsområdet kommer att avhandlas tillsammans med artiklar som är författade av sakkunniga på området och som blivit publicerade i tidskriften Nordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR). Slutsatser som kan dras av denna uppsats är att det går att fastställa de upphovsrättsliga skyddskraven enligt två olika bedömningar, originalitetsbedömningen och verkshöjdsbedömningen. De båda bedömningarna anses vara likvärdiga med varandra där den ena inte behöver utesluta den andra. Det står även klart att det finns en varierad begreppsanvändning hos domstolarna för att avgöra om ett verk når upp till den nivå som krävs för att kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd. En slutsats som kan dras av detta är att begreppen i sig inte kan tillmätas någon större betydelse vid enskilda avgöranden, utan de tjänar främst funktionen som den närmsta definitionen man kan komma för att rent språkligt beskriva de krav som URL faktiskt uppställer. Det konstateras att en av anledningarna till det uteblivna skyddskraven i lagtexten delvis beror på bristfälligheter i det svenska språket vid lagens tillkomst.

No description available.

No description available.

Vi lever i en värld där globaliseringen numera är ett faktum och internationell handel är vanligt förekommande även för privatpersoner. Staterna förändras och ekonomierna utvecklassamtidigt som det är blir vanligare för bolag att bedriva verksamheter i flera olika länder. I kontrast till detta har inte alltid nationella och internationella skatteregleringar hängt med i utvecklingen. Resultatet av detta har varit förekomst av aggressiv skatteplanering samt juridiskdubbelbeskattning. För att motverka detta upprättade man bland annat ett modellavtal redan år 1963 i syfte till att bland annat motverka just juridisk dubbelbeskattning. OECD:s modellavtal är till sitt omfång stor med 32 artiklar och tillhörande kommentarer. Tillsammans med 2 kap. 29 § Inkomstskattelagen och artikel 5 i OECD:s modellavtal blir begreppet fast driftställe aktuellt. Begreppet tar sikte på när utländska bolag bedriver näringsverksamhet i Sverige varför verksamheten under vissa omständigheter betraktas som fast driftställe. Resultatet av detta är att det utländska bolaget kan likställas med ett inhemskt bolag, alltså gäller det svenska beskattningsanspråket på det utländska bolaget. Uppställda rekvisit som måste uppfyllas enligt svensk intern internationell reglering för fast driftställe är huvudregeln om kravet på ”en stadigvarande plats affärsverksamhet från vilken affärsverksamheten helt eller delvis bedrivs” med flera delrekvisit. Angiven bestämmelse har sin grund i artikel 5 i OECD:s modellavtal. Några, i vissa sammanhang betydande, skillnader existerar dock. I anslutning till bestämmelsen om fast driftställe stipuleras det i modellavtalets femte artikel, punkt fyra en rad olika verksamheter som utgör undantag från huvudregeln om fastdriftställe. Den gemensamma utgångspunkten för dessa verksamheter är att fast driftställe inte föreligger även om verksamheterna bedrivs från en stadigvarande plats för affärsverksamheten i Sverige. Dessa verksamheter kallas för förberedande eller biträdande art. Modellavtalet har haft ett starkt inflytande i slutandet av olika skatteavtal mellan Sverige och andra stater. Källvärdet av modellavtalet är därför högt då den är till hjälp vid tolkning och tillämpning av skatteavtal eller i tvister, detta trots att modellavtalet ej är formellt bindande. Tillsammans med den interna internationella regleringen om fast driftställe enligt 2 kap. 29 § IL samt artikel 5 i OECD:s modellavtal och dess kommentarer har tidigare situation om juridisk dubbelbeskattning samt aggressiv skatteplanering motverkats. Rättsläget om vilka omständigheter som krävs för att ett utländskt bolag anses som fast driftställe har tydliggjorts i och med angivna bestämmelser.

In accordance with UN Convention on the Rights of the Child, the Swedish paternal law stipulates that the best interests of a child should be decisive in all decisions regarding custody. In order to determine what the best interests for the child is, an overall evaluation must take place, where statutory circumstanc- es and the child's own will should be regarded. However, the court must take the child’s will into account with regard to the child’s age and maturity. The court’s obligation to consider a child’s will is also protected by article 12 in the convention which ensures children’s right to express their opinion. the convention can stronger protection of the right for children. The child’s right to express their opinion includes a right to be heard. In cus- tody cases, it is the social welfare committee's task to investigates the child's will within a custody investigation. However, there is no requirement to obtain custody investigations in custody cases. Which means that the absolute right to be heard cannot be fulfilled in accordance with the convention. The child’s right to express their opinion also includes a right to have their will take into account. In the preparatory materials it is said that if a child has a specific desire in the custody issue and has reached such an age that it should be respected, the court should generally follow the child's desire. However, analyzed custody verdicts shows that there is no coherence regarding when children have reached such an age and maturity. The courts estimates the im- portant of the child's will in relation to other circumstances in the case. It is also shown that younger children's opinion is rarely taken into account and that not all older children do get their will considered. The review has shown that there is in the application of the law, a lack of a child-rights-based approach which an incorporating of the convention could remediate. On the other hand there is a clear interaction between the child's right to protection and the child's right to autonomy even in the convention. The child’s right to express their opinion in the custody process will remain conditional on the basis that a custody investigation is obtained and that the custodian allows the child's will to be investigated. The incorporation will not remedy the fact that there is no consensus on how children's will is valued in the courts assessment of the child's best interests. Thus, a legal change is re- quired regarding how the child's will should be taken into account.