No description available.

Våren 2020 tömdes svenska gymnasiums skolbyggnader och klassrum på både lärare och elever på grund av coronapandemin. Sveriges gymnasielärare skulle nu undervisa sina elever på distans och syftet med denna studie är att studera hur samhällskunskapslärare på två olika Stockholmsskolor upplevde möjligheterna att via denna distansundervisning utföra två av den svenska skolans viktigaste uppdrag: det kompensatoriska och det demokratifostrande. Svensk skola misslyckas sedan tidigare med sitt kompensatoriska uppdrag, då elevers sociala klasstillhörighet spelar allt större roll för deras möjligheter att klara skolan. Detta är ett faktum som också visat sig spilla över på samhällskunskapsämnets demokratifostrande uppdrag. Svenska elevers demokratikunskaper har nämligen också visat sig tätt kopplade till deras socioekonomiska bakgrundsfaktorer, där elever från högre social klass är mycket bättre demokratiskt »fostrade«. Samtidigt pressas denna svenska skola av besparingskrav och en konstant jakt på effektiviseringar, där just en ökad digitalisering ofta ses som en nyckel för att kunna genomföra dessa effektiviseringar i framtiden. Under våren 2020 öppnades en lucka i tiden där jag i detta examensarbete tilläts studera hur svenska samhällskunskapslärare upplevde hur det fungerade att utföra det kompensatoriska och demokratifostrande uppdraget via deras helt digitala distansdidaktik. Genom att undersöka två olika gymnasieskolor i Stockholm, med väldigt olika elevunderlag vad gäller social klass, når denna studie slutsatsen att såväl det kompensatoriska uppdraget som det demokratifostrande uppdraget upplevs försvårat under perioden med distansundervisning. Samhällskunskapslärarna på skolan med elever som har svårare att nå målen upplever att deras möjligheter att nå ut till dessa elever försämrats och att det kompensatoriska uppdraget kommit i kläm. På båda skolorna har lärarna upplevt tydliga problem med att utföra de delar som de brukar prioritera i det demokratifostrande uppdraget, vilket lär kunna förstärka skillnaderna i demokratikunskaper mellan elever från olika sociala klasser, enligt min analys. För att placera in studien i sin skolpolitiska nutidskontext lyfts också lärarnas upplevda arbetssituation in i studien, då det i relativt stor mån påverkat deras val av didaktik. Arbetssituationen upplevs försämrad för de lärare som försökt arbeta på ett kompensatoriskt sätt under distansperioden.

Den här studien syftar till att urskilja en yrkesetisk gräns baserat på samhällskunskapslärares uppfattning av ämnets övergripande syfte i förhållande till ämnesplanen. Om en gränsdragning existerar syftar studien också till att, i relation till innehållet så som det presenteras i ämnesplanen, synliggöra var den gränsen går. Analysen baseras på empiri som är insamlat med hjälp av en kvantitativ enkätmetod och görs med hjälp av ett struktureringsteoretiskt perspektiv.    Teorin bygger på att institutionerna i samhället ständigt reproduceras genom den samverkan som varje dag sker mellan aktören och institutionen och det är först i mötet med det abnormala som aktören tvingas ta ställning till om hen ska fortsätta reproducera institutionen eller ej.  Struktureringsteorin används i den här studien för att synliggöra det abnormala genom att låta samhällskunskapslärare resonera kring om de, rent hypotetiskt, skulle fortsätta reproducera skolan genom att utöva sitt yrke om politiker plockade bort innehåll från ämnesplanen som man ansåg låg till grund för ämnets övergripande syfte. Detta görs med hjälp av de tre teoretiska begreppen betydelseskapande, auktoritetsutövning och legitimitet. Resultatet i studien visar att det går att urskilja en yrkesetisk gränsdragning hos 61 av de 90 lärare som svarade på enkäten.  Mötet med det abnormala kan översättas till att politikerna tar bort statsvetenskap från ämnesplanen eftersom lärarna då skulle förlora sin legitimitet. Resultatet visar också att det är studiet i demokratiteori som samhällskunskapslärarna uppfattar som ämnets övergripande syfte i förhållande till ämnesplanen och om statsvetenskap tas bort från ämnesplanen betyder det även att möjligheten att utbilda inom demokrati tas bort vilket leder till att lärarna skulle förlora känslan av betydelse för ämnet. Resultatet visar också att auktoritetsutövande är synonymt med att planera innehållet baserat på världsläget och efter elevgrupp.

Syftet med denna samhällsdidaktiska studie är att ge en fördjupad förståelse av vilka källkritiska strategier högstadieelever använder sig av vid digital källkritik samt hur undervisning inom ämnet påverkar deras val av strategier. I studien har två klasser i årskurs 9 utfört ett övningstest som behandlar digital källkritik kopplade till kriget i Ukraina. Studien jämförde två klasser som genomförde samma test, en av klasserna exponerades innan testet för en kort lektion om källkritik och den andra klassen genomförde testet utan den. I studien har jag analyserat elevernas svar utifrån sju källkritiska strategier. Resultaten visar att elever som exponerades för lektionen var mer benägna att använda sig av digitala verktyg samtidigt som de förlitade sig mindre till källkritiska frågor. Studien visar även att de elever som inte exponerats för interventionen var mer benägna att förlita sig på källkritiska frågor men inte digitala verktyg. Resultaten kan vara ett nyttigt bidrag för lärare som vill ha inspiration för sin undervisning inom digital källkritik genom de sju källkritiska strategier som jag använt mig av till studien. Resultaten bidrar även med insikt om vilka strategier högstadieelever förlitar sig på och vilka utmaningar som tillkommer vid undervisning av digital källkritik.

Syftet med arbetet är att undersöka samhällskunskapsämnets roll i årskurs 1–3 och hur lärarna ser på ämnet utifrån de fyra F:n: fakta-, förståelse-, färdighet- och förtrogenhetskunskap. Den forskning som finns om samhällskunskap för årskurs 4–6, visar på att ämnet är stort och svårdefinierat. Däremot finns ingen forskning gällande kunskapsformernas roller i klassrummen, kopplat till samhällskunskap för årskurs 1–3. Denna kvalitativa undersökning är inspirerad av den fenomenografiska forskningsansatsen. Undersökningen är genomförd med semistrukturerade intervjuer med sex lärare från fem olika skolor. Resultatet är sedan analyserat utifrån ett pragmatiskt och ett hermeneutiskt perspektiv. Carlgrens fyra kunskapsformer används för kategorisering av den del av resultatet som avser kunskapssynen i ämnet. Resultatet visar på en stor variation gällande kunskapsformernas roll i ämnet, men där förståelsekunskap ges en framträdande roll. Gällande ämnets roll i årskurs 1–3 syns en variation och en del förvirring. Ämnet tycks svårt att urskilja från SO-blocket och upplevs nära sammankopplat med värdegrunden. Detta till den grad att värdegrunden nämns som en del av samhällskunskapsämnet och SO nämns som ett eget ämne. Resultatet diskuteras utifrån ämnesdidaktisk forskning.

Det är en utmaning för många elever att analysera komplexa samhällsfrågor, samtidigt som det blir en alltmer central del i läroplanerna. Denna svårighet togs i beaktning och en kausalanalytisk modellutvecklades med syfte att hjälpa eleverna med deras analytiska förmåga. Utformningen av modellen gav eleverna möjlighet att koppla samhällsfrågan till kolumnerna orsak, konsekvens och åtgärd på en politisk och social nivå. I studien deltog 72 elever från tre olika gymnasieskolor. De skrev en analytisk fritext efter det aktiva arbetet med den framtagna modellen. Mätningen av analysförmågan hos eleverna utfördes genom en experimentell mellanpersondesign. Experimentgruppen tog del av den fullständiga modellen som innehöll alla kolumner, medan kontrollgruppen tog del av den ofullständig modellen som inte innehöll kolumnen Åtgärd. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan gruppen som tog del av den fullständiga modellen och den ofullständiga modellen av en effektstorlek på d = 0,74. Det visar en tendens att den framtagna kausalanalysmodellen kan vara ett steg i rätt riktning mot att hjälpa eleverna i den analytiska processen.

No description available.

Digital undervisning har blivit alltmer vanligt i skolans värld vilket har många fördelar. Tillgängligt undervisningsmaterial, öppet för alla att ta del av, består bland annat av videor på YouTube. Däremot finns det inte mycket forskning kring lärare och undervisningsmaterial på sociala medier som YouTube då dessa tillvägagångsätt fortfarande är väldigt nya, med tanke på teknologins snabba utveckling. Denna studie ämnar ta reda på hur lärare framställer undervisningsinnehåll om EU, närmare bestämt om EU-undervisningen ges en inrikespolitisk eller utrikespolitisk inramning. Studien syftar även till att ta reda på hur EU integreras i undervisning om nationell politik. Materialet består av ett flertal videor uppladdade av tre olika lärare på YouTube vars undervisningsinnehåll analyseras. Undersökningen kommer fram till att lärare tar upp olika ämnesinnehåll kring EU och därför inramas det också på olika sätt när det kommer till inrikespolitiska och utrikespolitiska kännetecken. Denna studie kan bidra till att hjälpa lärare förstå hur de kan lägga upp undervisningen om EU med hjälp av YouTube som ett digitalt verktyg. Studien kan även ge blivande och erfarna lärare verktyg att ge undervisningen en inrikespolitisk inramning med rätt förutsättningar att främja en politisk deltagarkompetens på EU-nivå hos eleverna.

Den följande uppsatsen avser att belysa hur olika samhällskunskapsläromedel presenterar och använder ideologierna från ett didaktiskt perspektiv. Uppsatsen är en beskrivande studie som med hjälp av idealtyper analyserar hur ideologier används i samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan med ämnesdidaktik i åtanke. Den utgår ifrån att ideologier är användbara och koherenta politiska paradigm samt kraftiga verktyg för att belysa samhälleliga val och frågor. En genomtänkt användning av ideologierna skulle kunna skapa en stödjande struktur för elevernas lärande och gynna en problematiserande ansats i undervisning där nyckelbegrepp introduceras tidigt, nyanseras och skattas med hjälp av ideologierna. Med den här utgångspunkten analyseras tre läromedel med hjälp av idékritik och vissa inslag av diskursanalys. Slutsatsen är att ideologiernas potential som ämnesdidaktiska verktyg inte tas tillvara i de analyserade läromedlen. En annan slutsats är att det förekommer en relativt stor variation i hur ideologierna presenteras, förklaras och används från övergripande och vagt till utförligt om än inte problematiserande. Vissa ideologier som liberalism och feminism får en särställning och normativt stöd från författarna. En avslutande diskussion problematiserar de påträffade likheter och skillnader mellan läromedlen och kopplar dessa till skolan som politisk arena. En sats förslag görs som indikerar hur ideologierna kan användas för att strukturera samhällskunskapsstoffet och göra dess undervisning mera begriplig för eleverna. / <p>Godkännandedatum: 2019-01-20</p>

This dissertation explores written and oral feedback in different contexts. The study is based on interviews with five Swedish teachers in Civics and on observations of their way of giving feedback in the classroom. Furthermore, teachers’ comments on the students’ written tasks were examined. Feedback from the teacher to the student has been classified into the categories: Focus on task, Focus on grade, Focus on learning process and Focus on self-regulation. According to previous research feedback with focus on process and self-regulation is the most powerful tool for enhancing learning. The result shows that the feedback which was given on written tests and written tasks was not favourable for enhancing learning. Feedback in a written log and during work in class was more effective. In the context where teacher gave oral feedback when giving back the written texts both grades and learning process appeared to be in focus. Activity theory has influenced the analysis of variation in feedback and of obstacles and possibilities for developing formative feedback. In order to explain the variation I discuss the form of the task, the nature of the subject and the fact that feedback is given in both a formative and a summative discourse. In the formative discourse, where the teacher acts as a promoter, I find good possibilities for developing formative feedback. Open tasks, feedback towards abilities and a direct relation between the student and the subject matter appeared in this discourse. A summative discourse, where examination and grades characterized the feedback, has been interpreted as an obstacle for development of a more formative practice. In that discourse the teacher acts as a mediator between the student and the subject matter.