No description available.

Digital undervisning har blivit alltmer vanligt i skolans värld vilket har många fördelar. Tillgängligt undervisningsmaterial, öppet för alla att ta del av, består bland annat av videor på YouTube. Däremot finns det inte mycket forskning kring lärare och undervisningsmaterial på sociala medier som YouTube då dessa tillvägagångsätt fortfarande är väldigt nya, med tanke på teknologins snabba utveckling. Denna studie ämnar ta reda på hur lärare framställer undervisningsinnehåll om EU, närmare bestämt om EU-undervisningen ges en inrikespolitisk eller utrikespolitisk inramning. Studien syftar även till att ta reda på hur EU integreras i undervisning om nationell politik. Materialet består av ett flertal videor uppladdade av tre olika lärare på YouTube vars undervisningsinnehåll analyseras. Undersökningen kommer fram till att lärare tar upp olika ämnesinnehåll kring EU och därför inramas det också på olika sätt när det kommer till inrikespolitiska och utrikespolitiska kännetecken. Denna studie kan bidra till att hjälpa lärare förstå hur de kan lägga upp undervisningen om EU med hjälp av YouTube som ett digitalt verktyg. Studien kan även ge blivande och erfarna lärare verktyg att ge undervisningen en inrikespolitisk inramning med rätt förutsättningar att främja en politisk deltagarkompetens på EU-nivå hos eleverna.

Denna studie belyser kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer genom tematisk analys och kvalitativa intervjuer med elever från högstadiet. Studiens syfte är att undersöka hur elever på högstadiet har upplevt sin undervisning i sexualitet, samtycke och relationer inom samhällskunskapen efter att den nya läroplanen trädde kraft 2022. Studien genomfördes med nio semistrukturerade intervjuer på en skola i Stockholm. Den insamlade datan har transkriberats för att sedan tolkas utifrån studiens metodansats, tematisk analys. Det empiriska materialet har sedan analyserats och kategoriserats i fyra huvudteman: undervisningsstruktur, undervisningsinnehåll och riktlinjer, andra informationskällor och förbättringar i undervisningen. Resultatet visade att flera elever uppfattar undervisning av sexualitet, samtycke och relationer som helt utebliven eller bristfällig i samhällskunskap och beskriver att en förbättring vore önskvärt. Utsagorna från resultatet är av samhällskunskapsdidaktisk relevans eftersom att de bidrar till ny kunskap över hur eleverna uppfattar kunskapsområdet. Från studiens resultat och tidigare forskning kan man se att det är viktigt att läraren är kompetent i ämnet och att undervisningen tillämpas och konstrueras på ett bra sätt, för att eleverna ska tycka att undervisningen är relevant och utöka sitt intresse kring området. Resultaten från denna studie kan hjälpa framtida samhällskunskapslärare att veta vilka brister som finns i undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer från elevernas perspektiv.

Den följande uppsatsen avser att belysa hur olika samhällskunskapsläromedel presenterar och använder ideologierna från ett didaktiskt perspektiv. Uppsatsen är en beskrivande studie som med hjälp av idealtyper analyserar hur ideologier används i samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan med ämnesdidaktik i åtanke. Den utgår ifrån att ideologier är användbara och koherenta politiska paradigm samt kraftiga verktyg för att belysa samhälleliga val och frågor. En genomtänkt användning av ideologierna skulle kunna skapa en stödjande struktur för elevernas lärande och gynna en problematiserande ansats i undervisning där nyckelbegrepp introduceras tidigt, nyanseras och skattas med hjälp av ideologierna. Med den här utgångspunkten analyseras tre läromedel med hjälp av idékritik och vissa inslag av diskursanalys. Slutsatsen är att ideologiernas potential som ämnesdidaktiska verktyg inte tas tillvara i de analyserade läromedlen. En annan slutsats är att det förekommer en relativt stor variation i hur ideologierna presenteras, förklaras och används från övergripande och vagt till utförligt om än inte problematiserande. Vissa ideologier som liberalism och feminism får en särställning och normativt stöd från författarna. En avslutande diskussion problematiserar de påträffade likheter och skillnader mellan läromedlen och kopplar dessa till skolan som politisk arena. En sats förslag görs som indikerar hur ideologierna kan användas för att strukturera samhällskunskapsstoffet och göra dess undervisning mera begriplig för eleverna. / <p>Godkännandedatum: 2019-01-20</p>

This dissertation explores written and oral feedback in different contexts. The study is based on interviews with five Swedish teachers in Civics and on observations of their way of giving feedback in the classroom. Furthermore, teachers’ comments on the students’ written tasks were examined. Feedback from the teacher to the student has been classified into the categories: Focus on task, Focus on grade, Focus on learning process and Focus on self-regulation. According to previous research feedback with focus on process and self-regulation is the most powerful tool for enhancing learning. The result shows that the feedback which was given on written tests and written tasks was not favourable for enhancing learning. Feedback in a written log and during work in class was more effective. In the context where teacher gave oral feedback when giving back the written texts both grades and learning process appeared to be in focus. Activity theory has influenced the analysis of variation in feedback and of obstacles and possibilities for developing formative feedback. In order to explain the variation I discuss the form of the task, the nature of the subject and the fact that feedback is given in both a formative and a summative discourse. In the formative discourse, where the teacher acts as a promoter, I find good possibilities for developing formative feedback. Open tasks, feedback towards abilities and a direct relation between the student and the subject matter appeared in this discourse. A summative discourse, where examination and grades characterized the feedback, has been interpreted as an obstacle for development of a more formative practice. In that discourse the teacher acts as a mediator between the student and the subject matter.

Samhällskunskapsämnet har en viktig roll i att fostra elever till att verka och delta i samhället. Som ett led i att värdera och skapa åsikter är det viktigt att anamma ett källkritiskt förhållningssätt eftersom det främjar åsikter och uppfattningar grundat på vetenskap. I takt med digitaliseringen har behovet av ett källkritiskt förhållningssätt ökat, framförallt på grund av att digitala kanaler gör det enklare för en bredare massa att nå ut med information (Nygren, 2019, s. 49). Syftet med denna forskningsöversikt är att återge forskning, som behandlar lärares undervisning kring informationssökning och källkritik inom främst samhällskunskap. Översikten avser också att behandla forskning, som visar på vilka förutsättningar och didaktisk kunskap som krävs för en allsidig och utvecklande undervisning.  Fokus har legat på högstadiet 7–9, men även underlag som berör andra åldrar har bejakats. Vidare har både nationellt och internationellt material använts som underlag. Översikten visar på att det finns en grundläggande kunskap bland lärare inom källkritik, men att det finns brister gällande likvärdigheten i undervisningen kring informationssökning. Lärares nyfikenhet och förmåga till att inhämta ny kunskap inom området är en viktig faktor för en allsidig undervisning. Även skolstyrningen påverkar i form av vilka förutsättningar som finns rörande digitala resurser, ämnesövergripande samarbeten och fortutbildning. Forskningen efterlyser mångsidig informationssökning och källkritik med både ämnesspecifika och ämnesövergripande arbeten, något som många skolor inte lever upp till idag.  I slutändan är ett brett källkritiskt förhållningssätt med förmågan att hantera både traditionella och digitala källor viktiga komponenter för en välfungerande demokrati där tilltron till demokratiska funktioner och vetenskap utgör en grund i samhället.

Särskolan skrevs in i skollagen 1985 och har sedan dess varit en skolform för elever med intellektuella funktionsnedsättningar som inte anses kunna följa den ordinarie undervisningen. Sedan särskolans införande har verksamheten utvecklats till att närma sig den ordinarie skolverksamheten. Syftet med forskningsöversikten är att undersöka hur tidigare forskning beskriver hur samhällskunskapsämnet kommer till uttryck inom särskolan, samt vilka utmaningar lärare inom särskolan ställs inför i det kunskapsutvecklande arbetet. Nationella och internationella vetenskapliga publikationer som behandlar särskoleverksamheten och dess undervisning och utmaningarna med denna har valts ut och analyserats. I studiens resultat framkommer att samhällskunskapsämnet inte har någon egen särställning, utan genomsyrar hela undervisningen inom särskolan. Svårigheter som kan uppstå för lärare inom särskolan är att de saknar redskap för- och kunskap om att tillämpa styrdokumenten i praktiken. Vidare klargörs att lärare anser sig sakna viktig kunskap om och behövliga redskap för att tillämpa den likvärdiga bedömning och betygsättning som förväntas av dem. Resultatet visar också på en oenighet om vilket fokus och uppdrag särskoleverksamheten har och bör ha. Sammanfattningsvis har elevernas kunskapsutveckling fått högre prioritet och är ett kontinuerligt samtalsämne inom särskoleverksamheten. Dock redovisas och diskuteras också en oenighet om i vilken utsträckning kunskaps- eller omsorg och forstansperspektivet ska vara mest framträdande inom verksamheten. Samt frågan om samhällskunskapsämnet bör vara ett tydligt eget ämne eller om det bör genomsyra hela undervisningen inom särskolan.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka arbetsmetoder det finns inom samhällskunskapsämnet som främjar elevers vilja till politiskt deltagande och engagemang. Vi finner en problematik i att samhällskunskapsdidaktiken inte har presenterat några konkreta eller utvärderade metoder för hur vi som lärare på bästa möjliga sätt kan utforma vår undervisning för att arbeta aktivt med att bilda demokratiska samhällsmedborgare. För att ta reda på vilka arbetsmetoder som förmedlar demokratiska förmågor, intressen och vilja till engagemang på bästa sätt har vi valt att använda oss av en systematisk översikt för att sammanställa nationell och internationell forskning som visar på olika sätt hur lärare kan utforma sin undervisning. Vårt resultat visar i korthet att projektbaserade uppgifter, deliberativa samtal, det informella skrivandet och studiebesök är framgångsrika metoder för att öka elevers politiska och medborgerliga engagemang samt intresse. De slutsatser som kan tas efter avslutad studie är att de didaktiska arbetsmetoderna i sig inte kan stå själva utan kräver en engagerad lärare med kompetens att förverkliga dess potential. En annan slutsats som studien visar på är att elevers förutsättningar kan se olika ut, vilket kan påverka deras tilltro till att bli politiskt engagerad. I detta fall kan samhällskunskapsämnet ha en utjämnande funktion där dessa elever kan kompensera för de bristande förutsättningar de kan anses ha. Slutligen handlar det didaktiska arbetet i detta fall om att ge alla elever möjligheter till att bli politiskt aktiva och medborgerligt engagerade om vilja finns.

Studien handlar om statlig påverkan på skolans läromedel. Här studeras såväl de politiska besluten om, som det konkreta genomförandet av, den svenska statliga förhandsgranskningen av läromedel, från starten 1938 till avskaffandet 1991. De politiska besluten och genomförandet sker på skilda arenor. Med hjälp av teoretiska begrepp från såväl läroplansteori som statsvetenskaplig implemen-teringsteori synliggörs och analyseras de olika arenorna samt relationerna mellan dem. Den politiska debatten studeras genom det offentliga trycket. Studien visar att granskningen infördes i politisk enighet och avskaffades helt utan politisk debatt. De politiska argumenten för granskning har varit att hålla priserna på läroböcker nere samt säkra läromedlens kvalitet. Vad som avsågs med kvalitet har dock varierat mellan olika aktörer och över tid. När det gäller genomförandet av granskningen studeras både Läroboks-/Läromedelsnämndens instruktioner till granskarna, och granskarnas utlåtanden om läromedel i samhällskunskap för gymnasieskolan. Den reella granskningen hade ofta fokus på att söka sakfel i läromedlen. Under 1970-talet fick objektivitetsfrågor genomslag i granskningen. Läroplanen, som betonades på den politiska arenan, användes dock i mindre utsträckning i det reella genomförandet av granskningen. Styrningsresultatet var beroende av aktörerna på realiseringsarenan och deras förståelse, vilja och kunnande. Styrningen kunde dock, i vissa fall, nå ända fram och påverka lärobokstexten. I dessa fall fanns en fungerande styrning från politisk debatt, via lagtext och granskning till en förändrad läromedelstext. / This thesis focuses on the state's influence on Swedish textbooks. From 1938 to 1991 the Swedish state had an official approval scheme for examining books before they could be used as textbooks in Swedish schools. The aim of this thesis is to examine both the political discussion about, and the actual implementation of, the approval scheme in Sweden between 1938-1991. The political decision making and the implementation of the reforms took place in different contexts. With the help of curriculum theory, in combination with concepts of implementation from political science, these two different contexts and the relation between them are analyzed. The study shows that, in the 1930s, there was a political consensus to have an official approval scheme. In the 1990s the approval scheme was repealed without any political debate. When it comes to the implementation of the approval scheme the approval committee's guidelines and the examiners' statements about civic textbooks for upper secondary school are studied. It is found that the reviews often focused on finding factual faults. During the 1970s a focus on objectivity became common in the reviewers' statements. The national curriculum, a product of a political compromise often referred to by the politicians, was, however, less used in the implementation of the approval. The study shows that the implementation of the approval scheme was dependent on the actors understanding, willingness and ability to implement. But the study also shows that in certain cases the approval scheme could result in major changes in the textbooks.

Young male vocational students are in academia described as being less interested by politics and social issues and having less knowledge regarding democracy than other students. A culture of resistance is the appellation of the specific culture that emphasise the relations between young male vocational students. Deliberately arranged teaching with deliberate qualities has shown a positive impact on students’ learning as well as being a way of working with moral issues in school. The purpose of this study is to make researches into whether deliberately arranged teaching has an impact on  the political and social interest amongst young male vocational students. A questionnaire was conducted before and after the Civics A (social studies) course. Individual interviews, where the students’ ways of expressing themselves in regards to politics and social issues were in focus, were carried out. The deliberately arranged teaching was conducted once a week during one academic year. The students were then responsible for the content as well as ensuring that they abided by the set rules for the conversation. Limited alterations regarding the students’ interest for politics and social issues were identified in the questionnaire. However, the interviews revealed that some of the students have changed their way of looking at politics and their interest has increased. The culture of resistance that usually distinguishes the behaviour of vocational students in regards to core subjects was not found as a dominating factor. The students taking part in focus groups expressed a positive response to the deliberately arranged teaching stating it was the part of the course they enjoyed the most. To be able to express their views and listen to others was highly appreciated by the students who described themselves as serious and ambitious during classes. The teachers felt that this teaching style meant that there was a focus on relations and that the didactic question about content in the course were more complicated to execute.