Bakgrund: Självskadebeteende ses som ett växande problem i dagens samhälle och är vanligast förekommande bland kvinnor. Självskadebeteende ses även bland den manliga befolkningen men i mindre skala vilket tros bero på att de har andra sätt att hantera situationer, tankar och känslor på. Genom att ha ett personcentrerat förhållningssätt där sjuksköterskan utgår från varje enskild person kan det ge en ökad förståelse för patienten vilket i sin tur kan leda till ett ökat välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers erfarenheter av att leva med ett självskadebeteende. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. Resultat: Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar där fyra teman framkom: utlösande faktorer, omgivningens syn på självskadebeteendet, ett sätt att hantera känslorna och vägen mot återhämtning. Konklusion: Det framkom att personer som skadade sig använde självskadebeteendet som ett sätt att hantera tankar och känslor på, som de annars inte visste hur de skulle få utlopp för. Att söka hjälp var ett orosmoment då det fanns en rädsla inför andra människors fördomar om självskadebeteende vilket gjorde att de valde att dölja självskadebeteendet från sin omgivning. För att kunna återhämta sig krävs ett gott stöd samt en förståelse för varför självskadebeteendet uppkommit och en ökad självacceptans. / Background: Self-injurious behaviour is seen as a growing problem in today’s society and is most common among women. Self-injurious behaviour is also seen among the male population but on a smaller scale which is believed to be due to the fact that they have other ways of dealing with situations, thoughts and feelings. By having a person-centered approach where the nursing is based on each person, it can provide an increased understanding of the patient, which in turn can lead to a higher level of well-being. Aim: The aim of the study was to illustrate people’s experiences of living with a self-injurious behaviour. Method: The study was conducted as a general litterature study with an inductive approach. Result: The result was based on ten scientific articles where four themes emerged: triggering factors, society’s view of self-injurious behaviour, a way of coping with the emotions and the road to recovery. Conclusion: It appeared that people who injures themselves use self-injurious behaviour as a way of dealing with thoughts and feelings that they otherwise, did not know how to handle. Seeking help was a concern as there is a fear of other people's prejudice about self-injurious behaviour, which made them choose to hide their self-injurious behaviour from their surroundings. To be able to recover, it is important to have a good support and an understanding of why self-injurious behaviour has emerged together with an increased self-acceptance.

Introduktion: Den inställning akutsjuksköterskor har till patienter med självskadebeteende kan vara den faktor som påverkar huruvida patienten till slut begår självmord. Denna koppling gör att det är av vikt att undersöka med vilken inställning akutsjuksköterskor bemöter dessa patienter. Syfte: Att undersöka akutsjuksköterskors inställning till patienter med självskadebeteende och vad som påverkar deras inställning samt deras upplevelse av omvårdnaden  Metod: Allmän litteraturöversikt med deskriptiv design, baserad på elva vetenskapliga artiklar. Resultat: Akutsjuksköterskor hade varierande inställning, positiv eller negativ. Analysen sorterades fram utifrån syftets tre delar, under de två sistnämnda mejslades två underrubriker fram. Inställning påverkades av sjuksköterskans reella och formella kompetens. Hög akademisk eller specifik kunskap genererade mer positiv inställning. Låg kunskap kunde kopplas till negativ inställning och att sjuksköterskorna undvek patientgruppen. Akutmottagningens uppdrag, fokus och miljö påverkade sjuksköterskornas uppfattning om sitt uppdrag samt omvårdnaden som gavs. Organisationen med dess fokus på medicinsk vård, effektivitet och flöden ansågs inte vara kompatibel med den typ av vård som patienter med självskadebeteende var i behov av. Akutmottagningens miljö begränsade möjligheterna att erbjuda god omvårdnad. Akutsjuksköterskorna ansåg att patientgruppen var psykiatrins ansvar. Konklusion: Resultatet visar att kunskap påverkar inställningen till patientgruppen. Akutsjuksköterskor behöver utbildning och träning för att kunna förbättra kommunikation och omvårdnad. Mer utbildning skulle göra det möjligt för dem att bli trygga och mer medvetna om patienter med självskadebeteendes behov. Akutmottagningens miljö upplevs som icke gynnsam för patienter med självskadebeteende. / Introduction: The attitude with which an emergency nurse treats a patient with self-injurious behaviour can affect the patient’s outcome. The ultimate consequence of poor treatment may result in the patient committing suicide. It is therefore important to investigate the attitude towards the patients.  Aim: To examine emergency nurses' attitudes towards patients with self-injurious behavior and what influences their attitude, and their experiences of nursing care. Method: General literature review with descriptive design, based on eleven scientific articles.  Results: Emergency nurses had varying attitudes, positive or negative. The analysis was sorted out based on the three parts of the purpose. During the last two parts subheadings were carved out. Attitude was influenced by the nurse's informal and formal competence. High academia or specific knowledge generated positive attitude. Lower knowledge could be linked to negative attitude and the nurses avoiding the patient group. The emergency department's assignment, focus and environment influenced the nurses' perception of their assignment and the care provided. The organization with its focus on medical care, efficiency and throughput was not considered compatible with the type of care needed by the patient group. The emergency environment limited the opportunities to offer good nursing care. The emergency nurses considered the patient group responsibility of the psychiatry.  Conclusion: Emergency nurses need education and training to be able to improve communication and nursing care. Education would enable them to become confident and more aware of the needs of the patient group. The environment of the emergency department is perceived as unfavorable for the patient group.

Syftet med studien är att analysera olika rapporter gällande sex som självskadebeteende samt varför unga skadar sig själva med sex. Sex som självskada är inte lika synligt som andra typer av självskador som att skära sig eller att bränna sig. Utifrån de utvalda rapporterna som utgör empirin vill vi undersöka varför ungdomar genomför skadliga handlingar genom sex och också vilka skillnader och likheter som framkommer i rapporterna. Vi vill belysa sex som självskada och få en ökad förståelse för ämnet. Vårt empiriska material består av fem olika rapporter med en koppling till sex som självskada. Även om vårt fokus huvudsakligen är icke suicidala självskador hos unga, så är det viktigt att nämna att det är en högre risk för självmordstankar om det finns ett självskadebeteende. Vi har använt oss av textanalys som är en kvalitativ metod när vi analyserade rapporterna. Vårt resultat visade på fem återkommande teman. Dessa är orsaker till sex som självskada, begreppet sex som självskada, kön- och åldersskillnader, ond cirkel samt bemötande och behandling. Dessa teman har sedan kopplats till teorier om genus, identitet och sexualitet med en utgångspunkt i socialkonstruktivism. / The aim of the study is to analyse different reports regarding sex as a self-injurious behaviour and why adolescents harm themselves through sex. Sex as a self injury is not as visible as other types of deliberate self harm such as cutting or burning skin and it can be anyone around you. Based on selected reports as our empirical material we want to acknowledge why youngsters conduct harmful actions through sex and also what differences and similarities the reports share. We want to pay attention to the topic of sex as a self injury and gain an increased understanding of it. Our empirical material consist of five different reports with a connection to sex as self injury. Although our focus is mainly on non-suicidal self injury among adolescents, it is important to mention that there is a higher risk of suicidal thoughts in connection to self injurious behaviour. We have analysed the reports through a qualitative method, text analysis. Our results showed fives recurring themes. These are causes of sex as self injury, differences in how the concept is used, differences among age and gender, vicious cycle and treatment. The themes are then connected to theories such as gender, sexuality and identity with a premisses of social construction.

No description available.

The purpose of this study is to analyse and describe social work students’ view on a person with self-injurious behaviour and the following issues. The aim and focus is on the general depiction. The theoretical perspectives have been intersectionality and its focus on social constructivism, and gender perspectives. The method was semi-structured interviews with eight social work students at Linnaeus University Kalmar. The collected data was the social work students’ opinions and it was contrasted with the previous research and was analysed from the above perspectives. The main conclusion is that social work students’ view on a person with self-injurious behaviour generally not consistent with the previous research. Previous research says that a person with self-injurious behaviour generally is a young, blonde, normal female. The majority of the social work students say that a person with self-injurious behaviour is a depressed, young female with dark hair and dark clothes. The social work students focus more on why a person goes to such extremes and hurts themselves.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att sjuksköterskor i stor utsträckning erfar vården av personer med självskadebeteende utmanande samtidigt som forskning kring personernas erfarenheter visar att de ofta upplever vården negativt. Vården har ofta ett fokus på olika säkerhetsaspekter och negativa attityder bland vårdpersonal kan leda till ett sämre bemötande. Sjuksköterskornas erfarenheter visar på ett behov av ökad kunskap kring självskadebeteende. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med självskadebeteende inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och sex sjuksköterskor verksamma i psykiatrisk slutenvård deltog. Resultatet analyserades via en kvalitativ innehållansalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskornas erfarenheter handlar om att vårda i det känslomässigt komplexa, viktiga aspekter kring att vårda tillsammans med andra samt betydelsen av att mötas i det svåra. Slutsats: Vårdandet innebär att sjuksköterskor påverkas känslomässigt och de upplever ofta att de inte vet hur de ska hjälpa personerna. Den vårdande relationen ses som viktigast för främjandet av en god vård. Reflektion och stöd av teamet är betydelsefullt, dels genom att arbetssituationen upplevs lättare, dels genom ett genererande av gemensamma kunskaper kring vårdandet. / Background: Previous research describes that nurses to a large extent find the care of people with self-harming behavior challenging and difficult, while research on the persons experiences shows that they often experience the care in a negative manner. Negative attitudes exist among healthcare staff, which can lead to poorer treatment. The nurses’ experiences show a need for increased knowledge about self-harming behaviour. Aim: Nurses experiences of caring for people with self-harming behaviour in psychiatric inpatient care. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach. Data were collected via semi-structured interviews and six nurses working in psychiatric inpatient care participated. The result was analyzed by a qualitative content analysis. Result: The results show that the nurses experiences are about caring in an emotional complexity, important aspects of caring among others and the importance to be able to meet the person in emotionally demanding situations. Conclusion: Caring leads to evoking of complex emotions and the nurses often feel that they do not know how to help the person. The caring relationship is seen as the most important aspect of good care. Reflection and support by the team is experienced important because it leads to a better work situation as well as it generates knowledge of self-harming behaviour.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett omtvistat begrepp som inte är en egen diagnos. De självskadande handlingarna börjar ofta under puberteten och brukar avta i ung vuxenålder. Självskadebeteende är ett uttryck för stort lidande. Det är viktigt att skilja mellan suicidalt beteende och självskadebeteende. Självskadebeteende kan mätas på olika sätt och det saknas i nuläget nationella riktlinjer gällande vård och behandling.  Syfte: Syftet var att undersöka vilken behandling som bör rekommenderas för patienter med självskadebeteende.  Metod: Studien är en systematisk litteraturöversikt med kvantitativ ansats innefattande 14 RCT-studier. Sammanställningen har gjorts enligt de steg som beskrivs av Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Resultat: Resultatet omfattar 14 studier utförda i sju antal länder. Deltagarantal i studierna varierade mellan n=33 till n=832 och utgjordes av både tonåringar och vuxna. Samtliga studier var utförda inom psykiatrisk öppenvård. Olika former av behandlingar undersöktes. Av de 14 inkluderade studierna visade 9 studier att interventionen hade bättre effekt än den som kontrollgruppen gavs, vilket oftast var standardvård. Bäst effekt hade DBT vilket gavs som intervention i tre studier. Slutsats: Denna litteraturöversikts resultat indikerar att DBT är den behandling som ger bäst effekt vid behandling av patienter med SB.  Då populationerna var små och innehållet i behandlingsinterventionerna varierade är det svårt att dra säkra slutsatser. Det behövs fler väldesignade studier som utvärderar behandling för patienter med SB där insatser initieras av sjuksköterskor. Mer forskning behövs kring nya tekniska hjälpmedel som del av behandling vid SB. / Background: Self-Injurious Behaviour (SIB) is a discussed subject and is not classified as a diagnosis. The acts of Self Harm usually start during puberty and clings off in young adulthood. SIB is an expression of great suffering. It is important to differ between suicidal behaviour and SIB. SIB can be measured in various ways. Sweden is currently lacking national guidelines for care and treatment of SIB. Aim: The purpose was to investigate what treatment that should be recommended for patients with SIB Method: The study is a quantitative literature review based on 14 RCT-studies. The joint compilation has been made step by step based on the method described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016).  Results: The result includes 14 studies performed in seven countries. The participants varied between n=33 and n=832 and was adolescents and adults. All studies were performed in psychiatric outpatients departments. Of the 14 included studies, 9 showed that the intervention has a better effect than the one given til the control group, often care as normal. Best effect was seen when DBT was given. Conclusion: This literature review indicates that DBT is the treatment that has best effect in SIB. The populations examined were small and the interventions of big variation wherefore it is hard to draw definite conclusion. More well-designed evaluation treatment where care is initiated by nurses are needed. Further research on new technology as a part of treatment in SIB is also required.

Bakgrund: Självskadebeteende kopplas ofta ihop med psykiatriska tillstånd så som depression och ångestsyndrom och en vanlig uppfattning är att syftet med beteendet är suicidalt. Självskada används ofta som en strategi för att reglera negativa känslor. Patienter med självskadebeteende kan behöva insatser från olika nivåer och områden inom hälso- och sjukvården Det finns stigmatisering av patienter med självskadebeteende inom vården och samhället. Ett dåligt bemötande inom vården kan minska patientens självkänsla, tillit till vården samt leda till att patienten blir mindre benägen att söka vård i framtiden. Sjuksköterskan har en central roll i omvårdnaden av patienter med självskadebeteende, genom att lyssna, skapa sig förståelse samt identifiera behov. Syfte: ​​Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter vid omvårdnad av patienter med självskadebeteende.​ Metod: Metoden var en litteraturöversikt i enlighet med Fribergs metodbeskrivning. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl Complete och PubMed. Tio kvalitativa vetenskapliga originalartiklar valdes ut. Artiklarna analyserades ​för att identifiera likheter och skillnader. Resultat: ​Kunskap om självskadebeteende samt kommunikationsstrategier efterlystes av sjuksköterskor. Flera sjuksköterskor upplevde bristande förmåga att ge omvårdnad till patienter med självskadebeteenden. Vårdrelationen lyftes som central i omvårdnaden av denna patientgrupp och sjuksköterskans bemötande. Förmågan att lyssna och få patienten att känna sig hörd ingick i sjuksköterskornas omvårdnadsarbete. Ytterligare aspekter av omvårdnaden var sjuksköterskans attityder och dessa ansågs kunna ändras med hjälp av ökad kunskap. Resultatet visade även att en del i omvårdnaden av patienter med självskadebeteende var att hindra patienten från att självskada, sköta om fysiska skador samt att göra olika typer av riskbedömningar. Omvårdnaden inom akutmiljöer beskrevs som utmanande då ett stort fokus låg på snabb somatisk vård samt att det var svårt att förse patienterna med en lugn miljö. Slutsats: ​​Det finns en osäkerhet hos sjuksköterskor kring vårdandet av patienter med självskadebeteende och mer kunskap efterfrågas. Den akuta vårdmiljöns brist på tid och resurser försvårar omvårdnaden av patienter med självskadebeteende. Vårdrelationen och kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är centralt för en personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskor anser även att en viktig aspekt av omvårdnaden är bemötande och attityder där ett empatiskt, icke dömande och in lyssnande förhållningssätt är fördelaktigt. / Background: Self-injurious behavior is often linked with psychiatric conditions such as depression and a common perception is that the aim is suicide. Self-injury is often used as a strategy to regulate negative emotions. People with self-harming behavior may need interventions from different levels and areas within the health care system. There is stigmatization of patients with self-harming behavior, both within healthcare and society. Poor treatment in care can reduce the patient's self-esteem, trust in care and lead to the patient being less inclined to seek care in the future. The nurse has a central role in the care of patients with self-harming behavior, by listening, understanding and identifying needs. Aim: Nurses experiences of caring for patients with self-injurious behaviour Method: ​​The method used was a literature review following Friberg‘s methodological framework. Searches were conducted in the databases Cinahl Complete and PubMed. Ten qualitative original scientific articles were selected. The articles were analyzed  to identify similarities and differences.​ Results: Knowledge of self-injurious behavior and communication strategies were requested by nurses. Several nurses experienced a lack of ability to provide nursing care to patients with self-harming behaviors. The nursing relationship was highlighted as central in the care of this patient group, and the nurse's approach, ability to listen, and making the patient feel heard were integral aspects of nursing care. Other aspects of nursing care included nurse's attitudes, which were believed to be changeable through increased knowledge. The results also showed that an important part of the nursing care of patients with self-harming behavior was to prevent the patient from self-harming, caring for physical injuries and making different types of risk assessments. Nursing care in emergency settings was described as challenging as there was a large focus on rapid somatic care and it was difficult to provide patients with a calm environment.​ Conclusions: ​​Nurses express uncertanty regarding the care of patients with self- harming behavior and there is a demand for increased knowledge. The lack of time and resources in emergency departments complicates the care for patients with self-injurious behavior. The relationship and communication between the nurse and patient is central to person-centered care. Nurses also believe that a crucial aspect of care involves attitudes approaches, emphasizing the importance an empathic, non- judgemental and attentive demeanor.

No description available.

Self-injurious behaviour (SIB) is recognised as a difficult behaviour to work/deal with and Community Support Workers (CSW‟s) who work with this behaviour may not have any formal training in the field of SIB. This study was therefore aimed at assessing the needs of CSW‟s working in the field of self-injurious behaviour amongst adolescents. A qualitative approach was used, the study was of an explorative nature and the researcher made use of purposive non-probability sampling to select respondents who were willing to participate in one-on-one semi-structured interviews with the researcher. This data was then analysed by the researcher making use of Creswell‟s spiral of analysis. The data collected was sorted into themes, sub-themes and categories and interpreted according to literature. The study identified that there are specific needs amongst CSW‟s who work with adolescent SIB in the specific areas of support and education/training. / Social Work / M. Diac. (Play Therapy)