Studiens syfte var att undersöka polisers upplevelse över hur de lär sig att hantera stressfyllda situationer med utgångspunkt i det formella och informella lärandet. Utifrån syftet formulerades följande frågeställningar: Hur upplever poliser att de förbereds för dessa stressfyllda situationer under sin utbildning? Hur lär de sig hantera dessa stressfyllda situationer när de sedan börjar tjänstgöra som poliser och vilken roll spelar här det informella lärandet? Vilken form av lärande upplever poliserna har störst inverkan på hur de i praktiken kan handskas med de stressfyllda situationerna? Hur visar det sig? För att besvara frågeställningarna genomfördes 7 stycken semistrukturerade intervjuer med poliser som jobbar med stressfyllda situationer. Empirin tolkades och analyserades med hjälp av Wengers (1998) teori om praktikgemenskaper. Resultatet visade att poliserna upplever att den formella utbildningen förbereder dem inför stressfyllda situationer genom både praktiska och teoretiska moment. Det teoretiska har gett poliserna ett grundläggande tankesätt att luta sig tillbaka mot och det praktiska har förberett dem rent fysiskt genom att de kan använda sig av olika metoder och tekniker i stressfyllda situationer. Resultatet visade vidare att ett informellt lärande sker via samtal och reflektion med kollegor. Genom att fråga en kollega om hjälp kan polisen hantera stressfyllda situationer. Genom reflektion tillsammans med kollegor kan också ett lärande kring hur man hanterar situationer uppstå. Resultatet visade att erfarenhet (en form av informellt lärande) av andra situationer är viktigt för att poliserna ska kunna tolka situationen rätt men också för att välja ett passande agerande. Resultatet visade att den formella utbildningen är viktigare i början av poliskarriären men att det informella lärandet sedan tar mer plats. Brister i den formella utbildningen vad gäller hanterandet av stressfyllda situationer leder till att det informella lärandet tar mer utrymme i polisens dagliga arbete och upplevs som det viktigaste för att hantera stressfyllda situationer.

Såväl samhället som den enskilde individen har ett starkt intresse av att det finns välfungerande system för frivilligt pensionssparande. Pensionen är ett verktyg för att omfördela resurser från en tidpunkt i livet till en annan och utgör en trygghet för försörjningen när man på grund av hög ålder inte längre kan arbeta. Ersättningar från de statliga ålderpensionssystemen förväntas, med hänsyn till den demografiska utvecklingen och de höga kostnaderna för sådana system, i framtiden utgöra en mindre del av den totala pensionen. Det frivilliga pensionssparandet kommer med andra ord fortsätta att öka i betydelse. För att uppmuntra till frivilligt pensionsparande förenas dessa sparformer ofta med olika typer av skatteincitament, som vanligen består i att beskattningstidpunkten senareläggs eller att en del av pensionsinkomsten undantas från beskattning. De flesta länder beskattar idag pensioner enligt den så kallade EET-modellen, vilket innebär att pensionen beskattas först när den betalas ut. I Sverige används ETT-modellen, vilket innebär att avkastningen på pensionskapitalet beskattas löpande under spartiden. Ett alternativt förhållningssätt är att beskatta pensionen redan när inbetalningen görs och sedan låta avkastningen och pensionsutbetalningen vara undantagen från beskattning enligt den så kallade TEE-modellen. Pensionssparandet är med andra ord inte i neutralt i förhållande till andra sparformer, som normalt beskattas enligt TTE-modellen. Detta medför skatteincitamenten ofta är förknippade med detaljerade och komplicerade villkor. I internationella situationer kan skattereglernas utformning medföra att negativa effekter uppstår när människor och pensionskapital rör sig över gränserna eller när ett pensionsinstitut vill erbjuda sina tjänster i ett annat land. Det kan också vara svårt att upprätthålla skattereglernas funktion i gränsöverskridande situationer. I uppsatsen undersöks hur skatteincitamenten för pensionssparande bör utformas med hänsyn till de krav som ställs på skattesystemet i internationella situationer. Efter en beskrivning av de nuvarande reglernas funktion och teoretiska bakgrund utreds skattekonsekvenserna i några vanliga gränsöverskridande situationer. De problem som uppkommer kan delas in i två huvudkategorier, nämligen de som har att göra med att den gränsöverskridande rörligheten för kapital, personer och tjänster hindras och de som handlar om svårigheterna att bevara skattereglerna funktion och ändamål. Till de viktigaste problemen i den första kategorin hör villkor som begränsar avdragsrätten för pensionspremier till att bara gälla premier som betalats in till ett inhemskt pensionsinstitut, så kallade etableringskrav, den hindrande effekt som de övriga villkoren för skattegynnande kan ge upphov till och de negativa effekter som kan uppstå vid gränsöverskridande investeringar av pensionskapital. Möjligheterna att bevara pensionsbeskattningens funktion påverkas främst av svårigheterna att inhämta nödvändig information i internationella situationer, förekomsten av dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning och problemen med att åstadkomma en rättvis och funktionell fördelning av beskattningsrätten till gränsöverskridande pensionsutbetalningar.                       I uppsatsen föreslås en rad åtgärder som kan genomföras för att åtgärda eller mildra sådana problem. Etableringskravet bör avskaffas till förmån för ett utökat internationellt informationsutbyte på skatteområdet. De övriga villkoren för avdragsrätt bör samordnas enligt principen om ömsesidigt erkännande för att underlätta för arbetsgivare och arbetstagare att välja utländska pensionslösningar och för att möjliggöra för pensionsinstituten att erbjuda sina tjänster i flera länder. En princip om likabehandling bör också gälla vid beskattningen av avkastningen på pensionskapitalet. I uppsatsen diskuteras också hur beskattningsrätten till utfallande pensionsbelopp bör fördelas och vilken beskattningstidpunkt som är lämpligast för pensionsförmåner. Slutligen diskuteras hur dessa olika lösningar kan förenas i ett sammanfattande förslag till hur skatteincitamenten för pensionssparande bör utformas. Enligt min mening finns det två alternativ. Antingen så anpassas EET-modellen till de krav som ställs i internationella förhållanden eller så används TEE-modellen, vilket innebär att många av de problem som uppstår i internationella situationer helt kan undanröjas. Dessa två alternativ utvärderas utifrån hur de förhåller sig till grundläggande skatterättsliga principer, intresset av gränsöverskridande rörlighet för personer, kapital och tjänster och det grundläggande syftet bakom skatteincitamenten, nämligen att de ska uppmuntra till frivilligt pensionssparande. Efter en sammanvägd bedömning är min slutsats är att TEE-modellen är att föredra framför EET-modellen.

Syftet med studien är att göra en kritisk granskning om lågaffektivt bemötande fungerar som ett verktyg vid hantering av problemskapande betenden i olika situationen när det handlar om barn och elever. Vidare vill vi undersöka om pedagogerna har ett behov av ett verktyg samt om de pedagoger som använder sig av lågaffektivt bemötande beskriver att de varit hjälpta av verktyget. Studiens tanke är att få fram respondenternas upplevelser i det verkliga livet och därför  inspireras studien av en fenomenologisk ansats med kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Enkätfrågorna i den kvantitativa studien besvarades av 379 respondenter som har någon form av pedagogisk utbildning. Studien kompletterades med fem respondenter med standardiserade frågor i den kvalitativa intervjun, där samtliga respondenter har genomgått utbildning inom lågaffektivt bemötande. Resultatet visade att vi genom denna studie inte kunde påvisa några resultat som påvisade att lågaffektivt bemötande var ett fungerande verktyg när det gäller att hantera problemskapande situationer i mötet hos barn och elever. Vi kunde genom studien se att pedagoger efterfrågar ett verktyg för att bättre kunna undvika konfliktsituationer samt att de pedagoger som hade använt sig av ett lågaffektivt bemötande hade upplevelsen av att det var ett fungerande verktyg.

Syftet med undersökningen är att bidra med kunskap om hur utomhusmiljön kan användas för att främja barns lärande i förskolan. Utomhusmiljöer erbjuder barnen tillfälle att upptäcka och utveckla sin inlärning inom olika ämnen. I studien används också fem vetenskapliga artiklar som lyfter fram förskollärarens roll för barns lärande samt hur utomhusmiljön främjar barnens kommunikativa förmågor. Studien är baserad på empiriskt material med sex förskollärare från södra Sverige. I studien användes intervjuer som undersökningsmetod eftersom det är lättare att ställa följdfrågor och få en djupare förståelse och kunna konkretisera förskollärarnas svar. Materialet har sedan blivit transkriberat, analyserat och rubricerat med forskningsfrågorna i fokus. I analysen lyfts två centrala begrepp fram som vi anser spelar en stor roll för studiens betydelse. De två centrala begreppen är Planerade och oplanerade aktiviteter samt Autentiska situationer. Planerade och oplanerade aktiviteter i en utomhusmiljö främjar barns lärande och ökar barns positiva känslor från naturen. I Autentiska situationer får barnen möjlighet att utveckla sina kunskaper om sin omgivning genom att lärandet flyttas ut i naturen. Resultatet visar att utomhusmiljön ger möjlighet till bland annat ämnesrelaterad kunskap, såsom språkutveckling, naturvetenskap och matematik, genom att knyta an barns upplevelser med deras nyfikenhet och intresse i en utomhusmiljö. Det är gynnsamt om det finns varierande och öppna miljöer som också ger möjligheter för barns samspel med varandra. Förskollärarna som deltog i vår studie såg utomhusmiljön som en plats för lek och lärande.

Sammanfattning Bakgrund Det beskrivs att vissa akuta situationer känns bra och att teamarbetet fungerar väl men i andra situationer så kanske medlemmarna har ett sämre samarbete och det leder till en dålig känsla som påverkar deras prestation. En svårighet som finns är att identifiera vad som påverkar samarbetet. Specialistsjuksköterskornas upplevelser kan vara en viktig del i att identifiera detta. Syfte Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor och intensivvårdssjuksköterskor upplevde teamarbete och kommunikation i akuta situationer. Metod Studien genomfördes med beskrivande design och kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor utgjorde datainsamlingen. Kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat Temat var hur tydlighetens betydelse i akuta situationer påverkar tryggheten och huvudkategorierna var; att samverka mellan professioner, att uppleva ledarskap i akuta situationer, att uppleva kommunikationens betydelse, att uppleva arbetsmiljön i samband med akuta situationer och att delta vid akuta situationer väcker känslor. Teamets utformning var beroende av dess teammedlemmar. Specialistsjuksköterskor upplevde det mer lättarbetat och tryggt när de kände personalen. Samt när deras yrkesroller och arbetsuppgifter var väl definierade. Teamets ledare hade stor betydelse i hur arbetet i teamet fungerade. Kommunikationsverktyg som ”closed-loop” ingav trygghet. Tydlighet framkom som en viktig del i teamarbetet. Slutsats Specialistsjuksköterskorna efterfrågade en lugn, tydligt och strukturerat omhändertagande av patienten. En tydlig teamledare som är informerande och uppmuntrande och tar till vara alla medlemmar i teamet och deras erfarenheter Kommunikationen ska helst vara ”closed-loop” samt att de önskade scenarioövningar, uppföljning och debriefing angående de akuta situationerna.

Syftet med denna studie är att nå kunskap om hur fritidspersonalen kan arbeta med blyga elever i fritidshemmet och hur de kan uppmärksamma samt stötta eleverna i deras sociala utveckling. Studiens tre frågeställningar handlar om; vad blyghet kan bero på hos elever och hur det påverkar elevernas sociala utveckling, hur blyghet yttrar sig och hur fritidspersonalen kan uppmärksamma blyga elever samt vad fritidspersonalen kan göra för att arbeta med att stötta de blyga eleverna för att öka deras delaktighet i fritidshemmet. Studien är baserad utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt annan forskning som berör studiens valda ämne. För att samla in data har fem kvalitativa intervjuer genomförts med utbildade fritidspedagoger eller fritidslärare. Intervjuerna har sedan bearbetats, analyserats och sammanfattats utifrån ett lärandeperspektiv. Resultatet tydliggör hur fritidspersonalen kan arbeta med blyga elever och deras delaktighet, samt hur de kan uppmärksamma och stötta blyga elever i fritidshemmet. Studiens slutsats är att det finns blyga elever i fritidshemmet och att blyghet kan yttra sig på olika sätt.

I och med att covid-19 har påverkat så stora delar av vårt samhälle kan även projektledares problem och utmaningar ha förändrats och därmed också de förutsättningar de arbetar under. Syftet med studien är att undersöka hur projektledare upplever och hanterar problem och utmanande situationer, dvs. situationer som upplevs överstiga individens förmågor eller kunskaper, samt hur extrema händelser såsom covid-19 påverkar detta. Genom att kartlägga hur individer hanterar stressfulla situationer kan organisationer arbeta preventivt gällande brister i projektledares arbetsmiljö. Studien kan därmed användas som ett underlag för utveckling av projektledares arbetsmiljö.                       I studien har tio projektledare med minst fem års erfarenhet av projektledning intervjuats. Utifrån deras svar har fem teman utkristalliserats. Det första temat handlar om respondenternas egen påverkan på hanteringen av problem och utmanande situationer. Andra temat beskriver vilket stöd respondenterna lyfter som betydelsefullt. Tredje temat visar på respondenternas behov av verktyg i sitt arbete medan det fjärde handlar om vikten av att arbeta preventivt som projektledare. Sista temat innefattar en beskrivning av hur respondenterna upplever problem och utmaningar inom projekt under covid-19. Studien visar att projektledare ser problem och utmanande situationer som en naturlig del av projektarbete och som något som behöver hanteras. De använder sig av en kombination av problemfokuserade och känslofokuserade copingstrategier, där fokus ligger på att lösa orsaken till den uppkomna situationen. Ledarskap påverkar hur projektledare upplever och hanterar problem, liksom tillgången till och hur användandet sker av olika verktyg såsom projektmodeller och strukturer. Projektledarnas egna kunskaper, erfarenheter och egenskaper har också betydelse för upplevelsen och hanterandet av problem.  De utmaningar som uppstått inom projektarbetet med anledning av covid-19 har funnits även tidigare, men har på grund av att arbetet främst bedrivits via digitala kommunikationsmedel intensifierats. Även positiva effekter av pandemin lyfts upp såsom ökad effektivitet i arbetet, minskat resande samt ökad problemlösningsförmåga och kreativitet.

Kunskapsbidrag Studien visar på förskollärares uppfattningar om barn med utmanande beteende och vilka strategier och arbetssätt de har i mötet med barn med utmanande beteende. Vidare behandlar studien specialpedagogens roll i förskolan och hur förskollärare uppfattar specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och utvecklingen av en inkluderande lärmiljö. Syfte Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares tankar kring utmanande situationer i förskolan samt hur de beskriver sitt arbete, förhållningssätt och bemötande av barn i utmanande situationer. Vidare syftar undersökningen till att belysa hur förskollärarna ser på specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och i att skapa en inkluderande lärmiljö. Frågeställningar - Hur beskriver förskollärarna sin syn på barn med utmanande beteende i verksamheten? - Vilka strategier och förhållningssätt ser förskollärarna som viktiga i arbetet med barn som utmanar? - Vilken roll ser förskollärarna att specialpedagogen kan ha i förskolans arbete med barn med utmanande beteende? Teori Studien tar avstamp i de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv för att synliggöra perspektiven i förhållningssättet med barn med utmanande beteende. Det systemteoretiska synsättet med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som grund har varit viktigt i studien för att belysa de olika nivåernas påverkan för barn med utmanande beteende. Metod Studien tar en fenomenologisk ansats eftersom syftet är att undersöka kunskapsområdet kring barn som utmanar. Det empiriska underlaget har samlats in med kvalitativa intervjuer med fem förskollärare från tre olika förskolor. 4 Resultat Resultatet visar på att det finns en förhållandevis samstämmig bild av hur förskollärarna upplever utmanande situationer och vad som ligger till grund för att dessa uppkommer. Förskollärarna intar till stor del ett relationellt perspektiv i förhållningssättet i situationer där barnen utmanar. I situationer som påverkas av stress och organisatoriska faktorer intar de ett mer kategoriskt perspektiv. Förskollärarna menar att det till viss del saknas kompetens i mötet med barn med utmanande beteende. De uttrycker att de vill samarbeta mer med specialpedagog för att höja kompetensen och att hitta nya vägar och synsätt i arbetet. I det förebyggande arbetet och i utvecklingen av lärmiljöer ser de gärna att specialpedagoger är delaktiga, vilket de inte är i dagsläget. Implikationer Kompetensen kring barn i utmanade situationer i förskolan är många gånger inte tillräcklig. Förskolorna bidrar inte med kompetensutveckling kring området i den mån som förskollärarna önskar och efterfrågar. Genom samarbete med specialpedagog skulle det vara möjligt för personalen att få mer kunskap i sitt arbete med situationer där barnen utmanar. Specialpedagogens roll i förskolan är oftast reaktiv vilket innebär att de bidrar med sin kompentens när problemet redan uppstått. Det finns ett behov av en utökad samverkan mellan förskolan och specialpedagogen. I det förebyggande arbetet och i utvecklande av inkluderande lärmiljöer behöver specialpedagogen vara synlig och bidra med kompetens. Nyckelord Förebyggande arbete, förhållningssätt, specialpedagogik, systemteori, utmanande situationer.

Vårdadshavare till barn med olika NPF - diagnoser (Neuropsykiatriska funktionsvariationer) har i flera debatt artiklar i dagspressen lyft sina barns svårigheter att klara av skolan. Syftet med den här studien var att undersöka pedagogernas upplevelser kring elever med NPF. Nio respondenter har intervjuats kring sina upplevelser av NPF elevernas svårigheter i undervisningen och det sociala samspelet, samt vilka anpassningar och stöd som de kan ge eleverna. De gav sin syn på hur de upplever inkludering. Respondenterna arbetar på två olika skolor i norra Sverige. Analysen av resultatet gjordes genom en innehållsanalys där resultatet delades in i teman. Studien har sin teoretiska utgångspunkt ur det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att att respondenterna använde sig av anpassningar med hjälp av material, miljö, persoliga resurser och varierande undervisning, vilket går att koppla till begreppet scaffolind inom det sociokulturella perspektivet. Detta kan innebära metodet som arbete i grupp eller par, stationsarbete, bildstöd och att ha en närvarande pedagog som ska finnas till och stötta eleverna. Resultatet bekräftar den tidigare forskning. Slutsatserna i studien blev att pedagogernas verktyg för anpassningar och inkludering överensstämmer med läroplanens centrala innehåll och delar av barnkonventionen. Resultatet visar att respondenterna hade önskat ett större stöd från specialpedagogen i sitt arbete med NPF elever för att kunna skapa rätt förutsättningar för dem

The purpose of this study is to contribute with knowledge about preschool teachers´ perception of children´s individual language development pormoted and developed by music and rhythm in playful situations and contexts. The study has been carried out through semi-structured interviews. The material that emerged through the interviews has been analysed of a thematic analysis, in a six-step model.  The results indicate that children are promoted in their individual language development through the work with playful situations and contexts. It appears that these situations, often are spontaneous. This is because there is no time for planning music and rhythmic activities that take place together with the children.  The conclusions of this study is that pedagogues think that children benefit from music and playful rhythm situation in developing their language. The educators explain, among other things, that they feel that the children develop their communication, pronunciation and vocabulary through these situations. The work with music and rhythm in playful situations is explained to be possible in different ways, for example through song collections or with instruments.