Syftet med denna studie är att ta reda på hur årskurs nio-elevers livstolkning ser ut. Inom detta begrepp har vi valt att fokusera framförallt på självbild och identitet, gudsbild och framtidsbild. Flickorna står i centrum medan pojkarna finns med som jämförelsegrupp. Studien bygger på två empiriska undersökningar gjorda i en mindra stad i södra Sverige. Resultaten bekräftar att grundläggande värderingar liksom könsroller har en tendens att leva kvar trots att samhället förändras i allt snabbare takt. Hur bemöter vi detta i klassrummet?

Syftet med vår uppsats var att genom kvalitativa intervjuer med vuxna som utsatts för mobbning när de gick i grundskolan få ta del av deras upplevelser av hur de hanterat sin situation, vilka faktorer som bidrog till att mobbningen upphörde och hur deras självbild påverkats. Vi utgick från följande frågeställningar: hur beskriver ett urval intervjupersoner att de hanterat sin utsatthet, hur skildrar intervjupersonerna sina upplevelser av mobbningens upphörande samt hur beskriver de sin självbild före, under och efter mobbningen? Sju personer i varierande ålder, sysselsättning, civilstånd och könstillhörighet intervjuades. Resultaten analyserades med hjälp av systemteori, kognitiv teori och KASAM och jämfördes sedan med tidigare forskning på området för att se om resultaten låg i linje med tidigare resultat. Vi kunde se att det förekom få åtgärder från skolans och hemmets sida och att intervjupersonerna själva fått finna sätt att stå ut med mobbningen och att få ett stopp på den. Resultaten visade också att mobbning har långvariga negativa konsekvenser på självbilden och att erfarenheterna påverkar ens tankar och handlingar även i det vuxna livet.

Studiens syfte var att kartlägga ungdomars upplevelser av sin institutionsplacering samt sätta detta i relation till socialpsykologiska begrepp som stämpling och självbild. Undersökningen bygger på halvstrukturerade intervjuer med fyra ungdomar placerade på institution. Resultaten analyserades i relation till socialpsykologiska begrepp som stämpling och självbild, utifrån symbolisk interaktionism och stämplingsteorin samt om disciplinering utifrån social responsivitet. I studien har framkommit att ungdomarna ofta har en problematisk relation till sina föräldrar. Ungdomarna har en klar uppfattning om hur människor i deras sociala nätverk skulle beskriva dem och det verkar som att de är vana vid att se sig själva utifrån andras ögon. Ungdomarna identifierade sig med och trodde i stor utsträckning att personer i deras sociala nätverk skulle säga negativa saker om dem. Alla ungdomarna uppgav att det var svårt att skaffa vänner när man bor på institution och de upplevde att de i stor utsträckning hade en negativ påverkan på varandra, så kallad negativ smittoeffekt. Det som ungdomarna framförallt upplevde som positivt med att bo på institution var att det alltid fanns människor runt om kring en. Som mest negativt upplevdes att man fick en begränsad frihet och inte hade så stor möjlighet att träffa andra ungdomar.

Syftet med denna studie är att undersöka nödvändigheten, och nyttan av, dyslexi- och dyskalkylidiagnos hos elever i åldersgruppen 11-16 år, samt att belysa vilken roll specialpedagogen har i sammanhanget. Genom att beskriva hur föräldrar och lärare som initierat utredningen upplever förändringen som dyslexi- och dyskalkylidiagnosen medfört, har vi för avsikt att undersöka behovet av en diagnos. Vi vill dessutom jämföra upplevelsen av vilka möjligheter till hjälp dyslexi- respektive dyskalkylidiagnos medför. Arbetet ger en översikt kring tidigare forskning om dyslexi och dyskalkyli, men också kring upplevelsen hos elever, föräldrar och pedagoger med erfarenhet av diagnoserna. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi samlat in data av kvalitativ art som sedan bearbetats med en fenomenologisk ansats. Vi har genomfört sju intervjuer med föräldrar och pedagoger som tagit initiativ till dyslexi eller dyskalkyliutredning, pedagoger med erfarenhet av dyslexi, tre föräldrar med erfarenhet av dyslexi och två föräldrar med erfarenhet av dyskalkyli. Våra teoretiska utgångspunkter, kring lärande, identitetsutveckling samt maktpåverkan samt tidigare forskning har legat till grund för analysen av resultatet. Sammanfattningsvis pekar resultatet från studien på att specialpedagogen har en viktig roll i bemötandet och anpassning av läromedel för alla elever i behov av stöd. Föräldrar och pedagoger har olika erfarenheter i samband med svårigheterna vilket speglas i resultatet. Diagnosens största nytta upplevs, framförallt av föräldrarna, vara en ökad förståelse för problematiken. Även diagnosens nytta som förklaringsmodell syns tydligt i studien. Det framgår av resultatet att behovet av diagnosen upplevs, framförallt av pedagogerna, vara större vid skolbyten och vid övergången till högre årskurser, gymnasium och högskola än i de lägre årskurserna. Diagnosens betydelse i livet utanför skolan, vid exempelvis ansökan om hjälpmedel för hemmabruk framkommer av både föräldrar och pedagoger i studien.

Enligt WHO är övervikt en global epidemi. Gastric bypass-operationer för viktminskning blir vanligare. Syftet med studien var att undersöka psykologiska aspekter och konsekvenser av att genomgå en Gastric bypass-operation. Åtta intervjuer utfördes och analyserades med Grundad teori. Sex kategorier utformades: negativt bemötande/positivt bemötande, jag/andra, dumping som vän/dumping som fiende, att tillhöra massan/att stå ut från massan, eget ansvar/andras ansvar och bevarad självbild/förändrad självbild. Kärnkategorin kognitiv dissonans sågs genomgående i alla kategorier. Den kognitiva dissonansen reduceras genom att en eller båda kognitionerna ändras så att de bättre stämmer överens eller genom att överbryggande kognitioner läggs till. Studiens kärnkategori, kognitiv dissonans, leder till tanken att för att operationen skall vara framgångsrik långsiktigt bör den opererade: 1) se sig som ansvarig för viktnedgången, 2) se sig som en smal/normalviktig individ och 3) tro att den är värd framgång.

Therese Larsson och Maria Petersson.   Avsikten med studien är att beskriva hur elever som går i förskoleklassen upp till årskurs tre, upplever att deras kamratkontakter och självbild påverkas av att de går på specialundervisning. Undersökningen ska ge en bild av om eleverna känner sig inkluderade i klassens gemenskap och lyfta elevernas åsikter om specialundervisningen.   Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om kamratkontakter, inkludering och självbild. Med hjälp av intervjuer ville vi undersöka hur barnen i vår undersökningsgrupp upplever specialundervisningen i jämförelse med tidigare forskning.   Resultatet visar att eleverna överlag har en positiv inställning till att få specialundervisning med vissa komplikationer. Det har dock varit svårt att få svar på hur specialundervisningen egentligen påverkar elevernas kamratkontakter. Kontentan är att kamraterna är viktiga. Något tydligare blev resultatet angående hur specialundervisningen påverkar känslan av inkludering. Det visar sig att det finns en delning då en del barn inte tycks påverkas alls medan andra upplever problem i samband med att de återvänder till klassrummet efter att ha varit hos specialpedagogen. Inte heller när det gäller självbilden visar resultatet att specialundervisningen skulle påverka eleverna, de elever som uppvisar tecken på dålig självbild kan lika gärna påverkats av andra orsaker. Resultatet visar även att synen på specialundervisningen skiljer sig mellan de yngre och de äldre barnen. De yngre barnen ser specialundervisningen som ett lekfullt tillfälle medan de äldre ser det som ett tillfälle att lära sig saker på, därav titeln.

SAMMANFATTNING Identitetsfrågan har fascinerat och intresserat människan sedan länge. Den vetenskapliga forskningen har genom årtionden på olika sätt närmat sig den mänskliga identiteten. I vår uppsats har vi, med utgångspunkt i sociologisk och pedagogisk filosofisk forskning, konstruerat två skilda perspektiv av hur man kan se på människan och hur hon fungerar. Inom dem ryms tolkningar om vilka vi är och varför vi är som vi är. Enligt det ena perspektivet, det moderna, har människan en fast identitet som kan utvecklas och mogna. Enligt det andra, det postmoderna, är människans identitet flexibel och rörlig, utan en beständig kärna. Vårt syfte har varit att undersöka talet om identitet i den rådande läroplanen för de frivilliga skolformerna: Lgy 70 (som började gälla 1971) och Lpf 94 (sedan 1994 rådande läroplan). Vi gjorde det genom att ställa oss följande tre frågor: Vilka möjliga tal om identitet kommer till uttryck i Lpf 94 respektive i Lgy 70?, Hur förhåller sig läroplanernas tal om identitet till identitetsforskningen? och Vilka konsekvenser för eleverna, det vill säga för deras syn på sig själva, kan talet om identitet i de respektive läroplanerna ge? Vår analys visade att det moderna talet om identitet dominerande i båda läroplanerna. Vidare kom också det postmoderna talet om identitet till uttryck, om än i mindre skala. Vår tolkning av läroplanerna är att talet om identitet som kommer till uttryck i Lgy 70 är mer i fas med sin samtid än vad det är i Lpf 94. Slutligen har vi diskuterat och givit förslag på vilka konsekvenser dessa tal om identitet kan få för elevernas självbilder, utan att ta ställning till vilket tal om identitet som är att föredra. Nyckelord: diskursanalys, identitet, modernitet, postmodernitet, personlighet, självbild.

Media av olika slag spelar allt större roll i dagens samhälle och påverkar barns lärprocesser på ett annat sätt än tidigare (Ihrskog, 2006). von Tetzchner (2005) skriver att av alla medier i dagens samhälle har TV störst inflytande eftersom den är en stor del av de ungas fritid. Nordlunds definition av en TV-såpa är att det är tätt mellan avsnitten, det finns ett visst antal huvudpersoner med någon typ av karaktärsdrag och en miljö som är bekant för tittaren. Handlingen rör ofta problem beträffande mänskliga relationer i vardagen (Nordlund, 2001). Idag använder sig barnen av bland annat TV-såpor för att få svar på sina frågor (Utbildningsradion). Syftet med vår undersökning är att ta reda på om 11-12 åringar sympatiserar och identifierar sig med rollfigurer i TV-såpor. Våra frågeställningar är: - Ser 11-12 åringar på TV-såpor? - Känner 11-12 åringar igen sig i rollfigurer i TV-såpor? - Påverkas 11-12 åringar känslomässigt av innehållet i TV-såpor? För att få svar på våra frågeställningar genomfördes en enkätundersökning i 14 klasser med barn i år 5 och 6 på två olika skolor, sammanlagt svarade 172 barn på enkäten. Större delen, 156 (90,7 %) av 172, av de respondenter som deltog i undersökningen uppger att de har sett eller ser på en eller flera TV-såpor. Vidare visar resultatet att ett stort antal 11-12 åringar känner igen sig, sympatiserar och identifierar sig med rollfigurer i TV-såpor. Om man är pojke eller flicka, visar endast en marginell skillnad. Skolan kan använda TV-såpor som ett pedagogiskt verktyg exempelvis genom att visa episoder från TV-såpor och utifrån dem skapa diskussioner och låta barnen dramatisera olika händelser.

Avsikten med den här studien var att ta reda på hur en diagnos kan påverka en elevs självuppfattning samt hennes skolsituation. Denna fallstudie visar att diagnosen inneburit en förklaring och positiv bekräftelse för eleven. Hon vet nu att det finns en orsak till hennes läs- och skrivsvårigheter. Hon har också blivit mer medveten om att hon har rätt att få mer hjälp vilket har bidragit till att eleven lättare själv ber om hjälp. Föräldrarna vet att de har rättighet att få mer stöd till sitt barn och att det finns olika hjälpmedel för att underlätta skolarbetet för henne. Skolsituationen har anpassats till viss del, bland annat genom att elevens individuella planering läggs upp efter hennes förutsättningar. Skolan har köpt in vissa hjälpmedel som till exempel Daisyspelare och speciella stavningsprogram för dyslektiker. Studien visar även hur en dyslexiutredning kan gå till i teorin och i praktiken. The intention with this study was to find out how a diagnosis can affect a pupils self-concept and her school situation. This case study shows that the diagnosis has given an explanation and a positive confirmation for the pupil. She now knows that there is a reason for her difficulties with reading and writing. She has also become more aware of the fact that she has the right to receive more help, which has contributed to the pupil now more easily asking for help herself. The parents know about their right to obtain more support for their child and that there are various aid to simplify the school work for her. The school situation has already been adjusted to some extent, among other things the pupil’s individual planning is based on her conditions. The school has bought some aid, for example “Daisyspelare” and special spell-checkers for “dyslexic individuals”. The study also shows how to perform an “investigation into dyslexia”, both theoretical and practical.

Vår studie handlar om elevers uppfattning av att ibland lämna det vanliga klassrummet för att få specialpedagogiskt stöd i en mindre grupp. De elever vi har intervjuat går i åk 4-6 och de får det särskilda stödet vid 2-4 tillfällen/vecka. Syftet är att se om skolresultatet och självbilden påverkas positivt eller negativt när de avviker från resten av klassen. Vilka är orsakerna till att vissa elever inte alls gillar att lämna klassen, medan andra gärna gör det? Eftersom vi har gjort våra intervjuer i två socialt olika upptagningsområden, vill vi också se om det finns någon skillnad i barnens uppfattningar mellan de olika skolorna. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och vi har genomfört intervjuer med 16 elever. Resultatet visar ett de flesta av eleverna upplever att de har utvecklat sitt kunnande i den lilla gruppen och de har inte något emot att lämna klassen för att få det specialpedagogiska stödet. Det är hos specialläraren de får lugn och ro, utan att bli störda av den höga ljudnivå de upplever i klassrummet. De flesta tycker också att det är där de lär sig bäst. Vi har dock sett några exempel på elever som av olika anledningar tycker att det är jobbigt att lämna klassen. De flesta känner sig inte stämplade eller som avvikare, utan i stort sett alla elever upplever att klasskamraterna accepterar att de går iväg. Här har vi noterat att ett öppet klassrumsklimat är viktigt. Det gäller att som klasslärare arbeta aktivt med acceptansen av allas olikheter och klassläraren måste också med sitt agerande visa att tiden hos specialläraren är lika viktig som tiden i klassrummet. Vi har också gjort en jämförelse mellan de olika upptagningsområden som vi har undersökt. Vi har funnit en del skillnader, men i stort kan vi se att eleverna från de olika skolorna ändå har svarat relativt lika.