I den här kvantitativa studien undersöks om och hur stödinsatser i skolan påverkar grundskoleeleverna och deras förmåga att utvecklas till självständiga individer och demokratiska medborgare. Undersökningen görs med hjälp av en webbenkät som skickats ut till gymnasieelever. Studien undersöker stödinsatsers påverkan att utvecklas till självständiga individer och demokratiska medborgare utifrån dilemmaperspektivet och tidigare forskning. Skolans uppgift i att undervisa eleverna om och fostra dem till demokratiska medborgare och självständiga individer lyfts och poängteras. Studien visar att många av eleverna inte anser sig förberedda för framtiden och för samhällets förväntningar och funktioner. 41 procent av respondenterna anser att de inte är förberedda för samhällets förväntningar eller att skolan missat att lära dem viktiga samhällsfunktioner som att betala skatt, rösta och söka jobb. Det tyder på att studien går i enlighet med Ekman (2007). Studien visar också att elever med stödinsatser i grundskolan i större utsträckning än elever som inte haft stödinsatser i grundskolan, anser sig ha svårare att samarbeta med andra samt att de i lägre utsträckning känner sig förberedda för framtiden. Elever med stödinsatser i skolan löper också ökad risk för att inte delta i samhällsviktiga aktiviteter som att rösta i riksdagsvalet (SCB, 2019). Det går i enlighet med Partanen (2016) som hävdar att stödinsatser gör eleverna mer passiva och lyfter alternativa metoder att hantera svårigheterna. Studien lyfter också det ansvar som grundskolan har att forma eleverna till självständiga individer och demokratiska medborgare, eftersom det är den enda skoltiden som omfattas av skolplikt.

Idag pågår en omfattande urbanisering, och utifrån rådande hållbara stadsutvecklingsideal är den täta blandstaden eftersträvansvärd. Detta skapar konkurrens om stadens mark. Många barn växer upp i staden men barnperspektivet ges ett begränsat utrymme i planeringen av den byggda miljön. Över tid har olika mycket hänsyn tagits till barnperspektivet, exempelvis gavs barnperspektivet stort utrymme under efterkrigstidens stadsplanering och bostadsbyggande, idag hänvisas barn oftare till specifika ytor och kan inte ta del av hela staden. Frågan om vem som ges rätten till stadens offentliga rum blir därmed relevant. Studien belyser problematiken utifrån framförallt två teorier; The right to the city (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) och genom en vidareutveckling av miljöpsykologiska begreppet affordances (Kyttä, 2003). De två perspektiven har möjliggjort en analys på ett strukturellt plan såväl som i en mer detaljerad skala. Studien består av en fallstudie med fokus på tre offentliga rum i Hyllie, en skolgård med en angränsande park, ett stationstorg och ett bostadsområde. Det empiriska materialet har samlats in genomintervjuer och en dokumentanalys. Fokus ligger på hur barnperspektivet beaktas i planeringen idag och på hur detta perspektiv kan vidareutvecklas för att skapa barnvänliga urbana miljöer. Resultatet visar att rekreations- och lekytor, är för få, för små eller för tillrättalagda och att det planeras för en hög grad av biltrafikalstrande verksamheter i området. Slutsatsen är att barns rörelsefrihet kommer att begränsas i Hyllie, om så inte ska ske är föräldrarnas resurser avgörande samt är det nödvändigt med en medveten planeringsstrategi om denna utveckling ska kunna vändas. / In today’s western societies an ongoing urbanization is taking place simultaneously as the dense mixed city is desirable based on current sustainable urban development ideals. This leads to a competition of space in the city. Many children in Sweden grow up in cities today. However, the child's perspective is given a limited focus in the planning of urban environments. Over time, varying degree of the child’s perspective has been taken into account. The child’s perspective was given great consideration during post-war urban planning. Today children are directed to specific areas and have limited access to the city as a whole. The question of who is given the right to public spaces is therefore relevant. The thesis highlights the problem on basis of two main theories; "The Right to the City" (Harvey, 2008; Mitchell, 2003) and through further development of environmental psychology concept "affordances" (Kyttä, 2003). The two perspectives enable an analysis on a structural level as well as in micro scale. A case study is conducted focusing on three public spaces in Hyllie, a schoolyard with an adjacent park, a station square and a residential area. The study focuses on how the child’s perspective is used in planning today and how the perspective can be developed further to creates child-friendly urban environments. Through interviews and document analysis, conclusions have been drawn about the planning of Hyllie from the child's perspective. The result indicates that recreation- and playground areas are too small, too few or too well designed and that the detail plans enables a high degree of traffic evoking activities. The conclusions are that the child's freedom of movement will be limited in Hyllie, if not to happen, it is crucial parental resources and it is necessary with a conscious planning strategy if the trend is to be turned.

Studien syftar till att undersöka hur utbildning av de anställda påverkar deras arbetssätt med Self-Service Business Intelligence (SSBI). SSBI kan sammanfattas som en arbetsmetod baserad på dataunderlag som ger beslutstöd för anställda inom verksamheten. Vid tidigare beslutstöd som Business intelligence (BI) fanns det specifika roller som använde sig av dataunderlag och skapade rapporter. Dessa roller befann sig i IT-avdelningen och fick förfrågningar av anställda som var i behov av rapporter för att ta beslut. Syftet med SSBI är att möjliggöra för anställda att vara oberoende av IT-avdelningen och självständigt kunna analysera och tolka data för att sedan skapa rapporter. Detta är något som effektiviserar arbetet hos företag och skapar mer värde genom att underlätta för IT-avdelningen. Även om SSBI tillåter anställda till att bli mer självständiga inom sitt arbete, finns det utmaningar vid införandet. Den väsentliga utmaningen som denna uppsats fokuserar på är hur utbildning påverkar BI-användarna i sitt arbete med SSBI. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med totalt fyra företag och fem respondenter. Frågorna som ställts har utgått från det teoretiska ramverket med teorier och modeller om självständighet, kunskap, utbildning och värdeskapande. Detta har varit en substantiell aspekt för att kunna generera kunskap om huruvida utbildning påverkar anställdas arbetssätt med SSBI.   Resultatet av uppsatsen presenterade att utbildning har en tydlig påverkan och en stor roll vid användningen av SSBI. Införandet av SSBI har lett till att anställda känner sig mer självständiga med en större frihet, däremot klarar de med formell utbildning mer avancerade arbetsuppgifter med SSBI. Arbetet inom organisationen har förenklats med SSBIeftersom navigering, definitioner och tolkning av data kan ske självständigt. Uppsatsen visar en tydlig indikation att deltagarna blivit påverkade av införandet av SSBI på olika nivåer framför allt beroende på utbildning men även tidigare kunskap och hur engagerade företag är med att kontinuerligt utveckla SSBI inom verksamheten. / The purpose of this study is to investigate how the education of employees affect their way of working with Self-Service Business intelligence (SSBI) as a working method. SSBI can be summarized as a working method based on data that provides decision support for employees within the business. In previous decision support such as Business intelligence (BI), there were specific roles that were used for data and creating of reports. These roles were in the IT department and received inquiries from employees who needed reports to make decisions. The purpose of SSBI is to enable employees to be independent of the IT department and to be able to independently analyze and interpret data so that reports can be created. With this method implemented in companies, it will create more value by creating more relief for the IT department. Although SSBI applies to employees to become more independent in their work, there are challenges with the implementation. The significant challenges that this study focuses on are how education affects BI users in their work with SSBI. The study has been conducted with qualitative interviews with a total of four companies and five respondents. The questions are based on the theories and models of independence, education, knowledge and value creation to generate knowledge whether training affects employees' working methods.  The results of the study showed a clear impact on how education plays a major role in the use of SSBI. The implementation of SSBI has made employees feel more independent with greater freedom, but with a formal education they can handle more advanced tasks with SSBI. The work within the organization has been simplified with SSBI because navigation, definitions and interpretation of data independently. The study shows a clear indication that the participants have been affected by the introduction of SSBI at different levels, primarily due to training but also previous knowledge and how committed companies are to continuously developing SSBI within the business.

In the age of digitalizarion several new ways of creating immaterial property have sprung up due to the resurgence of artificial intelligence (AI). This has paved the way for different kinds of tech including the assistance of AI in a more normalized way. A prominent variation of this tech is called "deepfake". Deepfakes are a technology that essentially places your face, likeness, mannerisms, and voice onto new situations that the creator then steers to make the deepfake do or say things that the person whose deepfake is based on hasn't done or said. This technology has been used in a myriad of ways, all from humourous content to extorsion and revenge porn. The aim of this master thesis is to analyse how immaterial law protection is achieved through current Swedish immaterial law principles and how these fit within the context of heavily based AI-tech such as deepfakes. This is done through a dogmatic lens, meaning that a systematization and mapping of both Swedish and EU-based laws and praxis are done as well as discussing the current thoughts on AI-assistance throughout the creative process. Another subject that is touched upon is the parody exception in immaterial law and the concept of adaptation and how these work with and apply to AI-based creations. Part of the problems that we face right now is that we have no existing legal parameters to solve the problem of larger AI-involvement in creative processes, this is certainly going to change how we view copyright law today. When comparing and using EU as well as Swedish praxis to analyze the AI-problem a common denominator is that all copyright law and praxis is based around the presumption that there needs to be a human involved in the majority of the creative process. AI already exists as a part of many creative processes today without any questions asked, however when the AI-part is more significant in the process the question becomes complicated when paired with traditional copyright law perspectives. However, some discussions have been going on in both Swedish and EU legal spheres, mostly in the EU who are going to legislate more in the field of AI. In Sweden there have been no legislative processes when it comes to AI in copyright law however there have been some governmental organisations and essays that have shed a light on the matter. I conclude this master thesis by writing about the findings of each question as has been mentioned above, namely that AI becomes a significant factor in deciding if a deepfake achieves copyright protection or not and the same can be said about parodies. After this I make a concluding analysis of the urgency of a need for laws that tackle AI in the area of immaterial laws listing other areas that might need it more than immaterial laws as has been explored throughout this thesis as well and that Sweden needs to take part in every discussion about this to form a sustainable legal framework for AIs in the context of immaterial laws. This will open up for a clear framework when assessing different technologies that use AI like deepfakes as well.