Bakgrund Sömn är elementärt för alla människor och en viktig del i tillfrisknandet hos patienter. Brist på sömn har bevisade negativa effekter på hälsan, på kort och lång sikt. Det innebär många gånger stora svårigheter för patienter att sova på sjukhus. Patienters upplevelse av sömn på sjukhus beskrivs ofta som dålig, otillfredsställande och fragmenterad. Med stöd av sjukvårdspersonalens och patienters uppfattningar om vilka faktorer som påverkar sömnen kan vårdmiljön på sjukhus utvecklas och förbättras. Syfte  Att belysa faktorer i vårdmiljön som kan påverka patienters sömn på sjukhus. Metod  Designen som valdes till studien var en litteraturöversikt. Systematiska databassökningar i PubMed och CINAHL samt manuella sökningar. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades, efter noggrann granskning. De var baserade på såväl kvantitativa som kvalitativa studier. Datan analyserades utifrån metoden integrerad analys. Resultat Resultatet av litteraturöversikten visade att miljöfaktorer som ljud, ljus, rumstemperatur, komfort och antalet patienter per sal kunde störa patienternas sömn. Omvårdnadsåtgärder, däribland kontroll av vitalparametrar och blodprovstagning, påverkade också sömnen på sjukhus. Slutsats Faktorer i omgivningen samt omvårdnaden inverkade negativt på patienternas sömn på sjukhus. Fler studier gällande vilka faktorer som påverkarsömnen efterfrågas, i såväl positiv som negativ riktning. Denna kunskap kan ligga till grund för utformningen av en mer hälsofrämjande vårdmiljö som främjar sömnen för patienter på sjukhus.

Introduktion/Bakgrund: Sömn är ett grundläggande behov. Det är sedan tidigare känt att sömnstörningar på sjukhus är vanligt förekommande och kan ha en negativ effekt på patienters hälsa. Sjuksköterskor arbetar patientnära därmed är det av betydelse att de har god kunskap kring sömn och vilka insatser som är effektiva och användbara i det dagliga mötet med dessa patienter. Syfte: Syftet var att belysa omvårdnadsinterventioner vid sömnstörning hos vuxna patienter på sjukhus. Metod: Denna litteraturstudie följde Polit och Becks (2021) nio steg. Cinahl och PubMed användes för att få fram relevanta artiklar, även manuella sökningar gjordes. Resultat: Litteratursökningen resulterade i tio artiklar som användes för att besvara syftet, sju av dessa var kvantitativa, två kvalitativa och en mixad metod. Flertal interventioner kunde identifieras, bland annat öronproppar och ögonmask. Interventionerna sammanställdes och redovisas genom olika rubriker; Miljöanpassning som intervention, Avslappning som intervention och Individanpassad planering som intervention. Slutsats: Det finns ett flertal omvårdnadsinterventioner som kan användas vid sömnstörningar. Dessa kan enkelt implementeras av sjuksköterskan och kräver inte heller någon specialistutbildning.

Bakgrund och problemformulering: Isoleringsvård är en effektiv åtgärd för att hindra spridningen av smittsamma sjukdomar. Isoleringsvård innebär dock svårigheter för sjuksköterskan och skapar hinder i omvårdnaden samt påverka patientens återhämtning och välbefinnande. Det finns två typer av isoleringsvård beroende på varför patienten behöver läggas in. Tidigare studier visar på ökade tecken av håglöshet och apati hos patienter inom isoleringsvård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa patientens upplevelse av vårdandet i samband med isoleringsvård oberoende av diagnos. Metod: Studien genomfördes i form av en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, varav sju kvalitativa och två kvantitativa. Resultat: Det framkom att (1)patienternas upplevelse påverkades av rummet, och kunde få patienterna att känna sig både fängslade eller skyddade. (2) De psykosociala faktorer relaterade till ensamhet, närstående, hur det gick att hantera milda symtom och den insikt som isoleringen framhävde.(3) Upplevelsen av vårdandet påverkades av vårdarens närvaro, i vissa fall fanns det en pliktkänsla hos patienten att hantera behandlingen samt att patienter upplevde att de blev sedda som en sjukdom. Diskussion: En diskussion fördes om vad resultatet visade med kopplingar till vårdvetenskapen. Dessutom lyftes nya artiklar fram som både stärkte och ifrågasatte resultatet. Under denna sökning framkom ytterligare information om hur viktigt vårdrummet var, närståendes betydelse samt hur olika aktiviteter stärker patientens känsla av välbefinnande trots isoleringsvård. Dikotomin av isoleringsvården och den tunna linjen mellan hälsa och vårdlidande kopplas till anledning till vård och behandling.

Bakgrund: Covid-19 är ett smittsamt virus som upptäcktes i slutet av 2019. Viruset deklarerades av World Health Organization (2021) som en pandemi den 11 mars 2020. För att förhindra spridning av coronaviruset antogs olika åtgärder som förändrade hälso- och sjukvården globalt. Sjuksköterskorna har befunnit sig i frontlinjen i kampen mot viruset. Deras omvårdnadsarbete skedde under andra och speciella omständigheter.  Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med Covid-19 inom slutenvård.  Metod: Litteraturstudie gjordes utifrån Forsberg och Wengströms (2016) metod. Artiklar söktes från databasen Cinahl och PubMed samt via manuell sökning. 9 artiklar inkluderades efter relevans och kvalitetsgranskning. Induktiv innehållsanalys gjordes vilket resulterade i tre huvudkategorier och tre subkategorier.   Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter kategoriserades i tre huvudkategorierna: ”Att inte räcka till”, ”Rädsla att bli smittad” och ”Professionens utveckling och arbetstillfredsställelse”. Tre subkategorier inom ”Att inte räcka till” var: ”Otillräckligt information och kunskap”, ”Otillräckligt med resurser” och ”Skyddsutrustningen var begränsande”.  Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenhet av att vårda patienter med Covid-19 var meningsfull, tillfredsställande och kompetensutvecklande trots att vårdandet präglades av rädsla, oro och ångest. Begränsningar med skyddsutrustning, information och andra utmaningar gjorde även att sjuksköterskorna kände sig otillräckliga i vårdandet.

Bakgrund: Integritet är en individuell upplevelse och är kopplat till begreppet värdighet. Den personliga integriteten omfattar kroppen, livsrummet, materiella saker och personlig information. Tidigare forskning inom äldreomsorgen belyser olika förhållanden där patienters integritet bevaras eller kränks. Tidigare forskning framhäver sjuksköterskors svårigheter med bevarandet av patienters integritet. Det är sjuksköterskans ansvar att patientens integritet bevaras. Sjuksköterskan ska arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt där patienten är delaktig.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelse av integritet inom den somatiska slutenvården.  Metod: Litteraturstudien är utformad efter Roséns (2023) granskningsprocess för litteraturstudier. Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Sju artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades utifrån Forsbergs och Wengströms (2016) granskningsmallar. En induktiv analysmetod användes i litteraturstudien.  Resultat: Resultatet delades upp i tre teman: Avskildhet, delaktighet och respektfullhet. Slutsats: Avskildhet, delaktighet och respektfullhet är betydelsefulla upplevelser för bevarandet av integriteten. Om en patient inte upplever detta kränks integriteten och vården uppfyller inte de krav som finns.

Sjukhuset är en offentlig plats som präglas av utformning och bebyggelse skapad för att bedriva vård. Därmed upplevs platsen ofta annorlunda sett till andra offentliga platser. Teorier om terapeutiska landskap och evidensbaserad design syftar till ett mer holistiskt perspektiv på vården. Enligt dessa är utomhusmiljön viktig för såväl patienter som personal. Med Akademiska sjukhuset som fallstudie behandlas i denna uppsats de problem som kan uppstå i och med en vilja att integrera ett sjukhusområde med resten av staden. Det ställs krav på att området inte bör fungera som en barriär och samtidigt finns en strävan efter god utomhusmiljö i ett vårdande syfte. Intervjuer med tjänstemän i den offentliga sektorn och analyserande av offentliga dokument har utförts i studien. Resultatet visar att ett större flöde genom sjukhusområdet delvis eftersträvas vilket är en motsättning för en läkande miljö, för vissa. En stärkt integration kan samtidigt öka tillgängligheten såväl ut från sjukhuset som in till sjukhuset.

Ett möte ger möjligheten att skapa en relation mellan barnet, föräldrarna och sjukvårdspersonalen på sjukhus. Därför bör sjuksköterskan i det första mötet vara vänlig, igenkännande, uppmärksam och lyssna på föräldrarna och barnet. En del sjuksköterskor får kämpa med att komma överens med barn och föräldrar i vården och bemötandet är en av utmaningarna som ingår i ett möte.

Bakgrund Det finns barn över hela världen som behöver vårdas på sjukhus, enbart i Sverige rör det sig om 95 000 barn varje år. När barn vårdas på sjukhus medför det stora konsekvenser som drabbar såväl barnet som familj och närstående. Sjuksköterskan behöver därför erhålla kunskap för att kunna ge stöd och omvårdnad till både barnet och föräldrar i en svår situation. Syfte Att beskriva föräldrars erfarenheter av sjuksköterskans stöd då deras barn vårdas på sjukhus. Metod Det här arbetet använde sig av metoden litteraturöversikt. Till detta användes 15 artiklar och sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat Resultatet visade på att föräldrar var i behov av sjuksköterskans stöd under barnets vårdtid. Sjuksköterskans stöd gavs i form av information, att föräldrarna fick vara delaktiga och att deras behov respekterades. Med hjälp av detta kunde en tillitsfull relation uppstå mellan parterna, vilket ledde till att sjuksköterskan även kunde ge stöd på en mer emotionell nivå. Det fanns dock föräldrar som inte fick utförlig information, exkluderades från att medverka i vården och som inte kände sig sedda av vårdpersonalen. Slutsats Föräldrar till barn som vårdas på sjukhus har olika behov av stöd. Till stor del handlar dessa behov om att få korrekt och utförlig information om vad som kommer att ske samt en kontinuerlig uppdatering av barnets sjukdomstillstånd. De flesta föräldrar uppskattar även en öppen och ärlig kommunikation samt att få vara med och påverka vården av barnet.

No description available.

The aim of this Bachelor's thesis is to examine how hospital librarians, who work with children, perceive their working practices and occupational role. A method of semi-structured interviews was used to provide data for analysis. Six hospital librarians, employed in five different hospitals, were interviewed. The collected data was examined by using both a content analysis and a theory-based analysis. The theoretical analysis is based on Øroms (1993) definition of the diverse occupational identities of a librarian: facilitator of culture, subject specialist, documentarist and social worker, along with two bibliotherapeutic identities from Brewsters (2011) definition of creative and informal bibliotherapy. Typical for all of the hospital librarians interviewed was that they see their work and occupational role largely based on the concepts of literature and reading as well as upon a bibliotherapeutic aspect. These two directions are also distinctly apparent in their method of work. The first aspect is based on the librarians’ role as a facilitator of culture: providing access to literature through their knowledge of literature and the collection of books in the hospital library; providing discussion and guidance to patients, relatives and hospital personnel. The second aspect is the bibliotherapeutic role that systematically promotes the patient’s health and wellbeing by their engagement with literature. The librarians consider pro-active contact with patients and relatives a most important part of their work and, subsequently, it is a main contributing factor in their professional identity. On the other hand, systematic and practical aspects of their work play a less significant role in forming their identity. Hospital librarians have a close working relationship with play therapy departments and hospital schools. Similar cooperation with medical staff is, however, not as well developed.