Denna uppsats studerar universitetssjukhus implementering och användning av måttet KPP, kostnad per patient, inom den interna ekonomiska uppföljningen i somatisk slutenvård genom en intervju- och enkätundersökning.  Syftet är att se hur KPP bör implementeras och användas. Slutsatsen är att sjukhusens ledning inte fokuserats på den strategiska och operativa styrningen med hjälp av KPP, vilket försenat utbredningen av den interna användningen. KPP-måttet måste vara tillgängligt för alla nivåer inom sjukhuset och speciellt för verksamhetschefer med ansvar för vården av patienter; goda IT-system är också nödvändiga. Tiden sedan KPP införts har påverkat den interna användningen.

Det övergripande syftet med denna undersökning är att ta reda på vad lekterapeuter, barn och mödrar anser att lekterapin har för betydelse för barnets sjukhusvistelse. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer genomförda med sammanlagt åtta personer. Samtliga av de intervjuade har erfarenhet av lekterapi i form av yrkesprofession eller som patient och anhörig. Resultatet av den empiriska studien visar att intervjupersonerna är samsynta kring lekterapins betydelse för barnets sjukhusvistelse. Leken är en betydelsebärande del i tillfrisknandet och en adekvat miljö och ett rikligt pedagogiskt material för barn i alla åldrar har en stor betydelse. I resultatet framgår att lekterapeuterna behöver vara mycket flexibla i arbetet med barn som vistas på sjukhus. Det ena mötet är inte det andra likt. Arbetet bygger mycket på enskilda behov och stor lyhördhet krävs. Värdegrund och förhållningssätt är av stor betydelse i arbetet med dessa barn.

No description available.

No description available.

Syfte: Syftet är begreppsutvecklande där vi vill öka kunskapen om hur en verksamhet som kännetecknas av hierarki och standardisering är kopplat till kreativitetsbegreppet. Detta genom att studera ledarskapets och kreativitetens betydelse för, och relation till, varandra i en professionsbyråkrati. Metodik: Vi har använt oss av deduktiv ansats och en kvalitativ undersökningsmetod. Vi har utfört sex kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med olika chefer på Länssjukhuset i Kalmar samt elva stycken intervjuer med medarbetare till dessa chefer. Resultat: Vi har upptäckt att andra termer tillgives samma innebörd som kreativitetsbegreppet på Länssjukhuset i Kalmar. Istället för kreativitet används utveckling och förbättringsarbete, något som ständigt är i fokus. Ledarskapet försvåras av sin uppgift att skapa ett klimat där idéer från medarbetare uppmuntras och tas om hand. Ledarna på Länssjukhuset i Kalmar måste bland annat driva ett lyhört och synligt ledarskap för att kunna få medarbetarna att vara kreativa. Slutsatsen är att Länssjukhuset eftersom de arbetar för att främja kreativitet kan ses som väl så kreativa i jämförelse med verksamheter av andra slag, men att de själva inte använder dessa begrepp.

Organisationer har flera chefsnivåer, på en av dessa befinner sig mellanchefen, även kallad linjechef. I stora drag innebär denna roll ett ansvar över personal på operativ nivå samt ansvar att implementera ledningens beslut. Då vi i litteratur och i tidigare genomförda studier funnit att rollen som mellanchef kan vara påfrestande, då speciellt i offentlig sektor, är det av vårt intresse att undersöka arbetsförhållanden för mellanchefer med fokus på personalhantering.Denna studie syftar till att svara på hur mellanchefer på sjukhus upplever och ser på hantering av konflikter. Genom djupintervjuer av ett antal avdelningschefer har en kvalitativ undersökning genomförts. Utifrån det insamlade materialet kan tre centrala slutsatser urskiljas. Konfliktbegreppet kan vara svårdefinierat då problemsituationer uppfattas olika. Konflikter på arbetsplatsen kan vara stagnerande, men hanteras dem kan de leda till utveckling för både gruppen och individen. Dessutom kan mellanchefers position vara särskilt utsatt på grund av det rådande korstrycket och en upplevelse av rollkonflikt mellan kamratrollen och ledarrollen. / There are levels of management in organisations, one of these is middle management, also known as line management. In broad terms, this role means a responsibility over staff at the operational level and implementation of executive decisions. As we have found in literature and previous studies, that being a middle manager can be stressful, especially in the public sector, it is our interest to study working conditions for middle managers with a focus on human resource management.This study aims to answer how middle managers in hospitals experience and perceive conflict management. Through interviews with department heads, a qualitative study was conducted. Based on the collected material, three major conclusions can be distinguished. Conflict as a concept may be difficult to define as problematic situations can be perceived differently. Workplace conflict can come to a standstill, but if managed, they can lead to development for both group and individual. In addition, the position of middle managers is found to be particularly vulnerable because of the current cross-pressure and an experience of role conflict between the companion role and leadership role.

Bakgrund: Olika författningar och lagar reglerar vården. Hemsjukvården tar över efter utskrivning från sjukhuset. För en bra utskrivningsprocess är det viktigt med en god kommunikation mellan dessa två organisationer. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av kommunikation mellan den somatiska vården och hemsjukvården vid utskrivning. Metod: En systematisk litteraturstudie. Databassökning har gjorts i PubMed och Cinahl. Sju artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Resultat: Tre teman framträdde; kommunikation, organisation och kulturella skillnader. Slutsats: För att främja god kommunikation mellan sjuksköterskorna inom kommun och landsting var det av vikt att de hade en god förståelse för varandras arbetssituationer.

Syftet med denna studie var att undersöka om en BB-avdelning i Mellansverige uppfyllde UNICEF/WHO´s kriterier för en amningsvänlig vård, samt att jämföra resultaten med tidigare utvärderingar från åren 1996, 1997, 1998 och 2002. Syftet var också att undersöka vad som påverkat mammorna i beslutet att vilja amma. Amningsvänlig vård utgår från ”Tio steg till lyckad amning” och är en global amningsstrategi. Studien genomfördes i form av intervjuer med 40 nyförlösta mammor samt 22 intervjuer med personal. Vidare gjordes observationer på BB-avdelningen samt genomgång av avdelningens skrivna material angående amning, riktat till personal och mammor. Kriterierna för att amningsvänlig vård bedrivs är att, åtta av tio steg i amningsstrategin ska vara uppfyllda. Den undersökta avdelningen uppfyllde fem av de tio stegen. Genomgående i studien framkom att personalen hade goda praktiska amningskunskaper. Mammornas kunskap om hur de upprätthöll amningen var inte tillräckliga. Vidare hade inte mammorna fått tillräcklig kännedom om var de kunde vända sig för att få råd och stöd angående amning efter hemgång. Resultatet var jämförbart med studierna från 1996 och 2002, men en försämring jämfört med studierna 1997 och 1998 då de klarade åtta respektive nio av de tio stegen. Mammorna tillfrågades också om vad som påverkat dem mest i sitt beslut att amma. För förstföderskorna var det rådgivningen de fått på MVC och för omföderskor betydde tidigare erfarenheter mest.

Syftet med denna studie var att beskriva i vilken utsträckning mammor vid ett regionsjukhus i Mellansverige ansåg sig vårdats under förlossnings- och BB-tiden i enlighet med några av UNICEF/WHOs riktlinjer (”Tio steg till lyckad amning”) för en amningsvänlig vård. Syftet var vidare att undersöka vilket samband bakgrundsvariablerna mammans ålder, utbildning och paritet hade med deras upplevelser av vården. Studien ingår som en del i en större undersökning där datainsamlingen har genomförts med hjälp av telefonintervjuer utifrån en enkät då barnet var omkring 9 månader. Resultatet visade att mammorna ansåg sig blivit vårdade i enlighet med riktlinjerna när det gällde steg 4 (att låta barnet suga på mammans bröst inom två timmar efter förlossning), steg 6 (att endast ge tillägg på medicinsk indikation), steg 7 (tillämpa samvård), steg 8 (uppmuntra fri amning), steg 9 (inte ge sug- eller dinappar), steg 10 (uppmuntra till att bilda amningshjälpsgrupper) samt delvis med steg 3 (informera alla gravida om amning och dess fördelar). Mammans ålder var ej relaterat till någon av riktlinjerna, medan paritet var relaterat till steg 3 och utbildningsnivå till steg 7 och 9. Förstföderskor ansåg i högre grad än omföderskor att de fått amningsråd under förlossnings- och BB-tiden. Omföderskor ansåg i större omfattning än förstföderskor att de fått stöd och hjälp vid amningsstund under BB-tiden, dock ej under förlossningstiden. Mammor med lägre utbildningsnivå hade i högre grad varit åtskilda från sina nyfödda barn än de med högre utbildningsnivå. Däremot gav de högutbildade mammorna sina barn napp i högre utsträckning. De statistiskt säkerställda sambanden visade att mammans utbildningsnivå, samt om hon är förstföderska eller omföderska hade en viss betydelse för hur hon upplevde vården.

Syftet med denna studie var att beskriva barns upplevelser av att vårdas på sjukhus samt vad barn anser vara betydelsefullt i omvårdnaden på sjukhus. Studien genomfördes som en litteraturstudie som baserades på 11 vetenskapliga artiklar. Barns upplevelser av att vårdas på sjukhus innefattade oro och rädsla inför sjukdom och behandling. Barnen upplevde den största rädslan för injektioner och smärta. Betydelsefullt vid omvårdnaden på sjukhus var den fysiska miljön. Barnen hade oftast positiva åsikter om avdelningens miljö/utsmyckning och ansåg att det fanns tillräckligt med aktiviteter att sysselsätta sig med. Barnen ansåg att sjukhusvistelsen störde deras normala liv och att de kände sig vilsna då de inte kunde träffa sina kompisar. Det var betydelsefullt att föräldrar var närvarande under sjukhusvistelsen då de gav barnen sällskap samt tröstade dem när det var jobbigt. Sjuksköterskan förväntades vara snäll och trevlig samt kunnig, ha ett säkerhetsmedvetande och vara kompetent. Information och kommunikation ansågs vara mycket betydelsefullt. Information behövdes för att få förståelse för sin sjukdom och för att förbereda sig för olika procedurer. De barn som kände sig sedda och hörda i kommunikationen med vårdpersonalen upplevde att de kände sig värdefulla och respekterade. Däremot pekade resultaten på att barnen ansåg att vårdpersonalen inte lyssnade tillräckligt på deras åsikter.