Sammanfattning/AbstractHall, Johanna (2018). ”Att vara en ängel hela dagen” – Berättelser om lekterapi.. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAtt ge en bild av lekterapeuternas förhållningssätt och metoder genom att ta del av deras berättelser om upplevda erfarenheter. Förhoppningen är också att skänka ljus och utrymme till en del av det specialpedagogiska fältet, lekterapin på sjukhus, som kan ses som relativt outforskat. Syfte och frågeställningarSyftet är att utifrån berättelser, som delas av personer som arbetar inom lekterapin på sjukhus, få kunskap och förståelse för vad de anser vara tongivande för yrket i stort men också på ett mer personligt plan med fokus på mänskliga möten som består och påverkar. - Hur beskrivs och definieras lekterapeuternas yrkesroll, förhållningssätt och metoder genom berättelserna? - Vad i lekterapeuternas berättelser om möten med barn och familjer framstår som betydelsefullt och tongivande för deras yrkesliv? TeoriStudien utgår från en narrativ ansats med berättelser i fokus. Vidare används teori och forskning om leken och lekterapins betydelse för barnet samt om möten mellan människor i en vårdsituation.MetodEmpirin hämtas från intervjuer med inspiration av narrativ ansats.ResultatDet som framstår som tongivande för resultatet är en gemensam uppfattning om det är ett privilegium att få arbeta inom lekterapin och att mötet med barn och familjer både är en vägvisare som utvecklar deras yrkesroll men också är betydelsefullt på ett mer personligt plan. Alla intervjuade upplever att man arbetar mot ett gemensamt mål tillsammans med övrig sjukhuspersonal. Det framkommer också att leken är central i lekterapeuternas arbete och att den ses som en kommunikations- och uttrycksform för barnet. De intervjuade är överens om att det är av största vikt att se helheten kring barnet och att fokusera på det friska och det som fungerar.Specialpedagogiska implikationerBarn som vårdas på sjukhus och som är i kontakt med lekterapin kan ses som en koncentrerad skara barn i behov av särskilt stöd. Lekterapin utgår alltid från det friska hos barnet och lekterapin ska ses som en frizon från övriga sjukhuset. Lekterapeuternas metoder bygger på lekens kraft och barnets nyfikenhet. Dessa metoder tillsammans med lekterapins förhållningssätt är intressanta att undersöka och reflektera kring i mötet med alla barn, även utanför sjukhuset. Lekterapins förhållningssätt präglas av ett helhetstänkande kring barnet, man utgår från att barnet lever i en kontext med flera betydelsefulla personer och med olika förutsättningar. Resultatet visar också att personalen på sjukhuset arbetar i team kring barnet och att alla i teamet bidrar med sina individuella kunskaper för att barnet ska få en så bra upplevelse som möjligt. Det framgår också att lekterapeuterna finner stort stöd hos kollegor.

Bakgrund: Med ett genusperspektiv inom medicinsk vetenskap är det vanligt att arbeta med att identifiera tecken på genusbias. Genusbias kan vara mycket[KL1] [LL2]  riskfyllt och kan leda till felaktiga handlingar som har konsekvenser för vård, bemötande och behandling. Genusbias är oförenligt med kontexten i den svenska hälso- och sjukvårdslagen, där det står att sjukvården ska erbjuda och ge god vård till alla på lika villkor, en sjukvård utan könsdiskriminering.  Syfte: Syftet med studien var att belysa ifall kön har betydelse för eventuella skillnader män och kvinnor får vid medicinsk, psykiatrisk och kirurgisk behandling, inom slutenvården på sjukhus.   Metod: Arbetet är utformat som en litteraturöversikt med kvantitativa artiklar. Till litteraturöversikten har 10 artiklar från databasen PubMed analyserats och bearbetats. Artiklarna är publicerade mellan åren 2010-2020 och har lästs i fulltext samt kontrollerats med en granskningsmall för kvalitativa studier från Uppsala Universitet.  Resultat: Inom den kirurgiska behandlingen visade resultatet att samtalen med kvinnor berörde färre IDM-kriterier och samtalen varade under en kortare tid. Kvinnor fick i större utsträckning konservativ behandling. Vid psykiatrisk behandling fanns skillnader mellan könen i val av behandlingsmetod gällande utskrivning av läkemedel, kvinnor får i större utsträckning sekundärprofylaktiska medel och män det primära behandlingsalternativet. Inom den medicinska behandlingen fanns skillnader mellan könen i väntetid, där kvinnor över 65 år får vänta 12 minuter längre på konsultation av läkare. Kvinnor under 65 år fick i snitt vänta 6 minuter längre. Kvinnor under 50 år erbjuds inte lika ofta behandling med PCI som män, trots riktlinjer om en likvärdig utredning och behandling av hjärtinfarkt.  Slutsats: Resultatet visar att skillnader mellan könen i medicinsk, kirurgisk och psykiatrisk behandling inom slutenvården på sjukhus existerar, samt skillnader mellan könen beträffande val av behandlingsmetod, utskrivning av läkemedel och i väntetid på konsultation av läkare.   [KL1]  [LL2]fixar

Bakgrund: I Sverige finns ca. 160 000 personer med demenssjukdom och i hela världen ca.50 miljoner. Medelåldern för att insjukna är 79 år och i Sverige insjuknar varje år mellan 20 000-24 000 personer. Demens är ett samlingsnamn och en diagnos för symptom som orsakas av hjärnskador. Personer med demens är en extra sårbar grupp i den somatiska sjukhusmiljön och har ett stort vårdbehov. Den främmande miljön, stress hos personal och nya ansikten kan medföra både psykisk och fysisk påfrestning hos denna patientgrupp. Syfte: Att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda personer med  demenssjukdom i sjukhusmiljö. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i Cinahl och PubMed. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet delades in i fyra teman och åtta subteman: ‘Brister i vårdmiljön’, ‘Brister i organisationen’, ‘vårdpersonalen uttryckta känslor’ och ‘faktorer som främjar en god omvårdnad’.  Konklusion: Vidare forskning behövs gällande att vårda personer med demenssjukdom inom sjukhusmiljö då resultatet visade på flera bristande faktorer i omvårdnaden av denna patientgrupp. Förhoppningsvis kan vidare forskning leda till ökat välbefinnandet både hos vårdpersonal och personer med demenssjukdom som vårdas på sjukhus. / Background: In Sweden there are approx. 160,000 people with dementia and worldwide about 50 million. The average age to be stricken with dementia is 79 years and in Sweden between 20,000-24,000 people fall ill every year. Dementia is a collective name and a diagnosis for symptoms caused by brain damage. People with dementia are extra vulnerable in the hospital environment and have a significant need for care. The unfamiliar environment, staff stress and new faces can cause both mental and physical strain to these patients. Aim: The aim was to highlight healthcare staffs experiences of caring for people with dementia in a hospital environment. Methods: Literature study based on eight qualitative studies. Database search was conducted in Cinahl and PubMed. The analysis was conducted using Friberg's five-stage model. Results: The analysis resulted in four themes and eight subthemes. The themes were: ‘deficiencies in the care environment’, ‘deficiencies in the organization’, ‘the expressed feelings of the care staff’ and ‘factors to promote good nursing’ Conclusion: Further research is needed regarding the care of people with dementia in a hospital environment. Results showed several deficient factors in the care. Hopefully, further research can lead to increased well-being for both care staff and people with dementia.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Brist på sömn och störningsmoment under sömnen har negativa inverkningar på immunförsvar, återhämtningstid, smärta med mera. Trots sömnens betydelse sover patienter signifikant sämre på sjukhus än de gör i hemmet. Kroppen följer en dygnsrytm som varar i ungefär 24 timmar. Ljud, ljus, temperatur och andra stimuli påverkar kroppens dygnsrytm för att anpassa den till omgivningen. En störande omgivning kan ge kroppen falska signaler vilket kan påverka sömnen. Sjuksköterskan behöver därför evidensbaserade interventionsmetoder för att förbättra patienters sömn. Syfte: Att undersöka vilka åtgärder som är effektiva för att förbättra patienters sömnkvalitet och sömnkvantitet på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt med 13 kvantitativa studier har sammanställts och analyserats med narrativ metod. Resultat: Tre olika kategorier av interventioner framkom. Minskat stimuli i form av öronproppar och ögonmasker, utbytt stimuli i form av musik och naturljud samt farmakologisk intervention i form av melatonin har alla visats vara effektiva åtgärder då patienter själva har bedömt sin sömnkvalitet och sömnkvantitet. Minskat stimuli genom Quiet time och utbytt stimuli genom aromterapi har inte visat på något statistiskt signifikant resultat. Slutsats: Att stänga ute eller ersätta störande stimuli har genom flera interventionsmetoder visats förbättra patienters självskattade sömnupplevelse. Placeboeffekten går dock inte att utesluta. En sovmeny där patienter själva får välja sömnstödjande åtgärder med evidensbaserade alternativ är fördelaktig och ger en ökad patientdelaktighet. / ABSTRACT Background: Lack of sleep and disturbance during sleep has a negative impact on the immune system, recovery, increased pain etc. Despite the importance of sleep, patients sleep significantly worse in hospitals than they do in their own homes. The body follows a circadian rhythm that lasts approximately 24 hours. Sounds, light, temperature and other stimuli affect the circadian rhythm to synchronize it to its environment. A disturbing environment can give the body false signals that may affect its sleep. The nurse therefore needs evidence-based intervention methods to improve patients sleep. Aim: To examine which interventions are effective in improving patients sleep quality and sleep quantity in hospitals. Method: A review of literature with 13 quantitative studies has been compiled and analyzed with a narrative method. Results: Three different categories were found. Reduced stimuli in form of earplugs and eye masks, replaced stimuli in form of music and nature sounds and pharmacological intervention in form of melatonin have all been shown to be effective when patients’ have self-assessed their own sleep quality and quantity. Reduced stimuli through Quiet time and replaced stimuli through aromatherapy have not shown any statistically significant results. Conclusion: Reducing or replacing disturbing stimuli has shown through several interventions to improve the patients subjective sleep experience. Placebo effect could not be ruled out. A sleep menu containing evidence-based interventions for improving sleep for patients to pick from is a beneficial idea that improves patient participation.

Hjärtsvikt drabbar många äldre människor och det uppskattas att ungefär 200 000 personer i Sverige har hjärtsvikt. Hjärtsvikt orsakas alltid av en eller flera bakomliggande sjukdomar, där kranskärlssjukdom och högt blodtryck är de vanligaste orsakerna. Människor påverkas på olika sätt av hjärtsvikt och därför är det av yttersta vikt att förstå sjukdomen ur ett helhetsperspektiv. Egenvård är en betydelsefull del i behandlingen av hjärtsvikt och kräver ett aktivt deltagande. Informationen och undervisningen ska ges utifrån patientens och anhörigas behov och med hänsyn till den situationen den specifika patienten befinner sig i. Krav ställs därför på sjuksköterskor att ha kunskap om rekommenderade egenvårdsåtgärder vid hjärtsvikt, detta för att de ska kunna ge rätt sorts information och undervisning till hjärtsviktspatienterna. Syftet med arbetet var att belysa behovet av kunskap och undervisning gällande egenvård till hjärtsviktspatienter i samband med utskrivning från sjukhus. För att besvara syftet i denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes sedan för att besvara syftet. Resultatet visade att behovet av egenvårdskunskap är stort hos patienter som vårdas på sjukhus. Det framkommer en förbättrad egenvårdskunskap hos de patienter som fått en välplanerad utskrivning med en snabb uppföljning. Med kontinuerlig undervisning över tid, där flera professioner inom vården samverkade med patienten, ledde till ytterligare positiva resultat vad gäller egenvårdskunskap. Det framkommer även att patienter som erhållit egenvårdsundervisning hade mindre återinläggningar på sjukhus, samt när de blev inlagda var vårtiden kortare. Resultatet påvisar vidare att patienterna upplevde sig ha goda egenvårdskunskaper på sjukhuset, men att det uppstod en känsla av osäkerhet efter att patienterna återvänt hem. Trötthet och en tvekan att ta kontakt med sjukvården vid symtomförsämring var vanliga företeelser bland patientgruppen. För att nå ett gott resultat av patientundervisningen bör sjuksköterskan ha rätt sorts utbildning och kunskap. Genom att identifiera patientens hälsokunskap kan undervisningen riktas utifrån den nivå patienten befinner sig på. För att få en god effekt och följsamhet av egenvård bör personcentrad undervisning anpassas utifrån patientens hälsokunskap, utbildningsnivå och individuella förutsättningar. Med en snabb uppföljning och långsiktig planering vid utskrivning ökar patientens förutsättningar för en trygg återgång till hemmet.

Bakgrund  Sömn är ett basalt behov och krävs för människors överlevnad och välmående. Patienter som vårdas på sjukhus upplever ofta att deras sömn och sömnkvalitet blir negativt påverkad. Detta på grund av befinnandet av en ny miljö och att miljöfaktorer som ljus och ljud inte är optimalt utformade för att främja sömn. Lider patienterna av sömnbrist motverkas kroppens förmåga till återhämtning och läkning. Sjuksköterskan besitter därav en viktig roll att främja patienters sömn genom evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte Syftet var att beskriva patientens upplevelser av icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan främja sömn i samband med vård på sjukhus.  Metod Detta var en icke systematisk litteraturöversikt, baserad på̊ 15 vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ design. Artiklarna söktes i CINAHL samt PubMed och kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag, som är konstruerat av Berg, Dencker och Skärsäter (1999) samt Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström (2016). Resultatet har sedan bearbetats genom en integrerad analys (Kristensson, 2014). Resultat Denna studie visar på att det finns ett flertal effektiva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder för att främja sömn, såsom; ljud- och ljusterapi, massage, akupressur, progressiv muskelavslappning, eteriska oljor samt mjölk- och honungsblandning. Dessa åtgärder är högst användbara då de är utan biverkningar, är kostnadseffektiva samt visat sig vara effektiva när det kommer till främjandet av sömn.   Slutsats I denna litteraturöversikt har ett flertal effektiva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som främjar sömn påvisats. Dessa interventioner har visat sig vara enkla att genomföra, kostnadseffektiva samt inte medfört några biverkningar. Sjuksköterskan skulle kunna använda sig av dessa åtgärder i syfte att öka patienters sömnkvalitet. För att stödja patienters sömn krävs gedigen kunskap gällande sömn samt en lyhördhet inför patienters preferenser gällande utformandet av omvårdnaden.

Compassion Fatigue är ett tillstånd där sjuksköterskan drabbas av brist på empati och uppkommer mycket akut. Sjuksköterskan blir påverkad i det dagliga arbetet likväl som i det privata livet. En sjuksköterska drabbad av Compassion Fatigue förlorar ofta förmågan att utföra ett arbete som syftar till att lindra lidande, vilket resulterar i att patientsäkerheten brister. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka bakomliggande faktorer för utveckling av compassion fatigue hos sjuksköterskor som arbetar på sjukhus. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt som endast inkluderade kvantitativa artiklar. Resultatet identifierade fyra huvudkategorier demografiska faktorer, arbetsrelaterade faktorer, psykosociala faktorer och psykiska faktorer. Resultatet redogör därmed för vad som har betydelse för utveckling av Compassion Fatigue gällande ålder och hur länge sjuksköterskan arbetat. Även var sjuksköterskan arbetar, graden av ersättning, vilken utbildningsnivå sjuksköterskan befann sig på, vikten av goda relationer på arbetsplatsen och till närstående samt individuella förutsättningar och begränsningar. Denna litteraturöversikt ökar kunskapen kring riskfaktorer för utveckling av Compassion Fatigue. Ett förebyggande arbete ses därmed som en nödvändighet för att främja sjuksköterskans hälsa, upprätthålla god vård samt patientsäkerhet av god kvalitet.

Sverige har en åldrande befolkning och äldre människor över 80 år kräver ofta sjukvård. Sedan 90-talet har allt mer sjukvård bedrivits i hemmet eller polikliniskt istället för inneliggande på sjukhus. Och sedan lagen om samverkan vid utskrivning trädde i kraft år 2018 har antalet vårddagar på sjukhus minskat. Detta innebär att hemsjukvården tar emot patienter med vårdbehov efter en tid på sjukhus. Men hur uppfattar sjuksköterskorna inom hemsjukvården att ta emot en patient från sjukhuset? Fungerar kommunikationen mellan vårdformerna? Syftet för denna litteraturöversikt är att belysa upplevelsen hos sjuksköterskor inom hemsjukvården att ta över vården av patienter från sjukhus. Metoden som valdes var litteraturöversikt, åtta artiklar valdes ut för att besvara syftet. I resultatet identifierades fyra teman, att få en ny patient, kommunikation med tidigare vårdgivare, patientens hemmiljö och etiska dilemman för sjuksköterskan i hemsjukvården. Resultatet visar på att det finns brister i kommunikationen mellan vårdgivare, det är ofta fel i patientens läkemedelslista, en del patienter saknar kunskap om sin sjukdom och behandling. Patienter och anhöriga saknar kunskap om hur sjukvården bedrivs och har ibland orimliga förväntningar på vad hemsjukvården utför. Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig skyldiga till att lösa problem som uppkommer när patienten kommer hem från sjukhuset. Diskussionen reflekterar sjuksköterskor i hemsjukvårdens upplevelse av att ta emot en patient från sjukhus, diskussionen belyser brister i informationsöverföringen mellan vårdformer. Patienter har i många fall svårt att ta till sig information de fått på sjukhuset, detta i samband med brister i kommunikationen mellan vårdformer försvårar arbetet för sjuksköterskan i hemsjukvården.

Bakgrund: Hjärtinfarkt ingår i hjärt-och kärlsjukdomar och manifesteras som ett akut tillstånd. Hjärt- och kärlsjukdomar är världens ledande folkhälsosjukdom, varav hjärtinfarkt bedöms vara den vanligaste dödsorsaken globalt. Personer som drabbas av en hjärtinfarkt är beroende av sjukvård och medicinsk behandling för överlevnad. De ställs inför en nära-döden-upplevelse där de riskerar sitt fysiska såväl som psykiska välmående. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att vårdas på sjukhus efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt. Metod: En litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, i enlighet med Graneheim & Lundmans (2003) metodartikel. Resultat: Analysen resulterade i 4 kategorier: "Att ha behov av tydlig information", "Att vilja bli bemött som en person och inte ett sjukdomstillstånd", "Att behöva lägga sitt liv i någon annans händer" och "Att vilkja vårdas i en lugn vårdmiljö". Slutsats: Patienter upplever ett behov av att vårdas i en lugn vårdmiljö av sjukhuspersonal som arbetar personcentrerat. Resultatet bidrog till en ökad försåelse för patienters upplevelser av att vårdas på sjukhus efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt, vilket sjuksköterskan har stor nytta av i sitt hälsofrämjande arbete.

Bakgrund: Delirium är ett akut tillstånd som snabbt kan skada hjärnan och leda till svåra konsekvenser. Med god omvårdnad går delirium att förebygga, lindra och behandla. Sjuksköterskan har en värdefull position för att identifiera tidiga tecken på delirium hos patienter. Det kan dock upplevas som en komplex och krävande uppgift att vårda denna patientgrupp.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium på sjukhus. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa artiklar. Databassökningen genomfördes i Cinahl, Pubmed och Scopus. Analys av artiklar genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och nio subkategorier. De tre huvudkategorierna var; att balansera tid och energi, att sätta säkerheten först och att besitta olika typer av kunskap. Konklusion: Sjuksköterskor behöver balansera sin tid och energi för att hantera omvårdnaden av patienter med delirium. Patientsäkerheten är högt prioriterad och sjuksköterskor behöver ta hjälp av hela teamet för att tillgodose en säker vård. Sjuksköterskor växer och utvecklas med sina erfarenheter men de önskar mer utbildning av att vårda patienter med delirium. / Background: Delirium is an acute condition that quickly can damage the brain and lead to severe consequences. Delirium can be prevented, relieved and treated with good nursing care. The nurse is in a valuable position to identify early signs of delirium in the patient. However, caring for patients with delirium can be experienced as a complex and demanding task. Aim: The aim was to describe nurses' experience of caring for patients with delirium at hospital. Methods: A literature review based on nine qualitative studies. Database searches were conducted in Cinahl, Pubmed and Scopus. Fribergs five-step model was used as an analysis method.  Results: The analysis revealed three main categories and nine sub categories. The three main categories were; to balance time and energy, to put safety first and to possess different kinds of knowledge. Conclusion: Nurses need to balance their time and energy to manage the care of patients with delirium. Patient safety is the highest priority and nurses need the help of the team to provide safe care. Nurses grow and develop with their experiences but they inquire more training in caring for patients with delirium.