Skogsbrandsberedskap är en kollektiv vara och har alltid levererats av statliga, regionala eller kommunala aktörer. Effektiviteten hos dessa har på senare år satts på prov då den globala uppvärmningen har gett upphov till fler skogsbränder som har härjat runt om i Sverige. Denna effektivitet har visats vara begränsad då brister i finansiella och institutionella aspekter har uppdagats. Den aktuella situationen presenterar allvarliga problem för mänskligt såväl som ekonomiskt liv. Eftersom den privata sektorn kan erbjuda lösningar som är kostnadseffektiva och innovativa, blir privata lösningar i skogsbrandsberedskap en intressant idé att utforska. Denna litteraturstudie ska jämföra transaktionskostnadsskillnader mellan två olika upphandlingsförfaranden, för att undersöka vilket tillvägagångsätt som är bäst för en transaktion av privata helikoptertjänster inom skogsbrandsberedskap. Tillvägagångssätten är den konkurrenspräglade dialogen och det förhandlade förfarandet med föregående annonsering. Studien kommer fram till är att den konkurrenspräglade dialogen är mest effektiv då dess generella flexibilitet är mer passande transaktionen. / Wildfire emergency services are collective goods which often are delivered by the government. The efficacy of this has been tested, as climate change has brought upon greater and more frequent wildfires ravaging across Sweden. The efficiency has shown to be limited, because of shortcomings in financial and institutional aspects. The situation gives serious complications for human as well as economic life. Because the private sector can offer viable solutions that are cost-effective and innovative, the implementation of these into wildfire emergency services becomes an interesting idea. This literature study will compare the differences in transaction costs between two procurement procedures, to deduce which option is best for a procurement of helicopter services within wildfire emergency services. The procedures are competitive dialogue procedure, and the negotiated procedure with prior publication. This study concludes that the competitive dialogue is the best procedure due to its flexibility, which is needed in this transaction.

Syftet med denna studie har varit att utvärdera hur upplösningen på höjdmodellen inverkade på brandriskkartor som togs fram genom multikriterieanalys (MKA) och vilka upplösningar på höjdmodellen som gav bäst avvägning mellan tidsåtgång och tillförlitliga resultat. Studien avgränsades till ett område runt Kårböle, Gävleborgs län. Valet av kriterier baserades på vilka faktorer tidigare studier har använt för att skapa brandriskkartor genom MKA. För viktning av faktorerna användes analytisk hierarkisk process. Viktningen baserades på studier som genomförts i områden med liknande klimat. För att hitta svagheter i viktningen genomfördes känslighetsanalysen One-Factor-At-A-Time. En höjdmodell med 2 m upplösning omsamplades till upplösningar på 20, 50, 150 och 300 m. Det skapades därefter fem olika brandriskkartor baserade på dessa upplösningar genom MKA och tidsåtgången för att skapa varje karta noterades. För att utvärdera hur tillförlitliga dessa kartor är validerades dem genom FA-statistik där referensbranden var en tidigare skogsbrand som brunnit i området. Resultatet av känslighetsanalysen visade att vegetationstyp och närhet till bebyggelse var de två känsligaste faktorerna. Detta kan ha berott på svagheter i viktningen. Förändringar av dessa vikter gjorde dock ingen skillnad för var de högsta cellvärdena uppstod, vilket indikerade att viktningen var robust. Valideringen gav olika resultat beroende på vilken ekvation som användes, men F2U gav en medelmåttig korrelation med referensbranden, vilket är ett acceptabelt värde. Det fanns endast marginella skillnader i hur väl de olika brandriskkartorna korrelerade med referensbranden. Tidsmässigt var 2 m upplösning långsammare än övriga upplösningar medan de övriga upplösningarna hade liknande tidsåtgång. Slutsatserna av denna studie var att höjdmodellens upplösning endast har marginella effekter på hur tillförlitliga brandriskkartorna blir. Tidsmässigt var det ingen skillnad mellan de olika upplösningarna, med undantag för 2 m upplösning som var betydligt långsammare än övriga. För brandriskkartering genom multikriterieanalys rekommenderas det att använda en upplösning på 20 eller 50 m på höjdmodellen enligt resultaten av denna studie.

Större och mer svårbekämpade bränder har de senaste åren svept fram på flera platser runtom i världen. Ett föränderligt klimat skapar långa torrperioder till följd av höga temperaturer och värmeböljor. Räddningstjänster i de drabbade länderna ställs ofta inför en monumental uppgift med att hantera svårsläckta bränder i många gånger extrema förhållanden. Utifrån detta är det av vikt att undersöka de bakomliggande orsakerna och faktorer som spelar in, innan, under och efter en skogsbrand för att ge en mer nyanserad bild av de utmaningar räddningstjänsten ställs inför.Syftet med detta examensarbete var vidare att undersöka antändning- och spridningsbenägenhet samt värmeutveckling i tre olika typer av vanligt förekommande undervegetation i skogarna i Götaland. Resultaten från studien visar att granmarksproverna har en mindre intensiv spridning i förhållande till tallmarksproverna. Spridningen sker däremot såväl över proverna som under ytan och skapar glödbrand. Vikten av eftersläckningsarbete tillsammans med värmekamera för att upptäcka glödbrand bör därför anses som mycket viktigt utifrån de resultat som framkommit.

I litteratursökningen fann vi stöd för två hypoteser, att de överlevande träden efterbrand kunde uppleva en tillväxthämning eller en tillväxtökning.För att utreda detta borrades 88 träd på 5 olika områden, varav hälften var obrända trädi intilliggande bestånd. Därefter macrofotograferades borrspånen för att mätaårsringsbredden digitalt. Datan sammanställdes och analyserades sedan.Resultaten från de enskilda områdena visade tillväxtökning, tillväxtminskning elleringen tillväxtförändring som en brandeffekt. För att undersöka detta vidare sålikställdes brandåret för alla områden och sammanställdes till ett totalt medelvärde,detta påvisade en marginellt positiv effekt av branden.Slutsatsen är att många störande variabler påverkade resultatet, dessa variabler agerar isamverkan för att påverka tillväxten och denna studie lyckades inte isolera brandenseffekt. Den totala sammanställningen visar endast en marginell effekt av branden, detberor på att ett område visade en tillväxtökning och ett annat område visade entillväxtminskning, dessa två tar således ut varandra.

En av världens mest brandbenägna regioner är Australien. Stora skogsbränder har ökat globalt och trenden väntas fortsätta – även i Sverige, där frågor kring förmågan att hantera stora bränder aktualiserats. Studiens syfte var att beskriva skogsägares och brandmäns erfarenheter av arbete med skogsbränder i Australien och därigenom bidra till insikter som är värdefulla i en svensk kontext. Intervjuer genomfördes med respondenter från räddningstjänstorganisationer, frivilliga brandkårer och skogsbolag. Analysen gjordes genom kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande temat – Samverkan och ständigt lärande för att klara allt större bränder och risker med begränsade resurser i ett förändrat klimat, idag och i framtiden – belyser att nyckeln var en väl fungerande samverkan mellan många aktörer, ett ständigt lärande och att hantera tillgängliga resurser smart. Erfarenheter som kan ses ge implikationer i Sverige handlar bl.a. om räddningstjänsts och skogsägares samverkan, säkerhetshöjande teknik, hur goda relationer byggs till lokalsamhället och om hur lokal kunskap och lokala resurser tas tillvara. / Hållbart sambruk av räddningsaktörer i svensk landsbygd

Bränder i skog och mark förväntas bli ett allt vanligare inslag i ett framtida klimat. Skogsbränder kan orsaka stora geomorfologiska förändringar i landskapet, bland annat genom vittring av block och berghällar. Antalet tidigare studier som berör vittring till följd av skogsbränder är begränsade till antal och många av de studier som finns är utförda i klimat och miljöer som skiljer sig från det vi har i Sverige. Det finns därför en relevans i att studera hur, och till vilken grad, skogsbränder påverkar vittringen av granitoida bergarter i Sverige. Med anledning av detta har en fallstudie av brandens påverkan på vittring utförts i Norra Lunsens Naturreservat. Syftet med studien var att undersöka hur vittringsgraden inom brandområdet i Norra Lunsen påverkats av skogsbranden 2017. Studien har till stor del bestått av fältstudier där såväl kvantitativa mätningar som observationer använts för att samla in data. Resultatet visar att det finns en mätbar skillnad på vittringsgraden inom brandområdet jämfört med övriga delar av Norra Lunsen. Det visar även att de olika geomorfologiska förutsättningarna inom brandområdet haft en inverkan på vittringsgraden.

Som en följd av global uppvärmning blir det allt viktigare med resiliens mot klimatkrisens konsekvenser, däribland mer frekventa skogsbränder. Då våtmarker kan behålla vatten och ge resiliens mot torka och bränder är det intressant att undersöka relationen mellan våtmarker och skogsbränder. Syftet med detta arbete är att undersöka våtmarkers påverkan på skogsbränder i boreala skogsmiljöer, där frågeställningarna berör antändningsrisk, intensitet, brandskador, areell spridning och utdikning. Arbetet genomförs som litteraturstudie och GIS-analys med fokus på brandspridning. I GIS genomfördes först en multikriterieanalys och sedan en modellering av brandförlopp, i två områden i Hälsingland. Enligt analys och tolkning av resultat är fuktighet, grundvattennivå, vegetation, ytstruktur och storlek de viktigaste faktorerna i våtmarkers relation till skogsbränder. Sannolikhet för antändning, brandintensitet och brandskador minskar alla med ökad fuktighet, ökad grundvattennivå, gott om vitmossa och mindre av annan vegetation. Dessa faktorer gör även våtmarker till bättre brandbarriärer, speciellt i kombination med ökad storlek och heterogen ytstruktur. I motsats är våtmarker med lägre fuktighet och grundvattennivå, större bränsletillgång och träd sämre som barriärer mot skogsbrand och upplever intensivare bränder. Under extrem torka riskerar dock alla våtmarker, i olika utsträckning, att torka ut till den grad att bränder sprider sig över dem.GIS-analysen visar en koppling mellan sankmarker och områden med långsam brandspridning under normala förhållanden, och en stor lokal variation i förutsättningarna för brandspridning. Utdikning av våtmarker försämrar våtmarkernas resiliens mot skogsbränder, och skapar en risk för torvbränder, med allvarliga konsekvenser. En återvätning av utdikade våtmarker skulle förbättra deras brandresiliens. / As a result of global warming, it is ever more important with resilience towards the consequences of the climate crisis, including more frequent wildfires. Since wetlands can retain water and give resilience towards drought and fires, it is interesting to explore the relation between wetlands and wildfires. This study aims to research the influence of wetlands on wildfires in boreal forest environments, with research questions regarding risk of ignition, fire intensity, fire damage severity, areal spread and wetland drainage. The work consists of a literature review and GIS analysis focusing on fire spread. The GIS analysis is done through a multi-criteria analysis and afterwards a modeling of fire development, in two areas in Hälsingland, Sweden. According to analysis and interpretation of the result, the most important factors in the relation between wetlands and wildfires are moisture, water table level, vegetation, surface structure and wetland size. Probability of ignition, fire intensity and fire damage are all reduced with increased moisture, higher water table, plenty of sphagnum moss and less other vegetation. These factors also improve wetland efficiency as barriers against fire, especially in combination with increased size and a heterogeneous surface structure. On the contrary, wetlands with a lower moisture level and water table, larger fuel availability and trees function less efficiently as fire barriers and experience more intense fires. During extreme drought, however, all wetlands to a different extent risk drying out to the point where fire can spread over them. The GIS analysis displays a connection between fens and areas with slow fire propagation under normal conditions, as well as a large local variation in the factors influencing wildfire propagation. Wetland drainage deteriorates wetland resilience against wildfires, and creates a risk of peat fires, with severe consequences. Rewetting of drained wetlands would improve their fire resilience.

A forest fire started in the county of Västmanland on the 31st of July in the summer of 2014. As a result of a dry summer and hard winds, the fire rapidly increased in size and came to be the largest fire in modern Swedish history, covering a massive area of 14 000 hectares. Forest fires have been common historically and have occurred on a frequent basis in boreal woods, but due to more effective fire fighting over the years it has been possible to extinguish the majority of the fires before they have been able to increase in size. However, expected changes in the climate such as higher temperatures and less precipitation extend the fire season and large fires may therefore occur more frequently in the future. The aim of this study is to analyse how the discharge alter as result of forest fires and trees felled due to fire damage. SMHI’s model named HYPE was used in order to identify any possible differences in discharge. The model has been developed by SMHI to enable the calculation of discharge in areas where there are no available monitoring stations. It has however never been determined how fire damaged areas should be represented in this model. It was during this project therefore required to calibrate those parameters in the model that supposedly are correlated to the effects of fires. Discharge has been registered by SMHI between 1979 and 1998 in Valsjöbäcken, which is one of the fire-damaged watersheds in 2014. The data was used to calibrate the model for the period before the fire to eliminate any deviations that may have caused existent differences. The results were then evaluated both visually and by utilising the Nash Sutcliffe’s efficiency coefficient. After the fire, the Department of Aquatic Sciences and Assessment at SLU placed a monitor at Valsjöbäcken to register the water depth. Discharge measurements were also performed and used to create a rating curve to convert registered water levels to discharge. As a result of running simulations in HYPE, it was shown that significant alterations had occurred in terms of hydrological attributes in the affected area. The largest differences were noticed during spring flood and wet periods in the late summer and autumn period. It was also shown that the discharge registered after the fire was greater than the discharge calculated by the model. The high discharge during springtime is explained by the fact that the snow melted much faster. Also, the loss of vegetation allowed more precipitation to reach ground level and evaporation was decreased, which led to more water available for discharge in the area. After the fire, the increase in higher water levels in combination with a decrease of the capability for the ground to hold water resulted in a higher discharge. By calibrating the affected parameters, it was possible to see an increase in the Nash Sutcliffe’s efficiency coefficient. The coefficient reached 0.830 compared to the previous 0.567, which confirms the observed hydrological changes. / I Västmanlands län startade den 31 juli 2014 en skogsbrand som utvecklades till den största branden i svensk modern historia. Den torra sommaren i kombination med starka vindar gjorde att branden spred sig snabbt och ett område på ca 14 000 hektar drabbades. Historiskt sett har skogsbränder varit frekvent förekommande i boreala skogar men i takt med att brandbekämpningen effektiviserats släcks de flesta bränderna innan de hinner sprida sig. Förväntade klimatförändringarna med ett varmare och torrare klimat skulle förlänga brandssäsongen, vilket innebär att stora bränder riskerar att förekomma mer frekvent i framtiden. Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall hur vattenföringen förändras till följd av skogsbränder och avverkning av brandskadad skog. För att identifiera eventuella skillnader användes HYPE-modellen som är framtagen av SMHI för att beräkna flödet i vattendrag där det inte finns tillgängliga mätstationer. Det är dock inte bestämt hur brandskadade områden ska representeras i modellen. För att efterlikna de nya förhållandena utfördes därför under projektets gång en kalibrering av de parametrar som antogs kunna påverkas av en brand. Från ett av de brandskadade avrinningsområdena, Valsjöbäcken, finns uppmätta flöden mellan 1979 och 1998 från en av SMHIs mätstationer. Dessa flöden användes för att kalibrera modellen för perioden innan branden. På så vis kunde det uteslutas att eventuella skillnader i flöde efter branden berodde på befintliga avvikelser i modellen. Resultaten utvärderades både visuellt och med hjälp av Nash Sutcliffes effektivitetskoefficient. Tryckgivare placerades ut i Valsjöbäcken efter branden av Institutionen för vatten och miljö vid SLU för att registrera vattennivån. Det utfördes även flödesmätningar i Valsjöbäcken som användes till att skapa en avbördningskurva för att kunna omvandla den uppmätta vattennivån till uppmätt flöde. Simuleringar i HYPE efter branden visade att betydande förändringar skett gällande områdets hydrologiska egenskaper. De största skillnaderna observerades under vårfloden och fuktigare perioder under sensommar och höst. Det uppmätta flödet efter branden var större än det modellerade flödet under i stort sett hela den undersökta tidsperioden. De stora flödena under våren berodde på att snösmältningens hastighet ökade. Förlusten av vegetation bidrog till att mer nederbörd nådde markytan och att avdunstningen minskade vilket resulterade i mer tillgängligt vatten i området. Mer tillgängligt vatten, i kombination med att markens vattenhållande förmåga minskade och andelen ytavrinning ökade, bidrog även det till större flöden efter branden. Efter kalibrering av de berörda parametrarna steg värdet för Nash Sutcliffes effektivitetskoefficient från 0,567 till 0,830 vilket bekräftar de hydrologiska förändringarna.

Räddningstjänsters behov av frivilliga värn för att bekämpa skogsbränder undersöktes och en enkät skickades ut till skogsägare i Småland för att undersöka deras vilja och förmåga att bidra till skogsbrandvärn. Räddningstjänsterna ansåg att de hade ett behov av värn vid sidan av sin ordinarie personal och beskrev förutom ett antal kriterier för att värnet skulle fungera bra också ett antal kompetenser samt maskiner som kunde komma till användning vid bekämpning av skogsbränder. Resultaten visar att 42 % av skogsägarna var villiga att ingå i lokala skogsbrandvärn samt 89 % kunde se en styrka i att skogsägare gick samman för att stötta varandra och avlasta räddningstjänsten vid skogsbränder eller andra större händelser i närområdet. 91% utav skogsägarna hade någon av de fordon, maskiner eller redskap som räddningstjänsterna såg som användbara. Vidare så uppgav 70 % utav dessa att de skulle vara villiga att använda de här fordonen, maskinerna eller redskapen vid insatser med skogsbrandvärnen.

Tätortsnära naturreservat med vandringsleder och stigar bidrar till mycket mänsklig aktivitet. Denna aktivitet kan mynna ut i skogsbränder och naturvårdsbränningar som påverkar mark, träd och annan vegetation och bidrar tillhögre naturvärden och gynnar de få arter som är beroende av brand. Syftet med studien var att inventera brandfält i naturreservat som uppkommit spontant eller av antropogena aktiviteter. Studien innefattade att utvärdera hur träden reagerat på brand och om branden lett till en förändrad biologisk mångfald.Tolv talldominerade brandfält i fyra naturreservat inventerades. Ett brandfält är efter en kontrollerad naturvårdsbränning medan orsaken till de andra är okända. Resultaten visar på lågt antal skadade och stående döda träd samt en låg andel föryngring i flera brandfält. Dessa bränder påverkar biodiversiteten genom att de har gett en förändrad struktur och livsmiljö i jämförelse med obrända miljöer.