I denna studie har tio undersökningsdeltagare sett tio klipp från skräckfilmer som alla innehåller jumpscare-scener, det vill säga scener med plötsliga förändringar som används för att ge tittare en skrämselupplevelse. Undersökningsdeltagarna har för varje klipp fått värdera både i ett bildformulär och i ord hur pass skrämda de blev och vad de tror var anledningarna till det. Jumpscare-scenerna som användartestet bestod av har alla olika komponenter som utmärker dem för att det skulle vara möjligt att se vilka komponenter som bidrog mest till att skrämmas. Begreppen pre-scare, precise-scare och post-scare har utvecklats och använts i undersökningen för att förklara de olika temporala delarna av en jumpscare-scen. Studien utgår bland annat från den så kallade Startle reflexen, som utlöses på grund av plötslig och stark stimuli och audio-visuellinriktad litteratur som exempelvis Chions Audio-Vision. Resultaten visar bland annat att de mest skrämmande jumpscare-scenerna har långa, obehagliga uppbyggnader med lågfrekventa ljud eller musikstycken i prescare- momentet och ett så starkt, oväntat, högfrekvent ljud i precise-scare-momentet som möjligt. De innehåller ofta dissonant och oregelbunden musik och röster samt skrik förstärker även skrämseleffekten eller den så kallade startle-reflexen.

No description available.

Slashergenren har återkommande kritiserats för att vara sexistisk, exempelvis genom att unga kvinnliga karaktärer som dricker alkohol eller har sex vanligen mördas tidigt i filmen, medan karaktärer som bättre motsvarar samhällets förväntningar om hur en duktig tjej ska bete sig belönas med att överleva filmen. Slasherfilmer ger uttryck för ideologi i sin narrativa struktur, genom att göra implicita moraliska ställningstaganden kopplade till död och överlevnad. Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om slasherfilmer släppta under de senaste tio åren fortfarande ger uttryck för en sexistisk ideologi. Undersökningen kommer att utgå från följande frågeställningar: Vilka roller, egenskaper och handlingar förknippas med överlevnad respektive död hos de kvinnliga karaktärerna i filmerna? Vilka ideologiska ståndpunkter tillkännager denna uppdelning av roller, egenskaper och handlingar? Hur skiljer sig dessa ideologiska ståndpunkter från motsvarande ståndpunkter i äldre slasherfilmer? Teorin bygger på populärkulturens förmåga att avspegla samhället och dess ideologier. Det analytiska ramverket baseras på Umberto Ecos strukturella analys och ideologikritik av James Bond. Genom genre- och narrationsanalys har fyra slasherfilmer analyserats. Resultatet visar att slashergenren fortfarande ger uttryck för sexistisk ideologi, men att mindre förändringar har skett. De kvinnliga karaktärerna skuldbeläggs och straffas för sina sexuella drifter och relationer eller belönas för avhållsamhet och ensamhet. Resultatet visar dock på en viss nedtoning av femininitet som en underlägsen egenskap och konsumtion av rusmedel som en oacceptabel handling bland unga tjejer.

I Spit on Your Grave is a low budget rape/revenge-movie released in 1978, directed by Meir Zarchi. The plot follows Jennifer Hills, who is brutally raped by a group of men and then left for dead. She survives and then proceeds to seek revenge on her rapists. In 2010, a new adaptation was released, with a similar plot and characters, directed by Steven R. Monroe. This study sets out to examine the differences between the portrayal of protagonist Jennifer Hills in the 1978 original and the 2010 version of I Spit on Your Grave. Using qualitative content analysis and a structuralist and semiotic perspective, the study also aims to explore what these differences can tell us about the societies responsible for producing the movies. The theories examined in order to properly answer these questions are mainly feminist film theory derived from acknowledged film theorists and scholars such as Carol Clover and Laura Mulvey. The material analyzed consists of scenes where Jennifer is present, and the results show that Jennifer in 1978 is portrayed in a more feminine manner, heavily influenced by the femme fatale from the 1940’s film noir. She uses her beauty and body to seduce the men in order to kill them, whereas Jennifer in 2010 is portrayed as a woman whose characteristics after the rape transforms into those of a man. In order to get revenge on her rapists, she has to behave more like them. Rather than a beauty, Jennifer is portrayed as a monster. Zarchis' film from the 1970’s seems to reward women behaving and looking like women, while Monroes film from 2010 encourages women to act like men, in order to survive.

Denna studie har undersökt hur den kvinnliga huvudkaraktären Carrie White framställs i två versioner av skräckfilmen Carrie (1976 och 2013). Med bakgrund i att skräckgenren har kritiserats för sin framställning av kvinnliga karaktärer, har syftet varit att ur ett genusperspektiv jämföra hur Carrie skildras i den äldre respektive nyare filmversionen. Studien har genomförts med hjälp av semiotisk analys och den teoretiska ramen har utgjorts av olika varianter av feministisk psykoanalys. Analysen har framför allt fokuserat på tre aspekter av karaktärens framställning; Carries utseende, hennes relation till sin mamma och hur hon relaterar till sin övernaturliga förmåga. När det gäller karaktärens utseende har analysen visat att hennes kropp skildras som mer objektifierad och sexualiserad i den äldre versionen, vilket har kopplats till Mulveys teori kring den kontrollerande, manliga blicken. Vidare har analysen visat att Carrie framställs som mer aktiv och självsäker i den nya versionen, vilket yttrar sig dels i att hon är mer bestämd gentemot sin kontrollerande mamma och dels i att hon använder sin övernaturliga förmåga på ett kraftfullare sätt jämfört med den äldre versionen. Detta har relaterats till Smeliks teori kring att det i dagens visuella kultur är betydligt vanligare än tidigare att kvinnor får spela aktiva roller. Analysen har även visat att Carries styrka i båda filmerna är direkt kopplad till hennes kvinnlighet samtidigt som just denna kvinnliga kraft framställs som något hotfullt. Dessutom blir hon i båda versionerna vid flera tillfällen straffad och förnedrad på grund av sin kvinnlighet, vilket bland annat har kopplats till Mulveys teori kring hur kvinnan signalerar ett kastrationshot som därigenom kan avvärjas.

Ett försök att ringa in och diskutera en tradition inom film som skulle kunna kallas barngotik. En viss blandning av skräckfilm och barnfilm med barn i huvudrollen. Med utgångspunkt i min egen filmiska praktik som regissör och manusförfattare diskutera jag vad denna tradition öppnar upp mot för tankesätt, politiskt och filosofiskt, och hur det relaterar till surrealism och gotik. Jag använder mig även av Mare Kandres författarskap som inom litteraturen kan sägas arbetat inom just barngotik och de frågeställningar som kommer upp; Hur kan man öppna upp för ett barnperspektiv genom användandet av atmosfär, skräck, förebådan och genom att använda sig av "det okända", och vad betyder det att göra det i film?

De religiösa institutionernas makt har minskat och människor letar i andra medier för att skapa sig en världsbild och införskaffa sig värden om gott och ont. Ett av dessa medier är film. Film påverkar människors identitetsskapande och konkurrerar i allt högre utsträckning med religiösa institutioner om att förmedla traditioner. I uppsatsen analyseras The Conjuring och The Conjuring 2 ur ett teologiskt perspektiv. Uppsatsen utgår från frågor som berör religionens funktion och gestaltningen av gott och ont. Analysen utgår från Douglas E. Cowans kategorier rörande religionens funktion inom skräckfilm för att göra analysen av religionens funktion i filmerna, samt gestaltningen av kampen mellan gott och ont. Analysen visar att religionens funktion i filmerna tillhör kategorierna rädsla för ändring i den heliga ordningen, rädsla för att dö, dö hemskt och att inte förbli död och rädsla för övernaturlig ondska som är förkroppsligad och internaliserad. Ondskan gestaltas i de okontrollerbara krafter som stör ordningen och förändrar världsbilden. Dessa övernaturliga krafter gestaltas genom andar som är oförmögna att gå vidare. De goda krafterna gestaltas genom de människor som återställer ordningen och frigör andarna. Kampen mellan ont och gott beskrivs vid ett tillfälle som en mobbare som man tillsammans måste stå upp mot. Samtidigt beskrivs det som att människorna hamnar i mitten av kampen och riskerar att där bli besatta av onda andar. Det är om människans själ och kontrollen över människan som de motsatta krafterna kämpar. Det är ett sekulärt samhälle som speglas i filmerna där den institutionella kyrkan är svag men den individuella religiositeten är stark och kan även fungera som ett vapen i kampen mellan gott och ont.

<p>Efter att ha gjort en del research om vampyrer, så märkte jag att de ibland kopplats ihop med varulvar, främst inom film men även i en del litteratur. Dock kunde jag inte hitta så mycket skrivet om deras myters sammankoppling, vilket gjorde att jag fick idén till den här uppsatsen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur myter skapas i film, vilket jag gjorde genom en undersökning om hur myterna om varulvar och vampyrer gestaltas i Underworld-filmerna, med fokus på tematiken kring det djuriska och mänskliga. Även om dessa filmer bygger mycket på action, snygga effekter och läskiga monster så finns det ändå en underliggande story som går att koppla till djupare saker. Jag kom fram till att Underworld-filmerna gestaltar vampyrerna som mer mänskliga och varulvarna mer djuriska. Jag kunde även se tecken på andra saker som klasskillnaden, då varulvarna bor i kloaker och tunnlar medan vampyrerna bor i stora herrgårdar och använder avancerad teknikosv. Filmerna kommenterar samtiden genom bland annat dagens genmanipulation-debatt, som man i filmerna kan se gestaltas genom den vetenskapliga biten där de letar efter rätt DNA för att skapa en hybrid mellan varulv och vampyr. Filmerna gestaltar även en rädsla för det okända, det som står utanför samhället, vilket är precis vad varulvarna och vampyrerna gör i Underworld.</p>

Efter att ha gjort en del research om vampyrer, så märkte jag att de ibland kopplats ihop med varulvar, främst inom film men även i en del litteratur. Dock kunde jag inte hitta så mycket skrivet om deras myters sammankoppling, vilket gjorde att jag fick idén till den här uppsatsen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur myter skapas i film, vilket jag gjorde genom en undersökning om hur myterna om varulvar och vampyrer gestaltas i Underworld-filmerna, med fokus på tematiken kring det djuriska och mänskliga. Även om dessa filmer bygger mycket på action, snygga effekter och läskiga monster så finns det ändå en underliggande story som går att koppla till djupare saker. Jag kom fram till att Underworld-filmerna gestaltar vampyrerna som mer mänskliga och varulvarna mer djuriska. Jag kunde även se tecken på andra saker som klasskillnaden, då varulvarna bor i kloaker och tunnlar medan vampyrerna bor i stora herrgårdar och använder avancerad teknikosv. Filmerna kommenterar samtiden genom bland annat dagens genmanipulation-debatt, som man i filmerna kan se gestaltas genom den vetenskapliga biten där de letar efter rätt DNA för att skapa en hybrid mellan varulv och vampyr. Filmerna gestaltar även en rädsla för det okända, det som står utanför samhället, vilket är precis vad varulvarna och vampyrerna gör i Underworld.

This essay will focus on the people using and are involved in, and have a large interest in the horror film genre. The purpose of this essay is to find what urge these people to continuously watch horror movies and how they believe to be acknowledge by the society in a modern sense. Our study is mainly based on two separate interviews and therefore, mainly from the users perspective. This essay is also complemented by earlier research on this topic. In context of stigma, violence debate, exclusion we found that the users truly can be found in a rare type of alternative sphere, besides the public sphere. But this is also in relationship with age and gender of the user. Our stands in all this is that horror movies should be accepted as an escape from reality, not a genre that twist people to become violent, and that users can see the difference between reality and fiction and using horror movies should not be considered a deviant behavior in a modern society.